Landsort

On monday the 6th, we decided to go to Öja/Landsort (information unfortunately only in Swedish) to take some pictures, get some fresh air and some inspiration.

Here are the photos!

It was a wonderful day! The sun glared down at us from a almost cloudless sky. We had prepared a pique nique basket and we really enjoyed sitting on some benches beneath the lighthouse Landsort eating our packed lunch.

This is the oldest lighthouse in Sweden even though there are three lighthouses in the southern province of Skåne that are older but they were built when this part of Sweden belonged to Denmark, so they don't count! It was built in its present shape in 1689 even though there had been other beacons on this spot previously, built in other materials.

To be on an island like this and just enjoying the fine weather and the sea is really fantastic.

I (Gunnar) have always been fascinated by the sea, the fresh air and being able to take a bath in something else than a bathtub.

It took us some time though to reach the island as the commuter trains did not work as usual due to some work being done on this stretch.

First we took the bus (12:29 AM) from our home to Farsta strand (almost thirty minutes) and from there the commuter train to Västerhaninge (more than fifteen minutes). From Västerhaninge another bus to Nynäshamn/Sandtorp (almost thirty minutes) and from there another bus to Torö/Ankarudden (forty minutes) were we took the boat out to Landsort (twenty minutes almost).

A lengthy procedure but it was worth it!

Of course it took us the same amount of time home. We came home at about 9.30 PM.

The Poodle

(Photo copyright: http://www.fineart.no/edoc/campaign_img/IMAGE_83-4.JPG)

Svenska:

Idag (enligt hans hemsida) fyller den norsk-svenske konstnären Kjartan Slettermark 75 år (enligt radion 5/8).

Denne provokatör - som han kommit att bli betraktad som - intervjuades i radio häromdagen och berättade där att efter att i Norge (Oslo) ha uppfört ett konstverk som handlade om Vietnamkriget fann han sig tvingad 'emigrera' till Sverige. Detta dels efter att någon försökt förstöra hans konstverk med en yxa dels att det senare kom att bli förstört genom 'stening'.

Det främsta skälet var dock att han själv kom att bli utsatt för häftig kritik från olika representanter för det norska officiella samhällsetablissemanget och allmänheten.

I Sverige kom han bl.a. att ägna sig åt undervisning men blev vid en skola avskedad eftersom han inte ville finna sig i det utvärderingssystem som användes då det gällde att bedöma elevernas kunskapsnivåer och kvaliteter som konstnärer.

Efter ett antal utställningar och performances blev han av en psykiatriker diagnosticerad 'psykiskt sjuk' med borderline-karaktäristiska drag. Han fick Hibernal (starkt psykofarmaka) utskrivet men vägrade ta det. Läkarna ville t.o.m. lägga in honom på en psykiatrisk avdelning för vård. Efter detta begärde han 'politisk asyl' på Moderna museet.

Hans första uppmärksammade 'Pudelföreställning' skedde på Liljevalchs vårutställning 1975. Numera finns ju denna pudeldräkt att se i Moderna museets permanenta utställning.

Ett händelsrikt liv med många strider och motgångar men även succéer i olika konstnärliga sammanhang.

Se mer om honom via länken vid hans namn ovan som leder direkt till hemsidan.

English:

The Norwegian-Swedish artist Kjartan Slettermark today (according to his homepage) celebrates his 75th birthday (5/8 according to Swedish radio).

This provocateur (as he has been regarded) was interviewed in Swedish radio the other day and he told the reporter that after the work about the Vietnam war, a work he displayed in Oslo, Norway, he found himself forced to 'emigrate' to Sweden.

This partly because someone had tried to destroy it with an axe partly because someone succeeded in destroying it by throwing stones at it. The prime reason though was that he became heavily criticized by the official Norway as well as by the general public.

In Sweden he taught art but was dismissed because he refused using the evaluation system that the school used in order to assess the standard of attainment and the quality of the works of the students.

After a series of exhibitions and performances in Sweden he became diagnosed as 'mentally ill' with borderline charasteristics by a psychiatrist. He was prescribed Hibernal (a strong psychotropic drug) but refused to take it.

The doctors even wanted to take him in to hospital for treatment. After this he applied for 'political asylum' at the Museum of Modern Art in Stockholm (Moderna museet). He wanted to move in there.

His first 'Poodle performance' that attracted attention took place at the Liljevalchs art gallery in 1975. Nowadays one can see this poodle costume as a part of the permanent exhibition at Moderna museet in Stockholm.

He has lived an eventful life with many conflicts, setbacks but also success in different artistic contexts.

See more about him through the link above connected to his name.

Gunnar Bucht

Gunnar Bucht
(Photo copied from: http://www.musicalpointers.co.uk/images2009/bucht2.jpg)

Svenska:

Gunnar Bucht är en av våra stora svenska tonsättare vilken föddes i Stocksund 5 augusti 1927.

