Cendrillon

(Photo taken from: cendrillon kungliga operan stockholm 2007)

Svenska:

Aurore arbetar från 7-14 idag vilket gör att vi hinner träffas för att uträtta en del ärenden i stan innan vi åker hem för att äta.

Jag besöker först själv Karolinska sjukhuset samt Försäkringskassan innan jag åker ut till Husby för att träffa min vän Golala som bjuder på kaffe och sötsaker.
Hon anser att jag bör gå upp i vikt då jag är mycket smalare idag än då hon träffade mig för ett par år sedan drygt.
Problemet är väl att jag fr.a. smalnat av i ansiktet och mot det hjälper inga sötsaker. Däremot säger jag inte nej då det bjuds!
Golalas son kommer hem och jag utsätter honom genast för ett förhör då jag frågar om han vet vem som tilldelats årets Nobelpris i litteratur och det visste han: Doris Lessing.

Åker därefter in till stan igen för att träffa Aurore och tillsammas letar vi efter ett par handskar till henne, dock utan att finna det hon söker.

Hem middag och därefter är det balett.

Vi har köpt biljetter till 'Cendrillon' eller 'Askungen' som den ju heter på svenska.

Det är koreografen Jean-Christophe Maillot som koreograferat (ja, vad skall en koreograf annars göra?) och musiken är skriven av Sergej Prokofjev.

Jean-Christophe Maillot
(Photo taken from: jeanchristophemaillotphotokarllagerfeld)

Scenografin är gjord av Ernest Pignon-Ernest men jag kan inte säga att den var särskilt innovativ eller spännande.

Som alltid, är jag benägen att säga, är Kungliga hovkapellet under ledning av Graham Bond utmärkta! De spelar med stor känsla och variation i uttrycket.

Graham Bond
(Photo taken from: http://www.kgl-teater.dk/en/OmKunstarterne/Ballet/Kunstnere/Dirigenter/~/media/Ansatte/Ballet/Dansere/145x145/graham%20bond.ashx)

Däremot är jag inte särskilt imponerad av koreografin och så ej heller Aurore (vi tycker inte alltid lika i allt).
Det är något lite fantasilöst över stora delar av koreografin tycker jag.
Till skillnad från vad som står i programbladet känns den inte särskilt nydanande eller 'modern'.

Vad gäller dansarna däremot finns inget att klaga på.
Jag har sett tillräckligt många dansföreställningar för att kunna säga att svenska dansare nog står sig mycket väl i ett internationellt perspektiv.
Så även kvällens dansare: Anna Valev som Askungen, Nadja Sellrup som Den goda fen, Oscar Salomonsson som Prinsen m.fl.
Två mycket underhållande dansare som genomförde sina roller med stor bravur var Hugo Therkelson och Joakim Stephenson som Intentender för hovets nöjen.

English:

Aurore works from 7 am til 2 pm today and that makes if possible for us to meet and run some errands before we return home to the dinner.

I have some issues to attend to at Karolinska hospital and the Social Insurance Office before I visit my friend Golala in the suburb Husby. She has invited me for coffee and some pastries.
She thinks I ought to put on some weight as I am much thinner than when we for the first time met more than two years ago.
The problem is that it's my face that primarily have become thinner and towards that 'weight loss' no sweets in the world can make it become 'thicker'.
On the other hand, I don't say no to sweets when offered!
Golalas son arrives home from school and immediately I expose him to a test when I ask him if he knows who has become the Nobel prize laureate in litterature and of course he knew: Doris Lessing.

Back into town to meet Aurore and together we try to find her a pair of gloves, without succeeding in finding what she is looking for.
Home - dinner - and after that it's time for ballet.

We have bought tickets to 'Cendrillon' or 'Cinderella' in English.

It's the choreographer Jean-Christophe Maillot who made the choreography (well, what else should a choreographer do?) and the music is written by Sergej Prokofjev.

The stage design is created by Ernest Pignon-Ernest but I can't say that it was particularly innovative or exciting.

