Pour une fois on est allé au Théâtre Maurice Sand
à La Châtre pour regarder Lapin, Lapin de Coline Serreau.
Normalement nous sommes y allé pour des films
mais de temps en temps aussi pour une pièce de théâtre.
Showing posts with label Theatre. Show all posts
Showing posts with label Theatre. Show all posts
11 November 2017
26 December 2011
Le Pére Noël est Une Ordure
Le Pere Noel Est Une Ordure au théatre - sketch par CyberPeople
When seeing this film - previously being a theater play (performed by the troupe 'Le Splendid') but turned into film by Jean-Marie Poiré - I realize that Santa Claus and Christmas evoke a great number of feelings in people.
In this case it's more the title of the play or film itself more than Santa Claus as he is not the main focus of this story but Christmas it is and it's not at all fun for everyone, as we will see.
Talking about less 'gay' but very humoristic films about Christmas we can recall œuvres like 'Bad Santa', 'Tomten är far till alla barnen' ('Happy Christmas' in English) and 'Rare Exports'.
We meet Pierre (Thierry Lhermitte) and Thérèse (Anémone), two neurotic volunteers working at a telephone helpline answering calls from lonely and depressed people.
The first call doesn't work out to well (or maybe it does?), as the person in the other end shoots himself during the conversation!
Not being able to leave the office the two 'Samaritans' are also visited by unwanted callers like: Katia (Christian Clavier), a transvestite being depressed who tries to hit on Pierre; Josette (Marie-Anne Chazel) a pregnant woman on the run from her fiancé Félix (Gérard Jugnot) who in turn works as Santa Claus during Christmas. The latter also turns up with a gun as he can't accept that Josette wants to leave him. During a struggle they accidently kill the lift repairman, butcher him and feed him to the animals at the zoo.
The situation is getting more and more out of hand and as you might understand, Pierre and Thérèse soon loses control over the situation.
As I (Gunnar) have written before, it's not always that I appreciate French humour and this is one of those cases. I have also written that I'm raised on British or Anglo-Saxon humour (I'm not fond of much of the American humour though), and therefore somewhat biased but in this case Aurore agreed with me when establishing that this film and it's humour couldn't be said reaching the higher stratas in the comedian heaven.
When retelling the story above, I found it very promising and if I only had read what I've written, I would have thought that this film was extremely entertaining but the gags felt obsolete, unfortunately.
This in spite of many fine actors mind you.
In this case it's more the title of the play or film itself more than Santa Claus as he is not the main focus of this story but Christmas it is and it's not at all fun for everyone, as we will see.
Talking about less 'gay' but very humoristic films about Christmas we can recall œuvres like 'Bad Santa', 'Tomten är far till alla barnen' ('Happy Christmas' in English) and 'Rare Exports'.
We meet Pierre (Thierry Lhermitte) and Thérèse (Anémone), two neurotic volunteers working at a telephone helpline answering calls from lonely and depressed people.
The first call doesn't work out to well (or maybe it does?), as the person in the other end shoots himself during the conversation!
Not being able to leave the office the two 'Samaritans' are also visited by unwanted callers like: Katia (Christian Clavier), a transvestite being depressed who tries to hit on Pierre; Josette (Marie-Anne Chazel) a pregnant woman on the run from her fiancé Félix (Gérard Jugnot) who in turn works as Santa Claus during Christmas. The latter also turns up with a gun as he can't accept that Josette wants to leave him. During a struggle they accidently kill the lift repairman, butcher him and feed him to the animals at the zoo.
The situation is getting more and more out of hand and as you might understand, Pierre and Thérèse soon loses control over the situation.
As I (Gunnar) have written before, it's not always that I appreciate French humour and this is one of those cases. I have also written that I'm raised on British or Anglo-Saxon humour (I'm not fond of much of the American humour though), and therefore somewhat biased but in this case Aurore agreed with me when establishing that this film and it's humour couldn't be said reaching the higher stratas in the comedian heaven.
When retelling the story above, I found it very promising and if I only had read what I've written, I would have thought that this film was extremely entertaining but the gags felt obsolete, unfortunately.
This in spite of many fine actors mind you.