Han studerade musiklära (Fil.lic. 1953) och komposition för Karl-Birger Blomdahl vid Uppsala universitet mellan åren 1947 och 1951.

Andra namn som figurerat som hans lärare är Carl Orff, Goffredo Petrassi och kanske den mest betydelsefulle av dem alla, Max Deutsch.

Bucht debuterade som pianist 1949 men kom senare att uteslutande koncentrera sig på komposition.

Han kom från 1963 att bl.a. undervisa i musiklära vid Stockholms universitet och var mellan åren 1975-1985 professor i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Därefter har han innehaft en rad olika viktiga positioner inom svenskt musikliv.

För en verksförteckning se hans hemsida via länken vid hans namn ovan.

English:

Gunnar Bucht is one of our foremost composers during the 1900:s.

He was born the 5th of August 1927 in a suburban residential district called Stocksund.

Between 1947 and 1951 he studied musicology and composition for composer Karl-Birger Blomdahl at Uppsala university.

He also had teachers like Carl Orff, Goffredo Petrassi and maybe the most important one for Bucht as a composer, namely Max Deutsch.

Bucht made his debut as a pianist in 1949 but later on concentrated exclusively on composition.

From 1963 he came to teach musicology at Stockholm university and between 1975 and 1985 he was professor in compostion at the Royal College of Music in Stockholm. After this he has held a number of important positions within the official music life in Sweden.

For a closer look at his life and work click at the link connected to his name above.

59 Degrees North and Open Range

Vitabergsparken

(Photo copied from: http://dittemitti.se/tag/visit-sweden/page/2/)

Svenska:

Idag är Aurore och jag hemma hela dagen med undantag för att jag på kvällen beger mig till Vitabergsparken för att se dansgruppen '59 Degrees North'. Detta kompani består av dansare från Operan som ibland genomför turnéer och uppträdanden med dansstycken av koreografer de uppskattar att arbeta med.

Ikväll får vi se fyra dansstycken av koreograferna Virpi Pahkinen (en av mina absoluta favoriter), Pontus Lidberg, Christina Caprioli och Kenneth Kvarnström. Alla dessa är ju ofta representerade på bl.a. Dansens Hus med sina föreställningar.

Av de fyra här måste jag säga att Pontus Lidberg inte är ett för mig lika bekant namn.

Fantastiska föreställningar dock där mina favoriter kanske var Pahkinens och Kvarnströms verk.

Sistnämnda med fyra dansare som gestaltar olika passager ur operan 'Carmen' med musiken ur densamma.

Väl hemma blir kvällens film 'Open Range' av och med Kevin Costner samt i den andra huvudrollen Robert Duvall.

Denna västern i ganska klassisk stil lämnade mig coh Aurore oberörda. Den tillförde inget nytt till genren och skådespeleriet var inte särskilt imponerande, tvärtom.

To.m. en sådan rutinerad och duktig skådespelare som Duvall var medelmåttig i denna film.

English:

Today Aurore and I stay at home almost the whole day with the exception for me in the evening heading of to Vitabergsparken in order to watch the dance company 59 Degrees North.

This company consists of dancers from the Royal Opera House who sometime carry out tours and perform dance pieces by choreographers they like to work with.

Tonight we are presented four dance performances by choreographers Virpi Pahkinen (one of my absolute favourites), Pontus Lidberg, Christina Caprioli and Kenneth Kvarnström.

All these four choreographers are often represented in - among other stages - Dansens Hus in Stockholm

Fantastic performances, my favourites being the works by Pahkinen and Kvarnström.

Kvarnströms piece with four male dancers interpreting different passages from the opera Carmen using music from that opera.

At home the film tonight is Open Range by and with Kevin Costner and in the second leading rôle Robert Duvall.

This western made in classical style left both me and Aurore indifferent. It did not add anything new to the genre and the acting was not impressing, on the contrary.

Even such an experienced and skillful actor like Duvall was mediocre in this film.

Joachim Koester

(Photo copyright: http://www.designboom.com/tools/WPro/images/12l/hb3.jpg)

(Photo copyright: http://www.bureauforopenculture.org/IMG-POD/koester.jpg)

Svenska:

Augusti månads första dag och då känns det som om man är på väg in i hösttiden, vilket ju till del är riktigt. Kräftskivor, surströmming och annat som påminner oss om slutet på sommaren närmar sig. Det här låter nästan som en väckelsepredikant: "Ångra och omvänden Eder, slutet är nära!". Som alltid i vårt land - så som det rent känslomässigt upplevs - så hann inte sommaren börja förrän den är slut, även om vi inte är där ännu!

Idag stannar Aurore och jag hemma för att städa och iordningsställa vårt arbetsrum/kontor. Det är skönt att ha ett speciellt rum där man kan sitta och arbeta vid datorn i lugn och ro. På Lidingö var vi tre som skulle dela på en dator som dessutom stod i ett utrymme där man inte kunde sitta i fred och arbeta.

