11 April 2007

Talang (Talent) 2007 and American Splendor

Svenska (English below):

En ny dag men den börjar som vanligt på Filmhuset för Aurore och mig.

Efter Filmhuset beger jag mig till Frihamnen och 'Magasin 7' för inspelningen av 'Talang 2007', TV 4:s talangjaktsprogram, till vilket jag blivit inbjuden av en god vän.
Personligen finner jag det ganska motsägelsefullt att delta vid denna typ av evenemang, både som publik men även om jag skulle inbjudas att deltaga själv.
Detta eftersom dessa program trots allt utgör en del av det man kallar 'förnedrings-television'.
Kanske inte av samma låga, antiintellektuella, slag som 'Idol'-programmet i tv 4 med bl.a. Claes af Geijerstam som jurydeltagare men dock. Nyanserna är få och små.

Den vän som bjöd in mig, bad dock enträget att jag skulle närvara för att vara en del av 'ett moraliskt stöd', en förfrågan jag inte kunde säga nej till.

Dock ingår som sagt i detta koncept en tanke om att vissa av de deltagande skall mer eller mindre hånas eller användas för att skapa en 'komisk effekt'.
I detta upplägg ingår inte bara juryn utan även publiken, som jag mycket tydligt blev varse.

I den jury som skulle bedöma de tävlande ingick Bert Karlsson, Tobbe Blom och Hanna Hedlund.

Alla vet vi väl i Sverige vem Bert Karlsson är och en mer självgod och uppblåst person får man nog leta efter. Det ingår i och för sig i hans 'image' att vara sådan och i mycket bottnar det i en märkbar osäkerhet. Hans själmedvetenhet är dock synnerligen hög.
Skall man döma av de omdömen han fäller om sig själv, har han i stort sett upptäckt alla artister i detta land, alltfrån Jenny Lind till Carola och efterföljare.
Tobbe Blom har varit lekledare i TV, trollkarl/magiker och underhållare.
Hanna Hedlund är, så vitt jag förstått korrekt, musicalartist men i övrigt känner jag inte till henne särskilt väl.
Generellt sett kan man säga att de två yngre jurydeltagarna - Tobbe och Hanna - i stort uppträder någorlunda korrekt, med betoning på 'någorlunda'.
Problemet är Bert Karlsson.
Även om det i programkonceptet ingår att man skall fälla förhållandevis hårda kommentarer och skämta med de deltagande, kan detta göras mer eller mindre respektfullt. I Bert Karlssons fall blir det alltid mindre respektfullt.
Han är både obildad, plump och sarkastisk (inget nytt eftersom han aldrig uppträtt annorlunda).

Ett program av denna art kan dock aldrig tas seriöst (vilket inte är ambitionen men skulle kunna vara det) utan bygger på att man bjuder in artister eller talanger i syfte att, som jag ovan skrev, använda vissa av dem som 'hackkycklingar'.
I denna process ingår även publiken, eller åtminstone den del av denna publik vilka accepterar 'spelreglerna'.

Då jag själv varit sångare och vet hur mycket arbete man lägger ned på det man har som sitt största intresse och passion i livet, är det obehagligt att se vissa personer i publiken - och inte heller så få - som högt och nedlåtande skrattar åt och förlöjligar vissa artister.
De människor/talanger som här uppträder gör så, i de flesta fall, därför att de faktiskt tror sig ha något unikt att erbjuda publiken och kanske med förhoppning om att bli någorlunda seriöst bedömda.

Personligen kan jag dock anse att man som artist - i samband med att man anmäler sig till ett program av denna karaktär - bör ta reda på upplägget och vad som eventuellt kan komma att hända. Om man sedan tror sig vara kapabel att hantera bemötandet, då kan man självfallet ställa upp.
Vissa artister/talanger tog det faktum att de blev utröstade med en stor portion humor medan andra tycktes bli förkrossade.

