Mahla at Café Thelins

Svenska (English below):

Efter ett par-tre timmar på Filmhuset träffar jag - Gunnar - en gammal vän och arbetskamrat från Huddinge och S:t Görans sjukhus, Mahla.
Vi har hållit kontakten även om vi inte arbetar inom vården någon av oss just nu.
Mahla arbetade som sjuksköterska och vi tillhörde de bland personalen som arbetade mest, vilket gjorde att vi sågs en hel del.
Det var via tips från henne som jag kom att börja arbeta på S:t Görans sjukhus.

Vi sammanstrålar på Café Thelins på Fridhemsplan där vi blir sittande ett par timmar för att ventilera stort och smått.

Träffar senare Aurore på T-Centralen varefter vi uträttar en del ärenden för att sedan åka hem och dinera bl.a.

English:

After a couple of hours at The Swedish Film Institute I - Gunnar -meet an old friend and work-mate from Huddinge and S:t Görans hospitals, Mahla. We still keep in contact though none of us work within health care anymore.
We saw each other often when working at the same hospital as we were among those who worked more than the average.
It was after a tip from her that I came to work at S:t Görans hospital.

We meet at Café Thelin at Fridhemsplan where we sit and chat about big and small issues.

After this I meet with Aurore at T-Centralen whereafter we run som errands and then return home for dinner among other things.

Tiina and Antonio

Svenska (English below):

Idag är vi bjudna till Tiina och Antonio, vänner till mig som Aurore har träffat vid något tillfälle.

Tiina kommer från Finland och kom till Sverige för 7-8 år sedan för att läsa bl.a. statskunskap och freds-och konfliktforskning. Vi träffades i samband med ett annat boende. Antonio kommer från Syrien och de är gifta sedan ett par år tillbaka.

Aurore och jag arbetar dock först med våra projekt vid Filmhuset och därefter beger vi oss till bio Sture där Aurore skall sända några filmer från Stockholm till Göteborg och Malmö i samband med franska filmfestivalen.

Härefter åker vi ut till Enskede där Tiina och Antonio bor. Har aldrig varit i denna lägenhet då de har bott på ett par olika platser i Stockholm tidigare.
Träffar i samband med detta även Antonio' s mor som kommit hit från Syrien för att hälsa på.

Det blir en mycket trevlig kväll där vi talar om allt möjligt från jämförelser mellan utbildningar (Aurore's och Tiina's fr.a.) samt svårigheterna att som invandrad svensk få ett arbete i Sverige trots att man har en hög akademisk examen.

Antonio's mor är dessutom konstnär och vi får se exempel på hennes konst (återgiven här i bloggen).
Dels målar hon (olja, akryl och akvarell m.m.) dels är hon textilkonstnär med gobelängliknande arbeten. Mycket intressanta, vackra kreationer.
Ett av de konstverk vi får se ur hennes verkskatalog är en målning vilken man som köpare kan omvandla själv genom att den är gjord i mindre sektioner som är hopfogade. Detta gör att man som innehavare av detta konstverk kunde förändra det efter behag, ett intressant grepp som jag inte vet jag sett tidigare.

Modern är i Sverige för första gången och vi talar bl.a. om Sverige kontra Frankrike och Syrien på många olika plan. Då Tiina är vegetarian som jag - inte Antonio dock - jämför vi priser på grönsaker och det som hör vegetarisk diet till. Antonio's mor är förskräckt över priserna här i Sverige där ett kg. tomater kan kosta 40 kr/kg. Samma mängd kostar kanske i Syrien 3 kr/kg. Kostnadsläget är ett annat men skillnaden är ändå märkbar.

De skall nu se olika sevärdheter i Stockholm och senare skall de resa till Frankrike och Bordeaux där de skall hälsa på en släkting till Antonio och hans mor. De frågar Aurore vad det finns av sevärdheter i Bordeaux och Aurore berättar bl.a. om sina vinproducerande släktingar i S:t Emilion där de har en vinkällare om 7 ha. som vi vid tillfälle i samband med nästa resa till Frankrike skall besöka, Aurore och jag. Dessutom ger Aurore dem ett antal tips om andra sevärdheter.

Efter en trevlig kväll beger vi oss hem.....

English:

Today we are invited to Tiina and Antonio, friends of mine whom Aurore has met once.

Tiina was born in Finland and came to Sweden seven or eight years ago in order to read Political Science and Peace- and Conflict research. We met as neihgbours when I lived in another part of Stockholm seven years ago. Antonio was born in Syria and he now lives and works in Sweden since many years. They were married two years ago.

Aurore and I spent some hours at The Swedish Film Institute before leaving to cinema Sture where Aurore is going to send some French films to Gothenburg and Malmoe in connection to the French Film Festival.

After this we go to Enskede (not Enschede in the Netherlands) where Tiina and Antonio lives. I have never visited them in this new flat as they have lived in other parts of Stockholm before.
At the same time we get to meet Antonio's mother who has come from Syria to visit them.

A very nice evening where we discuss all kinds of things, like comparing the educational systems and the problems for 'immigrants' to get a job in Sweden in spite of having high academic degrees. This has been a problem for Tiina as well as for Aurore.

Antonio's mother is an artist and we get to see some of her works this evening (displayed here on the blog). She is a painter (oil, acrylic and watercolour) and a textile artist with tapestry-like creations. They are all very interesting works.
One of the paintings, shown to us from an exhibition catalogue, is one where the buyer can change it according to 'taste'. This is made possible as the painting is made from small sections that are attached to each other but removable. As the proprietor of this work you can change it and hereby become a co-artist in a way.
As far as I can remember I have never seen something like that before but there are perhaps similar works.

Antonio's mother is in Sweden for the first time in her life and we compare Sweden, France and Syria on different levels. As Tiina is a vegetarian - like myself - we compared the prices for vegetables in Sweden, France and Syria. Antonio's mother was terrified when she saw the prices in Sweden where one kg of tomatoes cost 40 kr/kg (almost 5 €/6 $). The same amount tomatoes in Syria cost maybe 3 kr/kg. (3 eurocent/40 US cents). The costs are not equal in the two countries but the difference is however noticeable.

They are now going to look at some of the sights in Stockholm and later on continue to France and Bordeaux where they are going to visit a relative to Antonio and his mother.
They ask Aurore what there is to see in Bourdeaux and she - among other things - tell them about her wine producing relatives in S:t Emilion where they have a wine cellar of about 7 hectare, a wine cellar Aurore and I are going to visit when we go to France next time. Besides this Aurore inform them about other tourist attractions.

After a nice evening we return home....

