Kyrkan invigdes 1903 och är uppkallad efter Oscar II med anledning av hans 25 år som regent. Nygotisk stil. Arne Wickström och Åsa Meurling är präster och organisten heter Pär Olofsson. Man börjar med den psalm som på latin heter Adeste fidelesmen som i svensk språkdräkt heter 'Dagen är kommen' och är nummer 122 i psalmboken. Gudstjänsten bevistades av kanske 40 personer och även i natt skulle ovan nämnda präster hålla öppet i kyrkan mellan 23.30 och 02.00. Liknelser med trasmattor, lapptäcken och våra liv var tråden om man får säga så. Varpen hade vävts av Gud. Förstår inte alltid varför präster har en sådan förkärlek för metaforer som inte är särskilt djupsinniga men det är ett vanligt drag i Svenska Kyrkan. Efter detta går vi till Historiska och Nordiska museerna som dock är stängda denna dag. Vi tar en kopp kaffe och muffins och därefter bestämmer vi oss för att handla och åka hem. Stockholm är inte särdeles 'glittrande' eller upplyst utan känns ganska grått och tråkigt - men det är tyvärr inget nytt! Jag tror företag, butiksägare, kommunpolitiker och stadsplanerare skulle vara betjänta av att se andra verkliga storstäder för att få inspiration till att göra Stockholm mer kontinental, attraktiv och originell. Kvällen blir lugn med mat, musik, lite radio och - mycket lite - tv samt telefonsamtal och mail till vänner och bekanta med önskan om ett gott nytt 2007. Aurore börjar med toast med skagenröra (skagenröra), fortsätter med huvudrätten purjolökpajmed bechameloch parmesanost. Som dessert hade hon gjort en choklad fonduemed frukterna banan, kiwi och apelsin. Mums, mums!! Istället för champagne drack vi Systembolagets cider vid tolvslaget på natten. Skansen och Jan Malmsjömed 'Nyårsklockan'av Alfred Tennyson.
Church service in the Oscar churchnear 'Tiergarden' (Djurgården) in Stockholm. It was built in 1903 and named after king Oscar II who had been a regent for 25 years that same year. It was built in a new-gothic style. The clergyman talks about God with metaphors like cloth made of different small pieces and God being the weaver (of rag mats). I don't always understand why priests so frequently uses metaphors who often are superfluous. After this we go to both the Historicand Nordic museums but they are unfortunately closed today! A coffee and queen cake (cup cake) and a stroll in the city visiting some shops and after that home and dinner. Aurore begins with toast and 'skagenröra', continues with the main course consisting of pie with leek, bechameland parmesancheese. We conclude with a chocolat fondue and fruits; banana, orange and kiwi. Yum-yum!! The evening continues in a relaxed way with music, reading, listening to the Swedish actor Jan Malmsjö reading Alfred Tennysonspoem about the New Years Bell. We don't drink Champagne this year but Cider and we can see and hear the fireworks! Aurore and I end the night by watching the film 'Dracula' by Francis Ford Coppolawith Gary Oldman in the starring role.
Detta palats uppfördes 1893-98 och det var den kände svenske arkitekten Isak Gustaf Clasonsom fick detta uppdrag (nedan)
Clason är också arkitekten bakom byggnader som Nordiska museet(Wikipedia om Nordiska museet) ochÖstermalms saluhallar. Först ville man inför byggandet av Hallwylska köpa tomten där Dramaten(Wikipedia om Kungliga Dramatiska Teatern) nu ligger men det godkände inte Stockholms stad. Kraven på denna byggnad från Wilhelmina och Walther von Hallwylvar att den först och främst skulle fungera som deras hem men också som kontorslokaler åt den affärsverksamhet som Walther fick ansvar för genom svärfaderns överlåtande av chefsskapet. Dessutom skulle i denna byggnad rymmas alla Wilhelminas samlingar av konst och konsthantverk.
Wilhelmina von Hallwyl
Walther von Halllwyl
En del av samlingarna
Fasaden är inspirerad av såväl spanska som italienska förebilder från övergången mellan sengotik och renässans.
Innergården (idag café)
Den magnifika trappan upp till andra våningen
En vacker musiksalong
Detta är i alla fall en fantastisk byggnad som inte alls påminner om mycken arkitektur i Sverige vare sig exteriört eller interiört. Interiört blandas en rad olika stilar och till detta kommer att då byggnaden stod färdig var den mycket modern för tiden med elektricitet, badrum, telefoner och centralvärme, vilket var mycket ovanligt. Wilhelmina reste världen runt för att samla olika konstföremål och hennes familj var mycket förmögen där fadern var vd för Ljusne Woxna AB. Walther kom från en schweizisk adelsfamilj - en av Europas äldsta och tog över ledarskapet för företaget då svärfadern drog sig tillbaka.
1920 donerades denna bostad till Svenska staten och den ser idag ut som på den tiden då makarna Hallwyl bebodde densamma. Genom donationen blev detta det museum som de facto Wilhelmina önskade då hon genomförde sina inköp av olika konstföremål världen runt.