Ernest Pignon-Ernest
(Photo taken from: http://www.pignon-ernest.com/)

As always - I am inclined to say - the Royal Opera Orchestra under conductor Graham Bond is excellent! They play with great feeling and variation in the expression.

I am not however that impressed by the choreography and neither is Aurore (we don't always agree on everything). There is a lack of fantasy about it, in my opinion. Unlike what is stated in the theatre programme the choreography doesn't feel pioneering or 'modern'.

When it comes to the dancers on the other hand I have no complaints at all. I have seen a sufficient number of dance performances in order to state that Swedish dancers are very good in an international perspective.

This goes for the dancers this evening too: Anna Valev as Cinderella, Nadja Sellrup as the Good Fairy, Oscar Salomonsson as the Prince and many more.
Two very entertaining dancers who performed with great bravura were Hugo Therkelson and Joakim Stephenson in the roles as Superintendents for the Pleasures at the Court.

Sasha Waltz

Svenska:

Aurore arbetar som vanligt 7-16. I vanlig ordning är vi 'uppe med tuppen' eller rättare sagt det är vi som klockan 04.50 då klockan ringer, väcker tuppen.
Aurore är ingen morgonmänniska så jag är imponerad av att hon kommer upp så förhållandevis lätt. Inte så att hon studsar upp och kastar sig på golvet för att göra 300 armhävningar men.....

Efter arbetet ses vi i stan för att tillsammans gå till Goetheinstitutet för 'Filmkväll med Sasha Waltz' som programmet heter.

Det handlar om koreografen Sacha Waltz och hennes två verk Dido & Aeneas samt Körper.
Förstnämnda är en omarbetning av operan med samma namn skapad av Henry Purcell.

Waltz koncentrerar sig i sin omarbetning på drottningen av Kartago, Dido samt hennes älskade Aeneas, den från Troja flyende.

Waltz är själv inte med vid denna visning och i samband med det inledande samtalet.
Där medverkar istället Claudia de Serpa Soares, dansare, koreograf; Karsten Liske, produktionsledare och regissör hos Sasha Waltz & guests samt som moderator Charlotte Engelkes, i Sverige känd performanceartist, sångerska och dansare som också hon medverkat i bl.a. Dido & Aeneas.

De samtalar kring tillkomsten av dessa verk samt försöker beskriva hur Waltz arbetar.

Det mest intressanta med detta var kanske att Waltz är en person som i sista minuten kan förändra stora delar av av ett verk inför en premiär.
Detta då alla tror att man funnit den struktur som verket skall genomsyras av. Hon förlitar sig på att dansarna är så skickliga att de skall bemästra de omstruktureringar av det dansverk man instuderat, men som nu, i sista minuten omarbetas.

Efter samtalet med frågor av publiken får vi se första filmen som alltså handlar om arbetet med och uppförandet av Dido & Aeneas.

Efter pausen beger vi oss hem och stannar inte för att se Körper. Vi känner oss båda trötta efter att ha väckt tuppen.

(Photo taken from: http://blog.camminamente.it/Il_Ritmo_nei_miei_piedi/images/SashaWaltz.jpg)

English:

Aurore works as usual between 7 am and 4 pm. That means that we are 'getting up with the roaster (I didn't want to use the English word cock - ooops)' or rather we wake him upp at 4.50 am when the alarm clock rings.
Aurore is no 'morning person' so I am rather impressed by her getting up fairly easy in the mornings. Not that she throws herself at the floor doing 300 push ups but.....

After work we meet down town and together head for the Goethe Institute for a programme called 'Film night with Sasha Waltz'.
It's an evening circling around the choreographer Sacha Waltz and her two works Dido & Aeneas and Körper.
First-mentioned is a revision of the opera by the same name created by Henry Purcell.
Waltz in her revision concentrates on the Queen of Carthage - Dido - and her beloved Aeneas who is fleeing from Troy.

Waltz is not herself present at this display and in connection with the opening conversation. Instead we get to meet Claudia de Serpa Soares, dancer and choreographer; Karsten Liske, production leader and director at the ensemble Sasha Waltz & guests and as moderator Charlotte Engelkes, in Sweden (and abroad?) a well known performance artist, singer and dancer who also participated in Dido & Aeneas.

