Araki -Self, Life, Death

 Svenska (English below):

Aurore arbetar på Glimz och jag följer med henne in till city varefter vi skiljs åt och jag går till Stadsbiblioteket för att därefter fortsätta till Kulturhuset.
Där visas bl.a. utställningen Araki-Self, Life, Death, som jag länge velat se.
Araki har under många år varit en omtalad fotograf med fotografier som av många upplevs som synnerligen spektakulära.I denna utställning får vi se exakt 4001 av hans bilder, bilder vilka daterar sig från 1960-talet och framåt.

Araki har varit besatt av att fotografera och det kan man också märka i hans fotografiska konst, inte minst vad gäller antalet bilder som här visas men även med ledning av den dokumentär som visar Araki i arbete. Araki kunde använda sig av upp till tio filmrullar per dag.Förutom bilderna från Tokyos nattliv, som i många åt utgjort ett av hans motiv par préférence, finns också en otroligt vacker serie bilder på växter och blommor, med erotiska undertoner.

I övrigt visas alltså en intervju och ett tv-avsnitt med Araki där han arbetar och förklarar sitt arbete. Man visar också en slideshow med bilder till musik som visar alla möjliga motiv mer eller mindra sammankopplade till varandra. Hans bilder är ofta självutlämnande men också erotiskt laddade med många porträtt på kvinnor vilka befinner sig i bondageliknande situationer. En ödla på någon kvinna eller fäst vid något annat i en bild, betecknar Arakis närvaro. Han vill med ödland visa att han 'äger' kvinnan eller föremålet han härigenom har markerat sin närvaro på.

English:

Aurore works at Glimz and I accompany her whereafter we go separate ways (only for a couple of hours luckily). I continue to the Municipal library and thereafter to "the Cultural Center" (Kulturhuset) where they display a photo exhibition called Araki-Self, Life, Death.

Araki has for severeal years been a very talked about photographer renowned for his, in many ways, spectacular photos.

In this exhibition we get to see exactly 4001 photos. The first ones were made in the 1960's and then we are presented a, more or less, chronological perspective.
Araki has been possessed by photography and this is very obvious when you look at this exhibition.
Not only the amount of photos indicates this but also the documentary where we get to see him at work. His working manically and he uses up to ten film rolls per day.
Besides the photos from the night life in Tokyo (his favourite motive for many years), there are also a series of very beautiful photos of plants and flowers, with a lot of erotic symbolism within.
In the above mentioned documentary, he also tries to explain his work.
His photos are often very personal and overt but also erotically charged, sometimes with women in bondage like situations.
A lizzard is very often displayed and when placed on a woman or an object it symolizes Araki himself, who hereby wants to show that he is 'the owner' of the woman or the object. His presence is in this way emphasized.

(Photo copyright: http://stylenotes.typepad.com/visual_junkie/images/2007/08/20/araki2.jpg)
(Photo copyright: http://www.taschen.com/media/images/320/default_araki_interv_04_0706281452_id_59465.jpg)
(Photo copyright: http://www.taschen.com/media/images/320/default_araki_interv_02_0706281452_id_59445.jpg)

Odyssey through cafés of Stockholm

Svenska:

Nu är det äntligen dags att göra en synundersökning hos optiker Linsen.

Jag har hittat ett par glasögonbågar som passar mig. Detta efter att ha besökt minst 10-12 optiker eller fler.
Hittade visserligen ett par bågar hos en optiker för 1½ år sedan men då jag ett halvår senare kom in för att se om de fanns kvar, hade de gått ur lager. Kontaktade t.o.m. tillverkaren i Italien som meddelade att de endast inte gått ur lager utan helt sonika ej längre tillverkades. Däremot kunde man hitta dem hos en försäljare på internet som enligt tillverkarna inte hade något med deras verksamhet att skaffa.

Synen hade inte under de 1½ års tid sedan senaste synundersökningen genomfördes, förändrats särdeles mycket. Däremot har jag märkt en åldersynförändring i det att jag sätter ned glasögonen på näsan då jag läser - som en gammal gubbe. "Ja, men det är du ju", skulle Aurore säga.

Efter optikern träffar jag Mahla och vår café-odyssé börjar med ett café på Sveavägen - Sosta Espresso Bar(?) - för att därefter fortsätta till Piccino på Drottninggatan och avsluta i Gamla Stan på Café Art, Västerlånggatan.

Allt detta medan Aurore arbetar på Glimz.

English:

At last it's time for a vision screening at optician 'Linsen' ('The Lense').

I've found a couple of spectacle frames that suites me and that I like.
This after having visited at least ten or twelve opticians.
I found a pair of frames one and a half years ago but when I came back six months later they were out of stock. Called the manufacturer in Italy and they had stopped making them.
I had found them on internet but the manufacturer told me that they were not related to them.
My eyesight hadn't changed that much during the one and a half years since last time I tested my sight.

I had though noticed a age change when reading. I had the spectacles on the tip of my nose, like an old man. "Well you are a old man", as Aurore would have said.

After the optician I meet with Mahla and our odyssey starts with a café on Sveavägen - Sosta Espresso Bar(?) - and after that café Piccino, Drottninggatan.
We end our day at a café in the Old Town; Café Art, Västerlånggatan.

All this while Aurore works at Glimz.

(Photo Sosta Espresso Bar taken from: http://farm2.static.flickr.com/1195/1172994118_6952065105.jpg)
(Photo Café Art taken from: http://media-cdn.tripadvisor.com/media/photo-s/01/52/52/85/dining-area-at-cafe-art.jpg)

Jean Claude van Damme wins a porridge competition

(Photo taken from: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-Egysr92_0Eih4idwWV3pnWIWd0MJn27VgA1YmVxUlB0pUD4oK6CBjtXrZvkWy8T_2orDtGTLhzsJ04D84KqA7sNeSBEtxUsCCr2K3kh0VjlmMoTXDPspRdGAl3e9Mf2jvJUd/s1600/gr%C3%B6t.jpg)

(Photo taken from: http://www.sjurbo.com/)

(Photo taken from: http://static.guim.co.uk/sys-images/
Film/Pix/pictures/2008/09/09/jeanclaude460.jpg)

Svenska:

Aurore drömmer mycket och ibland roliga drömmar (jag kommer nästan aldrig ihåg mina):

I nattens dröm ställdes hon i en tävling mot filmskådespelaren Jean-Claude van Damme, en tv-personlighet i Frankrike samt en gammal klasskamrat där man skulle se vem som kunde äta mest och flest sorters gröt.

Det var gröt med alla möjliga ingredienser som skulle inmundigas.
van Damme vann tävlingen och Aurore kom tvåa! Inte illa.

Parentetiskt: Vi äter havregrynsgröt nästan varje morgon. Gör Jean-Claude van Damme det?