Just nu pågår också en intressant utställning om Gentlemannen - om män och mode. där bl.a. Walther von Hallwyls kläder och accessoarer ställs ut för att belysa hur en gentleman borde vara klädd. English: Today Aurore and I visit the Hallwyl Palacein Stockolm, built by the famous Swedish architect Isak Gustaf Clason between 1893-98 (See first image in the Swedish text above). This building was built for Wilhelmina and Walther Hallwyl. She was a wealthy woman, daughter of one of the industrialists in Sweden, head of Ljusne Woxne AB. She collected art from all of the world during travels together with Walther. Wather was a Swiss noble family, one of the oldest in Europe. He became managing director of the company succeeding his father-in-law.
The building exteriorly is built in both Spanish and Italian style and the architect has also built the Nordic Museum(Wikipedia on the Nordic Museumand second image in the Swedish text above) and other buildings in Stockholm. It does not resemble much of the main architecture in our city. It is a magnificent building and magnificent art and it looks exactly as when Hallwyl lived here. It was donated to the Swedish state in 1920. There is now an exhibition about 'The Gentleman and his clothes', showing Walther von Hallwyls private clothes as an example of how a real gentleman should be dressed.
Idag åker Aurore och jag ut till Norsborgpå andra sidan av vår tunnelbanelinje. Detta för att upptäcka delar av Stockholm Aurore inte tidigare besökt.
I Norsborg finns ett centrum som inte har så mycket att erbjuda men i Hallunda(Hallundacentrum) har man ett stort centrum med alla möjliga butiker, banker, matställen och mycket annat.
Folkets Hus/ Riksteatern Hallunda:
Till detta kommer Riksteaternslokaler samt Folkets Hus, båda med ett ganska digert program rörande teater, utställningar och mycket annat.
Tyvärr är det nog allt för få som känner till Hallunda och Riksteaterns lokaler där. Detta är problemet med inrättningar som ligger lite för 'långt ut' från centrum av Stockholm.
Vi tittar in i Folkets Hus lokaler med biblioteket och namn på salar som anknyter till fornnordisk mytologi där de olika salarna givits namn som har med asagudarna eller asatron att göra.
Från Hallunda tar vi oss till Skärholmen(Skärholmens centrum) med dess relativt stora centrum som också det har i stort sett allt man kan behöva. Närheten till IKEA, ICA Kvantum, MIO-möbler m.m. gör att de som bor här egentligen inte skulle behöva city med dess utbud. Här finns också Stadsteaterns lokalermed 'Vår Teater' som fortfarande finns kvar där den legat under trettio års tid.
Vi handlar lite i en matvarubutik med mat 'från hela världen'.
Härefter hem och middag.
Kunskapskanalen visar ett program om s.k. 'savants' på kvällen där bl.a. Kim Peekmedverkar, den person som utgör förebilden för huvudfiguren i filmen 'Rain Man'.
Kim Peek:
Dustin Hoffmann in Rain Man:
Man visar på dessa människors enorma förmåga att lära sig vissa saker, den medfödda förmåga som dessa uppvisar ofta ganska tidigt i livet. Kim Peek har exempelvis lärt sig över 12000 böckers innehåll utantill.
Han kan det stora flertalet stora västerländska kompositörers verk utantill, deras namn, födelsedatum, dödsdatum och mycket annat.
En annan savant som nämns i detta program har förmågan att genom en enda överblick över en del av en stad, teckna av den i detalj. I detta fall var det en stor del av Rom. De kända platserna som Forum Romanum, Peterskyrkanetc. kan han självfallet avbilda men även små 'obetydliga' gator, hus, fönster etc. vilka han avbildar i stort sett perfekt.
Nästa program ikväll blir det som kretsar kring August Strindbergs'Fröken Julie'med betoningen på den uppsättning på Dramateni Stockholm som hade premiär under 2005 och som fortsatte under början av 2006 för utsålda hus. Jag köpte biljetter till en av de första föreställningarna men den blev inställd. Därefter skulle man stå i kö tills biljetter släpptes igen men det tog för lång tid, varför jag löste in dem jag hade köpt. Tråkigt med tanke på att denna föreställning lär ha varit otroligt bra, enligt både publik och kritik.
Today Aurore and I take the subway to its terminus on the other side of town, the southern part of Stockholm and its suburbs Norsborg; Hallunda and Skärholmen.
The Norsborg center is small and there is not much to see or do but Hallunda center, the 'twin neighbour' suburb do have a quite big shopping center and also a theater- a branch of the Swedish 'Riksteatern'. There is also a 'People's Hall'with a library and other facilities, like a cinema. Unfortunately there are to many citizens in Stockholm who are unaware of the exictense of this theater or have not visited it because of it's location in the outskirts of Stockholm.
From Hallunda we took the subway to Skärholmen where I showed Aurore the center built in the early 1970:s. We did some shopping there.
In the evening I watched a tv programme about so called 'savants', people with extraordinary gifts like Kim Peekwho is the model for the main character in the film'Rain Man'.
He knows more than 12000 books and their contents by heart, he know most of the western composers and their works, when they are born and dead, both year and date and so on. Another man with similar gifts could memorize big parts of a city and make an exact drawing out of his memory. Many other interesting examples where presented and they discussed the background to this remarkable ability.
The evening ends by Aurore looking at the film 'Så som i himmelen'by Kay Pollack. I've seen this film before and it didn't attract me to the extent that I would like to see it again. Nominated to an Oscar though.
Den pastor som talade på begravningsgudstjänsten sade något i stil med att varje epok har haft sin storhet, en epok hade Bach, en annan Beethoven och vi hade James Brown. Kanske haltar jämförelsen men onekligen var han en stor artist som influerat många fler artister än man kanske i förstone kan tro.
