Svenska:
Denna film av Jens Lien - 'Den brysomme mannen' - är en absurd historia om en man som utan att minnas hur, kommer till en stad som till det yttre är perfekt i alla avseenden.
Han erhåller ett arbete, har en chef som är noga med att kontrollera att han är nöjd med alla arrangemang. Andreas (Trond Fausa Aurvaag) - som denne man heter - 'får' t.o.m. en hustru.
Till slut märker han dock att allting inte står rätt till. Maten smakar och luktar ingenting, han känner ingen djup glädje, alla reaktioner hos honom själv och i omgivningen ligger på ett ytligt plan och bottnar inte i de enskilda individerna känsloliv.
Han försöker till slut fly denna värld men märker att det inte är möjligt.
Han erhåller ett arbete, har en chef som är noga med att kontrollera att han är nöjd med alla arrangemang. Andreas (Trond Fausa Aurvaag) - som denne man heter - 'får' t.o.m. en hustru.
Till slut märker han dock att allting inte står rätt till. Maten smakar och luktar ingenting, han känner ingen djup glädje, alla reaktioner hos honom själv och i omgivningen ligger på ett ytligt plan och bottnar inte i de enskilda individerna känsloliv.
Han försöker till slut fly denna värld men märker att det inte är möjligt.
En dag möter han Hugo, en man som även han vill fly denna 'perfekta' tillvaro och hemma hos honom genom väggen i ett av hans rum, strömmar musik och dofter från en annan värld.
De försöker nu genom att gräva en tunnel komma ut till 'andra sidan'.
Detta samhälle är som en spegelbild av en ideal hinsides tillvaro eller den tillvaro vi längtar till men efter att ha uppnått den inte längre känner oss vilja bli kvar i. Allt är för tillrättalagt.
Civilisationskritik och kritik av det kapitalistiska marknadsekonomiska samhället kan skönjas men även kritik mot totalitära stater, två statsformer som ligger närmare varandra än vi vanligtvis vill erkänna.
Vi upplevde dock främst att det i stor usträckning var kritik riktad mot det norska, ekonomiskt välutvecklade välfärdssamhälle som blivit resultatet av den rikedom som oljan genererat till det norska samhället. Rikt och kliniskt.
Det finns många andra underliggande teman. Man tänker osökt på Kafka men även det socialdemokratiska Sverige och folkhemsmodellen.
Civilisationskritik och kritik av det kapitalistiska marknadsekonomiska samhället kan skönjas men även kritik mot totalitära stater, två statsformer som ligger närmare varandra än vi vanligtvis vill erkänna.
Vi upplevde dock främst att det i stor usträckning var kritik riktad mot det norska, ekonomiskt välutvecklade välfärdssamhälle som blivit resultatet av den rikedom som oljan genererat till det norska samhället. Rikt och kliniskt.
Det finns många andra underliggande teman. Man tänker osökt på Kafka men även det socialdemokratiska Sverige och folkhemsmodellen.
Förutom ett par döda punkter under filmens mellersta del var denna film synnerligen sevärd! Det är en film med ett mycket personligt tilltal och ett stot mått av originalitet.
Vi rekommenderar den varmt!
Aurore och jag hoppas verkligen att man i Sverige och andra nationer, i större utsträckning än som är fallet, finner vägen till norsk film för att se den mångfald, fantasi och det nytänkande som ofta präglar film i Norge jämfört med vad som är fallet med merparten svensk film.
Vi rekommenderar den varmt!
Aurore och jag hoppas verkligen att man i Sverige och andra nationer, i större utsträckning än som är fallet, finner vägen till norsk film för att se den mångfald, fantasi och det nytänkande som ofta präglar film i Norge jämfört med vad som är fallet med merparten svensk film.
English:
This film - 'Den brysomme mannen' - is directed by Jens Lien and it's a film worth seeing, not least for it's absurdity and critizism against the 'perfect society', by some politicians considered possible when they propose modifications for the social planning in a country or urban environment.
When Andreas (Trond Fausa Aurvaag) - the main character - arrives in a strange city, with no memory of how he got there, he suddenly meets a man who offers him a job and who seems very concerned about him when it comes to material issues. Andreas is even presented with a wife in an uncomplicated and easy way and everything seems to work out smoothly. Too smoothly.
Andreas soon finds out that there is something wrong with this town in which he lives.
There are no children, the food does not taste or smell anything and all personal feelings are very superficial, the sentiments not being really felt.
He tries to escape but does not succeed until he one day meets Hugo a man who also has found out and admitted to himself that this society is false. Hugo has found a hole in his wall from where they can hear music and feel the sweet scent of food. They start to dig to get through.
There are no children, the food does not taste or smell anything and all personal feelings are very superficial, the sentiments not being really felt.
He tries to escape but does not succeed until he one day meets Hugo a man who also has found out and admitted to himself that this society is false. Hugo has found a hole in his wall from where they can hear music and feel the sweet scent of food. They start to dig to get through.
This is perhaps a mirror of the ideal 'beyond' or the world we think we strive for but when reached not wanting to take part in anymore. Everything is to 'perfect'.
This absurd film can be seen as a civilizatory criticism and a criticism against the capitalistic, market economy as well as towards totalitarian states, two social systems not so far apart as we sometimes pretend they are.
We chiefly felt though, that the film was a criticism against the economically highly developed well fare state Norway has become, after the oil findings during the 1970's. Rich and clinic.
It can also be seen as a picture of the social democratic Sweden and the aim towards a common 'volks heim' ('Folkhem') during the post war area uptil the early 1980's. 'Kafkaesque'? Of course.
This is a film with a personal address and a great amount of originality. We highly recommend it!
This absurd film can be seen as a civilizatory criticism and a criticism against the capitalistic, market economy as well as towards totalitarian states, two social systems not so far apart as we sometimes pretend they are.
We chiefly felt though, that the film was a criticism against the economically highly developed well fare state Norway has become, after the oil findings during the 1970's. Rich and clinic.
It can also be seen as a picture of the social democratic Sweden and the aim towards a common 'volks heim' ('Folkhem') during the post war area uptil the early 1980's. 'Kafkaesque'? Of course.
This is a film with a personal address and a great amount of originality. We highly recommend it!
Aurore and I hope that Swedish audience and for that reason other movie visitors around the world will discover the cinema in Norway, because it's very imaginative and there are often a multitude of orignal ideas in Norwegian film, something we seldom see in Swedish film nowadays.
No comments:
Post a Comment