På eftermiddagen beger vi oss till stan för att dels Aurore skall besöka sin f.d. arbetsplats (slutade sista juli men har blivit lovad mer arbete senare i höst) dels vi skall besöka Moderna museet.

Det är alltså dags för '1:a på Moderna' där man idag presenterar den danske konstnären Joachim Koester (som jag nyligen läste om i boken 'Förebild film. Panoreringar över den samtida konstscenen' av Annika Wik, en doktorsavhandling).

Koesters kost utgår från bilder av andra. I en utställning i den danska paviljongen vid biennalen i Venedig för två år sedan utgick han från den expedition som polarforskaren Salomon August Andrée företog 1897 som också ledde till hans och hans medarbetares Knut Fraenckel (polarforskare och Nils Strindberg (fotograf) död. Man fann då bevarade fotografier/filmer som Strindberg tagit som klarat sig undan förgängelsen. Det är dock inte dessa som Koester utgick från utan de som endast blev bevarade som ett slags "visuellt brus" som kuratorn Fredrik Liew skriver.

Det konstverk som presenteras här är bl.a. 'My frontier is an Endless Wall of Points' som utgår från de teckningar som Henri Michaux gjorde under inflytande av meskalin (hallucinogen drog).

Det är ett urval av dessa bilder som Koester nu har fotograferat och transformerat till film

Dessutom presenteras en film som handlar om det som kallas 'tarantrism' där man efter att ha blivit biten av giftspindeln Tarantula blir försatt i ett tillstånd av okontrollerade spasmiska rörelser. Dels visas dokumentärt material dels visas en film där dansare - utan att vara bitna av Tarantulan - framför dans i en stil som imiterar de rörelser som blir resultatet av giftspindelns bett.

Denna film fick mig att tänka på läkaren Jean Marie Charcot vid sjukhuset La Salpêtrière vilken studerade hysteriska anfall och dokumenterade dessa. Inte minst använde han sig av sin hustru som studieobjekt. Vet inte varför denna bild kom i mitt huvud men en annan, mer obehaglig, bild som uppenbarade sig hos mig var de experiment som nazisterna under andra världskriget ägnade sig åt då man stängde in människor i tryckkamrar samt dokumenterade deras reaktioner då de till slut dog av det höga trycket.

I det stora hela var jag inte imponerad av Koesters verk - så ej heller Aurore - och kände inte heller att han kunde kasta särskilt mycket ljus över sina tankar kring deras tillblivelse.

Hem och middag.

English:

The first day of August and then it feels as if we are heading towards autumn, in itself correct unfortunately. Crayfish parties, surströmmingskivor and other things reminding us of that we are approaching the end of summer.

This almost sounds like a revivalist preacher: "Repent and convert! The end is near!".

I think most people in our country - at least emotionally - feel as if summer never got (or ever ) got started before it ended (ends), even if we are not there yet!

Today Aurore and I stay at home in order to clean and put in order our study/office.

It's convenient to have a special room were one can sit in peace and quiet and work.

At Lidingö we were three persons using one computer, with the computer in a room were it was almost impossible to work alone.

In the afternon we leave home and head off towards city where Aurore is going to visit Dfm Fiktion, her former workplace and after that we are going to visit the Museum of Modern Art .

It's time for the series the first at Moderna and tonight they present the Danish artist Joachim Koester.

Koester's art takes its starting point in pictures by other artists. At an exhibition in the Danish pavillion at the Biennial in Venice, two years ago, his starting point was the polar expedition led by the Swedish polar researcher Salomon August Andrée in 1897, an expedition that led to his and his companions - Knut Fraenckel and Nils Strindberg - death. Many years later when their bodies were found, one also found well preserved photographs/films taken by Strindberg.

It was however not these photos/films that interested Koester but more those that were preserved only as som kind of "visual noice" as curator Fredrik Liew writes in his presentation.

The works presented here is, among others, My frontier is an Endless Wall of Points that is based on the drawings made by Henri Michaux when he was under he influence of mescaline.

It's a selection from these pictures that Koester photographed and transformed into the film My Frontier is an Endless Wall of Points.

Besides this film another film is introduced, a film that deals with the phenomenon called tarantism, a disease or disorder caused by a bite from the poisonous spider the tarantula, leading to a state of uncontrolled spastic movements.

Koester partly shows documentary material partly a film with dancers - not bitten by the spider - perform a 'dance' or movements imitating the movements of people who have been affected by a bite from the spider.

This film made me think of doctor Jean Marie Charcot at the hospital La Salpêtrière outside Paris who studied hysterical attacks and documented these. Not least did he use his wife as an object for his studies. I don't know why this image appeared in my head but another more disturbing image I internally visualized was the experiments that the nazis did during World War II.

I was not impressed by the works by Koester - neither was Aurore - and he wasn't able to shed some light over his thoughts around the making of his art.

Home and dinner.