Idag är det den Kinesiska nyårsdagen. Igår var vi med och firade den Kinesiska nyårsaftonen. Grisens år har alltså börjat.
Söndagen börjar med en festgudstjänst i Johannes kyrka.
Man firar att det i år är 100 år sedan Johannes kyrka kom att bli en egen församlingskyrka. Kyrkan stod färdig 1890 men man tillhörde då Jakobs församling. Först 1907 blev man egen församling.
Gudstjänsten leds av biskop Caroline Krook, kyrkoherde Per Qvarnström och ett antal andra präster deltager. Johannes kammarkör sjunger och medlemmar ur Kungliga Hovkapellet spelar. Det är nattvardsmässa.
I denna kyrka har jag vid ett tillfälle, för kanske femton, tjugo år sedan sjungit för det minsta antal människor någonsin, nämligen inalles elva stycken. Detta inkluderade mig själv, min mor, organisten, kyrkomusikern, prästen, kyrkvärdar, kyrkvaktmästare och fyra församlingsbor. Kyrkan som rymmer kanske 700 personer kändes ödslig då.
Träffar en kvinna som jag kom att lära känna under min tid i Klara kyrka för tio år sedan.
Hon bodde en kort period hos mig i min lägenhet i Västertorp i väntan på en lägenhet eller annat boende i Stockholm.
Engagerade sig i arbetet i församlingen under tiden hon bedrev studier vid Stockholms universitet. Studerade lingivistik och litteratur vid den tiden. Idag hade hon med sig sin pojkvän. Hemma väntade deras barn hos morfar eller farfar som satt barnvakt.
Efter gudstjänsten var det kaffe och samling i Franska skolans lokaler där hennes pojkvän för övrigt studerat och för tre år sedan tog studentexamen. Han talar franska självfallet - som alla bildade människor!?
Aurore och jag tar oss till ett café och därefter besöker vi Galleri Kontrast för en utställning med foton av Elisabeth Olsson Wallin - 'Livet med tiden'.
Olsson Wallin väckte för ett antal år sedan stor uppmärksamhet med en fotoutställning benämnd 'Ecce Homo' ('Se Människan') där hon avbildade homo,-bi-, och transsexuella i från Bibeln hämtade motiv som Den Sista Nattvarden, Pietà etc.
Det är problematiskt med människor som vill ha enkla resonemang och argumentation sig presenterade, utan att försöka ha tålamod med förklaringar som inte i allt för stor utsträckning skall förenkla alla samband. I övrigt intressant.
Härefter beger sig Aurore och jag till Hedvig Eleonora kyrka för en konsert med Kammarkören där de framför stycken av Francis Poulenc, August Söderman och Otto Olsson. Solister. Ett par orgelverk framfördes också. En vacker, jämn klang på denna kör.
En fin avslutning på dagen.
Hem och middag.
Aurore and I went to a café and after that Gallery Kontrast and a photo exhibition with pictures by Elisabeth Olsson Wallin.called 'Livet med tiden' ('Life in time', my translation).
Olsson Wallin became well known and very much discussed in connection to an exhibition a couple of years ago called 'Ecce Homo', where she had created photos depicting homo-, bi-, and trans sexuals in different 'biblical' situations, like The Last Supper, a Pietà and so forth.
The persons in the pictures then were naked or almost naked alternatively dressed in masochist clothing and alike.
This upset a lot of Christians and others in our country. She argued that these people were a part of all those outcasts that Jesus really cared about.
From this exhibition to another: The StockholmCity Museum and Johan Hagelbäck (Johan Hagelbäck on IMDb), an artist who has made pieces of art by using raisins.
They serve as different commentaries on our society and use denominations being made out of the original names turned into a more 'raisin'-like form (ex: Raisinda instead of Råsunda)
An entertaining exhibition, not least for children or younger people who could manipulate the artworks to some extent by pressing buttons that made the raisins move "in mysterious ways".
This afternoon the scientist and author Lena Einhorn was invited to discuss her book 'What happened on the road to Damascus?' (my translation) refering to the revelation S:t Paul had on his way to Damascus when he according to the Bible converted to Christianity.
Her thesis - though not entirely new - is that Paul actually was Jesus.
I haven't read the book so I can't go into details concerning the content and her way of reasoning but the main theory is that Jesus never died on the cross but was taken down before death occured. He was treated by physicians of the time and when he recovered he fled to Syria and we now meet him again in the 'guise' of Paul.
Theories concerning Jesus' death have been prevalent since the early Christian time trying to explain that the man the disciples met was not the resurrected Jesus but a Jesus who never died.
Partly new is the theory that Paul in fact is Jesus continuing his work among 'non-believers'.
Paul is also sometimes called the first theologian in Christianity.