They talk about the making of these works and try to explain how Waltz is working.

Maybe the most interesting part around this process is that Waltz is a person who in the last minute can change major parts in a work in connection to a première.
This when everyone thinks that one have found the structure that is supposed to imbue the work as a whole. She evidently rely on the dancers skill an professionalism and that they will master the structural changes in the performance, a performance they've already finished their work with. A work that in the last minute is being changed.

After the conversation and questions from the audience we look at the first film that shows the work with the performance of Dido & Aeneas.

After the break there is another film - Körper - but we return home. We both feel tired after having woken up the roaster.

Dido & Aeneas by Sasha Waltz from Sasha Waltz & Guests on Vimeo.

59 Degrees North and Open Range

Vitabergsparken

(Photo copied from: http://dittemitti.se/tag/visit-sweden/page/2/)

Svenska:

Idag är Aurore och jag hemma hela dagen med undantag för att jag på kvällen beger mig till Vitabergsparken för att se dansgruppen '59 Degrees North'. Detta kompani består av dansare från Operan som ibland genomför turnéer och uppträdanden med dansstycken av koreografer de uppskattar att arbeta med.

Ikväll får vi se fyra dansstycken av koreograferna Virpi Pahkinen (en av mina absoluta favoriter), Pontus Lidberg, Christina Caprioli och Kenneth Kvarnström. Alla dessa är ju ofta representerade på bl.a. Dansens Hus med sina föreställningar.

Av de fyra här måste jag säga att Pontus Lidberg inte är ett för mig lika bekant namn.

Fantastiska föreställningar dock där mina favoriter kanske var Pahkinens och Kvarnströms verk.

Sistnämnda med fyra dansare som gestaltar olika passager ur operan 'Carmen' med musiken ur densamma.

Väl hemma blir kvällens film 'Open Range' av och med Kevin Costner samt i den andra huvudrollen Robert Duvall.

Denna västern i ganska klassisk stil lämnade mig coh Aurore oberörda. Den tillförde inget nytt till genren och skådespeleriet var inte särskilt imponerande, tvärtom.

To.m. en sådan rutinerad och duktig skådespelare som Duvall var medelmåttig i denna film.

English:

Today Aurore and I stay at home almost the whole day with the exception for me in the evening heading of to Vitabergsparken in order to watch the dance company 59 Degrees North.

This company consists of dancers from the Royal Opera House who sometime carry out tours and perform dance pieces by choreographers they like to work with.

Tonight we are presented four dance performances by choreographers Virpi Pahkinen (one of my absolute favourites), Pontus Lidberg, Christina Caprioli and Kenneth Kvarnström.

All these four choreographers are often represented in - among other stages - Dansens Hus in Stockholm

Fantastic performances, my favourites being the works by Pahkinen and Kvarnström.

Kvarnströms piece with four male dancers interpreting different passages from the opera Carmen using music from that opera.

At home the film tonight is Open Range by and with Kevin Costner and in the second leading rôle Robert Duvall.

This western made in classical style left both me and Aurore indifferent. It did not add anything new to the genre and the acting was not impressing, on the contrary.

Even such an experienced and skillful actor like Duvall was mediocre in this film.

Virpi Pahkinen

Svenska (English below):

Långfredagen är verkligen lång.

Vi fann inget intressant att göra idag då det känns som om alla eventuellt intressanta evenemang inte är tillgängliga för att de är stängda.

Vi tog oss (Aurore och jag) till 'S:t Jakobs kyrka' vid Kungsträdgården för en långredagsgudstjänst med prästen Maria Bergson Bjerle, S:t Jakobs vokalensemble under ledning av Gary Graden och vid orgeln Michael Waldenby.
Framför allt medverkade Virpi Pahkinen.