English:

Aurore dreams a lot and sometimes quite amusing dreams (I hardly never remember my dreams):

This night she dreamt that she was a participant in a competition where she had to compete against the film actor Jean-Claude van Damme, a TV-personality in France and a school mate.
The competition concerned the question who could eat most porridge and most varieties of porridges.

It was porridge with all sorts of strange flavours and ingredients that the participants had to eat.
van Damme won the competition and Aurore came in second! Not bad.

Within parenthesis: We eat porridge almost every morning. Do Jean-Claude van Damme also eat porridge every morning?

A visit to the optician

(Photo taken from: http://www.eyegoodies.com/Tom-Ford-TF-5042-pr-16997.html)

Svenska:

Efter sju sorger och åtta bedrövelser, finner jag äntligen en optiker hos vilken jag hittar ett par glasögon jag de facto kan känna mig nöjd med. Optiker Linsen ligger på Norrlandsgatan.

Tyvärr - sett ur ett ekonomiskt perspektiv - är det designade bågar (Tom Ford) men det är inte därför jag väljer dessa utan för att de är de som fungerar bäst av alla jag provat (hos 10-12 optiker minst).

Det framgår inte heller helt tydligt att det är ett par designade bågar. Inga stora 'namnskyltar' på skalmarna tack och lov, endast ett stiliserat 'T' på bågarnas sidor.
Synundersökning måndag.

English:

After a lot of 'hardship' I finally find an optician with a pair of glasses I like: Optician 'Linsen' ('The Lence').

Unfortunately - from an economical point of view - it's a pair of designed ones (Tom Ford) but that's not the reason why I buy them. It's only because they are the best ones I have managed to find (visiting at least 10-12 opticians).

It's not so obvious that it's a pair of designed glasses either.
On Monday it's time for a vision screening.

Siw-Marie, Salong Giraff & Auf der anderen Seite/The Edge of Heaven

https://www.barnistan.se/orionteatern

Svenska:

Idag är det Österrikes nationaldag.

Detta är något jag inte annars skulle reflekterat över om det inte vore så att min vän Siw-Marie Andersson skall joddla på Orionteatern, dagen till ära. Detta sker inom ramen för programpunkten Nattvarieté Salong Giraff.

Efter att Aurore slutat sitt arbete bär det av till biografen Zita där vi skall se kvällens premiär: Vid himlens utkant (Auf der anderen Seite) av Fatih Akin.

Filmen handlar om en gammal man - Ali - som träffar en prostituerad kvinna - Yeter - med vilken han inleder en 'kundrelation'. Han är från Turkiet och så även hon men de träffas i Tyskland där de båda bor.

Efter en tid erbjuder han Yeter samma summa pengar - månatligen - som hon tjänar på sin prostitution om hon kan tänka sig att leva med honom i en relation.

Då Jeter är utsatt för förföljelse av fundamentalistiska islamister som varnar henne för att fortsätta på denna 'syndens väg', accepterar hon Ali's erbjudande.

Mannens son - Nejat - som arbetar som professor i tyska språket vid universitetet i staden misstycker först kring faderns val av kvinna. Efter hand växer dock hans sympati för henne då han märker att hon låter sända pengar hem till sin dotter i Turkiet för att hon skall få utbilda sig och inte hamna i samma situation som modern.

Dottern - Ayten - är politiskt aktiv i kurdernas motståndsrörelse och hamnar i problem men hon försöker i sin tur - efter att ha flytt den turkiska polisen - söka upp sin mor i Tyskland för att, efter många år få kontakt med henne igen.

Modern i sin tur har länge försökt nå kontakt med dottern utan att lyckas. Då modern dör, efter gräl med Ali, tar sistnämndes son avstånd från fadern och försöker nu finna Ayten för att lämna henne pengar till studier samt berätta att modern är död.

Dottern som nu är i Tyskland träffar en ung kvinna - Lotte - som försöker hjälpa henne även om Lottes mor (spelad av Hanna Schygulla) misstycker.

Ayten återvänder till Turkiet och Lotte beger sig dit för att hjälpa henne då hon till slut hamnar i fängelset.

Kanske inte Akins bästa film enligt mitt förmenande men absolut inte ett dåligt alster, även om den kunde kortats ned då den innehöll flera sidohistorier som inte tillförde filmen särskilt mycket.

English:

Today it's the national day of Austria. This is not something I would have thought about if it wasn't for the fact that my friend Siw-Marie Andersson is going to yodel on the Orion theatre. This is done within the framework of the programme called Night Variety Salon Giraffe.

After finishing work Aurore we continue to cinema Zita to see the film première this night: The Edge of Hevaen (Auf der anderen Seite) by Fatih Akin.

The story circles around a couple of characters, for exampel on old man - Ali- who meets a prostituted woman - Yeter - with whom he opens a 'customer relation'. He is from Turkey and so is she but they meet in Germany where they both live and work. After a while he offers Yeter the same amount of money per month as she earns from prostituting herself if she could accept living in a relationship with him.
As Jeter is being persecuted by fundamentalistic islamists who threaten her not to continue on this 'the path of sin', she accepts the offer from Ali.

The son of Ali - Nejat - who is working as a professor in German language at the university in the city first objects of his fathers choice of woman. Gradually he feels sympathy for her when he notices that she sends her daughter - living in Turkey - money so that she will be given a chance to educate herself and not wind up in the same situation as her mother.

The daughter - Ayten - is politically active fighting for the kurdish resistance movement and she winds up in problems. She tries (when succeeding to flee from the Turkish police) to find her mother in Germany in order to get in contact with her after so many years.
Her mother in turn has since long tried to reach a contact with her daughter without succeeding. When the mother - Yeter - dies after a quarrel with Ali, his son distance himself from his father and tries to find Ayten in order to leave her the money for her studies and at the same time tell her about the death of her mother.

The daughter now being in Germany meets a young woman - Lotte - who tries to help her even though Lottes mother (Hanna Schygulla) dislikes this engagement.
Ayten returns to Turkey and Lotte goes there too in order to help her when Ayten finally wind up in prison.

Not maybe the best film by Akin but by no means a bad film, even though it could have been shortened somewhat as it contained a lot of side stories that didn't add particularly much to the development of the film.

Varför jag inte har skrivit någon av mina böcker. Why I Have Not Written Any of My Books. Pourquoi je n'ai écrit aucun de mes livres

Svenska:

Aurore och jag begav oss idag - efter att hon slutat arbetet - till Hedengrens bokhandel för att lyssna på professor Marcel Bénabou från Sorbonne, vilken talade över ämnet Varför jag inte har skrivit någon av mina böcker (Pourquoi je n’ai écrit aucun de mes livres) som också är titeln på den bok han skrev 1986.

I grunden kan man säga att han under långliga tider haft en ambition att skriva en skönlitterär bok men aldrig kommit sig för eftersom han haft för stor respekt för skrivandet som sådant.

Han ville inte skriva något som redan skrivits utan komma med något nytt och innovativt. Så tänker förmodligen de flesta författare men få lyckas - om ens någon.