Det gäller även artister vars musik inte tycks ha med hans att göra rent stilmässigt.
Att han som enskild människa i många stycken tycks ha varit en osympatisk individ behöver inte förta hans storhet som artist.
Det rapporteras att han låg på lit de parade i en guldkista med blå kostym, vita handskar och silverskor. Platsen för detta var Apollo Theater i Harlem, New York, där han genomfört ett stort antal konserter och spelat in klassiska livealbum.
"Say it loud - I'm black and I'm proud" förändrade inställningen hos ett stort antal svarta och fungerade enligt många som en väckarklocka för de svartas frigörelse.
Kvarlevorna skall nu föras till Augusta, Georgia som var hans hemstad men dit han tidigare var portförbjuden av stadens borgmästare.
On this scene he have had many concerts and also recorded many classical live albums. Many thousands had come to pay their respect to this extraordinary artist. Brown influenced many artists and even those who's music is not regarded to have anything to do with the kind of music he represented.
As a private person he seems to have been quite unpleasant but this does not diminish his abilities and qualities as an artist.
He will be taken 'home' to Augusta, Georgia, his hometown, a hometown to which the local authorities previously forbid him to return.
Under julafton, juldagen och annandagen visar svensk television Peter Jackson'sfilmer om Frodo och alla hans äventyr inom ramen för The Lord of the Ring.
Den första delen i trilogin, The Fellowship of the Ring, var en film som tog god tid på sig för att nå fram till en presentation av de medverkande 'hjältarna' på den 'goda' samt 'skurkarna' på den 'onda' sidan i denna fantasyhistoria.
Detta svart-vita perspektiv medverkar till att göra filmerna ointressanta dels ur ett moraliskt perspektiv men även sett ur manusperspektiv. Som åskådare vet man redan initialt vem eller vilka av de involverade karaktärerna som klarar sig med livet i behåll och vilka författaren (J.R.R. Tolkien) - och härigenom regissören Jackson - väljer att offra. Detta även om man inte läst litteraturen som ligger till grund för filmerna.
Personligen var det många år sedan jag läste böckerna och kan inte riktigt ha en klar bild av hur filmatiseringarna harmonierar med böckerna. Att skapa en så överenstämmande bild som möjligt mellan litterär förlaga och film behöver inte vara ambitionen hos en regissör men i Peter Jacksons fall har det nog varit så.
Denna första film skall alltså bygga upp en relation mellan åskådare och karaktärer i filmen genom introduktion och presentation av både 'hobber' ('hobbits'), 'alver', dvärgar, 'orcher' med flera. Personligen upplever jag inte att man, trots idoga försök, fås att blil känslomässigt engagerad i de olika inolverade parterna och deras individuella historik. Detta beror till del på att de är fantasifigurer med vilka man inte kan identifiera sig men också till del på de schablonmässiga sätt på vilka de porträtteras.
Parentetiskt kan nämnas att det, som vi alla kanske upplevt, gjorts lyckosamma försök att få publik att engagera sig även i fantasifigurer. Här lyckas man dock ej.
Den enda jag reagerar över är huvudpersonen själv, Frodo, en karaktär man ideligen irriteras över eftersom han agerar ointelligent, oansvarigt och försätter sig i onödigt svåra situationer.
Till detta kommer att han utnyttjar Sams vänskap till att dra egen nytta av dennes oegennyttighet. Sam å andra sidan upplever jag vara berättelsens stora hjälte, både i denna film och de övriga två.
I The Two Towersfår vi se än mer krigsscener och 'det onda' tar sig ytterligare gestalter i form av mer och mer fantasifulla figurer. Här polariseras berättelsen genom de två 'torn' som här får symbolisera den 'goda' mänskliga världen samt den 'onda' icke-mänskliga. Detta med undantag för alver och andra figurer som utan att vara människor också står på 'rättfärdighetens' sida.
Nu tycks ondskan i denna film flytta fram sina positioner och för att göra det mer spännande fås man att tro att det inte längre finns något större hopp för människorna/mänskligheten.
Den enda som ges en mer komplex beskrivning är 'Gollum' som ideligen slåss med sin goda och onda sida i sitt psyke (sin själ). Visserligen för även de andra figurerna en kamp mellan det som vill härska inom dem och det som står för en mer altruistisk syn på världen och sig själva. De är dock karaktärer som i grunden beskrivs som goda men där det mörka krafterna mer sporadiskt tar överhanden deras sinnelag.
The Return of the King, som utgör den sista filmen i denna trilogi, börjar med en förklaring och bakgrund till vem ''Gollum' en gång var samt vad som ledde fram till det tillstånd han idag befinner sig i. Kanske utgör detta det intressantaste avsnittet i denna tredje del.
I övrigt är denna den sista delen fylld av tårar och sentimentalitet, godhet intill det outhärdligas gräns samt en än klarare distinktion mellan 'rätt' och 'fel' - 'ont' och 'gott'.
Här känner jag att filmen nått gränsen för eventuell innovativitet och blir endast en utdragen väntan på det givna slutet.
Att böckerna är en eklektisk sammanställning av gammalt mytiskt och fornhistoriskt berättarmaterial från olika delar av Europa och världen i övrigt är helt klart. Filmatiseringarna blir också ett hopkok på andra filmer som exempelvis 'Ivanhoe', 'Bravehart', 'Star Wars'-filmerna etc.