Jag säger 'framför allt' eftersom jag under lång tid velat se henne men av skilda skäl har inte tillfälle givits trots att hon dansat ett flertal gånger vid Dansens Hus och i andra sammanhang. Har fått för mig att jag gillar hennes kroppspråk och koreografi.
Det gjorde jag också och så även Aurore.
Hon framförde ett danssolo byggt på Jesu korsfästelse och de olika 'stationerna' som föregår detta på hans Via Dolorosa.
Inte alla av dessa 'stationer' var representerade men ett antal.
Pahkinen dansade till improviserad körsång av vokalensemblen och det hela var mycket suggesstivt och intressant.
En kongenial sammansmältning av musik och dans och jag känner att jag vill se mer av Pahkinen vid tillfälle.

Härefter och innan detta vandrade vi omkring på stan och senare hem för middag.

This piece is not from that specific performance...

English:

Good Friday is in Swedish called 'Long Friday' and it is really a long day or at least it feels that way.
We didn't find anything interesting to occupy ourselves with today as it seams like every interesting event is not available today, because it is closed for the public.

We finally decided to visit S:t Jakob's church near Kungsträdgården ('Kings Garden') for a Good Friday service with the priest Maria Bergson Bjerle, the vocal ensemble of S:t Jakobs church under the leadership of Gary Graden and at the organ Michael Waldenby.

Above all the dancer Virpi Pahkinen participated.

I say 'above all' as I for a long time have wished to see her dance but from different reasons this has never happened.

This though she at a number of occasions have danced at 'The House of Dance' in Stockholm.
I have got the impression that I would like her 'body language' and so I did. So did Aurore.

She performed (Virpi Pahkinen not Aurore) a piece built around the crucifixion of Jesus and the different 'stations' he passed on his way towards the cross at Via Dolorosa.

This she performed together with improvised choir music performed by the vocal ensemble.
It was very suggestive and interesting.

A congenial blend of music and dance and I really want to see more of Pahkinen.

...neither is this:

Tamy Ben-Tor

Djurgårdskyrkan

Svenska (English below):

Gudstjänsten idag 'Palmsöndagen' tar vi del av i Djurgårdskyrkan, tillhörandes Oscars församling.
Denna gamla träkyrka byggdes 1828 av en skeppsredare och varvsägare vid namn John Burgman.
Byggnaden användes länge som skola men från allra första början var det också gudstjänster på söndagarna.
Lokalen har också använts som kolerasjukhus p 1830-talet men sedan 1880 används den enkom för gudstjänster och aktiviteter ordnade av församlingen.

Rosengården, Skansen

John Burgman anlade Rosengården på Skansen och om jag minns rätt från min tid arbetandes på Skansen, lät han även bygga och bebo Sagaliden den byggnad som sedan många decennier eller längre än så, används som tjänstebostad åt högste chefen för friluftsmuseet.
Ytterligare lät han även bygga (även här om inte mitt minne sviker mig) bergbanan som idag används för att transportera besökare från Hazeliusporten till Skansens högsta läge.
Då den anlades användes den av Burgman själv för att transportera livsmedel till den egna bostaden då han bodde på Sagaliden.

Gudstjänsten leds av Mary Philipson.

Efter gudstjänsten beger vi oss till Moderna museet för att se en dansföreställning kallad 'Dans: Formen sa: gör' av koreografen Malin Elgán med två olika solokoreografier för en kvinnlig och en manlig dansare.

Malin Elgán, 'Storyboards'

Det rör sig om två koreografier som bildar delar av varandras berättelse.
Personligen kunde vi i och för sig mot bakgrund av förhandsinformation förstå vad Elgán ville förmedla men det kändes inte som om vi fick ta del av en unik koreografi som med subtila uttrycksmedel ville förmedla sitt budskap.
Dansen i sig var så gestaltad att vi upplevde att vi kunde ha dansat detta stycke själva. Det behöver i och för sig inte betyda att dansarna var sämre som dansare utan kanske mer att Aurore och jag är så fantastiska som dansare själva.

Efter dansen ser vi till slut de videofilmer som visas i biografen inom ramen för 'Panorama Italia' med de unga italienska videokonstnärernas alster. Något jag skrivit om i tidigare bloggar.

