Svenska:
Som Aurore redan skrivit är detta en "lat dag" men utställningen med Susan Hiller på Moderna museet var ganska sevärd (inte imponerade) och fr.a. kunde hon tala på ett begripligt sätt kring sin konst, redogöra för tankarna kring sitt skapande på ett klart och tydligt men samtidigt genomtänkt sätt.
Detta är tyvärr inte alltid en självklarhet bland konstnärer. Ibland har jag nästan känt en gnutta medlidande med curatorerna då de skall föra ett samtal med en konstnär som inte själv vill och som ej heller tycks vara närvarande i den värld eller tillvaro vi till synes delar.
(Hiller är ju i och för sig också amerikanska. Vad har då det med saken att göra? Jo, alltsedan tidig ålder har man i de amerikanska skolorna ämnet 'speech' vilket gör att amerikanerna lär sig uttrycka sig inför publik i ett offentligt sammanhang. Ett ämne vi borde införa i Sverige, där människor tycks vanvettigt rädda för att tala i offentliga sammanhang med en blyghet som inte är klädsam utan snarare pinsam).
Ett av hennes verk påminde en aning om Edvard Munch's 'Madonna', något jag påpekade för henne. På förfrågan när och var något av verken skulle hängas, svarade utställningskommisarien Fredrik Liew att detta inte hade planerats men att det var en bra idé. Som alltid trodde jag att man köpt in något eller några verk av den konstnär som presenteras i samband med '1:a på Moderna'.
På kvällen ser vi Roberto Rosselini's film 'Germania, Anno Zero' ('Deutschland im Jahre Null'), en gripande och sevärd film om krigets fasor samt efterverkningarna på det personliga planet av de erfarenheter människor gör under ett krig. Rekommenderas.
English:
As Aurore already written on this blog, this is a lazy day!
The exhibition at the Museum of Modern Art with works by Susan Hiller was rather interesting (even if not impressing) and above all, she was able to talk around her art in a intelligible way, give a clear and uambigous account of her thoughts around the creative process.
This is unfortunately not always a matter of course with all artists. Sometimes I have felt a slight compassion with the curators when they have tried to converse a artist who doesn't want to talk and who doesn't even seem to be present in the world we at least apparantly share.
(Hiller is of course an American. What has this to do with the above remark? Well, from an early age in school the Americans teach the subject 'speech', which lead to that they learn to talk in a public context. This is a subject we ought to teach in Swedish schools where people seem extremely frightened when they are going to talk publically).
One of Hillers works reminded me somewhat of 'Madonna' by Edvard Munch, something I made a remark about. I asked when we would be able to see her works in the museum but the curator Fredrik Liew said that they had not yet decided if they were going to buy any of her works but he thought it a good idea.
As is customary I thought that they hade planned to buy one or more of her works as with other artists displayed in connection to the series '1:st at the Moderna'.
In the evening we watch Roberto Rosselinis film 'Germania, Anno Zero' ('Deutschland im Jahre Null'), a moving and remarkable film about the horrors of war and the consequences on a personal level caused by the experiences during a war situation. For those of you who haven't seen it I strongly recommend it.
Som Aurore redan skrivit är detta en "lat dag" men utställningen med Susan Hiller på Moderna museet var ganska sevärd (inte imponerade) och fr.a. kunde hon tala på ett begripligt sätt kring sin konst, redogöra för tankarna kring sitt skapande på ett klart och tydligt men samtidigt genomtänkt sätt.
Detta är tyvärr inte alltid en självklarhet bland konstnärer. Ibland har jag nästan känt en gnutta medlidande med curatorerna då de skall föra ett samtal med en konstnär som inte själv vill och som ej heller tycks vara närvarande i den värld eller tillvaro vi till synes delar.
(Hiller är ju i och för sig också amerikanska. Vad har då det med saken att göra? Jo, alltsedan tidig ålder har man i de amerikanska skolorna ämnet 'speech' vilket gör att amerikanerna lär sig uttrycka sig inför publik i ett offentligt sammanhang. Ett ämne vi borde införa i Sverige, där människor tycks vanvettigt rädda för att tala i offentliga sammanhang med en blyghet som inte är klädsam utan snarare pinsam).
Ett av hennes verk påminde en aning om Edvard Munch's 'Madonna', något jag påpekade för henne. På förfrågan när och var något av verken skulle hängas, svarade utställningskommisarien Fredrik Liew att detta inte hade planerats men att det var en bra idé. Som alltid trodde jag att man köpt in något eller några verk av den konstnär som presenteras i samband med '1:a på Moderna'.
På kvällen ser vi Roberto Rosselini's film 'Germania, Anno Zero' ('Deutschland im Jahre Null'), en gripande och sevärd film om krigets fasor samt efterverkningarna på det personliga planet av de erfarenheter människor gör under ett krig. Rekommenderas.
English:
As Aurore already written on this blog, this is a lazy day!
The exhibition at the Museum of Modern Art with works by Susan Hiller was rather interesting (even if not impressing) and above all, she was able to talk around her art in a intelligible way, give a clear and uambigous account of her thoughts around the creative process.
This is unfortunately not always a matter of course with all artists. Sometimes I have felt a slight compassion with the curators when they have tried to converse a artist who doesn't want to talk and who doesn't even seem to be present in the world we at least apparantly share.
(Hiller is of course an American. What has this to do with the above remark? Well, from an early age in school the Americans teach the subject 'speech', which lead to that they learn to talk in a public context. This is a subject we ought to teach in Swedish schools where people seem extremely frightened when they are going to talk publically).
One of Hillers works reminded me somewhat of 'Madonna' by Edvard Munch, something I made a remark about. I asked when we would be able to see her works in the museum but the curator Fredrik Liew said that they had not yet decided if they were going to buy any of her works but he thought it a good idea.
As is customary I thought that they hade planned to buy one or more of her works as with other artists displayed in connection to the series '1:st at the Moderna'.
In the evening we watch Roberto Rosselinis film 'Germania, Anno Zero' ('Deutschland im Jahre Null'), a moving and remarkable film about the horrors of war and the consequences on a personal level caused by the experiences during a war situation. For those of you who haven't seen it I strongly recommend it.
No comments:
Post a Comment