19 September 2011
Jeanne d'Arc @ Nationaltheatret
Oslo, september 12th
Visiting Oslo on september 12th with no other ambition than seeing Bjørn Floberg ♥ on stage on his birthday, the Berry inhabitants that we are had booked tickets for our first Norwegian-spoken play ever about an überfrench icon: Jeanne La Pucelle.I think every reader knows the story of Jeanne, a manipulative woman who might have been King Charles' sister and the way she was burnt on the bonfire in Rouen.
So we won't talk much about her story. Sorry, Jeanne.
People like you just fuel my fire
To make it short, we liked the play a lot and not only because I was sitting on the 4th row, 3 meters only from DA man, but because the first part of the play put us in the middle of the action as alter egos to Jeanne.As naive as she, we were surrounded by voices, and exposed to a Manichean system in shades of black, grey and white (the colors of the Oslo mood for all of you who already saw Joachim Trier's Oslo, august 31st).
The second part (the audience as a part of the inquisition) was less dynamic but I didn't mind much since I was less concerned about Jeanne's fate, who would be burnt on the bonfire anyway.
Do you understand Norwegian?
That's the question we had to answer during Jeanne d'Arc intermission since, speaking in French with each other, Gunnar and I had become a subject of interest.Of course, we said that we
The woman thought this was funny.
Uh? Okey!
Anyway.
There was something which was less funny: the few people who were there. Even in our great town with its 4.700 inhabitants, the monthly representations are more crowded.
Hey Oslo-people, why don't you kill your TV and go to the theatre instead?
06 June 2009
Through a glass darkly
Through a glass darkly
text: Ingmar Bergman
mise en scène: Michael Attenborough
theatre company: Almeida Theatre London
First, the project of being the audience during the reading of a work in progress doesn't sound exciting. But when talented actors (John Bowe was my favourite) interpret a text which is much funnier than the Bergman's film, the audience forgets this is only a kind of rehearsal.
Everything I connected to the film was absent: there were neither spider, real metaplay, nor ringing bells.
The adaptation was a success and surprised us a lot. (A.)
(Photo Ingmar Bergman copied from: http://www.theage.com.au/ffximage/2007/07/30/bergman_3007_narrowweb__300x468,0.jpg)
27 May 2009
Ingmar Bergman International Theatre Festival
It starts today and we will try to visit as many plays as possible ;-)
09 October 2008
Onkel Vanja... Well, well, well... We still wonder if Thomas Pontén is Gunnar Björnstrand's hidden son.
The play was unequal.The music destroyed a part of the acting, and it was quite weird to hear Metallica in such a play.
Sometimes, it felt like eveything had been tried during the rehearsals and that actors did not know how to embody their characters anymore.
The mise en scène was a disapointment the actors could not save. What a pity!
Our friend Siw-Marie participated as an extra, an old peasant woman (below).
(Photo enxemble copied from: http://www.scenocad.se/img/onv_press14.png)
(Photo Tomas Pontén and Elin Klinga copied from: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhll_zjK3AlRDoiaITVlzuqfxsphXZQFJ8akSvZ9gK9dbGVB3Giaf6aux6PAJsukBgeOzQT51SyjIye_w7syAJidY2MkfNu9hMPhx9xZCh5glDCk19NR_6uOjrInczy82d5qJiiNw/s400/Bild+1.png)
(Photo Siw-Marie Andersson as a peasant woman copied from: http://www.siw-marie.se/images/Onkel_Vanja_foto.gif)
(Photo Tomas Pontén and Elin Klinga copied from: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhll_zjK3AlRDoiaITVlzuqfxsphXZQFJ8akSvZ9gK9dbGVB3Giaf6aux6PAJsukBgeOzQT51SyjIye_w7syAJidY2MkfNu9hMPhx9xZCh5glDCk19NR_6uOjrInczy82d5qJiiNw/s400/Bild+1.png)
(Photo Siw-Marie Andersson as a peasant woman copied from: http://www.siw-marie.se/images/Onkel_Vanja_foto.gif)
22 October 2007
Glimz, Jokkmokk, Gore and Volt
Svenska:
Aurore gör sin första dag på Glimz.net.
Hon har valt halvtid till att börja med vilket i detta fall innebär att hon arbetar mellan 13-17. Hon kan då också arbeta extra hos sin förra arbetsgivare om hon så önskar.