Einhorn argues that Jesus and Paul's parables and way of preaching bear great affinity.
Her discussion partner, Per Block, is one of my former teachers from Uppsala university and the Theological Faculty where he taught Interpretation (Exegesis) of New Testament Theology.
The problem was that some people in the audience did not have the patience listening to them both and their arguments.
It seemed as if they thought this was only a presentation of the book by the author and not a discussion between two people of different opinions.
This was extremely disturbing and I felt like throwing some of them out.
There is always a problem with people who prefer easy explanations - either black or white - and not thorough discussions around interesting theories and ideas.
In spite of the interruptions Aurore and I found it quite an interesting afternoon. A book like this also increases the interest around questions of belief and what we can believe in and why we believe the things we do and so forth.
We concluded the day in Hedvig Eleonora church (Wikipedia in Swedish about Hedvig Eleonora church) with the Chamber choir singing works by Francis Poulenc, August Söderman and Otto Olsson including a couple of organ pieces.
(Foto 'Livet med tiden' kopierad från: http://roomservice.blogg.se/images/2007/kollage_1171516852_321888.jpg)
Söndagen börjar med en festgudstjänst i Johannes kyrka.
Man firar att det i år är 100 år sedan Johannes kyrka kom att bli en egen församlingskyrka. Kyrkan stod färdig 1890 men man tillhörde då Jakobs församling. Först 1907 blev man egen församling.
Gudstjänsten leds av biskop Caroline Krook, kyrkoherde Per Qvarnström och ett antal andra präster deltager. Johannes kammarkör sjunger och medlemmar ur Kungliga Hovkapellet spelar. Det är nattvardsmässa.
I denna kyrka har jag vid ett tillfälle, för kanske femton, tjugo år sedan sjungit för det minsta antal människor någonsin, nämligen inalles elva stycken. Detta inkluderade mig själv, min mor, organisten, kyrkomusikern, prästen, kyrkvärdar, kyrkvaktmästare och fyra församlingsbor. Kyrkan som rymmer kanske 700 personer kändes ödslig då.
Träffar en kvinna som jag kom att lära känna under min tid i Klara kyrka för tio år sedan.
Hon bodde en kort period hos mig i min lägenhet i Västertorp i väntan på en lägenhet eller annat boende i Stockholm.
Engagerade sig i arbetet i församlingen under tiden hon bedrev studier vid Stockholms universitet. Studerade lingivistik och litteratur vid den tiden. Idag hade hon med sig sin pojkvän. Hemma väntade deras barn hos morfar eller farfar som satt barnvakt.
Efter gudstjänsten var det kaffe och samling i Franska skolans lokaler där hennes pojkvän för övrigt studerat och för tre år sedan tog studentexamen. Han talar franska självfallet - som alla bildade människor!?
Aurore och jag tar oss till ett café och därefter besöker vi Galleri Kontrast för en utställning med foton av Elisabeth Olsson Wallin - 'Livet med tiden'.
Olsson Wallin väckte för ett antal år sedan stor uppmärksamhet med en fotoutställning benämnd 'Ecce Homo' ('Se Människan') där hon avbildade homo,-bi-, och transsexuella i från Bibeln hämtade motiv som Den Sista Nattvarden, Pietà etc.
På Galleri Kontrast visade hon foton som avbildade den åldrade människan i dubbelexponerade bilder där en person dels visas i sin idag åldrade gestalt samtidigt som hon/han visas i en bild från sin ungdom men projicerade på olika sätt, som synes av fotona ovan.
Nästa anhalt blir Stadsmuseet där Aurore och jag ser en liten utställning av Johan Hagelbäck där han av russin skapat konstverk som kommenterar olika samhällsfenomen. En underhållande utställning.
Härefter direkt till Ersta kyrka där vi i serien 'Ersta samtal' skall höra en dialog mellan författaren/forskaren Lena Einhorn och pensionerade forskaren i Nya Testamentets Teologi, Per Block, en tidigare lärare till mig i Uppsala.
I denna bok framför Einhorn teorin om att Jesus ej dog i samband med korsfästelsen utan att han av lärjungar och andra närstående togs ned för tidigt, fick vård, flydde landet och senare uppträdde som Paulus. Det skulle ta för lång tid att gå in på alla detaljer i boken och jag har personligen ännu ej läst densamma.
Vad man kan säga är att teorin om att Jesus de facto ej blev korsfäst utan att uppståndelsen i själva verket bestod i att den levande Jesus visade sig för sina lärjungar, ingalunda är ny.
Det nya i denna bok är att Einhorn så starkt argumenterar för att Jesus och Paulus skulle varit samma person. Detta med ledning av likheter i deras sätt att predika, parablernas likheter etc.
Detta förnekas av Block som är av helt annan åsikt och han argumenterar utifrån olika teorier och kunskaper om Bibeln som dokument samt andra historiska annaler.