Ett problem är att många av de uppträdande tror att de skall få slutföra sina två minuter av uppträdande för att därefter bli bedömda.
Många gånger avbröt juryn dem dock med sina voteringsknappar efter endast kanske en halv minut.
Vissa uppträdanden började då offensivt 'förhandla' med juryn, något de blivit ombedda att göra medan andra nästintill tiggde om att få fortsätta.

I vissa fall är det säkert så att någon - eller några - 'akt(er)' har kommit till talangjakten väl medvetna om att det är en 'ploj' och dessa tycks inte ta sig själva eller sitt uppträdande särskilt allvarligt. De individerna klarar sig bäst tillsammans med dem som, trots ambitioner, tar det faktum att de blir utröstade med 'upphöjt lugn'.

Till detta kommer den ekonomiska sidan. Det står ju en miljon kronor på spel, pengar som många medverkande gärna skulle vilja vinna för att kunna gå vidare som artister.

En av talangerna - en kvinna - hade som sin specialitet, traditionell hawaiiansk dans ('hula-hula') men då hon började att dansa blev hon snabbt avbruten för att därefter lämna scenen, sårad.
Av hennes uppträdande att döma förstod man att hon på fullt allvar trodde att denna jury skulle låta henne uppträda sina två minuter men så blev inte fallet.
I publiken satt människor som hånfullt skrattade i syfte att förlöjliga henne och hennes uppträdande.
Kvinnan ifråga blev som sagt fruktansvärt förorättad, försvann ut från scenen men kom någon minut senare in igen för att lyssna till vad den s.k. 'juryn' hade att säga.
Hon har nu anmält TV 4 till Granskningsnämnden för att hon anser programmet vara manipulerat samt att hon utsatts för kränkande behandling.

En annan intressant del i detta programkoncept är följande:
- De olika deltagarna får ingen ersättning för att de ställer upp.
- De erhåller ej heller reseersättning om de - som i denna kvinnas fall - rest långt för att uppträda. De erbjuds inga musiker eller annan hjälp eller stöd under programmet.
- De har till sitt förfogande en stor hangarliknande hall där de alla skall byta om och öva inför programmet, utan möjlighet till intimitet och ett privat utrymme.

Tvärtom tycks det som om man, från TV 4:s sida, menar att artisterna skall känna djup tacksamhet gentemot dessa som givit dem denna 'unika möjlighet' och den stora äran att få uppträda inför bl.a. Bert Karlsson(!).

De jag däremot uppskattade till följd av deras professionalitet, var studiopersonalen.
Nu är det visserligen, såvitt jag kan erinra mig, första gången jag deltager i en studioinspelning som denna varvid jag kanske inte kan sägas vara rätt person att bedöma deras grad av professionalitet men det föreföll väl planerat och genomfört.
Man hade från programmets ansvarigas sida även tillsett att en kvinna efter varje artists uppträdande tog hand om dem, frågade hur de kände sig och om de var i behov av något.

Avslutningsvis kan sägas att många av de talanger som gick vidare från denna tävling var intressanta och duktiga men det fanns också bland dessa artister/talanger vissa vars specialiteter jag insåg att juryn inte riktigt hade kompetens att ta till sig eller förstå.
Detta beroende på att bredden i kunnande i denna jury är synnerligen smalt.

Under tiden jag deltog i detta program som 'publik', begav sig Aurore till Serieteket för att se filmen 'American Splendor' av regissörerna Shari Springer Berman och Robert Pulcini.



English:

After The Swedish Filminstitute I take the bus to 'the Harbour' ('Frihamnen') and what is called 'Storehouse 7' where Swedish television and channel 4 record a programme called 'Talent 2007'. This programme - unlike other programmes like 'Idol' (in USA and Sweden) - seeks people with 'odd' or 'unusual' talents.

