Filmhuset i vanlig ordning för mig och Aurore och jag tror jag skrivit det tidigare men vi borde få eget rum med badrum och alla andra faciliteter här då vi så ofta frekventerar institutionen. Vi höjer besöksantalet på biblioteket med flera hundra procent.
På kvällen blir det teater (Stadsteatern): 'Västra Kajen' ('Quai Ouest') av Bernard-Marie Koltés, den franske dramatikern som dog, relativt ung, i AIDS.
Han kom att se sin första teaterpjäs då han var tjugo år gammal, alltså relativt sent i livet. Denna gjorde dock sådant intryck på honom att han önskade sig själv till teatern.
Det var en uppsättning av Seneca's 'Medea' på Strasbourgteatern i regi av Jorge Lavelli, en uppsättning som uppenbarligen utgjorde en av flera inspirationskällor till att ta sig an fru Thalia.
'Västra kajen' handlar om en man - Maurice (Ulf Brunnberg) - som uppenbarligen är företagsledare vilken, tillsammans med sin sekreterare eller 'allt i allo', tar sig ned till ett skumt hamnområde i New York i syfte att dö.
Hon vägrar först tro att han de facto skall sätta dessa planer i verket men efter hand framträder hans intentioner klart och tydligt.
På denna plats finns redan ett antal vinddrivna gestalter som bebor detta område och mellan vilka det finns mer eller mindre starka band, ofta mindre starka rent känslomässigt.
Det handlar mer om maktkamp och att markera sitt revir i denna lilla värld där utnyttjandets filosofi dagligen och stundligen tar sig uttryck i en viljornas kamp.
Då de 'nya' anländer möts de med misstänksamhet och de sociala rutinerna som utvecklats i denna misär rubbas.
Efter att ha lyckats övertyga de hemlösa om att han inte är polis eller representant för någon myndighet, ser inte minst den självutnämnde ledaren för de hemlösa en möjlighet att kanske utnyttja denne man.
Han önskar hjälp att hitta en plats att dö på och vill därför att någon av de andra personerna skall hjälpa honom ned till hamnområdet för att där kunna dränka sig.
Nu utvecklar sig ett drama mellan de olika gestalterna där en katten-på-råttan-lek uppstår kontrahenterna emellan.
Man anar också långt mer komplexa emotionella sår och problem hos de olika individerna, sådant de försöker dölja under en känslomässigt hård och bestämd yta.
Trots alla dessa underliggande implikationer kan jag inte engagera mig i de skilda gestalterna och deras olika mer eller mindre tragiska liv. Inte heller kan jag uppskatta de ironier och sarkasmer som sägs vara Koltés kännemärke.
Kan inte bedöma Koltés som dramatiker eftersom jag tror detta är den första uppsättningen av någon av hans dramer som jag någonsin sett.
Däremot kan jag kanske bedöma denna uppsättning och jag finner den inte vara tillräckligt intressant för att väcka mitt intresse att se mer.
Skådespelarna - som i och för sig är namnkunniga - gör inget intryck på mig, scenografin är inte innovativ och texterna är inte tillräckligt intresseväckande eller belysande då det gäller att behandla frågor om den mänskliga existensen, liv och död.
Det jag kanske uppskattar bäst är ljussättningen.
English:
The Swedish Film Institute as usual and I think I have written this before but I am personally in favour of me and Aurore getting a room of our own at the Institute considering how often we frequent this institution.
In the evening we set of to the Municipal Theatre in Stockholm City ('Stadsteatern') to see 'Quay West' ('Quai Ouest') by the French dramatist Bernard-Marie Koltès who relatitivly young died in AIDS.
He saw his first play when he was twenty years old - relatively late in life - but this production impressed on him and became one of the most important components for him when he, himself, decided to engage in writing.
The play he saw was directed by Jorge Lavelli and it was a production of Seneca's 'Medea' at the Strasbourg Theatre. He now decided himself to become a part of Mrs Thalia.
'Quay West' is a play about a man - Maurice, head of some company - who arrives to a shady port in New York in order to take his life. He arrives there with his secretary who at first tries to talk him out of this 'ridiculous' idea, an idea she initially does not believe in. After a while it's clear though that Maurice 'means business'.
In this area there are already a number of marginalized people living their 'outcast'-lives. Between them there exist more or less strong bounds, maybe less strong when it comes to the emotional aspects. It's more of a power struggle going on in order to protect one's preserves in this small world where the philosophy of exploitation at a daily basis manifests itself in the struggle of the mind and will.
When the 'intruders' arrive they are met by suspicion and the social rutines developed within this miserable 'subworld' is disturbed.
After having succeeded in convincing the homeless that he is not a police officer or a representative from any other authority the 'leader' among the homeless sees a chance to take advantage of Maurice.
The only thing Maurice wants though is help to find his way to a special place in the harbour where he can drown himself.
A drama unfolds between the different characters in which the power and initiative constantly varies between the individuals.
One can also imagine the more complex relations and feelings of loss and loneliness, the characters try to hide behind a tough and determined facade.
In spite of all these underlying implications I can't engage myself in the different persons and their more or less tragic lifes. Neither can I appreciate the irony and sarcasms that is said to be distinguishing features in the plays by Koltès.
I can't however judge Koltès from this play as I think this is the first production of a play by him I have seen on theatre.
I can however assess this production and I don't find it interesting enough.
The actors are very well known in Sweden but they do not impress on me, the mise en scène/stage design is not innovative and I don't even find the text interesting enough inspite it is dealing with important questions of the human existence, life and death.
I appreciate the light however.
(Photo Bernard-Marie Koltés copied from: http://2009sediments.files.wordpress.com/2009/10/koltes-30632.jpg)
No comments:
Post a Comment