(Photo painting by Najat Zakhour copied from: http://picasaweb.google.se/Najat02/NajatZakhourPaintings#5081199940237286738)
(Photo tapestry by Najat Zakhour copied from: http://picasaweb.google.se/Najat02/NajatZakhourPaintings#5081201185777804082)

(Photo painting by Najat Zakhour copied from: http://picasaweb.google.se/Najat02/NajatZakhourPaintings#5081200069086305810)

The Bakery of the Knights and Robert's birthday

Svenska (English):

Idag är det Aurore's mosters mans födelsedag: Grattis Robert!

Vi beger oss till biografen Sture för att Aurore återigen skall se till att franska filmer kommer och anländer som de skall, dels till Stockholm dels från Stockholm till Malmö, Lund och Göteborg.

Härefter blir det en kaffe på Riddarbageriet, detta fina bageri på Riddargatan som har franska godsaker som éclair och ibland macaron bland många andra delikatesser.

Härefter fortsätter Aurore till ett möte med Stockholms filmfestival angående en tjänst hon sökt där.

Vi avslutar med Filmhuset där vi stannar tills biblioteket stänger klockan 19.30.

Hem....middag.....



English:

Today it's the birthday of Aurore's aunt's husband: Congratulations Robert!

We leave for cinema Sture were Aurore is going to see to that the French films arrive and depart as they should, partly to Stockholm partly from Stockholm to Malmö, Lund and Göteborg (Gothenburg).

After this we take a coffee at 'Riddarbageriet' ('The Bakery of the Knigts'/my own translation of course) at 'Riddargatan' ('The street of the Knights'/yes my own), a very nice bakery and café with French specialities like éclair and sometimes macaron among other delicacies.

After this Auroe continues to a meeting with Stockholm Film Festival concerning a job she has applied for.

We end the day at the Swedish Film Institute and their library where we stay until 7.30 PM.

Home.... dinner....

(Foto Riddarbageriet kopierat från: http://www.allakartor.se/venue_images_475/53651_40414426.jpg
(Photo eclairs copied from: http://joepastry.com/pics/Eclairs.jpg)

(Photo 'surdeg' copied from: http://nattensbibliotek.files.wordpress.com/2009/01/surdeg.jpg)

Iklimler

Svenska (English below):

Lite av varje-göra under dagen: Städning, läsande, 'pappersarbete' och arbetande vid 'l'ordinateur' men på eftermiddagen beger sig Aurore och jag till stan för att vara med vid Canneskvällen på Franska filmfestivalen.

Den film som visas ikväll är den turkiska filmen 'Iklimler' eller 'Climates' av Nuri Bilge Ceylan, en film som utgjorde en av höjdpunkterna vid förra årets Cannes festival.

Filmen berättar historien om en medelålders manlig universitetslärare, Isa (Nure Bilge Ceylan) och en ung kvinnlig TV-producent, Bahar (Ebru Ceylan), vars relation i samband med en sommarsemester vid Egeiska havet går mot sitt slut.
Detta sker mot fonden av en brännande sol som till del skall illustrera deras initialt 'heta' förhållande.
Tillbaka i Istanbul på hösten återupptar Isa en relation med en tidigare älskarinna men då han får höra att Bahar lämnat staden för ett arbete med en TV-produktion söker han upp henne i Anatolien. I ett kallt, vintrigt och relativt ogästvänligt klimat försöker han vinna henne tillbaka.

Det yttre och det inre själsliga klimatet samverkar i denna stillsamt berättade film om kärlek, starka sammansvetsade relationella band två människor emellan.


English:

A little-of-everything day: Cleaning, reading, doing some paper work and work by the computer but in the afternoon Aurore and I leave the house in order to visit cinema Sture for the 'Cannes evening' during the French Film Festival.

The film shown tonight is the Turkish 'Iklimler' or 'Climates' by Nuri Bilge Ceylan, a film that became one of the highlights at last years Cannes Film Festival.

This film tells the story about a middle aged male university teacher, Isa (Nuri Bilge Ceylan) and a young female TV-producer, Bahar (Ebru Ceylan) who in connection with a summer vacation at the Aegean Sea realize that their relation is heading towards the end.
This happens with a burning sun in the background as an illustration of their initially hot relationship.
Back in Istanbul in the autumn Isa re-establish a relation with a former mistress but when he gets to know that Bahar left the city to work with a TV production he looks her up in Anatolia.
In a cold, wintry and relatively inhospitable climate he tries to win her back.

The external and internal mental climate collaborate in this quietly told film about love and strong relational bonds between two people.

Auguste Rodin vs Carl Milles

Svenska (English below):

Inbjudna till en vernissage på Millesgården beger Aurore och jag mig dit för att sen en utställning som visar verk av både Carl Milles men också inspiratören och nestorn Auguste Rodin.

Milles besökte ju som så många andra Rodins ateljé och fick goda råd av honom angående skulpterandet som konstform. Det syns också klara likheter i vissa verk, bl.a. ett verk om Helvetet av Milles som klart och tydligt anknyter till Rodins' 'Helvetesporten' som han arbetade på under många år.

Jag kan inte gå in på alla detaljer och all information utan endast konstatera att det var intressant att se dessa giganter representerade på samma gång i en utställning på svensk mark.

Förra sommaren var Aurore och jag i Rodins' park men vi gick aldrig in i själva museet.
Nu fick vi av intendenten höra om en annan utställningshall i Paris närhet (om jag minns rätt?) som visar andra verk av Rodin än dem man ser på hans museum i Paris.

Efter detta blir det Kulturhuset och en fotoutställning som heter 'Speed of Life' om Formel 1-livet i dess olika former.
Fotografen heter Mikael Jansson och han har under många år varit en hängiven åskådare i samband med Formel 1 lopp men jag kan inte påstå att han lyckades förmedla något unikt eller något som fick mig som föga intresserad, känna ett större intresse för denna sport.

Café och därefter Kungsträdgården där de har de så kallade 'Resedagarna-Hela världen i Kungsträdgården', en mässa med fokus på resor.
Vi besökte denna mässa även förra året men i år var vi mer där för att se om vi kunde få gratis tygkassar, vilka de delade ut vid förra mässan, de är alltid bra att ha sådana.
Detta fann vi dock ej och det var få tävlingar anordnade. Nul!

De mytologiska motiven var vi visst inte klara med som jag skrev i en tidigare blogg utan vi ser dem även idag: "Herr Ovidius förmodar jag?" (Nationalmuseum).

Efter detta Franska filmfestivalen och Guillaume Canet's, 'Ne le dis à personne' ('Berätta inte för någon').

Denna film handlar om en man vars fru blir mördad och där man griper en seriemördare som erkänner en rad olika mord men inte detta. Då man senare finner ytterligare två kroppar i närheten av den plats man fann Margot, börjar polisen undersöka saken ånyo.
Mannen får en länk via mail med en tid då han skall titta på en övervakningskamera som visar hans fru - eller är det hon? I så fall efter att hon mördades vilket skulle betyda att hon lever?