Kan man verkligen skriva om någonting som inte redan någon annan skrivit om eller på ett sätt som inte redan är realiserat av någon annan? Detta kan man endast svara på om man känner all litteratur i världen och denna kunskap är omöjlig varför frågan endast kan besvaras tentativt.

Jag tänker inte på ett seriöst och genomtänkt sätt svara på den frågan här.
Det enda jag kan säga är att jag inte tror att någon av de författare som uppmärksammas för att de anses nyskapande, står i ett vacuum där man inte skulle ha influerats av och tagit upp material från annat man läst.
Detta kan i och för sig röra sig om material som aldrig publicerats men som man av en slump funnit och läst samt inspirerats av och kanske också kopierat.

Professor Bénabou är medlem i ett litterärt sällskap - OuLiPo - som arbetar ur ett mångdisciplinärt perspektiv där litteratur och matematik intimt hänger samman.

Språkspel (icke ur ett Wittgensteinskt perspektiv kanske); lek med ordlikheter präglar detta hans verk.

Han talade kring skrivandet och litteraturen i allmänhet och hans eget skrivande i synnerhet.

Hans ambition var att skriva en bok om hur man skulle kunna skriva en bok samt vilka ingredienser han önskade ingå i detta oeuvre samt vilka han ansåg borde exkluderas.
En bok om litteratur; hur man börjar med ett blankt papper, hur man fyller detta med sina tankar och idéer vilka gestaltas genom de ord som peu à peu fyller det ena pappersarket efter det andra.

Detta sagt samtidigt som professor Bénabou menade att han inte ville beskriva något i sin bok som hade med honom eller hans skrivande att göra, utan endast generellt om skrivandet som sådant.

Det ena ledde till det andra och till slut stod ett eget litterärt verk klart.

English:

Aurore and I meet outside Hedengrens bookstore in order to listen to professor Marcel Bénabou from Sorbonne, who talked around the subject Why I haven't written any of my books (Pourquoi je n’ai écrit aucun de mes livres), which also is the title of the book he released in 1986.

Basically one could say that he for a long period of time had the ambition to write a fiction book but never seemed to be able to start as he had to great respect for writing as such.

He did not want to write something that already had been written. Instead he wanted to reach out for something new, innovative. Most authors probably think like this but few, if any, succeed.

Is it possible to write about something that noone already have written about or in a way that hasn't been realized by anyone else?

This question can only be answered if one have knowledge about all the literature in the world and knowledge like this is of course an impossibility.

The question can only be given an tentative answer. I am not in a serious and well-considered way going to answer that question here.

The only thing I would like to add is that none of the authours that has attracted attention because they are regarded being innovative, are standing in a vacuum where they have not been influenced by and assimilated material from things they have read. It could however be a question of written material that never have been published but found by accident, read by the author who have been inspired by it and maybe also copied this way of writing.

Professor Bénabou is a member of a literary society - OuLiPo - that works from a multi disciplinary perspective where literature and mathematics is intimately connected. He is working with a sort of 'Sprachspiel' (not in the Wittgenstanian manner); games with words and similarities between them as an integrated part of his oeuvre(s).

He spook about literature in general and his own writing in particular.

His ambition was to write a book about writing a book and what 'ingredients' he would like to be a part of this work and what he would like to exclude.

In short, a book about literature; how one starts with a blank sheet of paper, how it gradually is being filled with the thoughts and ideas of the author shaped through the words, gradually filling one sheet of paper after another.

This though professor Bénabou ment that he didn't want to describe anything in his book that was connected to him or his writing but only general thoughts about writing as such.

One thing led to another and in the end a literary work - a book - had been completed.

French ambience with a Russian touch today?

(Photo taken from: http://image.bokus.com/images2/9789172037878_large)

Svenska:

Förutom professor Marcel Bénabou från Sorbonne som idag talar över sin bok på Hedengrens bokhandel, skall författaren och docenten i litteraturvetenskap Jenny Westerström på Lidingö bibliotek presentera sin bok 'Klara var inte Paris. Bohemliv under två sekel'.
Fransk anknytning även där m.a.o.

Förutom detta är det en konsert - gratis - på Musikhögskolan i Stockholm ikväll klockan 19.00: 'En kväll med Tjajkovskij' där man bl.a. spelar hans stråkkvartett 'Souvenir de Florence'.

English:

Besides professor Marcel Bénabou from Sorbonne who is talking about his book at Hedengrens bookstore, the author and senior lecturer in Comparative litterature Jenny Westerström is going to talk about her book 'Klara was not Paris. Bohemian life during two centuries' (my translation).
French connection in this case to. (Klara was a district of Stockholm city, demolished when the 'new' city was built in the 1960's. In this part of the town one could find many bohemians, artists, writers well knowon in Sweden and in some cases abroad. Nils Ferlin to mention one).

At The Royal College of Music there is a concert tonight - free of charge - at 7 pm: 'A night with Tjajkovskij' and among other musical pieces they perform his string quartet 'Souvenir de Florence'.

Marcel Bénabou - Sorbonne

(Denna video från en annan föreläsning med Bénabou/This video from another lecture)

Svenska:

Imorgon - onsdag 24/10 - kommer Marcel Bénabou till Hedengrens bokhandel.
Bénabou är professor i antikens historia vid Sorbonneuniversitetet och rubriken på hans föredrag är: "Varför jag inte har skrivit någon av mina böcker" (Pourquoi je n'ai écrit aucun de mes livres).
Detta verk skrev han redan 1986. Klockan 17.30 börjar detta föredrag.

English:

Tomorrow - Wednesday 24th of October - Professor Marcel Bénabou from Sorbonne University visits Hedengrens bookstore at 5.30 pm.
He is a professor in Classical Antiquity and the name of his lecture is: 'Why I haven't written any of my books' (my translation of the French: Pourquoi je n'ai écrit aucun de mes livres). This title is taken from a book he wrote in 1986.

Free entrance

(Photo copied from: https://www.visitstockholm.com/sv/guider/museer-online/)

Svenska:

Idag erbjuder man fri entré på Moderna museet och det var en tid sedan vi var där, bortsett från '1:a på Moderna', varför vi självfallet passar på att se ett par utställningar vi tidigare ej hunnit se.

(Photo: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixnlDuJ3sAedrcwBTm5xW3qBBaLncj52hnxUFEPrTmloTkYGOw7pJG6eHqiPZO1nhFaJ6bCE0R1hwtrx5auL8SZOdPiF6TsEDrMCCE3WvYpaKpwL1AgctcJ_NV3Pgp3unJ0DGkKA/s400/tunbj%C3%B6rk.jpg)

Vi började med utställningen visandes Lars Tunbjörks fotografier från olika delar av Sverige. Genomgående var det stereotypin i både människors beteende, boende och miljöer som kändes som ett genomgående drag i hans bilder.
Det kändes 'deprimerande' att se bilder från alla dessa mindre eller större orter i vårt land vilka alla ser ut att ha drabbats av en evig stiltje, där vare sig miljön eller människorna tycks undergå någon förändring.

