Batman begins

Svenska:

Idag börjar vi med Filmhuset i vanlig ordning eller nästintill vanlig ordning. Vi stannar där för arbete mellan tolv och kvart i tre.

Därefter en 'fika' samt en del ärenden på stan innan vi beger oss till Kulturhuset.
Jag (Gunnar) skall där se gratis film vilka visas inom ramen för Serietekets verksamhet.
Detta sker ungefär var fjortonde dag.
Ikväll klockan 18.00 är det 'Batman begins', regisserad av Christopher Nolan, som står på programmet. Aurore har redan sett den varför hon ägnar sig åt annat under tiden.

Vad gäller filmen får man kanske mer eller mindre vad man förväntat sig samtidigt som man kan finna inledningen med träning av den blivande Batman/Bruce Wayne -(Christian Bale) - genomförd av Ninjas - som något oortodox.
Denna 'träning' av fysisk och mental art, sker efter att Bruce lämnat ett fängelse någonstans i Asien, 'räddad' av en man vid namn Henri Ducard - Liam Neeson - som senare visar sig bli hans fiende.
Efter den långa hårda skolningen återvänder Wayne till Gotham City för att bli brottsbekämparen 'Batman'.
Christian Bale är som 'Batman' inte helt oäven men det är ju inte heller en roll som kräver något större mått av karaktärsskådespeleri.
Sist jag såg Bale i en film på bio var han den extremt magre, illa åtgångne mannen i filmen 'The Machinist' där han bantat omkring 30 kg. inför rollen.
Här hade han tränat upp sig och var muskulös vägandes minst 30 kg. mer.
Erinrar mig att han berättade om detta i en intervju och hur hårt det slet på kroppen att göra så. Ville vara en i raden av skådespelare att göra en 'De Niro'!?

Problemet med filmen är kanske dock att den har svårt att hålla balansen mellan allt för pretentiöst tal kring filosofiska, värderingsmässiga frågor kring människans plats i tillvaron, hanterandet av rädsla, frågor kring hanterandet av ett samhälles kriminalitet kontra 'action' och en smula humor.
Filmen tenderar att ta sig själv på lite för stort allvar stundtals och detta fungerar sällan i filmer vars kärna bygger på just 'action', spänning etc.
Liam Neeson som Henri Ducard alias Ra's Al Ghul - Ken Watanabe - känns lite för 'tam' medan däremot Cillian Murphy som dr. Jonathan Crane, Ghul's högra hand, är riktigt bra i sitt iskalla, sociopatiska spel.
Michael Caine som Alfred kanske ibland känns lite för modig och tuff jämfört med förlagan i serietidningen men det är kanske endast mitt minne som sviker mig angående Alfreds 'tuffhet'.

Två timmars lätt underhållning som avkoppling och som så fungerar den väl.

Då jag kommer ut väntar Aurore på mig och hon hade under tiden bl.a. sett utställningen om Sally Mann och hennes fotografi-serier, den utställning jag såg häromdagen.
Hörde på radion häromdagen att curatorn för Sally Mann-utställning, Hasse Persson, hade undivikit en serie fotografier som handlade om döden, där man kunde se döda människor i olika förruttnelse-/nedbrytningsprocesser.
Detta med hänvisning till att vi i väst och inte minst i detta land har så svårt att konfrontera döden.
Döden har sedan decennier institutionaliserats, något som bl.a. märks i den terminologi vi använder om döden: Man dör inte i Sverige, man 'går bort'! Vartdå?
Av exakt samma skäl borde de bilderna varit med i utställningen enligt mitt förmenande.

Hem och middag, tillagad av min fantastiska chef de cuisine, Aurore!

English:

First of all - as usual - the Swedish Filminstitute and it's library where Aurore and I stay between noon and two thirty. After this: café, coffee and 'sweets for my sweet'!

Now we head towards Kulturhuset - the Cultural Center - where I am going to see a film for free. This within the framework of Serieteket and their series with free films every fortnight.
Last time I was here I saw 'Superman returns', now it is 'Batman begins' by Christopher Nolan.

Aurore had already seen this film so instead she finds better things to do, like watching the exhibition with photographs by Sally Mann (Photo gallery Sally Mann).

The film starts with interiors from a prison somewhere in Asia where Bruce Wayne - Christian Bale - have ended up in search for evil and the roots of criminality.
This is before he becomes Batman.
As a boy his parents where killed in front of his eyes and he tries in different ways to work on this problem and come to peace.
He is 'saved' from the prison by a person by the name of Henri Ducard - Liam Neeson - who takes him to a temple where a group of Ninjas live under the leadership of Ra's Al Ghul - Ken Watanebe - a mysterious man.
After completing the physical and mental training and through opposing Al Ghul leading to the destruction of the temple, Wayne returns to Gotham City to build up his life and create a new secret identity - 'Batman' - under which he will fight crime.

A problem with the film is that it tends to take itself to seriously sometimes, particularly when Neeson and Bale discuss matters of life, values, fears of mankind, philosophical questions on the whole. This does seldom work in movies where the main core is 'action' and adventures.
Liam Neeson is maybe to some degree to tame/feeble as the 'villain' but Cillian Murphy as dr. John Crane - the right hand of Neeson, acts in an ice cold, calculating way with a stroke of psychopathic behaviour.
Bale is quite ok as Batman but on the other hand this rôle is not a character rôle, as is no other rôle in this film either.
Michael Caine as Alfred is to brave and tough in my opinion compared to the series but maybe my memory fales me concerning Alfred.
Last time I saw Bale on cinema was in 'The Machinist' where he played an extremely bony roughly treated man, a rôle for which he had to loose thirty kilos of weight if I don't remember wrongly. He went through a 'De Niro' as many actors and actresses before him.

'Batman Begins' could be said being two hours of light entertainment and suspense and as such it worked very well.

When I came out from the cinema Aurore waited for me and she had among other things seen the above mentioned exhibition with photos by Sally Mann.
The Curator of this exhibition, Hasse Persson, said in an interview that he had avoided some of the photos made by Mann, namely those depicting dead people in different stades of decay and decomposition.
He justified this with the argument that in the West and particularly Sweden we have great problems in confronting and talking about death as a natural part of life.
This because death in Sweden and many other Western countries have become so institutionalized.
In Sweden we do not die, we 'pass away' (a word nowadays common in English speaking countries too) - but where?
I would like to say that the fact that death has become so institutionalized is, contrary to what Persson said, a very good argument in favour of showing the audience these photos. Cowardice?