En spännande men något förutsägbar thriller med många fantastiska franska skådespelare: François Cluzet, Marie-Jozée Croze, André Dussollier, Kristin Scott Thomas, François Berléand, Nathalie Baye, Jean Rochefort m.fl.

English:

Invited to a vernissage we set out for Millesgården Aurore and I, for an exhibition that display works by both Carl Milles and the source of inspiration and nestor Auguste Rodin.

As many other artists and sculptors Milles visited Rodin's studio and received many good advice concerning sculpturing as an artform.
There are similarities between some of their works, among others a work about hell by Milles that obviously connect to 'The gates of Hell' by Rodin, a big 'piece' of art he worked on for years.
I can't refer to all the information but only establish that it was interesting to see these two giants represented at the same time in one exhibition on Swedish soil, so to speak.

Last summer Aurore and I visited the park in which we find the museum of Rodin in Paris but we never entered the museum as such. Now we heard from the curator that there are another exhibition hall nearby Paris (if I remember right) that show other works by Rodin than those exhibited in the museum in Paris.

After this we continue to the Cultural Center ('Kulturhuset') and a photo exhibition called 'Speed of Life' dealing with the life within the Formula One world in it's different aspects.
The name of the photographer is Mikael Jansson and he has for many years been a dedicated spectator in connection to Formula One races. I can't say though that he succeeded in mediating something unique or something that would make me more interested in this sport.

Café and after that Kungsträdgården ('Kings Garden') where they have arranged the so called 'Travelling Days-The whole World in Kungsträdgården'.
This is a trade fair focusing on travels.
We visited this fair last year to but this year it was more in order to see if we could get some free bags of fabric, as they where handed out for free last year. We couldn't find any and there where no competitions or very few. Nul!

We had not finished looking at 'the mythological motives' so we continued with them today: 'Mr Ovide, I presume?' (Nationalmuseum).

After this: French film festival and Guillaume Canet's, 'Ne le dis à personne' ('Don't tell anyone').

This film tells the story of a man who's wife gets killed but when the police arrest a well known serial killer, he admits other murders he has committed but not this one. Later on one find two more bodies nearby the place where his murdered woman - Margot - was found dead and the police starts to investigate the case once more.
Through a link in his e-mail he receives a message that tells him to - at a specific time - watch a surveillance camera and there he can see his wife, or is it her?
If it is, is she still alive and how can this be acounted for? The mystery begins and also a wish from the husband to find the truth around his wife's possible murder.

A thrilling though somewhat predictable story. Creates suspense however and the casting is fantastic: François Cluzet, Marie-Jozée Croze, André Dussollier, Kristin Scott Thomas, François Berléand, Nathalie Baye, Jean Rochefort among others.







(Photo Carl Milles copied from: http://info.detnews.com/dn/history/milles/images/10.jpg)
(Photo Auguste Rodin copied from: http://funnymagic.typepad.com/.a/6a00e54ef7abbe88330120a66346f4970b-500wi)
(Photo copyright Mikael Jansson: http://www.smp.se/multimedia/dynamic/00287/PS_Bok_1__190608_jp_287879c.jpg)

(Photo racin car from 'Speed of Life' copied from: http://slimanedesign.blogg.se/images/2007/article_sge_hcw89_260507134309_photo00_photo_default_512x295_1180448674_8733603.jpg)

Mon fils à moi

Svenska (English below):

Idag träffar jag - Gunnar - en av mina kvinnliga vänner för en kaffe i Gamla Stan i källarvalv som tidigare varit vinkällare under 16-1700-tal.

Efter det beger jag mig till bio Sture för att tillsammans med Aurore se filmen 'Mon fils à moi' av Martial Fougeron. Jag inleder med en liten presentation på franska och svenska.

Denna film med en lysande Nathalie Baye i en av huvudrollerna berättar historien om en mor vars kärlek till sin son - spelad av Victor Sévaux - tar sig uttryck i en sjuklig svartsjuka med omfattande konsekvenser för sonen, inte minst då han träffar en ung kvinna han blir förälskad i.
Fadern i familjen - Olivier Gourmet - är en toffelhjälte från vilken han inte erhåller något som helst stöd och systern är också hårt hållen men försöker så gott hon kan bjuda modern motstånd.

En psykologisk thriller som inte minst genom Nathalie Baye och den unge skådespelaren i rollen som sonen blir mycket stark och stundtals gripande även om man inte riktigt till fullo förstår de bakomliggande orsakerna bakom moderns avvikande beteende.
Det skymtar fram att hon inte är i full psykisk balans men orsakerna till detta är svåra att utröna.

En mycket sevärd film dock som jag rekommenderar dem som uppskattar en psykologiskt väl uppbyggd spänningsfilm som utan stora åthävor skapar spänning.

English:

Today I - Gunnar - meet one of my female friends for a coffee in the Old Town in a café with celler vaults, earlier used as a wine cellar in the 17th Century and later.

After this I went on to cinema Sture where I meet Aurore and we watch the film 'Mon fils à moi' by Martial Fougeron. I start with a small introduction of the film in French and Swedish.

This film tells the story of a mother - actor Nathalie Baye - who's love to her son - actor Victor Sévaux - manifests through a unhealthy jealousy with great consequenses for the son, not least when he meets a young woman he falls in love with.
The father in this family - actor Olivier Gourmet - is a henpecked husband, afraid to contradict his wife, whereby the son does not get any support at all from his side. The older sister is also kept in hard bonds but she tries to resist her mother.

This is a psychological thriller who not least through the acting by Nathalie Baye and the young boy becomes very strong and partly touching even though one not entirely understands the underlying causes to the behaviour of the mother.
We catch a glimpse of the fact that she is psychically unbalanced but the reasons for this are hard to detect.

A film worth seeing and one I recommend to those of you who appreciate a psychologically well built up exciting film that without exaggerated effects create tension.

Ovidius and 13 Tzameti

Svenska (English below):

Efter vårt nästintill 'sedvanliga' besök på Filmhuset begår vi en liten pique nique igen - det har blivit en följetong!
Efter denna beger vi oss till ett av 'våra' museer, nämligen Nationalmuseum för att se klar utställningen om mytologiska motiv i konsten: 'Förvandlingskonst'.

Med utgångspunkt i Ovidius diktverk 'Metamorfoser' illustrerade via en hel rad olika konstverk får vi följa de grekiska och romerska gudaberättelserna. Bilderna beledsagas av texter som beskriver denna Olymps olika gudomligheter, deras inbördes förhållande samt förmågor (och oförmågor).