I ett antal foton avbildandes ungdomar kändes det som om Tunbjörk - likt tidigare Jens Assur - ville visa att det inte är någon större skillnad på ungdomskultur (för att använda ett inadekvat och generaliserande uttryck) på dessa orter eller i andra delar av världen. Återigen likformighet.
Utställningen var så deprimerande att Aurore - då vi senare kom hem - började tala om att teckna en ömsesidig livförsäkring!

Härefter gick vi till auditoriet för att se ett antal kortfilmer om dans.
Dessa visades under rubriken 'Shoot'.

Filmerna höll en ojämn kvalitet. En av de bästa var den med namnet 'Rain', vilken dock kändes en aning för lång. Filmen skildrade olika mänskliga parrelationer med olika konstellationer av dansare.
Här fann vi det fasta förhållandet med dess slitningar mellan kärlek, ömhet, närhet och distans; det i upplösning varandes förhållandet med dess ambivalens samt ett förhållande i varande mellan två vilsna själar som dock finner varandra och kärleken.
Titeln syftade på att all interaktion - både inom- och utomhus - skedde i hällande regn.

Vi avslutade med utställningen om Olle Baertling - 'en modern klassiker' som underrubriken löd. Baertling är en konstnär vars verk man omedelbart känner igen. Han har ingen direkt förebild eller efterföljare i vårt land.
Dock kändes det som om man sett hans verk i så stor utsträckning att det inte fanns något som överraskade bland de oeuvre som var utställda här. Repetetivt. Det inslag av 'rörelse' och rymdverkan som man pekar på i hans verk, upplevde jag inte vara så framträdande.
Efter detta blev det en fika, letande efter handskar (Aurore) samt återvändande hem. Blåst och kyligt på eftermiddagen. Hade tänkt se Araki-utställningen på Kulturhuset men vi hoppade över det idag.

English:

Today there is no entrance fee at Moderna museet and there is some time since we visited the museum to look at new works, apart from our visits in connection to 'The first at Moderna', why we took the opportunity today.

We started with the exhibition displaying photographs by Lars Tunbjörk displaying people and milieus from different parts of Sweden (see the first two photos above).
Typical for these photographs were the stereotypes both concerning peoples behaviour, their housing and the environments in which they lived.
It was depressing to see pictures from all these more or less small towns in our country that all seem to be suffering from an eternal doldrums, where neither the people nor the environment seemed to change.

In many pictures, showing young people, I felt as if Tunbjörk - like Jens Assur before him - wanted to show that there is no major difference between 'youth culture' (using an indadequate and generalizing word) in these small towns an other parts of the world (when it comes to clothes, make up or any other cultural markers). Uniformity again.
The exhibition was so depressing that Aurore, when we came home, started to talk about a mutual life insurance!

After this we continued to the auditorium in order to see some short films about dance. These films were displayed under the headline 'Shoot'.

The films held an uneaven quality and one of the best - called 'Rain' - were somewhat to long in my opinion. The main theme had been presented and then it was only repetition.
This film showed different kinds of human relations; the permanent relation with all it's inherent tension; the pair who is breaking up and two lonely persons finding each other and love.
Another thing the different parts had in common was that every dance took place in pouring rain, both indoors and outdoors.

We terminated with the exhibition about the Swedish artist Olle Baertling - 'a modern classic' as the underlining said (the third photo above).
Baertling is an artist whos works one immediately recognize. He doesn't have a precursor or successor in our country.

It felt however as one had seen his works to such a great extent that there was nothing new to discover among the oeuvre that were displayed here. Repetetive. The segment of 'motion' and spatiality that one talks about concerning his work, was not predominant in these works in my opinion.

After this a coffee and muffin and then we looked for gloves to Aurore.
Returning home after this. Windy and cold in the afternoon.

We had planned seeing the exhibition with photos by Araki (at Kulturhuset) but we changed our minds.

Glimz, Jokkmokk, Gore and Volt

Svenska:

Aurore gör sin första dag på Glimz.net.
Hon har valt halvtid till att börja med vilket i detta fall innebär att hon arbetar mellan 13-17. Hon kan då också arbeta extra hos sin förra arbetsgivare om hon så önskar.

(Photo taken from: http://www.ikea.com/se/sv/images/products/jokkmokk-bord-och--stolar-antikbets__41352_PE135783_S4.jpg)

Idag kom den nya bordsskivan till Jokkmokk köksbord som, då vi första gången fick leveransen, var repig. Denna var dock 'repfri' och Aurore monterade genast bordet.
Hon vill helst göra det själv eftersom här är rädd att jag skall förlora tålamodet då jag arbetar med montering av IKEA-möbler. Hon har förmodligen rätt.

Idag hålls ett seminarium på ABF-huset om de globala hoten och vilka dessa primärt kan sägas vara. 'Vilka är de globala hoten? Vad bör göras?' är titeln på seminariet.
Medverkar gör bl.a. Jan O. Karlsson tidigare biträdande utrikesminister med ansvar för bistånds- och migrationsfrågor i Göran Perssons ministär.

Man visar också den nyligen utsedde fredspristagaren Al Gores film 'En obekväm sanning'.
Fritt inträde.

På Dramatens scen Elverket under rubriken 'Volt', sker ikväll också ett samtal mellan dess konstnärlige ledare Stefan Larsson och skådespelaren Michael Nyqvist.
Fri entré där också som alltid i samband med det som sker inom ramen för 'Volt'.

English:

Aurore is starting to work at Glimz.net today.
She has chosen part-time to begin with. This means that she works between one and five pm. Hereby she can also work extra with her former employer at the company where she is still employed - if she wiches.

Today we got the new table-board to our kitchen table Jokkmokk.
When we got the first delivery the board was scratched. This one was ok and Aurore put the table together. She wants to do it herself since she is afraid that I will lose my temper when working with furniture from IKEA. She is probably right.

Today there is a seminar held at the ABF-house where they discuss the global threats and what they primarily are. 'What are the global threats? What should be done?' is the name of the seminar.
Taking part in this debate is among others Jan O. Karlsson who has been a former minister for Development Cooperation, Migration and Asylum Policy and also Minister for Foreign Affairs following the murder of Anna Lindh.
This was during the cabinet council of örime minister Göran Persson.

They will also display the film An Inconvenient Truth by the Nobel Peace Prize laureate Al Gore. Free entrance.

At one of the Royal Dramatic Theatres smaller stages - Elverket - under the heading 'Volt' there will be a talk tonight between the artistic leader of Elverket, Stefan Larsson and the actor Michael Nyqvist. Free of charge as all arrangements in connection to this stage.