Kvällen avslutas med '1:a på Moderna' där konstnären/performanceartisten Tamy Ben-Tor presenteras.

Denna judinna född och uppvuxen i Israel återkommer ofta i sina verk till traumat kring Förintelsen. Hon låter sig framför kameran - denna gång framför levande publik - förvandlas för att antaga olika identiteter och härigenom kommentera inte minst israelernas historia i då- och nutid.

De 'figurer' hon ikläder sig har alla det gemensamt att de har synnerligen uppblåsta egon och en bristande förmåga till självkritiskt tänkande. Hon har också försökt göra upp med minnet av Adolf Hitler genom att iförd hans omisskänliga mustach och hennes egna texter och idéer försöka skapa alternativa Hitlerbilder vilket var menat att fungera som en form av katarsis kanske man kan säga. Ett försök till 'exorcism' - att driva ut A. H. från det kollektiva medvetandet.

Hon hade innan denna performance i informationsbladet beskrivits som en kombination av Cindy Sherman och Ali G men denna karaktäristik upplever jag vara missvisande.

Vi var, både Aurore och jag, besvikna på denna performance då den inte sade oss något nytt. Judars besatthet av den egna historien är inget innovativt och det sätt på vilket Tamy Ben-Tor försöker bearbeta sorg och traumatiska kollektiva minnen, känns daterat och vare sig humoristiskt befriande eller provokativt.

English:

The church service today takes place in the 'Djurgårds church'. The church is a part of the Oscar church parish.

The church was built in 1828 by a wealthy ship owner by the name of John Burgman. The building was for a long time used as a school but from the very beginning there were also church services every Sunday. In the 1830's the building was used as a cholera hospital but since 1880 it has been used expressly for church service and other activities arranged by the parish.

John Burgman is known for having built the Rose garden in Skansen and if I remember right from the time I used to work at Skansen, the open air museum, he also built 'Sagaliden' the building for many years used as the 'company housing' for the directors of Skansen. He also built (again if I remember correctly) the funicular, today transporting visitors from the Hazelius entrance to the top of Skansen. Burgman himself used it to transport food up to his residence.

After the church we went to The Museum of Modern Art in order to see a dance performance called 'Dance Form said do' (my translation from Swedish) with the choreographer Malin Elgán and two solo choreographies for two dancers, one male and one female.

We didn't find it neither innovative nor interesting and when it came to the dancing as such Aurore and I felt that we could have danced these pieces ourselves. That does not however have to mean that the dancers where less good, more that Aurore and I are such fantastic dancers.

After this performance ended we went to see the rest of the videoartists from Italy in the cinema. Their films are a part of the Italian week in Stockholm - 'Panorama Italia'. Have written about it previously.

Tamy Ben-Tor

The evening ended with 'The first at Moderna'. Every first day of every month an artist is introduced and this time it was the Israeli performance artist Tamy Ben-Tor. This Jewish woman is born and raised in Israel and in her works often returns to the trauma around The Holocaust. In front of the camera - this time in front of a live audience - she is transformed in to different 'identities' and hereby commenting on the Israeli history in the past as well as today.

The 'persons' she pretends to be all have in common their big 'egos' and lacking ability to self critic thinking. She has among other things impersonated Adolf Hitler, using his characteristic mustasch and trying to create alternative images of the dictator, thus finding a way to deal with the collective memory of him and create a kind of catharsis for the Jews.

We didn't find her performance creative or innovative and the 'jokes' and irony did not catch on. We sat there as two question marks wondering if we had missed something.

(Photo Djurgårdskyrkan copied from: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/95/Djurg%C3%A5rdskyrkan_2010a.jpg/360px-Djurg%C3%A5rdskyrkan_2010a.jpg)
(Foto Rosengården Skansen kopierat från: http://gardener.blogg.se/images/2011/2_129536666.jpg)
(Foto Malin Elgán, storyboards kopierat från: http://dansportalen.se/images/18.290b4a82126532ee2708000626/MElgan.storybord-web.jpg)

Rocky, Hitchcock and Horace Engdahl

As so often with our Saturdays, this 3rd of March is pretty hectic (in a positive sense, not the Swedish 'stressigt').