Parentetiskt kan nämnas att det på Skansen i Stockholm i en av de små lusthusen som är knutna till Skogaholms herrgård, finns målningar i taket som visar berättelser ur Ovidius 'Metamorfoser', för den som är intresserad.

Härefter ett förvandlingsnummer som gör att vi hamnar på biografen Sture för att se kvällens franska film; '13 Tzameti' av Géla Babluani.

Denna berättelse handlar om en ung man som lever under fattiga omständigheter men som av en slump hittar skriftliga direktiv som leder honom till en plats där han kan tjäna stora pengar, direktiv som egentligen är menade för en annan person.
Han ser sin chans att utöka hushållsbudgeten på ett - som han tror - lätt sätt men det visar sig leda till en grupp människor som finner nöje i att leka med andra människors liv som insats.
En synnerligen farlig 'lek' tar sin början.

En riktigt sevärd film som stundtals blir obehaglig men som samtidigt till viss del kan kännas absurd.
Den tar också indirekt upp frågan om hur människor i ett samhälle sprungna ur ett annat socio-kulturellt sammanhang, förnedras och ibland behandlas som en handelsvara.

Efter detta är det home....... och middag!

English:

After our almost 'customary' visit at The Swedish Film Institute we 'commit' a small pique nique - it has become a serial!

Next stop: 'Nationalmuseum' ('Museum of Fine Arts'), one of 'our' museums, in order to complete the exhibition about mythological motifs in art: 'The Art of Transformation'.

Through Ovid and his 'Metamorphoses' we are presented the Greek and Roman Gods and the myths surronding them. The pictures are accompanied by text that describe the deities on Mount Olympos, their mutual relations and abilities (and inabilities).

After this a transformation act that lead us to Cinema Sture and the French film tonight, '13 Tzameti' by Géla Babluani.

This is a story of a young man who lives under poor circumstances but by chance finds instructions telling him to leave for a place where he will be able to earn big money - instructions initially meant for another person.
He believes that he will be able to earn big sums of money in a easy way but the instructions leads him to a group of people who find great pleasure in playing with other peoples life at stake.
An extremely dangerous 'game' starts.

A film well worth seeing. It sometimes becomes unpleasant and at the same time somewhat absurd.
It also indirectly deals with the question on how people in a society coming from another socio-cultural context than the dominant, sometimes are being humiliated and treated as merchandise.

Home and dinner!!

(Foto katalog 'Förvandlingskonst' kopierat från: http://image.bokus.com/images2/9789171007667_large_forvandlingskonst-ovidius-metamorfoser)

Darfur

Svenska (English below):

Aurore är upptagen med annat idag så jag ger mig iväg till ABF-huset för att lyssna på ett föredrag av Palmepristagaren Mosaad Mohamed Ali i samtal med författaren och förre förläggaren Svante Weyler.

Mosaad är jurist och koordinator för 'The Amel centre for the Treatment and Rehabilitation of Victims of Torture in South Darfur', en organisation som förmedlar rättshjälp, medicinsk och psyko-social assistans till offer för tortyr och sexuellt våld samt till dem som riskerar grym, omänsklig och förnedrande behandling inklusive dödsstraff och amputationer.
Mosaad's engagemang har, enligt informationsbladet, gällt hundratusentals krigsdrabbade i de läger som omger Nyala sedan kriget eskalerade.
Denne man har under mer än tio år varit en frispråkig och modig kritiker av brott mot de mänskliga rättigheterna i Darfur och Sudan som helhet.

För detta arbete har han nu hedrats med den ovan nämnda utmärkelsen (bland kanske flera?).

Han inleder sitt föredrag med att säga att konflikten tog sin början redan i och med torkan i mitten av 80-talet då nomaderna flyttade till områden där bönder och människor med fasta boförhållanden levde sina liv.
Nomaderna organiserade sig i klaner mot byborna/bönderna och detta resulterade i successivt upptrappade konflikter dessa emellan.

Organisationen Mosaad har upprättat kontor i de stora flyktinglägren och via dessa erbjuder man rättshjälp till de drabbade människorna men vissa personer besöker även Nyala där man har sitt huvudkontor.

Organisationen är finansierad av bl.a UNDP.

Många inom organisationen har arresterats och även avrättats då denna typ av arbete inte välkomnas av någondera stridande part i konflikten.

Intressant att höra denne man tala och jag ställde honom en fråga om hur han som jurist och sudanes boende i detta konfliktfyllda land, reagerade på att F.N. i samband med diskussioner om en intervention först ansåg sig tvungna avgöra huruvida detta var att betrakta som ett folkmord eller ej.
Mosaad replikerade att han inte ansåg att frågan om huruvida det som pågick i Darfur var att beteckna som ett folkmord eller ej borde ha varit avgörande för Förenta Nationernas agerande.
I likhet med mig och många andra ansåg han detta var en pseudodiskussion som inte gagnade de lidande människorna i Sudan/Darfur.
Personligen reagerade jag och många med mig med upprördhet - för att uttrycka mig milt - över, vad jag vill kalla, F.N:s advokatyr.

Efter detta begav jag mig till Filmhuset och därefter mötte jag Aurore för att tillsammans med henne besöka Finlandsinstitutet för en utställning med den förra året avlidne formgivaren Timo Sarpanen; 'Sarpanen in memoriam' som utställningen hette.
I många stycken påminde vissa av hans glaskonstverk om Alvar Aalto och de hade båda verkat vid Iittala glasbruk men inte i övrigt haft så många kontakter om jag förstod det rätt.

Hem och middag på kvällen.

English:

Aurore is engaged in other issues today and I therefore head towards the so called 'ABF-huset' ('ABF-house'), the Labour Movements organization for studies and lectures among other things.
I go there in order to listen to a lecture by the Olof Palme prize winner Mosaad Mohamed Ali talking to journalist and former Swedish publisher Svante Weyler.

Mosaad is a lawyer and coordinator för 'The Amel Centre for the Treatment and Rehabilitation of Victims of Torture in South Darfur', an organization that mediate legal aid, medical and psycho-social assistance to victims of torture and sexual violence and also to those who risk cruel, inhuman and degrading treatment including death penalty and amputations.

Mossad's engagement has, according to the information given, concerned hundreds of thousands of people struck by war in the camps surronding Nyala since the war escalated.

This man has for more than ten years been a outspoken and courageous critic of crimes against human rights in Darfur and Sudan as a whole.

For this work he has now been awarded the Olof Palme-prize (among others?).

He open his lecture by saying that the conflict started already in connection with the drought in the mid 1980's when the nomads moved to areas where farmers and resident people lived.
The nomads organized themselves in clans against the villagers and farmers and this resulted in gradually intensified conflicts between this groups.