(Photo taken from: http://www.ikea.com/se/sv/images/products/jokkmokk-bord-och--stolar-antikbets__41352_PE135783_S4.jpg)Idag kom den nya bordsskivan till Jokkmokk köksbord som, då vi första gången fick leveransen, var repig. Denna var dock 'repfri' och Aurore monterade genast bordet.
Hon vill helst göra det själv eftersom här är rädd att jag skall förlora tålamodet då jag arbetar med montering av IKEA-möbler. Hon har förmodligen rätt.
Idag hålls ett seminarium på ABF-huset om de globala hoten och vilka dessa primärt kan sägas vara. 'Vilka är de globala hoten? Vad bör göras?' är titeln på seminariet.
Medverkar gör bl.a. Jan O. Karlsson tidigare biträdande utrikesminister med ansvar för bistånds- och migrationsfrågor i Göran Perssons ministär.
Man visar också den nyligen utsedde fredspristagaren Al Gores film 'En obekväm sanning'.
Fritt inträde.
På Dramatens scen Elverket under rubriken 'Volt', sker ikväll också ett samtal mellan dess konstnärlige ledare Stefan Larsson och skådespelaren Michael Nyqvist.
Fri entré där också som alltid i samband med det som sker inom ramen för 'Volt'.
English:
Aurore is starting to work at Glimz.net today.
She has chosen part-time to begin with. This means that she works between one and five pm. Hereby she can also work extra with her former employer at the company where she is still employed - if she wiches.
Today we got the new table-board to our kitchen table Jokkmokk.
When we got the first delivery the board was scratched. This one was ok and Aurore put the table together. She wants to do it herself since she is afraid that I will lose my temper when working with furniture from IKEA. She is probably right.
Today there is a seminar held at the ABF-house where they discuss the global threats and what they primarily are. 'What are the global threats? What should be done?' is the name of the seminar.
Taking part in this debate is among others Jan O. Karlsson who has been a former minister for Development Cooperation, Migration and Asylum Policy and also Minister for Foreign Affairs following the murder of Anna Lindh.
This was during the cabinet council of örime minister Göran Persson.
They will also display the film An Inconvenient Truth by the Nobel Peace Prize laureate Al Gore. Free entrance.
At one of the Royal Dramatic Theatres smaller stages - Elverket - under the heading 'Volt' there will be a talk tonight between the artistic leader of Elverket, Stefan Larsson and the actor Michael Nyqvist. Free of charge as all arrangements in connection to this stage.
06 October 2007
Vysotskij
(Photo taken from: http://www.scalateatern.se/assets/images/res/Default/friaprocd1.gif)Svenska:
Lördagen spenderade vi ett antal timmar tillsammans med våra vänner Galina och Björn som generöst nog bjudit oss på en föreställning med Fria Proteatern och sånger av Vladimir Vysotskij.
'Vargjakten och andra sånger' heter föreställningen som ges på Scalateatern och vilken Galina och Björn redan en gång tidigare sett.
Vi börjar med att försöka hitta ett café men eftersom det dels är lördag dels Stockholm - en perifer plats vid jordens ände, var det inte så lätt som vi trodde.
Intima teaterns café 'Röda rummet' var stängt och ytterligare ett så kallat café - som förutom kaffe arrangerade tyska öldrickardagar med anledning av oktoberfesten i Bayern - skulle inte komma att öppna förrän 15.00!
Vi gick då till det som tidigare hette John Chris på Vasagatan, nära Norra Bantorget.
Dessa bristande öppethållandetider fick Björn att utbrista att det kändes "som att vara i Moskva", en kommentar som fälldes till Galinas stora förvåning (och indignation?)!.
Föreställningen med sånger av Vysotskij innehåller ett förhållandevis stort antal sånger som inte framfördes i den uppsättning som Fria Pro gjorde för tjugo år sedan.
Som jag förstår det var föreställningen då en av de första som introducerade Vysotskijs sånger i vårt land.
Fria Pro har också givit ut dessa sånger på skiva förutom att texterna finns i bokform.
'Vargjakten' i bokform innehåller 48 sånger varav 14 aldrig tidigare utgivits i Sverige.
Med denna bok följer också en CD med sånger av Vysotskij framförda av gruppen.
På denna CD finns fyra sånger som ej tidigare kunnat höras på skiva i Sverige.