Filmerna har också tolkats på en rad olika sätt där man satt dem i samband med dagshändelser som kampen mot 'ondskans axelmakter', terrorismen och många andra strider runt om i vår värld idag eller i historisk tid. Likheten på vissa plan - inte minst utseendemässigt - mellan 'Aragorn' i Viggo Mortensensgestalt och den historiske Jesus så som han avbildats är också uppenbar.
Jag skall dock inte gå in på alla tolkningar av dessa filmer, det skulle föra för långt. Detta inte minst då så många människor sett dessa filmer, kanske vid ett flertal tillfällen och också givits tillfälle reflektera över många olika aspekter på innehållet i dem.
Avslutningsvis vill jag endast konstatera att filmerna inte imponerar på mig, vare sig filmiskt, manusmässigt, effektmässigt. Ej heller skådespelarnas prestationer kan sägas vara värda någon eloge.
Att denna tredje, kolossalt sentimentala, bombastiska och klichémässiga film kunde erhålla elva Oscarsstatyetter i olika klasser är fullständigt obegripligt. Ett juryhaveri (eller än värre: inte).
English:
During Christmas Eve, Christmas Day and Boxing Day, Swedish television choose to show Peter Jackson's films about Frodoand all his adventures within the framework called 'The Lord of the Ring'.
The first film The Fellowship of the Ringtake good time reaching a full presentation of the characters on both the 'good' side and the 'evil' side in this fantasy history. This 'black and white'-perspective naturally makes the film somewhat uninteresting from a moral standpoint but also from a script point of view. At once it's clear who is going to survive and who is going to be 'sacrificed'. This even if you haven't read the books by J.R.R. Tolkien.
I don't remember exactly how well these films correspond with the litterary originals as it is many years since I read the books. To create an exact copy of a litterary original is not always the ambition with every director but with Jackson I think this has been the case.
Through this first film we now get to know what and who the 'hobbits','elves', 'orchs' and dwarfs are and the ambition is to create a relationship between us - the viewers - and the characters. I don't think this ambition succeds. Partly because this is fantasy figures but not only this, there is something else lacking.
Watching Frodo and his mishaps, thoughtless behaviour and stupidity is though something that irritates you. Also the fact that he always is counting on the lojalty of Samtowards him and his task or 'assignment', makes him quite an unpleasant figure. I feel that the real hero - if there are any such - is Sam.
In The Two Towerswe get to see more and more war scenes and the 'evil' takes on new guises and we meet even more 'bad' characters as well as 'good' ones.
'Good' and 'bad' is characterized by the two towers in this film and the only one who is given a more complex description when it comes to personal (if one can say so in this case) characteristics, is 'Gollum' who all the time is engaged in the struggle between the 'good' and 'bad' side within himself.
The Return of the Kingbegins with a description of who 'Gollum' once was and why and how he became the one he is today. Maybe this is the most interesting part in this third film, where there are much to much 'goodness' and 'badness' for my taste. The characters are even more polarized and the 'sentimental-factor' is huge.
We all know that the books are an eclectic piece of work and the films are in many ways eclectic too, made up of films like 'Ivanhoe', 'Bravehart', 'Star Wars' and so on. We also know that these films has been analyzed from every angle, both sociological, psychological and many more why I am not going to devote myself to that.
As a whole it is nine hours of entertainment but neither the photo, nor the acting, or the style in which these films are made are original in any way.
I am surprised (to say the least) that they won so many Oscars but on the other hand it's not so surprising after all. It appeals not least to the Americans and their way of thinking concerning bravery, heroism, war, love, fellowship, friendship, the sentimental parts etc. (even if I'm here generalizing a bit).
I believe these films are mostly interesting for the 'fantasy enthusiasts' and I'm not one of them.
Svenska (English below): Idag åker vi till Stadshagenför att besöka Arbetsförmedlingen för internationella akademiker. Vill gärna följa med för att höra vad de har att säga med tanke på det dåliga bemötandet senast från handläggarens sida.
Aurore besökte arbetsförmedlingen 13/12 då hennes handläggare bad henne komma till ett besök. Till saken hör att hon inte uppbär a-kassa eftersom hon inte har svenskt medborgarskap. Hon erhåller alltså inga bidrag från staten/skattebetalarna. I detta fall hade hon inte själv begärt mötet utan det skedde på handläggarens initiativ.
Mötet skulle äga rum kl. 13.00 och Aurore var på förmedlingen kl. 12.45, tog en kölapp och satte sig för att vänta på sin handläggare. Hennes nummer var på tur men inget hände. Hon väntade till kl. 13.30 utan att någon frågade vem hon var eller ropade upp henne. På en informationsskylt stod att arbetssökande efter att ha tagit en nummerlapp skulle sätta sig ned och vänta på att bli uppropad.
Kl. 13.30 valde Aurore att gå därifrån eftersom hon har viktigare saker att ta sig för än att vänta på en nonchalant handläggare, en person som hon dessutom ser i lokalen gåendes omkring men utan att vidtaga åtgärder för att försäkra sig om huruvida hon är där.