The organization he represents have established offices in the refugee camps where they offer legal assistance to the victims but some people also visit Nyala where the main office is situated.

The organization is financed by UNDP among others.

Many representatives of this organization have been arrested and even executed as this work is not welcomed by neither part in this conflict.

It was really interesting to hear Mosaad give his view on this serious issue.
I asked him a question regarding how he as a lawyer and Sudanese living in this land filled of serious conflicts reacted when the U.N. discussed wether this conflict where to be regarded as a genocide or not.
This in order to decide if the U.N. should intervene in the conflict.
Mosaad replied that he regarded the 'genocide-question' being something that should have been irrelevant for the U.N. decision concerning an intervention or not.
They should have acted more decisive regardless the answer to this question.
Like myself and many others he looked upon this as a pseudo discussion not benefiting the suffering people of Sudan/Darfur.

After this I went to The Swedish Film Institute and when finished there I met Aurore and together we visited the Finland Institute for an exhibition with the Finnish glass designer Timo Sarpanen who died last year; 'Timo Sarpanen in memoriam'.
To some extent he reminded in some of his works about Alvar Aalto and they both have worked at Iittala but not at the same time and with few contacts between them if I understood correctly.

Home and dinner!

Pirates of the Carribean: At World's End

Svenska (English below):

Aurore vann tidigare biljetter till förhandsvisning av 'Pirates of the Carribean: At World's End' och idag klockan 10.00 ser vi den på biografen Rigoletto.

Ingen av oss har sett del ett eller två men jag tror inte det behövs för att följa med i detta 'drama'.
Filmen är i vissa sekvenser estetiskt tilltalande, som när Jack Sparrow (Johnny Depp) befinner sig i någon form av dödsrike där allt kring hans fartyg är vitt som ett salthav och de stenar han finner på marken i själva verket är krabbor vita som salt som plötsligt börjar röra på sig.
I övrigt många specialeffekter självfallet och man har försökt skapa en rad unika, individuella karaktärer som den ena efter den andra skall överträffa varandra.

Detta fungerar dock ej för att göra denna film vare sig spännande, fräck eller underhållande.
Det blir en äventyrsfilm i Errol Flynn anda men med ett större mått av specialeffekter och då vill jag nog ändå påstå att Flynn's filmer ('Kapten Blod') var långt mer charmigare.

Gäsp!

English:

Aurore earlier won free tickets to the preview of 'Pirates of the Carribean: At World's End' and today at 10 AM we watch it at cinema Rigoletto.

Neither one of us have seen the previous films but I don't think it's necessary to be able to follow the intrigue in this 'drama'.

The film is in some parts aesthetically appealing, like when Jack Sparrow (Johnny Depp) find himself in the 'valley of death' where everything around his ship is immersed in the colour white, like a salty see and where the rocks he finds on the ground actually is crabs that all of a sudden comes to live.
Besides this there are a lot of special effects of course and one have tried to create some unique, individual characters who, one after another tries to exceed the others.

This does however not work in order to make this film thrilling, striking or entertaining. It 's an adventure movie in the spirit of Errol Flynn but with a greater amount of special effects and I would like to state that the movies by Flynn where much more charming.

Yawn!

Three tales, Steve Reich and Beryl Korot

Steve Reich and Beryl Korot

Svenska (English below):

Efter lite av varje på förmiddagen, alldeles för obetydligt för att nämnas, begav vi oss ut, Aurore och jag, tog en kaffepaus på Folkkulturcentrum på Skeppsholmen.

Efter det fortsatte vi nästgårds till Moderna museet för en 'performance' med ett videoverk sammanställt av tonsättare och Polarpristagaren Steve Reich och konstnären Beryl Korot.

Detta videoverk med musik började de arbeta på 1996 och man beskriver det i informationen som en 'video dokumentär opera' där man fokuserar på den teknologiska utvecklingen av skilda slag samt riskerna med densamma under 1900-talet.

Man tar sin utgångspunkt i tre tillfällen i historien: Hindenburgkatastrofen då den kända zeppelinaren störtar och brinner upp i Lakehurst, New Jersey 1937. Denna händelse skall symbolisera den industriella epokens kollaps.
Nästa händelse som fungerar som katalysator för en idé är atomsprängningarna på Bikiniatollen 1947 vilka skall belysa atombombålderns start i människans destruktiva historia (sistnämnda min kommentar).
Tredje och sista exemplet är det genmanipulerade fåret Dolly som självfallet tar upp problemen med genmanipulering med djur (och växter).

Vad gäller alla dessa olika gestaltningar av olika skeden i den mänskliga utvecklingens historia - och då talar jag inte om utveckling i en nödvändigtvis positiv bemärkelse - kan självfallet valet av metafor diskuteras men den är kanske av underordnad betydelse.

Däremot finner jag att de här anförda exemplen kunde ha gestaltats långt mer intressant än som blev fallet.
Både Aurore och jag upplevde att kombinationen av alltför många mediala framställningsformer kolliderade: Bilder, musik, kommentarer och text bildade ett enligt mitt förmenande alldeles för disparat intryck.

Det var svårt att få ett helhetsgrepp om alla de separata delarna i denna performance.
I övrigt tycker jag mycket om Steve Reich som tonsättare och har hört en hel del av honom. Beryl Korot vet jag däremot med säkerhet inte att jag sett tidigare men det skall jag låta vara osagt.

English:

After this and that in the morning - all to insignificant to be mentioned - Aurore and I went out and stopped at 'Folkkulturcentrum' at Skeppsholmen to take a break with a cup of coffee.

Afterwards we continued to The Museum of Modern Art ('Moderna museet') for a 'performance' - a videowork made by composer Steve Reich (winner of the Polar Music Prize this year) and video artist Bery Korot.

This vide artwork with music they started to work on already in 1996 and it's described in the information text as a 'video documentary opera' where one focuses on the technological development of different kind during the 20th Century.

They use as a starting point three occations in history:
The Hindenburg catastrophy when the giant vessel crashed and burned up in Lakehurst, New Jersey in 1937. This event is supposed to sybolize the collapse of the industrial epoch.
The next event functioning as a catalyst for a idea is the atomic blasting at the Bikni atoll in 1947 illustrating the start of the atomic bomb era in the history of mankind.
The third and last example is the gene manipulated sheep Dolly and this is of course a comment on the problems with gene manipulation with animal (and plants).

Concerning all this different interpretations of different phases in the history of human development - and I hereby do not necessary mean development in a positive sense - could of course the choice of metaphores be discussed but this is perhaps a subordinate question.

However I found that this examples could have been interpreted in a far more interesting way.
Both Aurore and I felt that the combination of to many medial forms of description collided: Pictures, music, commentaries and text formed according to my opinion a to disparate impression.