Eau d'Iparie

(Photo taken from: http://reviewperfumes.com/wp-content/uploads/2009/08/3.81441854622E+13.jpg)

Svenska:

Idag tar vi det lugnt.
Inga utställningar, konserter eller andra evenemang. Däremot ny doft.

Aurore och jag åker in till en av endast två L'Occitane-butiker i Stockholm, den vid Hamngatans nedre del, inte långt från Norrmalmstorg.

Där inhandlar Aurore 'Eau d'Iparie' med doft av myrrha och rökelse.
Nu är det bara guldet som saknas - och det saknas!

Vi gick sedan vidare för att se på den butik som tyvärr ersatt Verner & Verner vid Birger Jarlsgatan. Priserna var helt acceptabla men urvalet var inte särskilt spännande.

Härefter PUB Anchor på Sveavägen.
Det har kommit att bli ett lokus vi frekventerar då och då.
Rockmusik och liveband ibland. Anser sig själva vara Stockholms bästa rockkrog.
Då jag inte äter kött, tar vi in vår specialare: Pommes frites med bearnaise-sås och en starköl. Det finns också vegetariska alternativ men detta är endast en 'starter' inför middagen ikväll.

Handla på Lidl och hem för att ägna kvällen åt andra sysslor inklusive middag!

(Picture taken from: http://www.gratisistockholm.nu/upload/46301_1.jpg)

English:

Today we 'take it easy'.
No exhibitions, concerts or other events.

However our primary aim is a new perfume/fragrance.
Aurore and I visits one of only two L'Occitane-stoars in Stockholm, the one at Hamngatan near Norrmalmstorg.
There Aurore buys 'Eau d'Iparie' with a scent of myrrh and incense. Now it's only the gold that's missing - and we are rely lacking gold!

We thereafter went on to the store that have replaced Verner & Verner at Birger Jarlsgatan. The prices were ok but the collection of items not to exciting.

After this PUB Anchor on Sveavägen. It has become a place we visit now and then.
Rock music and live acts sometimes. Regard themself being the best rock pub in Stockholm.
As I don't eat meat we choose our speciality: Chips and bearnaise sauce with a strong beer. There are vegetarian alternatives too but this is only a starter before dinner tonight.

Shopping at Lidl and then home to other leisures including dinner!

Det svider i hjärtat/Aching Heart

Svenska:

Aurore arbetar kort dag - 7-14 - varefter hon kommer hem.
Vi äter senare middag och därefter beger jag mig till Zita för att se kvällens premiär: 'Det svider i hjärtat' av Oscar Hedin.
Det är en dokumentär - som jag skrev om i förra blogginlägget - som vill skildra och försöka ge en förklaring till unga svenska muslimska mäns längtan efter att få bli 'martyrer'.

Detta skall nu självfallet inte förstås som att alla unga i Sverige boende muslimer har detta som sitt högsta mål men det finns en grupp som de facto gjort detta till en möjlig manifestation av sin trosuppfattning.

Filmen börjar med att visa nyhetsinslag från det tillfälle då bosnisk polis 2005 slog till mot en lägenhet i Sarajevo där ett misstänkt självmordsattentat planerades.
Två unga män - Mirsad från Kungälv och Cesur från Bröndby - greps vid tillfället.
De hade spelat in en avskedsvideo, hade sprängmedel och självmordsbälten redo.
De dömdes ett år senare till fängelse.

Detta utgjorde startpunkten för Oscar Hedins sökande efter förklaringar till varför unga män uppvuxna i ett ekonomiskt-materiellt välutvecklat land, utan krig, farsoter eller andra mer övergripande problem, söker sig till denna livsstil.

Hedin kände att de förklaringar som gavs i media ofta var generaliserande eller allt för intellektuella och att han inte kände sig nöjd med dessa förklaringsmodeller.

Under två års tid dokumenterade Hedin den miljö Mirsad kom ifrån.
Han kom därvidlag att träffa en del av de människor vilka givit upphov till rubriker i tidningarna och tyckte sig även finna andra förklaringar än de gängse till de unga männens längtan efter martyrskap.

Personligen kan jag inte hålla med honom om detta. Det kändes inte som om han lyckades presentera några som helst förklaringar, vilka inte tidigare diskuterats.
Överhuvud kändes det inte som om han presenterade några förklaringar alls.

Han redovisade endast olika plausibla tolkningar av de fenomen filmen tar upp men ingen av dessa kändes på något sätt originella.

Inte heller lyckades han beröra mig med de personliga berättelser han presenterade. Människorna bakom rubrikerna grep inte tag i mig.
Jag kunde vare sig känna sympati för eller antipati mot dessa - ja överhuvud kände jag ingenting.

Svaren på de frågor han ställde måste självfallet bli lika disparata som alla mer eller mindre heltäckande svar vilka försöker förklara mänskligt beteende.

English:

Aurore works short day today - 7 am til 2 pm - whereafter she comes home, we dine and then I leave for cinema Zita for the première of the evening: 'Aching Heart' by director Oscar Hedin.

It's a documentary that seeks to describe and try to introduce an explanation to the fact that there are young muslim men grown up in Sweden that set up as a goal in life to strive for 'martyrdom'.
This should of course not be understood as if all young muslim men living in Sweden see this as their outmost goal in life but there is obviously a group who have made this a manifestation of their faith.

The film starts with a newscast from the moment when Bosnian police in 2005 made a strike down against an appartment in Sarajevo where a suspected suicide bombing attack were planned. Two young men - Mirsad from a small town on the West coast of Sweden (Kungälv) and Cesur from Bröndby in Denmark were arrested. The police also found bombs, weapons and farewell videos. One year later they were sentensed to prison.

This became the starting point for Oscar Hedin in his search for explanations to why young men born and raised in a economically-materially highly developed country without war, epidemics or other more all-embracing problems seek this kind of life (maybe this could be one explanation in a way). Hedin had felt that the explanations given in media was to generalizing and intellecutal and he wasn't satisfied with these models of defining and explaning this phenomena.

During two years Hedin depicted the environment in which Mirsad was born and raised.
Hedin came to meet some of the people that had given rise to the headlines in the newspapers and he also thought himself see other explanations to their choises of life.

Personally I don't agree with him. It felt as if he wasn't able to present any explanatons at all, that hadn't already been discussed. On the whole it felt as if he didn't introduce any explanations at all.
He only presented different possibilities of interpretations of these phenomena but none felt innovative.
He didn't succeed in emotionally touch me with the personal stories presented in the movie.
The people behind the headlines and their life stories didn't affect me. I could neither feel symphaty nor antipathy towards them. To be honest I didn't feel anything at all.

The answers to the questions Hedin is seeking to solve of course have to be as disparate as all more or less comprehensive efforts to find answers to human behaviour.

What's up? What we missed. Det svider i hjärtat

Svenska:

De senaste dagarna - sedan chokladfestivalen och premiären på Zita - har vi haft fullt upp med annat och därför inte prioriterat film, utställningar eller andra evenemang.