Föreställningen är mycket medryckande!
Den viktigaste komponenten är ju texterna samt att försöka sätta in dessa i det samhälleliga sammanhang som Vysotskij ville spegla med sina sånger.
Fria Pro lyckas både förmedla det tragiska, det sublima, det grova och det komiska i Vysotskijs poesi.
Rent vokalt är jag överförtjust i Elisabet Nordkvist. Hon har en djup stämma, en röst som ibland tangerar Zarah Leanders men samtidigt med en egenart och en karaktär som gör den unik.
Stefan Ringbom är mycket duktig som uttolkare av Vysotskijs sånger även om hans röst är mer ordinär. Kanske hade jag där önskat en 'råare' framtoning.
Galina påpekade dock att det kan vara en risk i att som artist försöka lägga sig för nära originalet i sina uttolkningar och det är självfallet korrekt. Man skall inte plagiera eller 'härma'.
I denna föreställning menar Galina att man gjort sina alldeles egna tolkningar samtidigt som man tydligt hörde att det var Vysotskijs ande som svävade över tiljorna.
Tomas Bolme är den bäste 'aktören' där hans uppräkning av ryska namn och deras betydelse i en alldeles speciell uttolkning är mycket underhållande.
Överlag är även den rent musikaliska, instrumentala delen, väl sammanhållen med ett 'driv' i framförandet.
Parentetiskt kan nämnas att det är originalmedlemmarna i denna grupp som uppträder här - alltså de som även gjorde föreställningen med Vysotskij för tjugo år sedan.
En mycket trevlig afton avslutas med ett extranummer som utgör själva ledmotivet i föreställningen och titeln på densamma: 'Vargjakten'.
English:
On Saturday (that is today) we spent some pleasant hours together with our friends Galina and Björn.
They had generously enough offered us tickets to a performance with the so called Fria Proteatern (a theater- and music group that were established solely as a group of musicians in the 1970's playing music in connection to different plays in theatres) performing songs by Vladimir Vysotskij.
The show is called 'The Wolf hunt and other songs' (named after the themesong) and is performed at Scalateatern (not La Scala in Milano), a 'show' Galina and Björn have seen once before.
We started trying to find a café but as it's Saturday and Stockholm - a peripheral place at the end of the world - it's not was easy as we thought.
First we tried - at my suggestion - Strindbergs 'Intima teaterns' café ('The Intimate Theatre' that Strindberg once in the early 20th century founded) called 'Röda rummet' ('The Read Room') but it was closed.
We tried another so called café that had specialized in German beer now during the October feast in Bayern (Bavaria) but they were not open until 3 pm!
We continued to what was earlier called John Chris at Vasagatan.
These insufficient opening hours made Björn exclaim: "It feels like being in Moscow", a comment that made Galina surprised (and indignant?)!
The performance with songs by Vysotskij contained songs that were not performed in the show Fri Pro made twenty years ago when they for the first time (I think) introduced Vysotskij on a grand scale in Sweden.
They have also released these songs on a CD apart from the earlier released book with his texts. 'The Wolf Hunt' as a book contains 48 songs of which fourteen never previoulsly have been released in Sweden.
With this book there is also the CD with the songs by Vysotskij performed by this group and the CD contains four songs never released on CD in our country.
The performance is captivating and the most important component is of course the texts and trying to put them into the societal context that Vysotskij wanted to depict in his songs.
Fria Pro manage to mediate both the tragical, the sublime, the crude and the comical in Vysotskij poetry.
Vocally I am very fond of Elisabet Nordkvist. She has a deep voice that sometimes touch the timbre of Zarah Leander but at the same time with her own distinctive character that makes it unique.
Stefan Ringbom is very competent as an interpreter of Vysotskijs songs even though his voice is more ordinary. Maybe I would have prefered a more 'raw' way of presenting this.
Galina pointed out though that there could always be a risk that one as an artist tries to resemble the 'original' to much. This is of course correct in as much as one shouldn't plagiarize or 'imitate' another artist.
In this case she felt that they had created their own interpretations but yet it was clear that it was the spirit of Vysotskijs that 'floated' over the 'board' of the stage (if it makes any sense to you?).
Tomas Bolme is perhaps the best 'actor' (as being a professional dito) not at least in a piece in which he in a comic and personal way explain the meaning of Russian names, av very entertaining sequence.