It was difficult getting a general impression of all the separate parts in this performance.

Besides I am very fond of Steve Reich as a composer and have heard quite a deal of his music. Bery Korot on the other hand, I am not quite shure I have encountered before.

(Photo Steve Reich and Beryl Korot copied from: http://www.newyorksocialdiary.com/i/partypictures/12_10_08/MacDowell06.jpg)
(Photo exhibition photos copied from: http://bombsite.com/images/attachments/0001/7829/reich_02_body.jpg)

The Missing Book of Spurs

(The above photo also displays Kjartan Slettemarks famous poodle, a piece of art not displayed when we visited Tensta konsthall)

Svenska (English below):

Till slut kommer Aurore och jag ut till Tensta konsthall och denna gång t.o.m. då den är öppen.
Vi hade problem med detta eftersom informationen var undermålig och den information som gavs på hemsidan stämde inte med den som gavs på telefonen.

Detta gjorde att vi vid ett tillfälle kom ut då det var stängt trots att det var öppet! Nåväl, det kallas bristande organisationsförmåga eller slapphet.

Då man kommer in i stora utställningshallen möts man av ett leopardmönster på väggar, tak och golv.

I ett hörn står en liten stuga, det nybyggda så kallade 'Lilla huset på prärien' (alluderande på den sliskigt romantiska serien med samma namn som vi på 70-talet och senare kunde se i Sverige om en familj som lever på prärien, en riktigt amerikansk helyllefamilj som alltid 'gör rätt'. I de ledande rollerna kunde vi finna bl.a. Michael Landon och Melissa Gilbert).

I detta lilla hus visas en video kallad 'Flag Girls' i 'Next Door' av konstnären Jen DeNike, där sex eller sju kvinnor draperade med USA:s flagga sakta men säkert nynnandes USA:s nationalsång s.a.s. 'avkläder sig flaggan' tills de nakna försvinner ut i bildkanten. Endast en blir kvar. Verket är menat att behandla relationen till amerikansk identitet med utgångspunkt i den amerikanska flaggan.

Om detta gjorde mig klokare eller mer insatt i den amerikanska identitetens olika aspekter kan jag inte säga.

I stugan fanns också en monter med hopvikta amerikanska flaggor som påminde om det arrangemang man ser kring döda amerikanska soldater som kommer hem i kistor draperade med 'The Stars and Stripes'. Montern fungerade också som en kista.

'The missing Book of Spurs' är ett antal teckningar av konstnären Marianne Vitale (Vitale's hemsida), teckningar hon gjort det senaste decenniet. Dessa är i vissa fall relativt abstrakta i vissa fall mer eller mindre föreställande med olikartade former som ger upphov till associationer till existerande såväl som 'icke existerande' eller icke kända organismer eller livsformer.

Dark Rainbow Shop är en konstbutik som både fungerar som utställningsyta och marknad för försäljning av konsten.

Ett av de mer intressanta inslagen där var Vivianne Edorson's stickade artefakter. Hon skapar nästan hela hem med lampor, stolar, bord, ljusstakar och allt annat som kan finnas i ett hem men där av annat matieral än här. Här är allt stickat. Ett imponerande arbete tycker jag som amatör. Måste ha åtgått lång tid till att realisera.
I det stora hela dock var det en mycket liten uställning där de flesta verken inte kändes särskilt innovativa eller med större mått av fördjupning innehållsmässigt, känslomässigt eller intellektuellt.

English:

At last Aurore and i arrive at Tensta art gallery ('Tensta konsthall') and this time it was open! We had some problems earlier as the information was deficient, combined with the fact that the information on the homepage did not correspond with the information on the answering machine when calling them.

When entering the big exhibition hall we are met by big leopard patterns on walls, roof and floor.

In a corner there was a small cabin called 'The little house on the prairie' (alluding to a sickly-sweet American tv-series with the same name sent in the mid 70's in Sweden about a family living in a small house on the prairie with their children, a reliable and 'righteous' family always doing the 'right' thing. In the leading rôles we could see Michael Landon and Melissa Gilbert among others).

In this small house we could see a video called 'Flag Girls' in 'Next Door' by artist Jen Denike, in which seven women draped in the American flag, slowly undresses the flag showing their naked bodies, while singing the American national anthem. They all disappear out from the picture, all but one.

This work is meant to discuss the relation to American identity with the flag as a starting point. If this made me any wiser or more initiated when it comes to American identity and it's different aspects I cannot say.

In the cabin there where also a display case with folded American flags reminding about the arrangement you see around the the coffins with dead American soldiers where 'The Stars and Stripes' is used as drapery. The display case also functioned as a representing a coffin.

'The Missing Book of Spurs' is a number of drawings by artist Marianne Vitale, drawings she has made the last decade. These drawings are in some cases relatively abstract in other cases more or less depictive with different forms that give rise to associations to existing as well as 'non-existing' or not none organisms and life forms.

Dark Rainbow Shop is an art shop that both functions as an exhibiting surface and a market for selling art.

One of the more interesting elements was Vivianne Edorson and her knitted artifacts. She creates almost total homes with lamps, chairs, tables, candlesticks and everything else existing in a home but where they are made out of other material. Here everything is knitted. It's an impressing piece of work I think and it must have taken quite a long time to realize.

At a whole though a very small exhibition where most of the works did not appear particularly innovative or displaying any depth when it came to the content, neither emotionally nor intellectually.

(Photo Kjartan Slettemark as poudle copied from: : http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/7/71/Kjartan_Slettemark_Tensta_konsthall_2008.jpg)

(Photo 'Flag 'Girls' Jen DeNike copied from: http://www.artslant.com/ny/artists/rackroom/5729)

(Photo 'The Missing Book of Spurs' copied from: http://ibidprojects.com/wp-content/uploads/2011/01/image-52.jpg)

Ils ne mouraient pas tous..... and L'année suivante

L’Année suivante - BA - FR
envoyé par _Caprice_. - Court métrage, documentaire et bande annonce.

Svenska (English below):

Dagens första film på Franska filmfestivalen är 'Alla dog inte men alla drabbades' ('Ils ne mouraient pas tous mais tous étaient frappés') i regi av Marc-Antoine Roudil och Sophie Bruneau.

Vad är nu detta kan man fråga sig och svaret är: En dokumentär kring ett antal arbetsterapeuter som låter sina patienter berätta om sitt arbete samt deras väg till sjukdom eller 'utbrändhet' för att använda ett slitet uttryck.

Man vill genom några individuella fall visa på de ekonomiska krafternas inverkan eller påverkan på den "lilla människan" som man skriver, ett uttryck jag aldrig förstått innebörden av.

Vad är 'den lilla människan'?

