The Lord of the Rings

Svenska (English below):

Under julafton, juldagen och annandagen visar svensk television Peter Jackson's filmer om Frodo och alla hans äventyr inom ramen för The Lord of the Ring.

Den första delen i trilogin, The Fellowship of the Ring, var en film som tog god tid på sig för att nå fram till en presentation av de medverkande 'hjältarna' på den 'goda' samt 'skurkarna' på den 'onda' sidan i denna fantasyhistoria.

Detta svart-vita perspektiv medverkar till att göra filmerna ointressanta dels ur ett moraliskt perspektiv men även sett ur manusperspektiv.
Som åskådare vet man redan initialt vem eller vilka av de involverade karaktärerna som klarar sig med livet i behåll och vilka författaren (J.R.R. Tolkien) - och härigenom regissören Jackson - väljer att offra.
Detta även om man inte läst litteraturen som ligger till grund för filmerna.

Personligen var det många år sedan jag läste böckerna och kan inte riktigt ha en klar bild av hur filmatiseringarna harmonierar med böckerna.
Att skapa en så överenstämmande bild som möjligt mellan litterär förlaga och film behöver inte vara ambitionen hos en regissör men i Peter Jacksons fall har det nog varit så.

Denna första film skall alltså bygga upp en relation mellan åskådare och karaktärer i filmen genom introduktion och presentation av både 'hobber' ('hobbits'), 'alver', dvärgar, 'orcher' med flera.
Personligen upplever jag inte att man, trots idoga försök, fås att blil känslomässigt engagerad i de olika inolverade parterna och deras individuella historik.
Detta beror till del på att de är fantasifigurer med vilka man inte kan identifiera sig men också till del på de schablonmässiga sätt på vilka de porträtteras.

Parentetiskt kan nämnas att det, som vi alla kanske upplevt, gjorts lyckosamma försök att få publik att engagera sig även i fantasifigurer. Här lyckas man dock ej.

Den enda jag reagerar över är huvudpersonen själv, Frodo, en karaktär man ideligen irriteras över eftersom han agerar ointelligent, oansvarigt och försätter sig i onödigt svåra situationer.

Till detta kommer att han utnyttjar Sams vänskap till att dra egen nytta av dennes oegennyttighet. Sam å andra sidan upplever jag vara berättelsens stora hjälte, både i denna film och de övriga två.

I The Two Towers får vi se än mer krigsscener och 'det onda' tar sig ytterligare gestalter i form av mer och mer fantasifulla figurer.
Här polariseras berättelsen genom de två 'torn' som här får symbolisera den 'goda' mänskliga världen samt den 'onda' icke-mänskliga. Detta med undantag för alver och andra figurer som utan att vara människor också står på 'rättfärdighetens' sida.

Nu tycks ondskan i denna film flytta fram sina positioner och för att göra det mer spännande fås man att tro att det inte längre finns något större hopp för människorna/mänskligheten.

Den enda som ges en mer komplex beskrivning är 'Gollum' som ideligen slåss med sin goda och onda sida i sitt psyke (sin själ).
Visserligen för även de andra figurerna en kamp mellan det som vill härska inom dem och det som står för en mer altruistisk syn på världen och sig själva. De är dock karaktärer som i grunden beskrivs som goda men där det mörka krafterna mer sporadiskt tar överhanden deras sinnelag.

The Return of the King, som utgör den sista filmen i denna trilogi, börjar med en förklaring och bakgrund till vem ''Gollum' en gång var samt vad som ledde fram till det tillstånd han idag befinner sig i. Kanske utgör detta det intressantaste avsnittet i denna tredje del.

I övrigt är denna den sista delen fylld av tårar och sentimentalitet, godhet intill det outhärdligas gräns samt en än klarare distinktion mellan 'rätt' och 'fel' - 'ont' och 'gott'.

Här känner jag att filmen nått gränsen för eventuell innovativitet och blir endast en utdragen väntan på det givna slutet.