16/10 var det exempelvis på Arkitekturmuseum en utställning som hette 'Arkitekten och samlingen-Nils Carlson'.
Arktitekten Nils Carlsson samtalade då med docent Eva Rudberg om sina 50 år som arkitekt och de förändringar som skett under denna tid. Tyvärr hade jag inte möjlighet gå dit.

Jag kan rekommendera ett besök på Arkitekturmuseum då det inte endast är av intresse för dem som arbetar inom branschen.
Den fasta utställningen är sådan att alla kan ha glädje av den oavsett om man kan något om arkitektur eller ej.
Upplever ibland att många människor tror att det skulle vara tråkigt att se olika byggnadsstilar, hur de tillkommit, vilka som ligger bakom idéerna etc. men det är det abslout ej.
Det hålls även seminarier och andra evenemang med jämna mellanrum.

På ABF-huset genomförde man ett seminarium/samtal i onsdags med rubriken 'Vad händer Polen?' Om det 'nya' Polen som idag är medlem både NATO och EU. Jakub Swiecicki från Utrikespolitiska institutet talade kring detta.

Samma kväll var det också film på Goetheinstitutet men vad som visades kan jag i skrivandes stund inte erinra mig. Det gick under rubriken 'Önskefilm'.

På Kungliga Musikhögskolan eller 'Ackis' i folkmun genomförde man en pianoafton med elever från skolan.
Även dessa arrangemang kan jag rekommendera då de dels är gratis dels oftast är mycket högkvalitativ musik som presenteras.

Konsert på Finlandsinstitutet var det igår med gruppen 'Gjallarhorn'.
Inte heller detta besökte vi.

Polsk filmklubb visade igår på Zita 'Co slonko Widzialo' eller på svenska: 'Vad solen har sett' av Michal Rosa. Ej heller denna film såg jag eller Aurore.

Slutligen visade Kulturhuset en film på sin nya Klarabiografen (digitala) om den japanske fotografen/konstnären Araki: 'Arakimentari' av Travis Klose som i denna film följde Araki genom Tokyos nattliv. Detta nattliv som givit honom så många motiv för sina fotografier.

Har inte ännu sett utställningen om Araki men har tidigare sett fotografier av honom. På Moderna museet finns exempelvis en bok om honom (eller kanske fler).

Ikväll skall jag (Aurore är för trött) dock se en av Zitas fredagspremiärer: 'Det svider i hjärtat' av Oscar Hedin. I denna film följer Hedin ett antal unga svenska muslimer som bestämmer sig för att bli martyrer. Han försöker utröna vad det är som leder unga män (även kvinnor) att söka sig till detta martyrskap.

Turteatern i Kärrtorp - granne med oss - har ikväll något de kallar 'Öppen scen' där man presenterar alla de idéer som aldrig utmynnade i en pjäs, ett uppförande. Fri entré.

På tal om fri entré så har Moderna museet fri entré på söndag. För de av er som aldrig eller sällan besöker ett museum, ta chansen.

English:

The last few days - since the Chocolat Festival and the première on Zita - we have been busy with other things and therefore not given priority to films, exhibitions or other events.

The 16th of November for example there was a talk at the Swedish Museum of Architecture with the headline 'The Architect and the collection-Nils Carlsson'. The architect Nils Carlsson talked with senior lecturer Eva Rudberg (or vice versa) about his 50 years as an architect and all the changes that have taken place during these years. Unfortunately I wasn't able to go there.

I can recommend a visit at this museum and it's not only of interest for those who work within the trade. The exhbition is built up in a way that everyone can enjoy it even though one does not have any knowledge of architecture as such.

Sometimes I feel that people in general believe that it would be uninteresting to look at different architecture, different styles and who the architects behand the buildings are but on the contrary. There are also seminars and other events at regular intervals.

At the 'ABF-house' (The Workers Educational Association) on Sveavägen there was a seminar/talk on Wednesday with the heading 'What happens in Poland?' It was a discussion concerning the 'new' Poland, member of both NATO and the EU. Jakub Swiecicki from The Swedish Instiute of International Affairs was the headspeaker this evening.

The same evening there was a film at the Goethe Institute but what was displayed I can't remember. They had mentioned that it would be a film displayed on 'public demand'.

At The Royal College of Music (in Stockholm) there was a piano evening with students from the academy. I can recommend these arrangements not only because they are free of charge but because of the often very high quality of the musical performances.

Yesterday there was a concert at The Finland Instiute with a group called 'Gjallarhorn'. We didn't visit this concert either.

The Polish film club at cinema Zita yesterday ran the film 'Co slonko Widzialo' or in my own translation into English: 'What the sun have seen' by director Michal Rosa. We didn't see this film either, Aurore and I.

Finally Kulturhuset displayed a film at their new digital cinema (Klarabiografen). It was a documentary about the Japanese photographer/artist Araki: 'Arakimentari' by director Travis Klose. Klose followed Araki around Tokyo by night, the same nightlife that has given Araki so many motives for his photograps.
I haven't yet seen the exhibition with photos by Araki but I have earlier seen some photos by him in other contexts.

Tonight I am going to see (Aurore is to tired this night) one of cinema Zitas premières: 'Aching Heart' by director Oscar Hedin. In this movie Hedin follows a group of young Swedish muslims who decide to become martyrs. He tries to find out what the reasons are that lead young men (and women) to search this martyrdome.

Turteatern in Kärrtorp (a suburb near us) tonight has something they call 'Open stage' and they there display and talk about all the ideas that never became a play. Free entrance.

Talking about free entrances: On The Museum of Modern Art there is no fee on Sunday.

For those of you who never visit museums, take the chance to do so on Sunday.

Chokladfestivalen Nordiska Museet Stockholm 2007

I Don't Want to Sleep Alone

(Photo taken from: http://iloapp.disappearing.se/blog/blog?ShowFile&image=1268486368.jpg)

Svenska:

Idag har Aurore tagit ledigt från arbetet för något mycket viktigare, nämligen Chokladfestivalen på Nordiska museet.

Vi beger oss dit så att vi anländer en kvart innan man öppnar museet klockan 10.00.
Det blåser ihärdigt och det kanske än så länge endast är ett femtiotal människor före oss.
Under tiden vi väntar anländer dock fler och fler även om kön inte sträcker sig ned till kiosken vid Djurgårdsbron som förra året. Eventuellt blir det så på lördag och söndag.

Vi hade hoppats att man skulle öppna museet tidigare då blåsten tilltog och det var kallt (enligt Aurore) eller kyligt (enligt mig) men icke. Klockan 10.00 pip(!) öppnades portarna.

Vi gick först runt för att sondera terrängen (om man nu kan tala om terräng inne i en byggnad) och fann att det var i stort sett samma utställare som förra året.

Det fanns möjlighet till provning av vin, ost och choklad till en överkomlig summa och det kunde vi självfallet inte motstå.

