Svenska (English below):Aurore och jag börjar dagen med vernissage på Café Aguéli.
Detta galleri-café ligger på Blecktornsgränd intill Mariatorget på Södermalm.
Vi har fått en inbjudan via Finlandsinstitutet.
Två finska konstnärer ställer ut, Ari Liinasaari och Minna Ratalahti.
Detta vernissage utgör deras första utställning i Sverige.
Liinasaari arbetar med lampor och skapar alldeles egna modeller gjorda av återanvänt material, 'recyclat' för att använda lite Swenglish.
Det kan röra sig om gamla delar från en tandläkarstol, från cyklar, bilar och mycket annat.
Av dessa skapar han unik armatur som är fullt brukbar och där var och en utgör unika exemplar.
Ratalahti arbetar i textil och gör bonader eller vävar föreställande köksutensilier som kastrullock och liknande. Dessa kan placeras på en vägg eller på golvet.
Ratalahti hade också tre stora kostverk i tyg stående på golvet föreställandes gurka, zucchini och andra liknande grönsaker. Dessa tog vi först som varandes kaktusar men det var det alltså ej.
Efter detta beger vi oss till Moderna museet för konstnärssamtal med William Kentridge (Wikipedia på engelska om Kentridge).
Kentridge kommer från Sydafrika där han fortfarande bor. Han arbetar med teckningar och animationer och ett av hans verk fanns med redan i utställningen 'Africa Remix'.
Kentridge har arbetat inom teatern som scenograf och regissör och själv beskriver han det faktum att han blivit en framgångsrik konstnär som ett resultat av att han misslyckades inom andra områden.
Karaktäristiskt för hans konstnärsskap är animationer av hela sekvenser utifrån ett enda pappersark, där han med en fast kamera registrerar hela processen kring hur han tecknar, suddar, fortsätter att teckna varvid bilden gradvis 'organiskt' förändras inför betraktarens ögon. Samtidigt som bilden förändras kvarstår de gamla bilderna i bakgrunden genom de retuscheringar Kentridge gör under arbetets gång.
Hans arbete har också starka referenser till filmpionjären Méliès (IMDb om Méliès) som han är mycket influerad av och till vilken han också dedikerar en del av utställningen.
Han har även i denna utställningsdel satt upp en liten teatermodell med figurer som kommenterar händelser i Sydafrika till musik ur 'Trollflöjten' av W. A. Mozart.Kentridge är en intressant konstnär med intressanta idéer som dessutom under seminariet idag mycket konkret och stringent kunde redogöra för sitt konstnärsskap, något som inte alltid är fallet med konstnärer.
Härefter ger vi oss av till Kulturhuset och en utställning med fotografier av den i USA mycket omstridda och kontroversiella fotografen Sally Mann (D.N.-recension om: Sally Mann).
Hon har valt att i en digital tidsålder arbeta med gammal teknik och gamla metoder. Detta för att kunna utveckla sina egna idéer och egna 'bildvärldar'.
Hennes kontroversialitet i USA har fr.a. att göra med bildserien 'Immediate Family' som hon framställde mellan åren 1985-1994, i vilket hon skildrar barn - ofta sina egna tre - i mycket nära och fr.a avklädda situationer.
Hennes kontroversialitet i USA har fr.a. att göra med bildserien 'Immediate Family' som hon framställde mellan åren 1985-1994, i vilket hon skildrar barn - ofta sina egna tre - i mycket nära och fr.a avklädda situationer.
Det vissa personer anklagat henne för är, att de bilderna skulle vara barnpornografiska och kunna ha en förstärkande effekt på människor med sexuella böjelser riktade mot barn.
Det man kan säga om detta är att de personer som anser sig ha rätt att på ett hänsynslöst, ondskefullt och våldsamt sätt utnyttja barn för egen sexuell njutnings skull inte behöver gå omvägen via Manns fotografier.
Dessa är i all sin nakenhet vackra och många gånger relativt 'oskyldiga' avbildningar av nakenhet.
Det är ju inte det nakna i sig som är farligt. Nakna är vi alla födda.
Att det finns människor som av skilda skäl blir upphetsade av dessa bilder kan knappast lastas Sally Mann.
Om någon blir upphetsad är det inte heller något att förskräckas över. Vi kan och skall inte styra människors tankar. Det är endast om man i handling utnyttjar andra för sin egen njutnings skull som det har utvecklats till ett oacceptabelt beteende.