We start the day with two vernissages at Slussen.

First: Helle Knudsen's Gallery, with wonderful paintings we cannot afford.
Then: "Silverlaced" jewels at Konsthantverkarna, art works we can't afford either.

After these two vernissages? Two films at the cinematheque of course!

The first one becomes somewhat traumatic for Gunnar: Rocky!
I (Aurore) have not seen the film for almost 15 years and I am glad to re-discover that this film is better in reality than my 'souvenirs' told me it would be.
The 2/3 of Rocky still strike the audience. I think Gunnar agreed.

This is not the case with the second film today: Blackmail (sound version) by Hitchcock. As you might know, I'm not a fan of Hitchcock, contrary to Gunnar.

After these films the time is almost 6 p.m. and that leaves us one hour to reach the 'House of Danse' (Dansens Hus) to see Vindhäxor. This becomes one of the big disappointments today.
Horace Engdahl (the permanent secretary of The Swedish Academy, partly involved in this performance as he has written the text) sits behind us.
Neither I nor Horace will applaud tonight.

(Foto Vindhäxor kopierat från: http://www.dansenshus.se/PageFiles/5656/vindhaxor_ny.jpg)

Archangel/Membros

Svenska (English below):

'Archangel' på Cinemateket är återigen en film av Guy Maddin som utspelar sig i Archangelsk i Ryssland men där även en (ärke)ängel indirekt figurerar i filmen.

Historien är inte helt kristallklar men de stora linjerna handlar om löjtnant John Boles, en enbent soldat som strider med de vita ryssarna i den ryska arktiska kylan under Första världskriget. Han befinner sig i Archangelsk, en 'kristalliserad' stad med spiror och domer vilken bebos av ett antal förvirrade människor.

Boles är kär i iris, som är död. Han möter Veronkha som han av misstag tar för Iris.
Veronkha är dock redan gift med Philbin vilken dock till följd av amnesi glömt att han är gift med Veronkha och Veronkha tror i sin tur att Boles är Philbin.

Hänger ni med?
Filmen kan dock ses antingen ur ett endast estetiskt perspektiv eller ur ett intellektuellt och kombinerar man dessa båda, kanske resultatet av upplevelsen blir bäst?

Efter filmen blir det alltså ett besök på Dansens Hus där vi ser föreställningen med gruppen MEMBROS.
Det visar sig vara en synnerligen bra föreställning där man inte minst imponeras av att alla de sex dansarna (fem män och en kvinna) i stort sett befinner sig på scenen under alla de sextio minuter - utan paus - som föreställningen varar.
Detta trots att deras fysiska utspel är starkt och deras gestaltningar kräver ett stort mått av fysisk och mental styrka och koncentration.

Man blandar olika dansstilar och uttryck och det är inte många minuters vila för de enskilda dansarna mellan de olika 'numren' eller akterna.

Det är två stycken som gestaltas och de första - 'Elemento Bruto' - handlar om kontraster och gränser, om det brutala och det mjuka - vilket bl.a. gestaltas i musiken - om den yttre ofrihet och fysiska begränsning som ett fängelse erbjuder kontra den inre mentala frihet som inte vet några gränser.

Det andra stycket -'Raio X' - är direkt inspierat av ett fängelseuppror 1992 i Sau Paulo (Carandiro-massakern).
En synnerligen intressant och imponerande föreställning.

Erhöll en enkät, vilken jag fyllde i, där man frågade hur ofta jag de senaste tolv månaderna besökt Dansens Hus och tyvärr är det noll gånger. Under 2005 däremot såg jag åtta föreställningar där.

Aurore var även hon mycket nöjd med föreställningen.
Det enda man kanske kunde invända mot var musikarrangemangen.
Inte de olika musikaliska uttrycken i sig utan hur de kombinerats, beskurits etc. men detta tyckte vi trots allt var petitesser i sammanhanget.