Man bjöd på italiensk pecorino-ost med fikonmarmelad och senapsfrö samt tre olika sorters choklad, bl.a. tryffel. Pecorino-osten med fikonmarmelad och senapsfrö var gudomlig! Rekommenderas å det varmaste.

Vad vi köpte kan ni se på den bild som är publicerad i efterföljande blogginlägg och flaskan på bilden innehåller chokladglögg.

Efter denna lilla exkursion i chokladens värld begav vi oss hem för att dels lämna av det vi hade köpt dels äta tidig middag.

Efter middagen beger vi oss till Zita för veckans premiär: 'Jag vill inte sova ensam' av Ming-liang Tsai, en regissör från Malaysia (se trailer nedan).

Historien utspelar sig i en dystopisk miljö där en uteliggare tas om hand av en man bland en grupp gästarbetare.
Han tar honom med sig till det kyffe där de bor och låter honom dela en madrass som han hittat på en soptipp. Han sköter också om de sår uteliggaren åsamkats efter att ha blivit misshandlad. Han baddar honom och sköter om honom som en vårdare eller nära anhörig.

Parallellt med detta följer filmen också en ung kvinna som arbetar som servitris men som på sin fritid vårdar en ung man som ligger i koma.

I båda fallen rör det sig om en nästintill ordlös konversation mellan de båda männen och kvinnan och mannen i koma. I sistnämnda fall av naturliga skäl. När det gäller de båda männen är det mer beroende av det faktum att uteliggaren är en inåtvänd, tyst individ som inte yttrar särskilt många meningar.
Detta inte ens initialt när han blir hårt åtgången av ett gäng ligister.

Här visas upp en sorts ömhet mellan människor i marginalen. Mellan de båda männen finns en homoerotisk laddning medan jag upplever att kvinnan mer har en aggressiv attityd till den i koma liggande mannen. Detta åtminstone i början av filmen.

Regissören vill främst visa hur människor i utsatta situationer kan ty sig till varandra och hur vissa är mer utsatta än andra.
Han vill också peka på att det inte är nödvändigt med mycket ordande utan att en ordlös gemenskap - som vi alla vet - lika väl kan ge uttryck för känslor och utbyte av tankar i viss mån.

Mitt intryck är ändå att alla utom mannen i koma, till slut nådde någon form av gemenskap bottnandes i insikten att de på olika plan var beroende av varandra.
Den som lämnades åt sitt öde var just sistnämnde.

Visar att de allra mest utsatta som inte kan föra sin egen talan också är de som till slut av andra människor lämnas åt sitt öde, utan någon som helst möjlighet att påverka sin situation.
Vår medkänsla har klara begränsningar, tyvärr.


English:

Aurore has taken a day off from work in order to do something much more important, namely visit the Chocolat festival at Nordiska museet (Nordic Museum).

We arrive at a quarter before opening time - 10.00. It's very windy and cold (according to Aurore) or chilly (according to me) and when we arrive only around fifty people have gathered so far.
Meanwhile waiting there are more and more people arriving even though the queu doesn't reach the kiosk by the bridge 200 metres away as it did last year. Maybe this will happen Saturday or Sunday.
We had hoped that they would let us in earlier as the wind increased but no. At 10 am sharp(!) the gates were opened.

We strolled around in order to 'explore the terrain' as we say in Swedish (if one can talk about terrain inside a building) and found that it was almost the same exhibitors as last year.

It was possible to try wine, cheese and chocolat for a reasonable amount of money and of course we couldn't resist that. We were offered Italian Pecorino cheese with figue marmelade and mustard seed and three different sorts of chocolat - truffle among them. The Pecorino cheese with figue marmalade and mustard seed was heavenly! I recommend this combination.

What we bought you can see on the picture published in the following blog comment. The bottle contains mulled wine with chocolat.

After this small excursion in the world of chocolat we returned back home to leave the things we had bought and eat an early dinner.

After dinner we head off to cinema Zita in order to see the première this week: I Don't Want to Sleep Alone by Ming-liang Tsai, a director from Malaysia.

The story takes place in a dystopic environment where a homeless (a bum) is taken care of by a man among a group of guest workers.
He takes him home to the small hovel where they live and let him share the mattress he has found on a dump. He takes care of the wounds the man got from being beaten up. He dab him and takes care of him as a keeper or close relative.

Parallel to this the film also follows a young woman working as a waitress but who in her spare time takes care of a young man who is in a coma.

In both cases it's an almost wordless conversation between the two men and the woman and the man in coma. In latter case from natural reasons.
When it comes to the two men it's more a consequence of the fact that the bum is an introvert, quiet individuall who doesn't utter much.
Not even when he is being roughly treated and beated up by a group of huligans in the beginning of the film.

We are shown a sort of tenderness between people in the societal marginal.
Between the two men there is a homo erotic tension while I experience that the woman is more aggressive towards the man in a coma. This at least initially.

The director first and foremost like to show us how people in vulnerable situations find each other and how certain people (the man in a coma) is more vulnerable than others.
It also shows the significance of a wordless relation. Words are not always needed to express feelings as we know.

My impresson is that the other three characters - except the man in a coma - in the end reached some form of fellowship based on the insight that they on different levels were dependant on each other.

The only one who was left on his own and to his destiny was the man in a coma.

This maybe show us that the most vulnerable who's not able to talk for themselves also are those who in the end is left alone by everyone else. Our compassion has its limits unfortunately.

Cendrillon

(Photo taken from: cendrillon kungliga operan stockholm 2007)

Svenska:

Aurore arbetar från 7-14 idag vilket gör att vi hinner träffas för att uträtta en del ärenden i stan innan vi åker hem för att äta.

Jag besöker först själv Karolinska sjukhuset samt Försäkringskassan innan jag åker ut till Husby för att träffa min vän Golala som bjuder på kaffe och sötsaker.
Hon anser att jag bör gå upp i vikt då jag är mycket smalare idag än då hon träffade mig för ett par år sedan drygt.
Problemet är väl att jag fr.a. smalnat av i ansiktet och mot det hjälper inga sötsaker. Däremot säger jag inte nej då det bjuds!
Golalas son kommer hem och jag utsätter honom genast för ett förhör då jag frågar om han vet vem som tilldelats årets Nobelpris i litteratur och det visste han: Doris Lessing.

Åker därefter in till stan igen för att träffa Aurore och tillsammas letar vi efter ett par handskar till henne, dock utan att finna det hon söker.

Hem middag och därefter är det balett.

Vi har köpt biljetter till 'Cendrillon' eller 'Askungen' som den ju heter på svenska.

Det är koreografen Jean-Christophe Maillot som koreograferat (ja, vad skall en koreograf annars göra?) och musiken är skriven av Sergej Prokofjev.