For the most part the musical-instrumental part were extremely 'tight' and kept together with a force in the performance.
Within parenthesis one can mention that the artists performing tonight are the same that performed Vysotskijs music twenty years ago.
A very nice afternoon/evening that terminates with an 'encore' being the theme of the show: 'The Wolf Hunt'.
Lördagen spenderade vi ett antal timmar tillsammans med våra vänner Galina och Björn som generöst nog bjudit oss på en föreställning med Fria Proteatern och sånger av Vladimir Vysotskij.
'Vargjakten och andra sånger' heter föreställningen som ges på Scalateatern och vilken Galina och Björn redan en gång tidigare sett.
Vi börjar med att försöka hitta ett café men eftersom det dels är lördag dels Stockholm - en perifer plats vid jordens ände, var det inte så lätt som vi trodde.
Intima teaterns café 'Röda rummet' var stängt och ytterligare ett så kallat café - som förutom kaffe arrangerade tyska öldrickardagar med anledning av oktoberfesten i Bayern - skulle inte komma att öppna förrän 15.00!
Vi gick då till det som tidigare hette John Chris på Vasagatan, nära Norra Bantorget.
Dessa bristande öppethållandetider fick Björn att utbrista att det kändes "som att vara i Moskva", en kommentar som fälldes till Galinas stora förvåning (och indignation?)!.
Föreställningen med sånger av Vysotskij innehåller ett förhållandevis stort antal sånger som inte framfördes i den uppsättning som Fria Pro gjorde för tjugo år sedan.
Som jag förstår det var föreställningen då en av de första som introducerade Vysotskijs sånger i vårt land.
Fria Pro har också givit ut dessa sånger på skiva förutom att texterna finns i bokform.
'Vargjakten' i bokform innehåller 48 sånger varav 14 aldrig tidigare utgivits i Sverige.
Med denna bok följer också en CD med sånger av Vysotskij framförda av gruppen.
På denna CD finns fyra sånger som ej tidigare kunnat höras på skiva i Sverige.
Föreställningen är mycket medryckande!
Den viktigaste komponenten är ju texterna samt att försöka sätta in dessa i det samhälleliga sammanhang som Vysotskij ville spegla med sina sånger.
Fria Pro lyckas både förmedla det tragiska, det sublima, det grova och det komiska i Vysotskijs poesi.
Rent vokalt är jag överförtjust i Elisabet Nordkvist. Hon har en djup stämma, en röst som ibland tangerar Zarah Leanders men samtidigt med en egenart och en karaktär som gör den unik.
Stefan Ringbom är mycket duktig som uttolkare av Vysotskijs sånger även om hans röst är mer ordinär. Kanske hade jag där önskat en 'råare' framtoning.
Galina påpekade dock att det kan vara en risk i att som artist försöka lägga sig för nära originalet i sina uttolkningar och det är självfallet korrekt. Man skall inte plagiera eller 'härma'.
I denna föreställning menar Galina att man gjort sina alldeles egna tolkningar samtidigt som man tydligt hörde att det var Vysotskijs ande som svävade över tiljorna.
Tomas Bolme är den bäste 'aktören' där hans uppräkning av ryska namn och deras betydelse i en alldeles speciell uttolkning är mycket underhållande.
Överlag är även den rent musikaliska, instrumentala delen, väl sammanhållen med ett 'driv' i framförandet.
Parentetiskt kan nämnas att det är originalmedlemmarna i denna grupp som uppträder här - alltså de som även gjorde föreställningen med Vysotskij för tjugo år sedan.
En mycket trevlig afton avslutas med ett extranummer som utgör själva ledmotivet i föreställningen och titeln på densamma: 'Vargjakten'.
English:
On Saturday (that is today) we spent some pleasant hours together with our friends Galina and Björn.
They had generously enough offered us tickets to a performance with the so called Fria Proteatern (a theater- and music group that were established solely as a group of musicians in the 1970's playing music in connection to different plays in theatres) performing songs by Vladimir Vysotskij.
The show is called 'The Wolf hunt and other songs' (named after the themesong) and is performed at Scalateatern (not La Scala in Milano), a 'show' Galina and Björn have seen once before.
