Den brysomme Filmen

Margreth Olin

Svenska (English below):

Efter en timme i Svenska Filminstitutets bibliotek beger vi oss - Aurore och jag - till biografen Mauritz några meter bort för ett seminarium om dokumentärfilm och fiktion.

Inbjudna till detta evenemang - som också ingår i Norsk Filmfest som f.n. pågår i Stockholm - är regissörerna Stefan Jarl, Margreth Olin samt Hanne Myren. Sistnämnda är aktuell på Norsk Filmfest med filmen 'Jenter' ('Tjejer') om ett antal tonårsflickor och deras liv.

Frågan man ställer sig på seminariet är när skall man välja dokuentärfilm och när fiktion?

Gunnar Bergdahl skulle egentligen ha varit moderator men fick förhinder varför Jan Erik Holst - ansvarig för distribution och marknadsföring av norsk film utomlands vid Norska Filminstitutet - tar sig an den rollen.

Utifrån Jarls långa erfarenhet av dokumentärfilmande samt Margreth Olins framgångsrika rfilmer i samma genre, samtalar man om om och när man skall använda den dokumentära genren samt huruvida man istället skall välja fiktionens form för en film om ämnet visar sig vara för känsligt för dokumentärfilmsformen.

Scener ur en av Olins filmer om en norsk kvinna med missbruksproblem varvas med diskussioner. I denna dokumentär som de facto aldrig blev av, ville Olin spegla livet för en kvinnlig missbrukare som också prostituerade sig.
Då situationen för denna kvinna med började vända i positiv riktning - då hon närmade sig avgiftningsfasen - önskade hon inte längre vara med.
Här ställdes Olin inför ett dilemma. Skall man ge upp ett projekt på vilket man lagt ned stora arbetsresurser och pengar, endast för att den person om vilken filmen handlar inte längre säger sig vilja deltaga?

I detta fall accepterade Olin kvinnans ställningstagande och lät inte fullfölja sin film.

Stefan Jarl däremot menar att man skall försöka fullfölja sin film oavsett de deltagandes synpunkter i stunden. Detta dock efter att ha förankrat beslutet hos de deltagande.
Här fick man intrycket av att det skedde efter en många gånger synnerligen effektiv form av övertalning från Stefan Jarls sida. I ett läge uttryckte Jarl detta t.o.m. så att man bör "köra över..." de inblandade parterna. Senare förtydligade han sig och tillade att man självfallet måste lyssna på dem som skall porträtteras samt under hand visa delar av materialet för dem så att de får bilda sig en uppfattning själva.

Generellt tycks Jarl mena att regissörens intentioner och tanke med en dokumentärfilm är så viktiga att man inte skall göra avkall på sina visioner.

Olin fick frågan om hon skulle göra om samma sak idag, nämligen att ej visa en film som den eller de deltagande inte givit sitt godkännande till. På denna fråga svarade hon jakande. Hon vill inte driva igenom ett konstverk till vilket pris som helst.

Utdrag ur Hanne Myrens film 'Jenter' visas också.
Även Myren ges möjlighet ge sin syn på dokumentärfilmandet och dess problem och möjligheter.
Hon kände att hon ville göra just denna flim för att visa en bild av unga tonårsflickor/-kvinnor som inte är den gängse, enligt henne själv.
De få utdrag ur filmen vi fick se ledde inte till att man kunde bilda sig en uppfattning i sin helhet om densamma men jag fick en känsla av déja vu och kopplingar till 'Fucking Åmål'.
Visserligen var det säkert en annan typ av problematik som togs upp i denna film än i 'Fucking Åmål' men på något sätt kändes tematiken ändå igen.

Aurore upplevde lite att Jarl ville göra gällande att det endast är bland de 'utslagna' (om man skall använda ett sådant uttryck) i samhället som man kan finna den 'sanna', 'rätta' bilden av samhället ifråga och detta kände Aurore var en alltför snäv och vinklad agenda.

Det kan nog ligga lite i att Jarl med sina vänstersympatier gärna vill skildra en sida av verkligheten som han anser vara mer 'genuin' än andra men å andra sidan var filmerna om Kenta och Stoffe i 'Modstrilogin' vid tidpunkten ett slag i solar plexus på politikerna. Inte minst gäller det socialdemokraterna som ville måla upp Sverige som ett idealt land med få problem och med stort mått av jämställdhet, likaberättigande och lika möjlighet till tillgång till samhällets förmåner. Denna bild slogs effektivt sönder av Jarl på sin tid.

Detta samtidigt som man också ser att de personer som skildras i filmen har ett stort personligt ansvar (som alltid är fallet) för orsakerna till att de befinner sig där de gör, alltså på det som vissa kallar 'samhällets botten'.
Åtminstone känner jag på detta sätt med min egen erfarenhet med arbete bland människor med missbruksproblem och hemlösa.