Jag tror inte - utan att kunna styrka det - att Manns bilder leder till fler fall av pedofili eller pederasti.
Förutom dessa bilder har hon via enormt vackra landskapsbilder skildrat den amerikanska Södern i serien 'Deep South' som gjordes låg klar 1997.
Denna triptyk av motiv avslutas med porträtt av hennes nu vuxna barn i projektet 'What Remains', 2003.
Från Kulturhuset bär det av till bio Sture där vi ser filmen 'Half Nelson' som i vissa recensioner beskrivits som årets absolut bästa film (2006) och en av decenniets tio bästa.
Detta ansåg både Aurore och jag vara en ganska överdriven beskrivning.
Ryan Gosling spelar Dan Dunne (Dan Dum kanske?), en historielärare i en åttondeklass i en skola i Brooklyn som försöker få sina elever att inte endast memorera historien utan 'förstå den'. Detta sker genom att han applicerar dialektikens teorier på utlärningen.
Tes-antites-syntes.
De motstridande krafternas kamp skall till slut leda till antingen att en av dessa får ge vika eller att det utvecklas ett amalgam av tankar från båda.
Dan håller sig inte strikt till det läroplanen utsäger om hur lektionerna skall gå till men hans elever tycks uppskatta hans didaktiska metoder.
Vid sidan om lärargärningen lever han ett tråkigt liv som går ut på att festa så mycket som möjligt för att fly vardagens monotoni. Detta festande inbegriper också droger.
Vid ett tillfälle kommer en av hans kvinnliga elever - Drey (Shareeka Epps ) - på honom med att snorta crack och mellan dem utvecklas nu en komplicerad vänskapsrelation ibland gränsande till en kärleks d:o.
Drey utgör lite av en räddningsplanka för Dan samtidigt som han försöker tillse att hon inte skall hamna i problem med droger och kriminalitet i denna hans av dubbelmoral präglade liv.
Ryan Gosling beskrevs i förtexterna på affischen som en blandning av Marlon Brando, Robert De Niro och Sean Penn men jag förstår inte vilka delar hos dessa skådespelare som utgjorde beståndsdelarna i denna skådespelares persona.
Måste vara dessa skådespelare i några av deras minst minnesvärda och minst engagerande rolltolkningar, för något så oengagerande som denne lärares liv, tankar och idéer gestaltade genom denne Gosling och hans brist på mimik, har jag svårt att finna.
Behållningen i filmen var den unga skådespelerskan Shareeka Epps som Goslings vän och bollplank Drew.
Det man kan säga om detta är att de personer som anser sig ha rätt att på ett hänsynslöst, ondskefullt och våldsamt sätt utnyttja barn för egen sexuell njutnings skull inte behöver gå omvägen via Manns fotografier.
Dessa är i all sin nakenhet vackra och många gånger relativt 'oskyldiga' avbildningar av nakenhet.
Det är ju inte det nakna i sig som är farligt. Nakna är vi alla födda.
Att det finns människor som av skilda skäl blir upphetsade av dessa bilder kan knappast lastas Sally Mann.
Om någon blir upphetsad är det inte heller något att förskräckas över. Vi kan och skall inte styra människors tankar. Det är endast om man i handling utnyttjar andra för sin egen njutnings skull som det har utvecklats till ett oacceptabelt beteende.
Jag tror inte - utan att kunna styrka det - att Manns bilder leder till fler fall av pedofili eller pederasti.
Förutom dessa bilder har hon via enormt vackra landskapsbilder skildrat den amerikanska Södern i serien 'Deep South' som gjordes låg klar 1997.
Denna triptyk av motiv avslutas med porträtt av hennes nu vuxna barn i projektet 'What Remains', 2003.
Från Kulturhuset bär det av till bio Sture där vi ser filmen 'Half Nelson' som i vissa recensioner beskrivits som årets absolut bästa film (2006) och en av decenniets tio bästa.
Detta ansåg både Aurore och jag vara en ganska överdriven beskrivning.
Ryan Gosling spelar Dan Dunne (Dan Dum kanske?), en historielärare i en åttondeklass i en skola i Brooklyn som försöker få sina elever att inte endast memorera historien utan 'förstå den'. Detta sker genom att han applicerar dialektikens teorier på utlärningen.