We started trying to find a café but as it's Saturday and Stockholm - a peripheral place at the end of the world - it's not was easy as we thought.
First we tried - at my suggestion - Strindbergs 'Intima teaterns' café ('The Intimate Theatre' that Strindberg once in the early 20th century founded) called 'Röda rummet' ('The Read Room') but it was closed.
We tried another so called café that had specialized in German beer now during the October feast in Bayern (Bavaria) but they were not open until 3 pm!
We continued to what was earlier called John Chris at Vasagatan.
These insufficient opening hours made Björn exclaim: "It feels like being in Moscow", a comment that made Galina surprised (and indignant?)!
The performance with songs by Vysotskij contained songs that were not performed in the show Fri Pro made twenty years ago when they for the first time (I think) introduced Vysotskij on a grand scale in Sweden.
They have also released these songs on a CD apart from the earlier released book with his texts. 'The Wolf Hunt' as a book contains 48 songs of which fourteen never previoulsly have been released in Sweden.
With this book there is also the CD with the songs by Vysotskij performed by this group and the CD contains four songs never released on CD in our country.
The performance is captivating and the most important component is of course the texts and trying to put them into the societal context that Vysotskij wanted to depict in his songs.
Fria Pro manage to mediate both the tragical, the sublime, the crude and the comical in Vysotskij poetry.
Vocally I am very fond of Elisabet Nordkvist. She has a deep voice that sometimes touch the timbre of Zarah Leander but at the same time with her own distinctive character that makes it unique.
Stefan Ringbom is very competent as an interpreter of Vysotskijs songs even though his voice is more ordinary. Maybe I would have prefered a more 'raw' way of presenting this.
Galina pointed out though that there could always be a risk that one as an artist tries to resemble the 'original' to much. This is of course correct in as much as one shouldn't plagiarize or 'imitate' another artist.
In this case she felt that they had created their own interpretations but yet it was clear that it was the spirit of Vysotskijs that 'floated' over the 'board' of the stage (if it makes any sense to you?).
Tomas Bolme is perhaps the best 'actor' (as being a professional dito) not at least in a piece in which he in a comic and personal way explain the meaning of Russian names, av very entertaining sequence.
For the most part the musical-instrumental part were extremely 'tight' and kept together with a force in the performance.
Within parenthesis one can mention that the artists performing tonight are the same that performed Vysotskijs music twenty years ago.
A very nice afternoon/evening that terminates with an 'encore' being the theme of the show: 'The Wolf Hunt'.
21 September 2007
A Dreamplay
(Ursäkta den dåliga kvaliteten på youtube-klippet från föreställningen)
Svenska:Aurore arbetar mellan klockan 10.00-18.00 idag och det gör att hon får åka direkt till Dramaten där vi skall se August Strindbergs 'Ett drömspel' i regi av Mats Ek.
Att Ek regisserat märktes väl. Det var en mycket fysisk teater i bemärkelsen rörelse, dans och nästintill akrobatik i vissa delar.
Rebecka Hemse som Indras dotter kändes inte riktigt övertygande tyckte jag.
Många unga svenska skådespelare är lite för mycket 'barnsliga' (om man kan uttrycka sig så) i sitt spel och även om hon skulle vara guden Indras barn så kändes hennes rollgestaltning något omogen. Kanske skulle någon säga att det är precis så denna roll skall gestaltas och det är möjligt...
Johan Holmberg spelar advokaten som lever tillsammans med Indras dotter under perioder medan kaos och ordning i deras tillvaro växlar.
Hans rollgestaltning är imponerande ur många aspekter.
Dels är rollen i sig krävande då det växlar mellan djup melankoli eller sorg och hämningslös vrede dels har Ek vävt in så mycket rörelse, dans akrobatik att man nästan fås att tro att Johan Holmberg genomgått en kvalificerad akrobatskola!
Man använder sig rent scenografiskt av teatermiljön i sig där man på ridån projicerat fasaden till själva Dramatens entré.
Till detta kommer bilder från andra teatermiljöer i Stockholm.
Här vävs också in aktuella politisk-ideologiska-religiösa temata.
Konflikterna mellan olika trosutövare och deras oförmåga att försonas med varandra och livet förevisas bl.a.