Känner inte att denna film berörde mig så som man kanske kunde ha förväntat sig att den skulle göra. Detta kanske beror på att jag kände det som en flashback från mitt arbete inom psykiatrin?

Inget nytt under solen och i många fall känner man det mer som att dessa människor har sig själva att skylla då de inte tagit striden på sina arbetsplatser eller beslutat sig för att lämna sina yrken för att söka annat.

En kvinna hade arbetat på samma arbetsplats från det hon var 18 till nyss fyllda 46 och har man under så många år inte lyckats bryta sig ur denna onda cirkel, ligger ansvaret minst lika mycket hos en själv som hos andra.

Kvällsfilmen 'Året efter' ('L'année suivante') av Isabelle Czajka, är en film som handlar om en ung kvinna i tonåren - Emmanuelle - vilken är mycket introvert och tystlåten samtidigt som hon är på väg in i vuxenlivet. Detta markeras till del av den 'övergångsrit' som hennes inträde på gymnasiet innebär.

Under dessa förhållandevis turbulenta livsbetingelser sker också det att hennes far dör.

Detta gör att hon förlorar fotfästet och inte minst efter det att modern inleder ett nytt förhållande. Den nye mannen gör allt för att försöka vinna Emmanuelles förtroende.

Skildrar ganska väl en mor-dotter relation med en händelseutveckling och reaktioner som är synnerligen trovärdiga.

Skildrar även väl det franska samhället och reaktionerna kring dessa två-tre personer i detta relationella drama.

Ils ne mourraient pas... 1.
envoyé par apoca03. - Rencontrez plus de personnalités du web.

English:

The first film we see today at The French Film Festival is 'Ils ne mouraient pas tous mais tous étaient frappés' (in English. 'They didn't all die but they where all affected/striked' - my highly personal translation), directed by Marc-Antoine Roudil and Sophie Bruneau.

This is a documentary describing the work carried out by a group of occupational therapists who let their patients talk about and describe their work and the path towards illness or 'burnt out-syndrome', to use a worn out expression.

The idea is that through some individual cases point out the effect and influence of economical powers on the "small man", as it is described.
This expression - 'the small man'- I have never understood the meaning of. What is 'the small man'?

I didn't feel that this film touched me in the way one could have expected it to do. This might have to do with the fact that it felt as a flash back from my time working within psychiatry.

In some cases one even feel that people are to blame themselves for not fighting hard enough on their working places or try leaving their job to seek another.

One woman had worked at the same workplace from the age of 18 until recently becoming 46 and if she during these years did not succeed in getting herself another employment the responsibility is hers as much as anyone elses.

The evening film is 'L'année suivante' ('The year after' - my translation) by Isabelle Czajka, a film about a young woman - Emmanuelle - in her teens who is very introvert and quiet and on the same time on her way in to adulthood.
This is marked out by the 'transitional phase' from compulsory-school to upper secondary school.

Under these relatively turbulent conditions her father dies.

This makes her lose her footing and not least when her mother engages in a relationship with another man where this man tries everything to seek to win the confidence of Emmanuelle.

The film depicts fairly well a mother-daughter relationship with a course of events and reactions that are highly plausible.

The film also describe the French society and it's approach towards the three persons in this relational drama.

17 maj! Norway! Anchor Encore!

This day needed alcohol.

We started at Kulturhuset where students from Konstfack were exhibiting some of their works. Klara Lidén was represented among others.
The Perfect Human was not as impressing as Jørgen Leths film with the same name.
A lot of déjà vu, a lot of déjà entendu, a lot of boredom were shown.

Then, to cheer us up, Gunnar and I went on to a dark place full of small colourful bottles of alcoholic substances.

At Halwyllska Palatset there is an exhibition with perfumes during this Spring 2007.
The exhibition was very interesting.
But they missed Cuir de Russie (1924) by Chanel (my fragrance for those of you who have never smelt me). We had a nice chat with one of the curators who had lived in France about 20 years ago. My list of perfect sences has now increased. I would like to get:

_Cabochard, Grès
_Joy, Jean Patou
_Petite Chérie, Annick Goutal

French perfumes for French people, and French film for Swedish audience...
We went on with a screening of La Ville est Tranquille, by Robert Guédiguian.
The film was as cool as the title. The story was not 'black vs white', and for once abortion was meant as a factor that can destroy a couple's life. There were no nice ones, and no bad ones.
I (Aurore) liked it a lot.


La Ville est Tranquille - Bande annonce FR par _Caprice_
After this first French film, Gunnar introduced a screening of Coeurs, by Alain Resnais.
He was too well prepared, meaning that he had gathered to much information resulting in the fact that his introduction became all too long, but all his other introductions have become much better since this evening.

As we had already seen Coeurs, we went on to buy some food, and choosed PUB Anchor to kill the time. Beer, fries and béarnaise sauce were needed.
That was not necessary Konstfack's students' fault, but we had to enjoy a beer before going back hell home.

Coeurs

Sanaa, Ca commence aujourd'hui, Je vais bien, ne t'en fais pas

Svenska (English below):

Idag åker en god vän till mig (Gunnar) till Sardinien och jag avundas henne. Till Sardinien för att äta sardiner och möta sardinier.

Aurore och jag beger oss till Arkitekturmuseum för att se en utställning med arkitektgruppen SANAA (Kazuyo Seijima och Ryue Nishizawa).
På något sätt upplever vi dock deras arkitektur i vissa avseenden som en déja vu och det kan man i och för sig säga om mycken arkitektur och konst men detta är en arkitektur som ligger i tiden på något sätt. Med det menar jag material och lösningar som många andra använder sig av.
Kanske har vi fel men klicka på länken så får ni själva bedöma detta.

Franska filmfestivalen nästa: 'Ca commence aujourd'hui' ('Allt börjar idag') är dagens efermiddagsfilm som även den ryms inom ramen för rubriken 'Hur står det till med Frankrike egentligen?' Regissör är Bernard Tavernier.

Filmen handlar om en man som är föreståndare för ett daghem i Hernaing, en gammal gruvstad där arbetslöshet och miserabla sociala förhållanden påverkar barnens liv på ett många gånger dramatiskt sätt.
Daniel Lefebvre (Philippe Torreton), som föreståndaren heter, försöker på alla sätt att verka för att barnens trots de ogynsamma förhållandena skall växa upp till självständiga och kreativa individer.
En i många stycken gripande film om personligt mod och engagemang med användande av okonventionella metoder för att nå fram till politiker och beslutsfattare.