Handläggaren hör senare av sig via mail men Aurore tillskriver chefen för Arbetsförmedlingen för att begära en ny handläggare. Detta inte minst eftersom han insinuerar att Aurore kanske "tryckt på fel knapp" då hon var på förmedlingen. Det finns två knappar, en till internationella akademiker, en till Kungsholmens arbetsförmedling. Aurore förklarade i mailet att hon, enligt tester, har ett IQ på omkring 137(-140) och dessutom är läskunnig! Handläggarens IQ var förmodligen inte mätbar.
Efter detta bestäms en tid med chefen och det är där vi är idag.
Som de flesta chefer vid olika förvaltningar och myndigheter har även denna kvinnliga chef svårt att klart och tydligt ta ställning och säga att handläggarens uppträdande var felaktigt. Hon försöker istället göra gällande att det skett ett "missförstånd", som det så ofta heter när representanter för en myndighet begår misstag.
Aurore förklarade att något missförstånd var det inte fråga om och att hon inte anser sig ha skäl att gå fram och fråga efter handläggaren eftersom hon inte hade något intresse av ett möte utan det helt och hållet skedde på hans initiativ.
Chefen gör gällande att denna handläggare inte tidigare har fått klagomål på sitt uppträdande, vilket Aurore besvarar att med att "nu har han fått det..."!
I samtalet klargör Aurore att hon inte alls tror att Arbetsförmedlingen kan göra något för henne, vad avser sökande av arbete inom just hennes fält. Anledningen till att hon anmälde sig hit var att det var nödvändigt för att kunna söka de 'Accesstjänster' den förra regeringen skapade för c:a ett år sedan.
Det tycktes inte som om heller denna chef kände till de s.k. 'Accesstjänsterna'. Hon såg frågande ut.
Det var likadant med arbetsförmedlingen på Lidingö. Ej heller den handläggare hon hade där kände till dessa tillfälliga tjänster. Det handlar om de extrapengar som den förra regeringen tillslog för att ge högskoleutbildade möjlighet arbeta med de statliga kulturinstitutionernas samlingar för att i större utsträckning kunna bevara, vårda och tillgängliggöra samlingarna. Detta i syfte att skapa arbetstillfällen - om än tillfälliga - som kan leda vidare till fasta tjänster för människor som utbildat sig inom kulturområdet. För år 2006 hade man anslagit 275 miljoner kronor som syftade till att ge 650 arbetslösa högskoleutbildade arbete med ovanstående frågor.
För Aurore's del skulle detta kunna leda till arbete med filmarkiv och arbete med museernas filmvisningar, filmarkiv och satsning på att synliggöra sina samlingar via detta medium.
Kontentan av samtalet idag blev att den enda handläggare som i någon mån handhar området som gränsar till det Aurore vill arbeta med är den handläggare hon inte vill ha att göra med.
Dessutom kan de endast erbjuda kurser i hur man söker arbete, formulerar ansökningshandlingar, CV, presenterar sig själv etc. Detta kan Aurore redan och hon har t.o.m. studerat litteratur som jämför hur skillnaderna ser ur mellan Sverige och Frankrike.
Aurore skall fundera över hur hon skall göra, antingen vända sig till denna arbetsförmedling eller arbetsförmedlingen på Lidingö.
English:
Today we visit the 'Employment service for academics'. Aurore is summoned to a meeting with the head of the 'Employment service' to discuss the behaviour and treatment (or non-treatment) from the handling officer Aurore met the 13th of december.
He summoned her to to a meeting where they were going to discuss in what way the 'Employment service' could help her to find a job. Aurore does not draw unemployment benefit from the state why she is not a 'burden' to society and not obliged to come to a meeting. She decided to attend the meeting anyway and it was set to one o'clock a.m. that very same day. She arrived at 12.45 and she saw the handling officer in the premises but he didn't call her name. She waited 45 minutes and at one thirty she left. The handling officer sent her a mail after she had sent a mail to the office telling them she was disappointed over his behaviour, asking for another handling officer.
The meeting today is summoned because of this event.
The head of the 'Employment service' tries to blame this 'incident' on a "misunderstanding" between Aurore and the handling officer, as is so common when persons representing an authority makes mistakes. Aurore told her that it was not a question of misunderstanding and that the handling officer besides this also had insinuated that she might have pressed the wrong button! She informed her that according to tests, she has an IQ of about 138(-140) and she is also literate. He had said other less intelligent things too.
In the end the head and Aurore came to the decision that Aurore has to choose between this office and the regular office at Lidingö.
If she stays here she has to deal with the incompetent handling officer as he - unfortunately - is the only one handling this kind of issues. This is not something Aurore wants, as she needs an intelligent person to talk to. To be continued.
Tyvärr är det dåligt upplyst så som ofta i Stockholm. Vi konstaterar att i en stad där det är mörkt större delen av året (känns det som i alla fall), borde man satsa på mer och trevligare belysning, syftandes inte endast på gatubelysning utan julbelysning på husfasader och liknande.
Julmarknaden i Gamla Stan är inte särskilt stor men mysig.
Vi skiljs vid Gamla Stans tunnelbanestation varefter jag åker till World Trade Centerdär jag träffar Aurore.
Vi tar bussen till Brandbergendär Aurore träffar föreståndaren för biografen Cosmopolite. Hon har ett antal år drivit den tillsammans med sin make och ytterligare en annan kvinna.