Personally I find it somewhat contradictory to take part in this kind of events, both as a part of the audience (like in this case) or as a participant myself.
This because these 'events' - like the opposite ones in Japan or the USA - include a great deal of degradation or humilitation.
We have, in Swedish television, other similar programmes like, the above mentioned, 'Idol' where the humiliative part is even bigger.
A part of the concept in these kind of programmes is that some of the artists are chosen to create a 'comic effect' and in this scenario not only the jury but the audience participate, as I became sadly aware of.

In this jury we found people who are well known in Sweden but only in this country.

Bert Karlsson is a record company manager in Sweden, a company he founded himself.
He discovered artists like Carola, a singer who got her breakthrough more than twenty years ago in connection to the Eurovision Song Contest. She has sung in musicals and had her own shows.
The other two jury members were Tobbe Blom, magician among other things (known from Swedish television and different kinds of light entertainment programmes) and Hanna Hedlund a musical artist and singer (of whom I know almost nothing).
Karlsson is a very self-righteous and blown-up person, more than most people.
To some extent it's a part of his 'image' and it might originate in a feeling of inferiority.
Judging from his very personal opinions about himself it's through him that almost all Swedish artists have been discovered, from Jenny Lind the famous 18th Century opera singer to Carola and others.

Even if the idea behind this kind of 'competitions' is that the judgements sometimes are supposed to bee harsch and distinct, it could be executed in another way, with more respect for the participants. When it comes to Bert Karlsson it's always done with less respect. He is uncultivated, rude and sarcastic.
A programme like this never becomes serious and a part of it is to invite certain artists or talents in order to, as I wrote previously, use them as persons at the bottom of the pecking order. In this process the audience participate willingly.

As I have been working a singer myself, I know what an incredible amount of work one put in to what has become the greatest interest and focus in life and it was unpleasant to see quite a few in the audience laughing in a condescending way when some of the artists performed.
The persons performing are of course convinced that they have something unique to offer the audience and therefore share an expectation of being judged proparly.

Personally I think that one should try to find information concerning the 'structure' of a programme like this, before participating. If one believe that one is able to endure the bad treatment, it's of course up to each and everyone to participate.
Some of the artists took the procedure with a great sense of humour while others seemed to become broken-hearted.

One problem was that many of the performers believed that they were allowed to complete their two minutes and after that being judged but often they were interrupted after only thirty seconds or a minute.
Some artists started to negotiate with the jury, something they had been asked to do while others almost 'begged' the jury to let them continue.

In some cases those participating are well aware of that this is a 'ploy', not taking themselves or their performance seriously. These are the ones managing the situation best, together with those who - in spite of high ambitions - maintain self-control when the jury vote against them.

Added to all this is of course the economic part. There is a million 'kronors' on stake (100 000 €), money the competitors would like to win in order to be able to continue as artists.

One woman performed a 'Hawaiian dance' and she was interrupted after a minute or so and she felt so hurt that she immediately left the stage.
She had seriously believed that she would be given the chance to perform the two minutes they were given but no. I saw people in the audience laughing loudly when she performed, just in order to ridicule her and her performance. She came back after a while, listening to the 'verdict' of the jury. Later on I heard that she had reported the programme.

Another 'interesting' detail with this concept is that the participants are not compensated in any way. They get no compensation for their journey to Stockholm from different parts in Sweden, there are no musicians to help them or any kind of support whatsoever during the programme.
To their disposal they have a huge hangar-like hall where they openly change clothes and prepare themselves before their performance, a preparation without any intimacy or privacy.
It seems more as if channel 4 means that the artists should feel a great amount of 'gratitude' towards the people responsible for this show enabling them this 'unique' possibility and the 'great honour' to perform in front of this jury.

While I attended this 'show' Aurore visited 'Serieteket' in order to watch the movie 'American Splendor' by the directors Shari Springer Berman and Robert Pulcini.







(Foto Bert Karlsson kopierat från: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/archive/00029/NOJE-18s31BERT_368_29242w.jpg)

No comments: