Paris, je t'aime

Svenska (English below):

Först arbete vid Filmhuset där Aurore fortsätter att skicka runt sitt CV (eller CV:n) till en rad olika företag/bolag inom filmbranschen men ännu så länge utan resultat.

Detta trots hennes långa akademiska utbildning och extremt goda kunskaper om film - inte minst skandinavisk dito - och allt som därtill hör.

Hennes utbildning är långt mer kvalificerad än den utbildning som ges i Stockholm och Sverige, inte minst den som ges vid Stockholms universitet och DI. Detta fr.a. på Masternivå.
Detta har hon kunnat se då hon undersökt ett antal av de akademiska arbeten som lagts fram och som hon menar inte håller högre, snarare lägre, nivå än den grundutbildning hon genomgick i Frankrike/Paris (Paris Sorbonne Nouvelle, Paris III och VIII).
Se hennes egen länk via denna blogg för omfattningen av hennes utbildning.

Idag blir det två filmer: The Diary of a Chambermaid av Jean Renoir och 'Paris je t'aime', sistnämnda skapad av ett antal olika regissörer som i nutid velat skildra 'sitt' Paris.

Den första filmen (Jean Renoir) bygger på Octave Mirbeaus roman med samma namn och 1963 gjorde även Luis Buñuel en filmatisering av densamma.

I Renoirs skildring av den unga kammarjungfrun - Celestine (Paulette Goddard) - som kommer till en egendom med en betjänt - Joseph (Francis Lederer) - som är minst lika mycket översittare som husets härskarinna, får vi följa Celestines ambition att nå utöver denna sin position i samhället.
Detta skall ske genom att utnyttja de människor hon arbetar för eller deras likar.

Husets man och far är en förtryckt individ som ej vågar utmana sin fru om herraväldet i huset.

Då den sjuklige sonen kommer tillbaka till egendomen efter att ha varit borta många år, försöker modern genom utnyttjande av kammarjungfruns skönhet och ungdom, vinna sonen tillbaka.
Detta låter sig initialt inte så lätt göras och kammarjungrun själv vill ej först delta i denna 'komedi', detta spel.

Betjänten Joseph har dock andra planer för både sig själv och kammarjungfrun och dessa inbegriper samma ambition som Celestines, nämligen att skapa ett eget liv och bli sin egen herre utan att behöva slava under andra.
Dessa planer stöter dock på patrull både i form av sonen i huset men även p.g.a. att Joseph använder metoder som Celestine ej anser lämpliga i syfte att nå sitt/deras mål.

Filmen är ej uppbyggd på ett realistiskt sätt i scenografi, utformning utan tvärtom tycks här Renoirs intresse för teatern som blivit större med åren, slå igenom i en ganska 'teatral' utformning av scenbilden, personernas agerande och mycket annat. Detta kan ibland fungera väl men jag vet inte om Renoir lyckats fullt ut i denna film.

Paris je t'aime är en film om vilken jag inte skall skriva alltför mycket mer än att den är tillkommen som ett resultat av flera regissörers arbete där var och en skapat en kort berättelse med utgångspunkt från en plats, ett område i Paris som de älskar mer än andra.

Vissa historier är realistiskt berättade med underfundiga blinkningar åt andra filmer och företeelser i Paris medan andra mer rör sig i den fiktiva berättartraditionen .

Under hela filmen satt Aurore och jag tyst kommenterade olika platser i Paris.

Ouiiiii, hördes vi säga eller åtminstone hörde vi oss säga det, då vi kände igen platser vi tilsammans besökt under våra Parisresor förra året i juli och oktober.

En mycket charmig film där de olika regissörernas alster självfallet höll olika nivå men behållningen bestod för oss i miljöskildringen och den atmosfär man lyckats skapa eller återskapa.

Kan dock rekommendera filmen och då inte minst till er frankofiler/Parisälskare!

Efter den engelska texten följer en förteckning över de regissörer som bidragit till filmen.



English:

First The Swedish Film Institute where Aurore continues to search a job by sending her CV to different film distribution companies or the like.

In spite of her long and qualified academic and vocational education there are great problems finding a job in Stockholm/Sweden.
Is she forced to emigrate to find a job?

If one compare the university education within film here in Stockholm and Sweden, with that in France and Paris, the Swedish equivalent cannot be said to match the French, not least when one compare the Master programmes in Stockholm and Paris Sorbonne Nouvelle (Paris III and VIII).

When she studied at the University in Stockholm she found the papers and thesis put forward not even matching the basic education/lower education in France.

It also seems as if most of the people responsible within the different film companies, are totally ignorant when it comes to evaluate her exam!
They seem to think it's a university education at the same level as the Film scientific studies in Stockholm and it's certainly not.

After this we saw two films today: 'The Diary of a Chambermaid' ('Le journal d'une femme de chambre') by Jean Renoir and 'Paris je t'aime' by a group of different directors (see more below).

Renoirs film, based on the novel with the same name by Octave Mirbeau (in French about Octave Mirbeau) about a young chambermaid - Celestine (Paulette Goddard in the film) - who tries to leave her dull life behind by shaping herself another position in society, displays how influenced Renoir had become of the theater.

This film is not at all made in a realistic way, nor when it comes to light, props or acting.

To reach her goal Celestine have ideas concerning how she should take advantage of the proprietors of the real estate where she is working.

The valet - Joseph (Francis Lederer) - carries the same ideas.
His plan is to start his own business - an inn - where Celestine, as his wife, should work and serve the customers.
This is not a part of Celestine's plans initially and it gets more complicated when the son in the house returns to the family after many years.

The dominant wife in the household tries to make her son stay by using Celestine.
Celestine soon finds out what her mistress is up to and do not want to be a part of this 'play'.

She turns to the valet again though she is not in love with him.
They have the same goal but Celestine does not approve of the methods the valet Joseph wants to use in achieving their common aim.

It ends in a both tragical and hopeful way.

Paris je t'aime is a film about Paris (undoubtedly) seen from different angels.

22 directors have been given the opportunity to make a short film about some part(s) of Paris they love more than others. Some of these short films are made in a realistic way but some of them are obviously fictional, science fiction-like.

Some stories or ways of telling stories are of course more interesting than others and the quality of the scripts vary as well as the acting.

For Aurore and me - especially me perhaps - the charm of the movie was above all due to the fact that we could relive different milieus we recognized from our stay in Paris in July and October. "Ouiiii, c'est la, tu sais! Ouiiii!!!"

Having said this, I like to add that it was by no means a mediocre film but the ambition to create interesting themes had naturally in some cases succeeded and in others not.
This is of course a purely subjective judgement and it depends on what one expect from the different film makers. Worth seeing though! Not at least if you like or love Paris and regard yourself being a Francophile!

Below a list over the participating directors:

Olivier Assayas (segment "Quartier des Enfants Rouges")
Frédéric Auburtin (segment "Quartier Latin") (transitions)
Emmanuel Benbihy (transitions)
Gurinder Chadha (segment "Quais de Seine")
Sylvain Chomet (segment "Tour Eiffel")
Ethan Coen (segment "Tuileries")
Joel Coen (segment "Tuileries")
Isabel Coixet (segment "Bastille")
Wes Craven (segment "Père-Lachaise")
Alfonso Cuarón (segment "Parc Monceau")
Gérard Depardieu (segment "Quartier Latin")
Christopher Doyle (segment "Porte de Choisy")
Richard LaGravenese (segment "Pigalle")
Vincenzo Natali (segment "Quartier de la Madeleine")
Alexander Payne (segment "14th arrondissement")
Bruno Podalydès (segment "Montmartre")
Walter Salles (segment "Loin du 16ème")
Oliver Schmitz (segment "Place des Fêtes")
Nobuhiro Suwa (segment "Place des Victoires")
Daniela Thomas (segment "Loin du 16ème")
Tom Tykwer (segment "Faubourg Saint-Denis")
Gus Van Sant (segment "Le Marais")








(Poster 'Diary of a Chambernaid copied from: http://img.movieberry.com/static/photos/44793/4_midi.jpg)
(Poster 'Le journal d'une femme de chambre' copied from: http://img.movieberry.com/static/photos/44793/poster.jpg)