Avslutningsvis skildrades nog Kenta och Stoffes problem bättre av dem själva än vad som hade varit fallet i en spelfilm med skådespelare.
Om filmatiseringen av deras liv hjälpte dem på något sätt kan kanske ifrågasättas.
Var dessa filmer t.o.m. kontraproduktiva i ett rehabiliteringsperspektiv?

Stefan Jarl

English:

After one hour at the library of the Swedish Filminstitute Aurore and I went over to cinema Mauritz in the same house for a seminar on documentary film and fiction.

Invited to this seminar also being a part of the Norwegian Filmfestival - 'Norsk filmfest' - in Stockholm 16-23 of March, was the Swedish director Stefan Jarl and the Norwegian directors Margareth Olin and Hanne Myren.
Myren is also represented at the this years festival with the film 'Girls' ('Jenter') a film about some teenage girls and different aspects of their lives.

The primary question was: When should one choose documentary film and when fiction?

Jan Erik Holst, responsible for distribution and marketing of Norwegian film abroad at the Norwegian Filminstitute functioned as a moderator.

On the basis of Stefan Jarls extensive experience of documentary filming and Margareth Olin's, in Norway, very successful documentaries they discuss whether or not and when to use documentary and if it's better to use fiction if the subject is in any way too sensitive, seen in relation to the people involved in the film.

Hanne Myren

Scenes from one of Olin's documentaries about a woman with drug problems are displayed and one discuss this film and other films.
In her particular film - actually never completed and displayed - Olin wanted to reflect the life of a woman with drug addiction problems forced to prostitute herself in order to get her drugs.
When the situation for this woman changed to the better - that is when she approached the detoxication phase - she didn't want to participate and go through with the project.
Olin found herself in a dilemma. Would she give up this project that she had put a lot of work and money into just because the main character had changed her mind?

Olin accepted the standpoint of this woman and did not complete the film.

Stefan Jarl on the contrary means that one should always realize one's plans despite the views of the participants, at least when one has reached a certain point in the process.

This though after having gained approval for the project among the participants in the film.
In the case with Jarl one got the impression that this was being done after extensive and effective persuasion from his side.

At one point in the debate Jarl said that one should "run over" the characters in the film. He later on clarified himself by stressing that this should be done after listening to those involved and gradually showing them pieces of the film so that they could get an idea of the 'product'.

More generally Jarl seems to think that the intentions and ideas of a documentary film from the standpoint of the director is so important that one should not forgo the intentions with the film.

Olin got the question whether or not she would do the same thing today, namely abandoning an idea and not showing a film she has made if the main character did not wish to. She gave an affirmative answer to that question. She did not want to force her piece of work through at any price.

Excerpts from Hanne Myrens film 'Jenter' (see trailer above) were displayed and she was also given the opportunity to comment on the making of a documentary, its problems and possibilities.

She felt that she wanted to make a film about teenage girls and picture them in a way that is not prevalent, at least in Norway.
It's hard to get an idea of her film from these short excerpts but I felt as if it was a déja vu and I thought of 'Fucking Åmål' a lot.
It was certainly another form of problems depicted in Myrens film but somehow the group of themes where the same as in 'Fucking Åmål'.

Aurore experienced that Jarl wanted to claim that only among the 'beaten' people (if one can use this terminology without thinking of Burroughs, Kerouac and the others) in society one could find the 'true' picture of the society in which we live and this felt somewhat like a biased agenda according to Aurore.
This standpoint could of course be correct taking into consideration his left wing sympathies and that he because of this wants to show a side of reality he feels is more 'genuine'.
On the other hand the films about Kenta and Stoffe in the 'Mods-trilogy' was at the time a punch in the solar plexus on the politicians. Especially the Social Democrats who wanted people to believe that Sweden was an ideal country with few problems and a great amount of equality and equal opportunities for all citizens. This picture was smashed to pieces by the films by Jarl.

At the same time I got the impression that he also wanted to show that Kenta and his friends also had a great amount of responsability for having ended up at 'the bottom' of society (if this is an appropriate word).
This is my intuitive feeling, seen in relation to a rather extensive experience of working with people with drug problems and homeless people.

Finally I would like to say that the problems of Kenta and Stoffe were much better portrayed by themselves compared to if actors in a fiction would have depicted them.

If these films helped these two young men in any way is questionable.

Maybe they even where contra productive in a rehabilitational perspective?

Jan-Erik Holst

(Foto Margreth Olin kopierat från: copyright: http://www.dyrevern.no/images/597/MargrethOlin.jpg)
(Foto Stefan Jarl kopierat från: http://chalmersalumni.files.wordpress.com/2009/12/stefanj091215.jpg)
(Film poster copied from: http://d3twj0rzzu4zyb.cloudfront.net/lovefilm-no/images/products/3/309423-large.jpg)

(Foto Hanne Myren kopierat från: http://www.abcnyheter.no/files/images/2007-4/125575.jpg)