Problemet med denna kväll var att det fanns människor som hade svårt att förstå att detta var ett samtal dessa två och moderatorn emellan samt att eventuella frågor fick ställas i slutet av samtalet.
Anhängare till Einhorn avbröt Block vid flera tillfällen då de uppenbarligen ansåg att han tog allt för mycket tid från Einhorn i samband med deras argumentation.
Likaså uppstod ideliga avbrott p.g.a. att människor inte hörde vad de båda sade trots att de hade mikrofoner och talade tydligt, t.o.m. så att jag som är lite lomhörd, kunde höra vad som avhandlades.
Vad man kan säga är att teorin om att Jesus de facto ej blev korsfäst utan att uppståndelsen i själva verket bestod i att den levande Jesus visade sig för sina lärjungar, ingalunda är ny.
Det nya i denna bok är att Einhorn så starkt argumenterar för att Jesus och Paulus skulle varit samma person. Detta med ledning av likheter i deras sätt att predika, parablernas likheter etc.
Detta förnekas av Block som är av helt annan åsikt och han argumenterar utifrån olika teorier och kunskaper om Bibeln som dokument samt andra historiska annaler.
Problemet med denna kväll var att det fanns människor som hade svårt att förstå att detta var ett samtal dessa två och moderatorn emellan samt att eventuella frågor fick ställas i slutet av samtalet.
Anhängare till Einhorn avbröt Block vid flera tillfällen då de uppenbarligen ansåg att han tog allt för mycket tid från Einhorn i samband med deras argumentation.
Likaså uppstod ideliga avbrott p.g.a. att människor inte hörde vad de båda sade trots att de hade mikrofoner och talade tydligt, t.o.m. så att jag som är lite lomhörd, kunde höra vad som avhandlades.
Det är problematiskt med människor som vill ha enkla resonemang och argumentation sig presenterade, utan att försöka ha tålamod med förklaringar som inte i allt för stor utsträckning skall förenkla alla samband. I övrigt intressant.
Härefter beger sig Aurore och jag till Hedvig Eleonora kyrka för en konsert med Kammarkören där de framför stycken av Francis Poulenc, August Söderman och Otto Olsson. Solister. Ett par orgelverk framfördes också. En vacker, jämn klang på denna kör.
En fin avslutning på dagen.
Hem och middag.
English:
The Chinese New Year's Day! Yesterday we celebrated New Year's Eve. The Year of the Pig.
We began with a church service in Johannes church (Wikipedia in Swedish: S:t John's church) with a somewhat special service today.
We celebrated that it's exactly one hundred years since this church became a parish of its own. Before this it belonged to S:t Jakob's parish.
The church was built and inaugurated in 1890 in New Gothic Style but it became a parish in 1907.
The bishop of Stockholm, Caroline Krook and the vicar Per Qvarnström, lead the service and several other clergymen assisted them. Music by S:t Johannes chamber choir and musicians from The Royal Court Orchestra.
In this church I once - fifteen years ago maybe - sang for the smallest amount of people I have ever sung: Eleven. That included the clergyman, my mother, the organist, choir leader, the church janitor some other representative for the church and four visitors. It felt a bit lonely as the church holds more than seven hundred people.
Met a young woman I came to know from my time in S:t Clara church, a woman who lived in my apartment for a while when she was looking for an apartment of her own in Stockholm, during her studies at Stockholm University.
She studied linguistics at the time and later on literature.
Today she came with her fiancé and after the church we went to the French school for a gathering.
Her fiancée told us that he had been a student there. He graduated and got his high-school diploma three years ago. Spoke French of course, as most cultivated people!?
They did not stay and neither did we.
The Chinese New Year's Day! Yesterday we celebrated New Year's Eve. The Year of the Pig.
We began with a church service in Johannes church (Wikipedia in Swedish: S:t John's church) with a somewhat special service today.
We celebrated that it's exactly one hundred years since this church became a parish of its own. Before this it belonged to S:t Jakob's parish.
The church was built and inaugurated in 1890 in New Gothic Style but it became a parish in 1907.
The bishop of Stockholm, Caroline Krook and the vicar Per Qvarnström, lead the service and several other clergymen assisted them. Music by S:t Johannes chamber choir and musicians from The Royal Court Orchestra.
In this church I once - fifteen years ago maybe - sang for the smallest amount of people I have ever sung: Eleven. That included the clergyman, my mother, the organist, choir leader, the church janitor some other representative for the church and four visitors. It felt a bit lonely as the church holds more than seven hundred people.
Met a young woman I came to know from my time in S:t Clara church, a woman who lived in my apartment for a while when she was looking for an apartment of her own in Stockholm, during her studies at Stockholm University.
