Klara Lidén

Svenska (English below):

Efter arbete beger vi oss till stan för en pique nique. Vi funderar hit och dit var vi skall sätta oss men kommer till slut till Kronobergsparken på Kungsholmen där vi tar upp vårt medhavda och sätter oss på en bänk för att inmundiga våra godsaker.

När man talar om Kronoberg tänker man kanske på polisens lokaler och häktet där, ett häkte jag många gånger besökte då jag arbetade med hjälp och stöd åt människor med missbruksproblem och hemlösa.
Nåväl, vi väljer parken, inte häktet för vår pique nique.

Kronobergsparken är f.ö. en av ett antal parker som kallas 'bergsparker' som anlades enligt Albert Lindhagens stadsregegleringsplan i slutet av 1800-talet.
Bergsskrevor fylldes ut med stora mängder matjord och parken utformades enligt dåtidens 'mode' med snirklande gångar i den branta terrängen. En rad gräsytor och träd anlades också och detta arbete fortsatte långt in på 1930-talet.
Så sent som tidigt 2000-tal eller om det var slutet av 1990-talet genomförde man förbättringar av parken för att göra den än mer tilltalande att vistas i.

Det finns också en judisk begravningsplats som sedan 1770-talet användes av den första grupp judar som bosatte sig i Stockholm. Det finns ytterligare en judisk begravningsplats på Kungsholmen vid Alströmergatan.

Då vi sitter där ser Aurore en fransk journalist hon träffat i samband med planeringen inför Franska filmfestivalen. Han har bott i Sverige under trettio år och skriver för en tidning härifrån. Han ser dock inte oss.

Efter denna lilla utflykt beger vi oss senare till Moderna museet för att se verk av och höra konstnären Klara Lidén tala med intendenten John Peter Nilsson kring sin konst inom ramen för den återkommande serien '1:a på Moderna'.

Klara Lidén har låtit transportera över alla sina tillhörigheter i den lägenhet hon har bebott och dessa tingestar står nu på museet som en grupp artefakter.

Lidén vill med sin konst undersöka vad det är i ett samhälle som gör att de flesta tycks respektera varandra i det sociala samspelet i offentligheten samt vad som de facto händer 'bakom fasaden' s.a.s.
Som frågan ställs i informationen: 'Vad händer om någon bryter mot den tysta överenskommelsen och börjar bete sig "onormalt"?'

Tematiken kunde ha blivit intressant att undersöka men hennes egna exempel var inte alls särskilt utmanande.

Att till museet frakta sina tillhörigheter för att därigenom göra något privat till något offentligt känns inte särskilt nydanande utan mer något som gjorts redan under 50- eller 60-tal och just denna 'installation' tillför inte något nytt så vitt jag kan se.

Ett par videor visar henne dels med ett slagträ slå på en cykel för att därigenom få utlopp för sina aggressioner dels slå sig själv i huvudet (med en skyddshuva som amatörboxare brukar bära) samt på kroppen i syfte att straffa sig själv för att - som vi upplyses om - hon inte betalat sin hyra i tid. Inte heller detta kändes som något jag kunde förvånas, chockas eller föundras över.

Det finns andra videor som inte visades här (så vitt jag kunde se) som visar henne springa omkring på ett pendeltåg och kasta sig hit och dit till medpassagerarnas stora förvåning. I det verket är det hennes egen önskan att bryta mot normer som utgör det tänkvärda, där hon prövar sina egna gränser för vad hon vågar göra för att härigenom bryta mot samhällsnormer.
Problemet med detta är att den typen av beteende blir mer och mer vanligt i våra offentliga miljöer, varför det inte heller visar något utanför normen - tyvärr! - utan tvärtom, de facto, börjar utgöra normen för svenskens beteende i offentliga sammanhang.

I övrigt kände jag sympati med John Peter Nilsson då han ideligen försökte få Klara Lidén att klarlägga vad hon tänkt med sin konst och vad den skall gestalta, något som dock inte var helt lätt, skulle det visa sig.

Jag kan helt och hållet acceptera att en konstnär inom vilket område det än må vara inte känner sig vilja förklara sin konst utan att den - för att använda en kliché - 'skall tala för sig själv'.

Då bör man dock inte ställa upp på ett samtal av denna karaktär där ändå syftet är att för allmänheten visa på sådant som gör att vi kan komma under ytan på konstnären tankemässigt för att eventuellt nå djupare dimensioner i dennes konst.

Detta lyckades inte Klara Lidén med.

English:

After work today we set off towards the center of Stockholm for a pique nique. We discuss to and fro where to go but finally we arrive to a park called 'Kronobergsparken' in a section of the city called 'Kungsholmen' and there we take out the food and drink we brought with us in order to gormandize.

When most people living in Stockholm talk about Kronoberg they think of the remand prison and the premises of the police that are situated there, a remand prison very well known and a place I visited many times when working with people with drug problems and criminals.

We choose the park not the prison for our pique nique though.

Besides this, the park is also one of the so called 'mountain' - or 'hillparks' in Stockholm constructed according to the the ideas put forward by the landscape architect and legal expert Albert Lindhagen (have not found any relevant information in English about him but he is compared with Paris city planner G.E. Haussmann) at the end of the 19th century.
The crevices were filled with great amounts of topsoil and the park was designed according to the 'fashion' in those days with ornating paths in the steep terrain.

Grass and trees were also planted and this work continued in to the 1930's.

As late as the end of the 1990's or the first years of the new millenium improvements where made to make it even more appealing to visit.

Since 1776 there is also a Jewish funeral place situated here, used by the first group of Jews that came to live in Stockholm in the 1770's. One can find another Jewish funeral place in this part of the town, built in 1787.

When we sit there we suddenly see a French journalist Aurore met in connection to the planning of the French film festival. He has been living and working in Sweden for thirty years and writes for a French news paper. He didn't see us though.

After this small 'outing' we head towards The Museum of Modern Art in order to see the works by and listen to the artist Klara Lidén in a talk with the curator John Peter Nilsson. This within the framework of the series called 'The first at Moderna'.

Klara Lidén has had her belongings transported from her appartment where she lived/lives to the museum. In this way her belongings have become artefacts.

The purpose with her art and installations is to investigate what in the societal structure make most people respect each other in the social interaction in the public life and what actually goes on behind the 'facade' so to speak.

What happens if and when someone breaks the silent agreement and starts acting 'abnormal'?

This theme could have become an interesting subject to discuss but her own examples were not particularly provocative.

Bringing her belongings to the museum in order to make something private into something public does not feel pioneering or innovative. One get a feeling that these kinds of events were staged already in the 1950's 60's- and -70's.

A couple of videos are displayed, one showing her hitting a bike with a bat in order to get an outlet for her aggressions the other showing her hitting herself in the head and on the torso as a punishment for not having payed the rent on time.

Neither of these videos felt as something that could surprise you, shock you or make you wonder.
Evidentally there are other videos - not displayed in this exhibition - that shows her running around in a commuter train, throwing herself from one side to another making the passengers somewhat confused. In that work her aim is to break the standards of behaviour in society in order to make us reflect on this issue.
A problem with such a behaviour in Stockholm, is that it has become more and more common in our public environment, whereby this behaviour is not - unfortunately! - abnormal but is actually becoming the norm rather than the exception when it comes to the 'ordinary' Swedes behaviour in public space.

(Photo Kronobergsparken copied from: http://hellbom.files.wordpress.com/2008/12/kronobergsparken_vykort_002.jpg)