Aurore har sökt biografmaskinistpraktik och då biografen Stures biografmaskinister - trots löfte att ta sig an henne - upplevde detta för "stressigt"(!), valde hon att sluta där och söka sig annan praktikplats.
Aurore förevisas maskinrummet, vilket också jag ges möjlighte bese, och talar med kvällens maskinist. Han arbetar vanligtvis som översättare av litteratur, engelska till svenska. Han är också musiker och spelar i ett band som vid stumfilmsvisningar fungerar som 'salongsmusiker'. Har bott i Frankrike och talar förutom engelska även franska, lite italienska och ytterligare något språk.
Kvinnan som är ansvarig startade denna biograf 1994. Innan dess hade hon och hennes kompanjon samt make arbetat på en biograf på Götgatan, Bio Söder, där de lärt sig hantverket kring de tekniska detaljerna samt visning av film. Damen ifråga är mycket intresserad av att ha Aurore som praktikant men de skall först tala med den ordinarie maskinisten och detta sker efter jul eftersom de nu håller stängt i helgen.
Kvällens maskinist berättar att Filmhusetbehöver maskinister och att de är beredda att ta emot praktikanter men nästan under förutsättning att man förbinder sig att arbeta vid Filmhuset efter avslutad praktik. Aurore skall höra sig för även där och fortsätta hålla kontakten med denna biografs ansvariga. Det största problemet med Cosmopolite är avståndet och resvägen till Brandbergen.
I övrigt var det en mycket välskött biograf, rent och snyggt t.o.m. i maskinrummet - vilket inte är vanligt. Till detta kommer regler om att man inte får äta pop corn och skräpa ned i salongen, regler som man ser till att biobesökarna efterlever. Man söker sig också till en vuxenpublik, inte barnfamiljer. Sådana regler är himmelriket för en cineast. De som besöker denna biograf skall verkligen tycka om film, inte främst pop corn och läsk.
Hem och middag.
English:
Today I meet a very good friend in the Old Townin Stockholm. First we visit Sundbergs konditori(café), the oldest café in Stockholm, and after that we continue to the Christmas Market at 'Stortorget' where we buy 'glögg'(mulled wine/ hot wine punch) and 'pepparkakor' (gingerbread biscuit).
The Christmas Market is a small one but very cosy, if I may say so.
After this we part at the subway and I continue to World Trade Centerwhere I meet Aurore.
We take the bus to one of Stockholms suburbs, Brandbergenwhere she is going to meet a woman responsible for the cinema 'Cosmopolite'.
Aurore need a trainee post concerning the machinist part in her further education and when she asked the machinists at Cinema Sture (Bio Sture) they first said yes but after a while they felt it to 'stressful'(!) as they put it. Aurore quit the vocational training there and now seeks another place to continue this part in her education.
This cinema is run by three enthusiasts and the woman in charge told us they started this cinema in 1994. Before that they had worked in other cinemas/picture theaters. Cinema 'Cosmopolite' was clean and well runned and there are strict demands on the audience concerning keeping the cinema clean and not eating pop corn.
For a cinephile this is heaven. We don't go to cinemas for the sake of pop corn and soft drinks. A well organized business. The only problem is the long distance and the time it takes to get to this cinema from Lidingö.
The machinist working this evening told Aurore that they lack machinists at the Swedish Film Institutebut it almost requires that one promise to work there after finishing the vocational training.
Aurore and the woman in charge at Cosmopolite will keep in contact.
(Foto julmarknaden i Gamla stan kopierad från: http://www.gamla-stan-stockholm.se/bilder/julmarknad/gamla-stan-julmarknad-05.JPG)
Idag åker vi till Engelbrektskyrkan(för större foto se denna länk: Engelbrektskyrkan) på Östermalm för gudstjänst. Då vi anländer är det få människor i kyrkan men efter hand kommer allt fler om än ej på långa vägar så många som i Klara kyrka första söndagen i advent.
Tjänstgörande präst går runt och hälsar på alla gudstjänstbesökare före gudstjänsten, vilket är ett trevligt inslag. En fin, traditionell gudstjänst med nattvard.
Kyrkan är byggd av arkitekten Lars Israel Wahlman och invigdes 1914, vilket gör den till en av de yngsta innerstadskyrkorna i Stockholm. (Se mer information under länken ovan).
Kyrkan ligger på ett bergskulle med fin utsikt över staden. Arkitekten tänkte sig kyrkan som en hand med tornet som ett pekfinger pekandes upp i himlen. Min far döptes här och min moster Karin med man bodde i denna församling på 50-talet om jag minns rätt.
En av de mest kända prästerna som verkat i denna församling är Nils Bolandersedermera biskop i Lund. Han var ansedd som en av de mest karismatiska predikanterna vid sin tid. En 'vanlig' söndag hade han många gånger 600-700 besökare i bänkarna i Engelbrekts kyrka och de stora helgerna fick man sätta upp högtalare för att alla de som inte kom in i kyrkan kunde höra honom utanför där de stod för att 'exteriört' deltaga i gudstjänsten. Det kunde då röra sig om inalles 11-1200 gudstjänstfirare. Han skrev också psalmer och poesi. Hans poesi har lästs av många som en slags uppbyggelselitteratur. Även jag hade tidigare en poesibok av denne 'gudsman'. Han blev 1959 utsedd till biskop i Lund men dog samma år.