Jean-Christophe Maillot
(Photo taken from: jeanchristophemaillotphotokarllagerfeld)

Scenografin är gjord av Ernest Pignon-Ernest men jag kan inte säga att den var särskilt innovativ eller spännande.

Som alltid, är jag benägen att säga, är Kungliga hovkapellet under ledning av Graham Bond utmärkta! De spelar med stor känsla och variation i uttrycket.

Graham Bond
(Photo taken from: http://www.kgl-teater.dk/en/OmKunstarterne/Ballet/Kunstnere/Dirigenter/~/media/Ansatte/Ballet/Dansere/145x145/graham%20bond.ashx)

Däremot är jag inte särskilt imponerad av koreografin och så ej heller Aurore (vi tycker inte alltid lika i allt).
Det är något lite fantasilöst över stora delar av koreografin tycker jag.
Till skillnad från vad som står i programbladet känns den inte särskilt nydanande eller 'modern'.

Vad gäller dansarna däremot finns inget att klaga på.
Jag har sett tillräckligt många dansföreställningar för att kunna säga att svenska dansare nog står sig mycket väl i ett internationellt perspektiv.
Så även kvällens dansare: Anna Valev som Askungen, Nadja Sellrup som Den goda fen, Oscar Salomonsson som Prinsen m.fl.
Två mycket underhållande dansare som genomförde sina roller med stor bravur var Hugo Therkelson och Joakim Stephenson som Intentender för hovets nöjen.

English:

Aurore works from 7 am til 2 pm today and that makes if possible for us to meet and run some errands before we return home to the dinner.

I have some issues to attend to at Karolinska hospital and the Social Insurance Office before I visit my friend Golala in the suburb Husby. She has invited me for coffee and some pastries.
She thinks I ought to put on some weight as I am much thinner than when we for the first time met more than two years ago.
The problem is that it's my face that primarily have become thinner and towards that 'weight loss' no sweets in the world can make it become 'thicker'.
On the other hand, I don't say no to sweets when offered!
Golalas son arrives home from school and immediately I expose him to a test when I ask him if he knows who has become the Nobel prize laureate in litterature and of course he knew: Doris Lessing.

Back into town to meet Aurore and together we try to find her a pair of gloves, without succeeding in finding what she is looking for.
Home - dinner - and after that it's time for ballet.

We have bought tickets to 'Cendrillon' or 'Cinderella' in English.

It's the choreographer Jean-Christophe Maillot who made the choreography (well, what else should a choreographer do?) and the music is written by Sergej Prokofjev.

The stage design is created by Ernest Pignon-Ernest but I can't say that it was particularly innovative or exciting.

Ernest Pignon-Ernest
(Photo taken from: http://www.pignon-ernest.com/)

As always - I am inclined to say - the Royal Opera Orchestra under conductor Graham Bond is excellent! They play with great feeling and variation in the expression.

I am not however that impressed by the choreography and neither is Aurore (we don't always agree on everything). There is a lack of fantasy about it, in my opinion. Unlike what is stated in the theatre programme the choreography doesn't feel pioneering or 'modern'.

When it comes to the dancers on the other hand I have no complaints at all. I have seen a sufficient number of dance performances in order to state that Swedish dancers are very good in an international perspective.

This goes for the dancers this evening too: Anna Valev as Cinderella, Nadja Sellrup as the Good Fairy, Oscar Salomonsson as the Prince and many more.
Two very entertaining dancers who performed with great bravura were Hugo Therkelson and Joakim Stephenson in the roles as Superintendents for the Pleasures at the Court.

Lunch with Tiina and Antonio

Svenska:

Igår var vi bjudna till Scalateatern för en kväll med Vysotskij, idag är vi bjudna till våra vänner Tiina och Antonio på lunch. Det är fantastiskt med dessa inbjudningar till teater, musik, lunch o.s.v.
Det kan gott fortsätta så.....!

Vi har inte träffat dem sedan slutet av maj i år.

Antonio är 'le chef de cuisine' och han har lagat till en god blandning av både vegetariskt och kyckling med bl.a. falafel, aubergineröra och mycket annat gott. Det var verkligen läckert.

Till detta drack vi franskt vin - självfallet(?).

Tiina och Antonio besökte Frankrike och Bourdeaux i somras och i resan ingick bl.a. utflykter till ett antal vinslott där de gavs möjlighet studera 'tillverkningensprocessen'.

Då nu Tiina studerar etiketten på det vin vi bjuds - som är köpt på en av Finlandsbåtarna - visar det sig att vinet emanerar från ett av de 'châteaux' som de besökte i somras. Detta hade de inte reflekterat över tidigare. Hon hämtar en broschyr med information som på framsidan har samma bild som på vinflaskans etikett.

Mätta och belåtna efter all mat blir det, som dessert, arabiskt kaffe med baklava och andra sötsaker.

Vi har mycket att tala med varandra om och de visar bilder från sitt bröllop (fyra år sedan) samt bilder från Frankrikeresan (Bourdeaux) och bl.a. Paris som de besökte helt kort under en dag.

En mycket trevlig dag där vi blir kvar hos dem under mer än sex timmar. Det är långa och trevliga luncher vi blir bjudna till. Längden på lunchen är à la Francaise.

Bland våra länkar på denna blogg finner ni under 'Najat' bilder som visar det konstverk av skilda slag som Antonios mor har kreerat. Hon verkar som konstnär och har så gjort under många år. Ta en titt! Det är det värt!

(Photo taken from: http://www.bordeauxwine.ws/wp-content/uploads/Image/bordeaux-wine.jpg)

English:

Yesterday we were invited to Scalateatern for a night with Vysotskij and today we are invited to our friends Tiina och Antonio for lunch. It' fantastic with these invitations to theatre, music, lunch and so on. It can very well continue so.....!

We haven't met them since the end of May this year.

Antonio is 'le chef de cuisine' and he has made a delicious mixture of both vegetarian plates and chicken with among other things falafel aubergine(egg plant)-mixture and a lot of other delicacies.

To this we drank French wine - of course(?).

Tiina and Antonio visited France and Bourdeaux this summer and in Bourdeaux they came to a number of Châteaux', tasting wine and watching 'the production process'.

When Tiina now studies the lable on the bottle of wine we are going to drink - bought on one of the ferries to Finland - it shows to be a wine from one of the chateaux' they visited in Bourdeaux. They hadn't thought of that earlier. She gets a brochure with some information and with the same picture as on the bottle, depicting the castle.

Satisfied and pleased after all the food we continued with the dessert consisting of Arabic coffee and baklava among other sweet pastries.

We have a lot to talk about and they show us pictures from their wedding (four years ago) and from France - Bourdeaux - and Paris that they visited for a short sojourn.

A very nice day and we stay for more than six hours. It's a long and nice lunch. It's the length of a lunch in France - à la Francaise.

Among our links attached to this blog you also find 'Najat' - Antonios mother - with pictures showing the work of art created by her. She works as an artist and has done so for many years.
Take a look! It's worth while.