Tes-antites-syntes.
De motstridande krafternas kamp skall till slut leda till antingen att en av dessa får ge vika eller att det utvecklas ett amalgam av tankar från båda.
Dan håller sig inte strikt till det läroplanen utsäger om hur lektionerna skall gå till men hans elever tycks uppskatta hans didaktiska metoder.
Vid sidan om lärargärningen lever han ett tråkigt liv som går ut på att festa så mycket som möjligt för att fly vardagens monotoni. Detta festande inbegriper också droger.
Vid ett tillfälle kommer en av hans kvinnliga elever - Drey (Shareeka Epps ) - på honom med att snorta crack och mellan dem utvecklas nu en komplicerad vänskapsrelation ibland gränsande till en kärleks d:o.
Drey utgör lite av en räddningsplanka för Dan samtidigt som han försöker tillse att hon inte skall hamna i problem med droger och kriminalitet i denna hans av dubbelmoral präglade liv.
Ryan Gosling beskrevs i förtexterna på affischen som en blandning av Marlon Brando, Robert De Niro och Sean Penn men jag förstår inte vilka delar hos dessa skådespelare som utgjorde beståndsdelarna i denna skådespelares persona.
Måste vara dessa skådespelare i några av deras minst minnesvärda och minst engagerande rolltolkningar, för något så oengagerande som denne lärares liv, tankar och idéer gestaltade genom denne Gosling och hans brist på mimik, har jag svårt att finna.
Behållningen i filmen var den unga skådespelerskan Shareeka Epps som Goslings vän och bollplank Drew.
English:
Aurore and I begin our day with a vernissage at Café Aguéli near Maria square (Mariatorget) in the south district of Stockholm, Södermalm.
This after being invited by the Finnish institute in Stockholm. Their ambition is to display works by two Finnish artists who, for the first time, are exhibited in Sweden.
No. 1:
Ari Liinasaari creates armatures/lamps in different models, all being made by recycled materials like parts of a dentist chair or bicycle equipment and the like.
From these recycled material he designs these armatures and his ambition is to make us see the beauty in these 'used' and reused things without trying to improve them to much.
Interesting and often very beautiful.
Artist number two is Minna Ratalahti who works with textile materials, creating tapestries or textures to put on a wall, often depicting ordinary household things like saucepan lids.
She had also created three big green objects standing on the floor and at first we thought it was three cactuses but it turned out to bee cucumbers and zucchinis/courgettes.
Other 'ordinary' objects depicted through her tapistries were 'rubber' ducks and small spades used to play with by children. I liked her art. It's both appealing and funny.
After drinking coffee and eating 'sweet things' (are made of these...) at Gunnarson's patisserie we continue to the Museum of Modern Art for a talk with the Southafrican artist William Kentridge.
His work 'Johannesburg 2nd Greatest City after Paris' was shown at the exhibition Africa Remix both here in Stockholm and before that at Centre Pompidou in Paris.In this exhibition we get to see one of Kentridge's earliest animated short films introducing his series 'Drawings for Projection' for many years constituting a mainstay in his production.
He also refers to the film pioneer Méliès in his work '7 Fragments for Georges Méliès' and 'Black Box/Chambre Noire'.
He, to some extent, uses the technique Méliès used with an organic back and foreword working way of telling a story and the consequent organic growth of a picture or event.
His art is also a comment to the current and historic situation in South Africa but it can be used on a more universal level, depicting the human condition, including sorrow, pain and struggle.His way of painting, where a camera depicts the whole process and it's gradual growth, is also interesting as we can see the alteration of contents and actions on the canvas as well as the erasures of former themes now functioning as a semi-visual 'memory'.
Like in the history of mankind or a state, we can sometimes in retrospect see the development of historic events and thereby the underlying process leading to a certain result.
Kentridge has also built a small stage (like a puppet theater) with different characters either made like 'physical' puppets or projected so that we can see them when they act to the music by Mozart from 'Die Zauberflöte' - 'The Magic Flute'.
Interesting and we both liked it very much. We are - as you can see - not always negative in our critique of art or film!
After Kentridge we continued to Kulturhuset - the Cultural Center - and an exhibition of works by Sally Mann (photogallery Sally Mann), the world famous photographer.