English:
Today we visited the Engelbrekt churchin Stockholm, inaugurated in 1914 wich makes it one of the 'youngest' churches among the 34 churches in the city of Stockholm (in the diocese of Stockholm there are 175 churches).
The clergyman greets the church goers by shaking everyones hand. A nice traditional service including the Holy Communion.
In this church my father was baptized (1928-29?) and my aunt Karin and her husband lived in this parish during the 1950:s.
The architect was Lars Israel Wahlman and he wanted to build the church as a hand with a finger pointing up towards the heaven.
In Engelbrekts church one of Swedens most well known clergymen worked during the fifties, Nils Bolander. He was immensely popular and on a 'ordinary' Sunday service he could have more than 600-700 visitors, something very uncommon in Swedish churches, especially today. During the big church holidays or feasts there could be around 11-1200 visitors which meant that they had to erect loud speakers outside to enable all those who could not get a seat in the church to listen to his sermon outside the church. He wrote psalms and poems and in 1959 he became bishop in Lund's diocese in the south of Sweden but died the same year.
I relativt stora annonser runt om i Stockholms tunnelbanoroch på andra offentliga platser har man gjort reklam för julmarknaden på Konserthuset.
Aurore och jag gick dit för att titta men vi blev ganska besvikna eftersom det endast var 5-6 stånd med försäljning av choklad, lite smyckedesign och annat som kan användas som julgåvor. Musiken kom från CD-spelare via högtalare och endast vid två tillfällen sjöng en kör 'live' och vi missade förstås detta tillfälle.
Vi hade inget planerat för dagen varför det blev lite hipp som happ!
En tur via stånden på Hötorget, promenad till Sergels Torgoch julmarknaden där vi köpte brända mandlar, promenad till Kungsträdgården, Södermalmstorg, tunnelbanan till Västertorpav alla platser (där jag växte upp) för att förevisa Aurore denna fantastiska plats (jag är ironisk)!
Vi tittade på den konstnärliga utsmyckningen, jag berättade om butiker och inrättningar som tidigare funnits men nu inte längre fanns (som biografen 'Västan'), visade henne det som fortfarande existerade. Inte mycket har förändrats tyvärr. Vi besåg även min grundskola - Västertorpsskolan - en gång Skandinaviens största skola med 2300 elever.
Nog om detta. Hem och mat tillagad av min älskling var dagen höjdpunkt.
Västertorp (gammalt handkolorerat fotografi)
English:
Today Aurore and I did not plan anything in particular more than a visit to the Christmas Market in the Concert Hallin Stockholm. Unfortunately we were dissapointed. We had seen so many posters in the subwayand other places advertising about this event why we expected more than six 'market stalls' with sales of chocolat, some design 'jewelleries' and music concisting of a CD playing Christmas music one have heard over and over again. There were a choir singing 'live' at two occasions this day but that was all.
From here we toke a stroll through Hötorget(Hay market) to Sergels Torgand the market there. We bought some roasted (toasted) almonds, went to the Kungsträdgården(Kings Garden) and the Christmas market there.
Finally we took the subway to the suburb where I grew up - Västertorp- this fantastic spot on earth (I am ironical). We walked around and I showed Aurore the once so famous art, sculptures and paintings, made by some of our finest artists. We also visited my school, in the fiftees the biggest school in Scandinavia with more than 2300 pupils.
Let's end this sad story.
Home and cooking by my fiancée, the best thing that happened this day!
Historiska museet (The Museum of National Antiquities), Stockholm
Svenska (English below):
Aurore har aldrig besökt Historiska museeti Stockholm varför vi tog oss dit idag.
Sist jag var där såg jag utställningen om vikingarna.
Nu var det utställningen 'Forntider' där det inte är en historia från en tidsperiod som berättas utan flera historier från olika tider. Detta eftersom forntiden trots namnet självfallet inte var en enhetlig period.
Utställningen omfattar nästan 8500 år och visar på många variationer. Man ger plats åt historier från olika grupper i samhället. Hur ordnades samhället, vem eller vilka bestämde, hur såg relationen mellan män och kvinnor ut, familjerelationerna?
Det handlar om värderingar, livsstilar och ideal. Människan står i centrum för denna utställning, både den individuella och människan i kollektivet.
Det finns ytterligare utställningar på museet och både Aurore och jag upplevde upplägget och organisationen av uställningen samt det pedagogiska innehållet som mycket väldisponerat.
Efter museibesöket blir jag intervjuad av Norsk Rikskringkastingangående frågan om fria entréer till vissa av de statliga museerna i Stockholm och hur det påverkat min besöksfrekvens samt vad jag tror det betytt rent generellt för museibesöken och utvecklingen av museerna i Stockholm. Mitt svar blev att det för mig personligen inneburit att jag besökt museer i större utsträckning än jag skulle ha gjort tidigare. Fr.a har jag tagit mig tid att se hela samlingarna - de som är exponerade - snabbare via fler och tätare besök istället som förut se en liten del och därefter långt senare komma tillbaka för att se resten eller separata utställningar. Genom de fria entréerna har jag också kunnat göra både och. Som exempel tog det mig tre dagar och inalles c:a femton timmar att se Nationalmuseums utställningar inkluderande användning av audioguide.
Aurore och jag är dessutom medlemmar i 'Moderna museets vänner', vilket ger gratis entré till inte bara Moderna utan Arkitekturmuseum, Nationalmuseum, Thielska galleriet, Magasin 3, Färgfabriken och Gripsholms slott (om jag inte glömt något?).