Överlag skulle jag kunna nämna många skådespelarinsatser av synnerligen hög kvalitet men vill endast konkludera med att säga att denna 'multimediala' uppsättning var synnerligen sevärd och jag kan varmt rekommendera den till er alla!
Aurore säger detsamma om ni nu inte tror mig!
(We're sorry for the bad quality of this youtube-cut from the performance)
English:
Aurore works between 10 AM and 6 PM today and that forces her to go directly to the Royal Dramatic Theatre where we are going to see 'A Dreamplay' by August Strindberg, directed by Mats Ek (Mats Ek photo).
One can clearly see that Ek is the director behind this production.
The former dancer had created a very physical theatre in the sense that movements, dance and almost acrobatic parts was highly integrated in this play.
Rebecka Hemse (Rebecka Hemse photo) as the daughter of Indra was not particularly convincing I thought.
Many young actors and actresses are somewhat 'childish' (if one can express it that way) in their performance and even if she played the daughter of the god Indra her performance felt somewhat immature. Someone would perhaps say that this is exactly the way this role is supposed to be interpreted and that is possible.....?
Johan Holmbergs (the link in Swedish unfortunately) role character - the lawyer - is periodically living with Agnes in a situation where their life changes between chaos and order.
His performance is impressing from several points of view. The role is demanding in itself as it changes between deep melancholy or distress and uninhibited wrath.
Ek has also used a lot of movements, dance and acrobatics and one almost get the impression that Johan Holmberg has studied at a qualified school of acrobatics!
When it comes to the stage design one uses the theatre environment in itself and on the curtain one have projected the facade of the entrance to the Royal Dramatic Theatre.
To this is added pictures from other theatrical milieus in Stockholm.
In the play one also uses current political-ideological-religious themes. The conflicts between different religious believers today (and historically) and their inability to reconcile with each other and life is used as one theme.
I could mention many of the actors and their efforts of extremely high quality but would just like to conclude by saying that this 'multi media' performance were really worth seeing and I can fully recommend it to all of you (if you understand Swedish of course)!
Aurore says the same thing if you don't believe me!
14 September 2007
Fans
(Photo taken from: https://www.addbooks.se/img/p/3367-3403-large.jpg)
Svenska:
Börjar dagen med att hjälpa en vän att flytta runt möbler i hennes nya lägenhet.
Det är inte planlöst flyttande utan det finns en viss struktur?
Vi arbetar några timmar och det blir ävenledes förplägnad.
Hem, middag och därefter till Orionteatern tillsammans med Aurore.
Jag har erbjudits fribiljetter till generalrepetitionen av 'Fans' som bygger på reportageboken med samma namn, skriven av Fredrik Strage.
Boken liksom pjäsen visar avigsidorna av att bli för besatt av de idoler man är förtjust i.
I de exempel man använt sig av i pjäsen/boken har detta beteende nått rent abnorma dimensioner.
Man exemplifierar bl.a. med den kvinna som förföljde Evert Taube under många år och som for Europa runt för att samla in namnunderskrifter i syfte att få honom invald i Svenska Akademien.
Denna kvinna var helt övertygad om att Taube älskade henne och inte sin hustru Astri.
Hon ansåg sig också se tecken överallt vilka indikerade att hon hade rätt.
Kvinnan blev intagen på psykiatrisk klinik för vård men lurade läkaren och blev utskriven i förtid.
I samband med utskrivningen tog hon sig ut till Sjösala - Taubes sommarhus i skärgården - och brände ned detsamma.
Även den nederländske man som förföljde och trakasserade Agneta Fältskog får sin obsession belyst.
I detta fall blev han till slut utvisad och förbjuden att inom en tvåårsperiod återvända till Sverige.
Då tidsfristen löpte ut kom han dock tillbaka för att återigen ta kontakt med Fältskog.
Under den period då uppsättningen låg på planeringsstadiet (om jag försto det rätt) lät man kontakta denne man och berättade att man avsåg uppföra en pjäs som bl.a. baserades på historien kring honom och Agneta Fältskog.
Detta bekymrade honom dock inte.
Däremot hade han varit noga med - berättades det - att ta reda på om den skådespelare som skulle agera honom, såg lika bra ut som han själv ansåg sig göra.
Skådespelaren hade fått godkänt på den punkten.
Pjäsen är riktigt sevärd där skratten ligger nära till hands samtidigt som tragiken för alla parter står i öppen dager.