She studied linguistics at the time and later on literature.
Today she came with her fiancé and after the church we went to the French school for a gathering.
Her fiancée told us that he had been a student there. He graduated and got his high-school diploma three years ago. Spoke French of course, as most cultivated people!?
They did not stay and neither did we.
Aurore and I went to a café and after that Gallery Kontrast and a photo exhibition with pictures by Elisabeth Olsson Wallin.called 'Livet med tiden' ('Life in time', my translation).
Olsson Wallin became well known and very much discussed in connection to an exhibition a couple of years ago called 'Ecce Homo', where she had created photos depicting homo-, bi-, and trans sexuals in different 'biblical' situations, like The Last Supper, a Pietà and so forth.
The persons in the pictures then were naked or almost naked alternatively dressed in masochist clothing and alike.
This upset a lot of Christians and others in our country. She argued that these people were a part of all those outcasts that Jesus really cared about.
This exhibition depicts elderly persons with different life stories living in Sweden but not necessarily born here.
There are also photos in the photos depicting them as young men and women. These photos are exposed in different ways as you can see from the photos above. A text telling us a little about the different persons was also included.
There are also photos in the photos depicting them as young men and women. These photos are exposed in different ways as you can see from the photos above. A text telling us a little about the different persons was also included.
From this exhibition to another: The StockholmCity Museum and Johan Hagelbäck (Johan Hagelbäck on IMDb), an artist who has made pieces of art by using raisins.
They serve as different commentaries on our society and use denominations being made out of the original names turned into a more 'raisin'-like form (ex: Raisinda instead of Råsunda)
An entertaining exhibition, not least for children or younger people who could manipulate the artworks to some extent by pressing buttons that made the raisins move "in mysterious ways".
From raisins to a conversation around Jesus as Paul.
In Ersta church there is once a week a conversation between two or more persons - 'Ersta talks' ('Ersta samtal') - discussing some topic often dealing with philosphy of life.
In Ersta church there is once a week a conversation between two or more persons - 'Ersta talks' ('Ersta samtal') - discussing some topic often dealing with philosphy of life.
This afternoon the scientist and author Lena Einhorn was invited to discuss her book 'What happened on the road to Damascus?' (my translation) refering to the revelation S:t Paul had on his way to Damascus when he according to the Bible converted to Christianity.
Her thesis - though not entirely new - is that Paul actually was Jesus.
I haven't read the book so I can't go into details concerning the content and her way of reasoning but the main theory is that Jesus never died on the cross but was taken down before death occured. He was treated by physicians of the time and when he recovered he fled to Syria and we now meet him again in the 'guise' of Paul.
Theories concerning Jesus' death have been prevalent since the early Christian time trying to explain that the man the disciples met was not the resurrected Jesus but a Jesus who never died.
Partly new is the theory that Paul in fact is Jesus continuing his work among 'non-believers'.
Paul is also sometimes called the first theologian in Christianity.
Einhorn argues that Jesus and Paul's parables and way of preaching bear great affinity.
Her discussion partner, Per Block, is one of my former teachers from Uppsala university and the Theological Faculty where he taught Interpretation (Exegesis) of New Testament Theology.
The problem was that some people in the audience did not have the patience listening to them both and their arguments.
It seemed as if they thought this was only a presentation of the book by the author and not a discussion between two people of different opinions.
This was extremely disturbing and I felt like throwing some of them out.
There is always a problem with people who prefer easy explanations - either black or white - and not thorough discussions around interesting theories and ideas.
In spite of the interruptions Aurore and I found it quite an interesting afternoon. A book like this also increases the interest around questions of belief and what we can believe in and why we believe the things we do and so forth.
We concluded the day in Hedvig Eleonora church (Wikipedia in Swedish about Hedvig Eleonora church) with the Chamber choir singing works by Francis Poulenc, August Söderman and Otto Olsson including a couple of organ pieces.
(Foto 'Livet med tiden' kopierad från: http://roomservice.blogg.se/images/2007/kollage_1171516852_321888.jpg)
(Foto Johan Hagelbäcks russin kopierad från: http://hd.se/multimedia/archive/00212/bh_johan_hagelbacks_212932d.jpg)
(Bild bokomslag 'Vad hände på vägen till Damaskus' koperad från: http://bilder.panorstedt.se/bilder/omslag/224/51846853_O_2.jpg)
(Foto Hedvig Eleonora kyrka koperat från: http://www.ulfnorberg.se/Hedvig.JPG)
(Bild bokomslag 'Vad hände på vägen till Damaskus' koperad från: http://bilder.panorstedt.se/bilder/omslag/224/51846853_O_2.jpg)
(Foto Hedvig Eleonora kyrka koperat från: http://www.ulfnorberg.se/Hedvig.JPG)
No comments:
Post a Comment