English:
'Prehistories' is an exhibition at The Museum of National Antiquitiesthat instead of telling one story of a singel period, tells several stories from different environments and centurys during this period called 'prehistory'. This, of course, as the terminology 'prehistory' is a word used to define a historical epoch that can not be regarded as one single, uniform period. The exhibition covers almost 8500 years and during this time great changes took place, of course. The visitors are given the chance to hear different stories from different groups in society at different times. This is done through reconstructions of customs, habits, clothing, housing and so forth.
One try to answer the question on how the society was organized, the relations between women and men, family life, values, lifestyles and so forth.
The focus is always on the people who were living at a specific place in a specific time.
After the visit at the museum I am being interviewed by Norwegian Radio(NRK) concerning the issue of free entrances at some of the stately museums in Stockholm and the decision from the new government to end this reform. In Stockholm almost twenty of our stately museums have been free of charge and this during a period of between two or three years. My answer to the question concerning my own visits, was that they had increased even though I quite often visited museums before the implementation of this reform. For people in general this has been a good reform in the sense that many persons who previously never visited the museums now more regularly do so. From a popular adult educational point of view it's of course a very positive reform. Unfortunately it ends but hopefully people will continue to visit the museums even in the future.
The museums are also free to set the prizes themselves, which means that they have a chance to influence the number of visitors through the entrance fee. The National Museum of Antiquities is going to charge 50 Skr (5.50 euro) but the Museum of Modern Art on the other hand is going to charge 80 Skr (almost 9 euro).
Maybe a membership in a assistant organization is one solution? Paying a certain sum every year that gives you the opportunity to visit one or many museums as often as you wish during a year? Aurore and I are members of the association 'Friends of the Museum of Modern Art' and it gives us free entrance to some other museums as well.
In England and other countries where they have initiated this idea of free entrance to museums and galleries - Tate Modern in England among others - it has been a success if one look at the increase in the number of visitors. The same thing goes for Stockholm.
(Photo ancient helmet copied from: http://beta.stockholmtown.com/ContentStoreFiles/Entity/856/HISTORISKA_450x300.jpg)
(Photo items in a cabinet copied from: http://www.historiska.se/ImageVault/Images/id_967/conversionFormat_469/scope_0/webSafe_1/ImageVaultHandler.aspx)
Idag har min härliga fästmö Aurore, namnsdag - i Frankrike. I den svenska kalendern finns inte hennes namn men det hindrar inte att vi firar ändå! Först besöker Aurore arbetsförmedlingen (joppi!) - till ingen nytta! Hennes handläggare hade begärt ett möte med henne idag klockan 13.00. Då hon kommer till arbetsförmedlingen klockan 12.45 tar hon en kölapp och hon står näst i tur. Hon väntar, ser handläggaren i fråga då klockan är över 13.00. Han säger ingenting. Ropar ej upp hennes namn. Aurore väntar till klockan 13.30 men då ingen överhuvud bryr sig om henne eller försöker kontakta henne, går hon därifrån. Är detta det engagemang man kan vänta sig av arbetsförmedlingarnas handläggare? Om detta är den 'hjälp' man de kan erbjuda är det mer 'stjälp'! Vi träffas i city och går tillsammans efter ett antal ärenden till Gamla Stan för att dricka kaffe och äta apfelstrudel (Aurore) och frukttårtbit (ego) på café Sundbergs konditori! Nice!
Vi åker därefter till Medborgarplatsen för att gå in på saluhallen för att se om vi hittar något gott. Bättre priser på både choklad, ost och mycket annat jämfört med exempelvis N.K.
Vi hittar 'The English Shop' (i Söderhallarna) med Christmas pudding till ett facilt pris. Köper ej eftersom Aurore gjort en egen hemma. Bra att veta att det finns en engelsk butik med engelska specialiteter, där de två expediterna dessutom talar engelska. Ett trevligt inslag i stadsbilden. Tittar in i en väskbutik där Aurore tittar på väskor och vi blir expedierade av en dam från Libanon som talar franska. English:Aurore's name-day - in France! First of all she visit the jobcentre for academics. One of the handling officers have requested a meeting at one o'clock. She arrives at twelve forty five. According to the queue number it is her turn next. Time passes and no one arrives or calls her name. At one thirty she leaves. Is this the best help the job centre can offer her and others? In that case it's the contrary to help! We meet in 'Kings Garden' (Kungsträdgården) and from there we walk to the Old Town, take a cup of coffee and eat apfelstrudel (Aurore) and a 'fruit cake' (me) at an old nice café (the oldest one in the Old Town I think) called 'Sundbergs konditori'. From their to Medborgarplatsen in the southern parts of Stockholm and the market hall where we try to find some good cheese, chocolate and other 'goodies'. What we do find is 'The English Shop' selling English specialities. It's a nice element in the market hall. We take a look at their Christmas pudding. From there to a shop selling handbags and suitcases, where we meet a nice female vendor from Lebanon who, when she hears us speaking French starts to address us in French. Home and dinner!
Aurore och jag avslutar natten med filmen 'Dracula' (se nedan) av Francis Ford Coppola med Gary Oldman i huvudrollen och i andra roller såg vi Winona Ryder, Anthony Hopkins och Keanu Reeves.