Kvällsfilmen heter 'Je vais bien, ne t'en fais pas' ('Jag mår bra, oroa er inte') av Philippe Lioret.
Handlingen kretsar kring en ung kvinna som kommer hem till sina föräldrar efter en semester och får höra att tvillingbrodern försvunnit hemifrån efter ett gräl med fadern.
Dock är det något som inte stämmer i berättelsen kring broderns försvinnande och de börjar dessutom erhålla brev från brodern som har inlett en egen odyssé genom Frankrike, resande från stad till stad.
Systern bestämmer sig nu för att leta reda på honom då intresset från faderns och moderns sida tycks obefintligt. Varför?

English:

A good friend of mine part for Sardinia today and I envy her. To Sardinia to eat sardines and to meet Sardes?

Aurore and I head of to The Swedish Museum of Architecture to look at a new exhibition with the architecture firm SANAA (Kazuyo Seijima och Ryue Nishizawa).

In a way we feel that their architecture is very much déja vu and this is of course easy to say about a lot of architecture and art but the architectural ideas is in a way a part of the times we live in and the current expressions of this very epoch.
With this I refer to material and solutions used by many other architectural groups. Maybe I am wrong but click on the link to see and judge for yourself.

French Film Festival:
'Ca commence aujourd'hui' ('It all starts Today') is the film of the afternoon and a part of the theme 'How is France today?'. Director: Bernard Tavernier.
It's a film telling the story of a man who is a day nursery superintendent in Hernaing, an old mining town where unemployment and miserable social conditions affect the life of the children in sometime dramatic ways.

Daniel Lefebvre (actor Philippe Torreton), the superintendent, tries in every way to work towards the goal of making the children grow up to become independent and creative individuals, in spite of their unfavourable situation.
This is in a way a very touching film about personal courage and engagement, where one uses unconventional methods to reach the politicians and decision-makers.

The evening-film is 'Je vais bien, ne t'en fais pas' ('I am fine, don't worry', my translation) by Philippe Lioret.

The story circles around a young woman who, coming home to her parents after a vacation, get to hear that her twin brother has left home after a quarrel with their father.
There is however something in the story about her brother that doesn't seem to make sense and suddenly they receive letters from him where he tells them that he is fine but is traveling from town to town through France.
His sister now decide herself trying to find him as her father and mother doesn't seem to be the least interested in knowing what happened to him. Why?

(Photo building Sanaa copied from: http://www.archicentral.com/wp-content/images/zollverein-building-by-sanaa.jpg)

La grande séduction

Svenska (English below):

Dagen börjar med ett besök på dfm fiktion, produktionsbolag där Olivier Guerpillon - huvudansvarig för franska filmfestivalen - arbetar och där även Joseph Redéen huserar som varande ansvarig för volontärerna vid Franska filmfestivalen.
Aurore är där för att tillse att filmerna finns på plats och efter en del om och men hittade hon de filmer hon letade efter.

Under tiden sitter Joseph och jag och talar kring franska filmfestivalen, film överhuvud, hans utbildning, samt musik.
I samband med sistnämnda kom vi fram till att vi båda var stora Queen-fan.
Han är dock för ung för att ha hört dem live då Freddie Mercury levde men det har däremot jag vid två tillfällen 1977 och 1978 om jag inte missminner mig på årtalen.

Efter detta till bio Sture där Aurore ordnar med transporter och annat kring filmerna som dels skall skickas till Malmö och Göteborg där festivalen också pågår, för första gången.

Filmhuset blir nästa anhalt och därefter träffar jag en god vän vid Stureplan varefter vi beger oss till ett café för att utgjuta oss för varandra.
Träffar efter 'utgjutandet' Aurore vid bio Sture för kvällens kanadensiska afton:

Jean-François Pouliot

Tema Kanada där vi skall få se filmen La grande séduction av Jean-Francois Pouliot.
På svenska har den fått titeln Att förföra dr. Lewis.

Till denna kväll har Kanadas ambassadör Lorenz Friedlaender kommit samt andra representanter för Kanadas beskickning i Stockholm.

Jag lät skriva ut information om filmen, skådespelare, Kanada, dess Sverigeambassadör och t.o.m. texten till Kanadas nationalsång om någon ville sjunga den men denna information kom inte till användning.
Inte blev det sång heller tyvärr.

Kvällens film är en komedi om människorna i en liten fiskeby på en ö där livet har stannat upp p.g.a. arbetslöshet men där man hyser hopp om att få en industri till ön om de lyckas uppfylla vissa kriterier.
Ett av dessa kriterier är att man behöver en läkare som skall se till att människorna håller sig friska och sunda, något de absolut inte är.
I syfte att uppnå målet försöker man föra doktorn bakom ljuset och det lyckas nästintill....eller?
Riktigt underhållande även om det inte tillhörde de filmiska mästerverken.

English:

The day starts of with a visit at dfm fiktion, the production company where Olivier Guerpillon - head of the French Film Festival - works.
Here we also meet Joseph Redéen who is responsible for the volunteers.

Aurore is going to arrange with the films and see to that they are all there for the screenings tonight. After some time she finally found what she was looking for.

Meanwhile Joseph and I - during his lunch - starts to talk about the French Film Festival, film on the whole, his education and music.
When talking about the latter we found that we both are great fans of Queen (not the Queen).
He is however to young to have been able to see them live, when Freddie Mercury lived, something I did in 1977 and 1978 if I remember right.

After dfm fiktion Aurore and I continue to cinema Sture where she have to see to that the films are sent in good time to Malmö and Gothenburg where the French Film Festival take place for the first time, besides in Stockholm.

We continue to The Swedish Film Institute and after that I meet a good friend for a cup of coffee and something sweet.

Aurore and I meet at cinema Sture again for the Canadian evening:
Theme Canada.

The film tonight is La grande séduction or The great seduction by Jean-Francois Pouliot.
In connection to this evening the Canadian ambassador Lorenz Friedlaender and other representatives for the Canadian embassy has arrived.

I had information printed out around the film, the actors, Canada and it's ambassador in Sweden and even the national anthem if someone would like to sing it - me for example.
This information was not needed and we didn't sing either.

The film is a comedy circling around the people living in a small fishing village on a island where life almost have ceased to exist. This because of unemployment and a lot of drinking.
Now there is a hope growing among the villagers concerning a industry that could be built if some criterias are fulfilled.
One of these criterias is that the island needs a doctor who is able to help people and see to that their health is maintained so that they can conduct their work at an optimal level. They have to be healthy in order to get the industry to the island and healthy is the least they are.
In order to succeed in their efforts, they try to fool the doctor in several ways but will they succeed?

(Photo Jean-Francois Pouliot copied from: http://www.northernstars.ca/directorsmz/Media/pouliot_jean_francois_still_tva.jpg)
(Photo poster copied from: http://images.allocine.fr/r_640_600/b_1_d6d6d6/medias/nmedia/18/35/20/75/18374416.jpg)