Att böckerna är en eklektisk sammanställning av gammalt mytiskt och fornhistoriskt berättarmaterial från olika delar av Europa och världen i övrigt är helt klart.
Filmatiseringarna blir också ett hopkok på andra filmer som exempelvis 'Ivanhoe', 'Bravehart', 'Star Wars'-filmerna etc.

Filmerna har också tolkats på en rad olika sätt där man satt dem i samband med dagshändelser som kampen mot 'ondskans axelmakter', terrorismen och många andra strider runt om i vår värld idag eller i historisk tid.
Likheten på vissa plan - inte minst utseendemässigt - mellan 'Aragorn' i Viggo Mortensens gestalt och den historiske Jesus så som han avbildats är också uppenbar.

Jag skall dock inte gå in på alla tolkningar av dessa filmer, det skulle föra för långt. Detta inte minst då så många människor sett dessa filmer, kanske vid ett flertal tillfällen och också givits tillfälle reflektera över många olika aspekter på innehållet i dem.

Avslutningsvis vill jag endast konstatera att filmerna inte imponerar på mig, vare sig filmiskt, manusmässigt, effektmässigt. Ej heller skådespelarnas prestationer kan sägas vara värda någon eloge.

Att denna tredje, kolossalt sentimentala, bombastiska och klichémässiga film kunde erhålla elva Oscarsstatyetter i olika klasser är fullständigt obegripligt. Ett juryhaveri (eller än värre: inte).


English:

During Christmas Eve, Christmas Day and Boxing Day, Swedish television choose to show Peter Jackson's films about Frodo and all his adventures within the framework called 'The Lord of the Ring'.

The first film The Fellowship of the Ring take good time reaching a full presentation of the characters on both the 'good' side and the 'evil' side in this fantasy history.
This 'black and white'-perspective naturally makes the film somewhat uninteresting from a moral standpoint but also from a script point of view. At once it's clear who is going to survive and who is going to be 'sacrificed'. This even if you haven't read the books by J.R.R. Tolkien.

I don't remember exactly how well these films correspond with the litterary originals as it is many years since I read the books. To create an exact copy of a litterary original is not always the ambition with every director but with Jackson I think this has been the case.

Through this first film we now get to know what and who the 'hobbits', 'elves', 'orchs' and dwarfs are and the ambition is to create a relationship between us - the viewers - and the characters.
I don't think this ambition succeds. Partly because this is fantasy figures but not only this, there is something else lacking.

Watching Frodo and his mishaps, thoughtless behaviour and stupidity is though something that irritates you.
Also the fact that he always is counting on the lojalty of Sam towards him and his task or 'assignment', makes him quite an unpleasant figure.
I feel that the real hero - if there are any such - is Sam.

In The Two Towers we get to see more and more war scenes and the 'evil' takes on new guises and we meet even more 'bad' characters as well as 'good' ones.

'Good' and 'bad' is characterized by the two towers in this film and the only one who is given a more complex description when it comes to personal (if one can say so in this case) characteristics, is 'Gollum' who all the time is engaged in the struggle between the 'good' and 'bad' side within himself.

The Return of the King begins with a description of who 'Gollum' once was and why and how he became the one he is today. Maybe this is the most interesting part in this third film, where there are much to much 'goodness' and 'badness' for my taste. The characters are even more polarized and the 'sentimental-factor' is huge.

We all know that the books are an eclectic piece of work and the films are in many ways eclectic too, made up of films like 'Ivanhoe', 'Bravehart', 'Star Wars' and so on.
We also know that these films has been analyzed from every angle, both sociological, psychological and many more why I am not going to devote myself to that.

As a whole it is nine hours of entertainment but neither the photo, nor the acting, or the style in which these films are made are original in any way.

I am surprised (to say the least) that they won so many Oscars but on the other hand it's not so surprising after all. It appeals not least to the Americans and their way of thinking concerning bravery, heroism, war, love, fellowship, friendship, the sentimental parts etc. (even if I'm here generalizing a bit).

I believe these films are mostly interesting for the 'fantasy enthusiasts' and I'm not one of them.