MEMBROS: MEDO (3rd part of the trilogy) from Make 2 Work on Vimeo.

English:

Guy Maddin again: 'Archangel' a film about a Lt John Boles, a one-legged soldier who fights with the White Russians during World War I.
He finds himself in the town of Archangel in Russia, where he becomes acquainted with a group of rather confused people.

Lt. Boles loves Iris, who unfortunately is dead. He meets a woman by the name of Veronkha, whom he mistakes for Iris. Veronkha in turn is allready married to Philbin who, due to amnesia, has forgotten that he has been unfaithful to Veronkha. Veronkha thinks Boles is Philbin.
Did you follow the plot? Good!
The film can be seen from either an aesthetic perspective or an intellectual or both. The latter might be the best alternative in order to appreciate the film.

I liked it very much and I once again recommend you to see a film by Maddin.

The House of Dance (Dansens Hus) is our next stop. The Brazilian group MEMBROS is performing with their combination of hip hop, capoeira and other dances. They try to express different social events in the Brazilian society.

The first of two pieces is called 'Elemento Bruto' and deals with contrasts and boundaries, about the brutal in opposite to the soft and gentle - expressed also in the music - about the physical boundaries a prison offers a person versus the inner mental freedom that know no boundaries at all.

The second piece is directly inspired by a riot in a prison in Sao Paulo; 'the Carandiru-massacre' in 1992.

We were impressed by the fact that this performance lasted sixty minutes and the six dancers (five men and a woman) were on stage practically the whole time.

The dancing and performance were in many ways amazing and we enjoyed it both very much!

The only critic if we had any concerned the music. Not the choice of music but how it was put together and arranged but this was however a detail of less importance.

BONUS:
En kortfilm av Guy Maddin - A short film by Guy Maddin

17 degrees below zero in the morning!

Svenska (English below):

Idag på morgonen då jag kom upp för att göra frukost visade den ena termometerna minus 17 och den andra minus 15 grader.
Mer snö har fallit och det är visserligen nu mitt på dagen/eftermiddagen (14.00) vackert väder. Solen skiner och snön ligger vackert vit, som ett riktigt vintervykort.
Nu är jag inte särdeles intresserad av vintervykort och Aurore - liksom jag - längtar efter våren som redan kommit i Frankrike.
Hörde på radion igår att det redan blommar i Bois de Boulogne i Paris och i La Châtre hade man plus 10-15 grader under gårdagen och dagen innan.

Ikväll skall vi till Dansens Hus för att se en föreställning med gruppen MEMBROS.
Det är en dansgrupp som blandar hip hop, capoeira och många andra stilar i sina försök att uttrycka olika politiska ståndpunkter och kommentera situationen i Brasilien varifrån de kommer.

Återkommer med recension.

Idag kommer en väninna till Aurore - Marie - till Stockholm från London där hon bor. Hon ville så gärna se snö i Stockholm. Alla de gånger hon besökt huvudstaden har snön lyst med sin frånvaro. Nu får hon sitt lystmäte. Snö och minst tio grader kallt!

English:

In the morning (around seven o'clock) when I got up in order to make breakfast, our thermometers showed between fifteen and seventeen degrees below zero (Celsius)!
During night snow hade fallen and outside the window it now looked like a perfectly beautiful winter post card.

I am not interested in winter post cards though. Instead I long for the spring and so does Aurore.
In France spring has already arrived.
I heard on the radio one of our correspondents in Paris who told us that the flowers where blooming in Bois de Boulogne. In La Châtre the temperature have gone up to plus ten or fifteen degrees Celsius the last few days.

Tonight Aurore and I will see a dance performance at the House of Dance (Dansens Hus) in Stockholm. We won 'second prize' in a competition which ment that we only had to pay 50 Skr for the tickets (5,50 €/7 $). (First prize were free tickets).

A friend to Aurore - Marie - arrives to Stockholm from London today and she is going to stay here a couple of days. She wanted to see snow because every time she has visited Stockholm there was no snow at all during winter. Now she will get it all: Snow and freezing cold, at least ten degrees below zero. Congratulations!