Her works have been regarded as very controversial, not least in the USA. On the other hand, it's not so hard becoming controversial in the US of A.
In this exhibition we can see three themes forming a kind of triptych/triptyque, constituted by the works 'Immediate Family', 'Deep South' and 'What Remains'.In the first of these œuvres she depicts closups of mostly children and particularly her own three children at a young age.
The 'controversial' thing is that they are naked and shown in different poses that could be regarded as 'pornographical' whereby the moral aspects of child abuse has arisen, leading to that some people regard this series of pictures as exploitation of children.
I can't understand these arguments as those people interested in sex with children or the like always can find a way to satisfy their excitement through pages on internet or elsewhere and this is of course much, much worse as those children are physically and mentally exploited.
These photos are very beautiful and the references to other famous pieces of art, especially paintings, are obvious.
The other part in this exhibition - 'Deep South' - depicts nature in what partially looks like Mississippi or a similar area.They are made in black and white, in a 'blurry' way and they are very attractive with their somewhat foggy landscapes.
In these photos Mann has used an old, 'antique', camera and films produced in an old fashioned way.
The third part - 'What Remains' - displays her children as grown ups and in intimate close-ups developed in a way that creates interesting patterns within the photos.
After these exhibitions it's 'Filmtime': 'Half Nelson' with Ryan Gosling in the rôle as eight-grade history teacher Dan Dunne (Dumb?), teaching in a shool in Brooklyn.
In his teaching he wants to use unorthodox methods and is not keen on using the conventional didactic teaching.
As the old left wing activist we imagine he has been, he uses a dialectical method in explaining history (the History) to his pupils.
Thesis-anti thesis-synthesis.
His students - or at least some of them - seem to like the way he teaches and to some degree this could be due to the fact that they have to reflect over why something happens in history not only when.
Unfortunately he has problems of his own, smoking crack among other things and when one of his female students - Drew (Shareeka Epps) - finds him at the toilet inhaling, a strange kind of friendship emerges from this 'revelation'. They become, in a way, dependant on each other.
Dunne is also the coach of the basket team where Drew is one of the players.
He now tries to stop her from becoming involved in drugs and criminality but on the same time continues his escape from reality on the personal level.
We follow these two and other characters and find out more about the story behind them. Though he is socially established as a teacher, he does not succeed in handling his life, while Drew manages better in spite of her maybe having more obstacles on her path towards adulthood.
Unfortunately one can not engage in the character Dunne, because Goslings acting is so uninspired.
Gosling was at the film poster described as a combination between Marlon Brando, Robert De Niro and Sean Penn but excuse me:
I most have missed those filmical mishaps made by these gentlemen on which this statement is built because I could not trace any of those actors and their best qualities in the acting by Gosling.
The attraction was instead Drew, a person of great integrity, a lot of courage and thoughtfulness.
Go see something else if you go to the cinema, that is my/our advice.
(Painting man in watery by Kentridge copied from: http://cablegram.files.wordpress.com/2009/09/william-kentridge-5-4-07.jpg)
(Photo William Kentridge in a chair towards a wall of paintings copied from: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwTVFn2h28OyI-ENARUsv8KBCcIbox-QVQh8e4PbbOHD3FCc3tqNL7_TB4psR2F5QSlVZ-K265lS7KgU-A06gd8pZHv40s7Ksc6V5P7oXq9CQNdgjhYGGEt4YXy_GEckeljRgk/s400/11799244208798_web.jpg)
(Picture 'Polishes and Polishing' copied from: http://img.artknowledgenews.com/files2008a/kentridge_polishes_and_polishing.jpg)
(Photo Sally Mann's children copied from: http://falseillusionphoto.files.wordpress.com/2009/06/mann.jpg)
(Sally Mann's children, the daughter smoking copied from: http://missfajobi.files.wordpress.com/2011/03/picture-2.jpg?w=566)
(Picture 'Polishes and Polishing' copied from: http://img.artknowledgenews.com/files2008a/kentridge_polishes_and_polishing.jpg)
(Photo Sally Mann's children copied from: http://falseillusionphoto.files.wordpress.com/2009/06/mann.jpg)
(Sally Mann's children, the daughter smoking copied from: http://missfajobi.files.wordpress.com/2011/03/picture-2.jpg?w=566)
No comments:
Post a Comment