De människor som beskrivs utgör tydliga exempel på synnerligen tragiska människoöden. Samtidigt är de stundtals lyckliga och det är vid de fåtaliga tillfällen då de når fram till sina idoler.
Man berör även indirekt det ömsesidiga beroendeförhållande som råder mellan media och kända, offentliga personer.
English:
I (Gunnar) begin the day by helping a friend moving her furniture and reorganizing it.
We work for some hours and she also invites me to dine with her afterwards.
After this back home to dine with Aurore and then we both head off to the Orion theatre (Orionteatern).
I have been offered free tickets to the dress rehearsal of the play 'Fans' based on a book by the same name written by the Swedish journalist Fredrik Strage.
In the play as in the book one display the unpleasant aspects of being to obsessed by idols.
In the examples used here this phenomena has reached abnormal proportions.
The examples are purely from Sweden with the exception of those 'fans' struggeling to get Michael Jackson free from the indictment of having abused children sexually.
Otherwise one examplifies with a woman who persecuted one of our most beloved troubadours, Evert Taube (his son Sven-Bertil Taube is also well known both as a singer and actor).
She - among other things - travelled Europe in order to gather names for getting him elected into the Swedish Academy.
This woman was totally convinced that Taube loved her and not his wife, Astri. She saw 'signs' everywhere that indicated that she was right.
She was taken into a psychiatric hospital for treatment but fooled the doctors making them believe that she was well and hereby being 'set free' before the intende time.
In connection to this she went out to the summer recidence of the Taube family, broke herself in and sat fire on their house that burnt to the ground.
The Dutch man who persecuted Agneta Fältskog - former ABBA member - gets his obsession illustrated.
In this case he was deported from Sweden and not allowed to return within two years.
When this time had expired he came back and continued to contact Fältskog and harass her. Before the play was set up the director had contacted him among others telling him that they intended doing a play based on the story between him and Agneta Fältskog.
This did not bother him at all.
The only thing that worried him was if the actor acting him was enough good looking. The actor passed the test.
The play is worth seeing and the laughs are always close and at the same time the tragic consequences for all parts involved is very obvious.
The people depicted in the play are good examples of very tragic human fates.
At the same time they are happy when they succeed in reaching their idols, even if only now and then.
One also indirectly discuss the question about the mutual dependence between media and celebrities.
Börjar dagen med att hjälpa en vän att flytta runt möbler i hennes nya lägenhet.
Det är inte planlöst flyttande utan det finns en viss struktur?
Vi arbetar några timmar och det blir ävenledes förplägnad.
Hem, middag och därefter till Orionteatern tillsammans med Aurore.
Jag har erbjudits fribiljetter till generalrepetitionen av 'Fans' som bygger på reportageboken med samma namn, skriven av Fredrik Strage.
Boken liksom pjäsen visar avigsidorna av att bli för besatt av de idoler man är förtjust i.
I de exempel man använt sig av i pjäsen/boken har detta beteende nått rent abnorma dimensioner.
Man exemplifierar bl.a. med den kvinna som förföljde Evert Taube under många år och som for Europa runt för att samla in namnunderskrifter i syfte att få honom invald i Svenska Akademien.
Denna kvinna var helt övertygad om att Taube älskade henne och inte sin hustru Astri.
Hon ansåg sig också se tecken överallt vilka indikerade att hon hade rätt.
Kvinnan blev intagen på psykiatrisk klinik för vård men lurade läkaren och blev utskriven i förtid.
I samband med utskrivningen tog hon sig ut till Sjösala - Taubes sommarhus i skärgården - och brände ned detsamma.
Även den nederländske man som förföljde och trakasserade Agneta Fältskog får sin obsession belyst.
I detta fall blev han till slut utvisad och förbjuden att inom en tvåårsperiod återvända till Sverige.
Då tidsfristen löpte ut kom han dock tillbaka för att återigen ta kontakt med Fältskog.
Under den period då uppsättningen låg på planeringsstadiet (om jag försto det rätt) lät man kontakta denne man och berättade att man avsåg uppföra en pjäs som bl.a. baserades på historien kring honom och Agneta Fältskog.
Detta bekymrade honom dock inte.
Däremot hade han varit noga med - berättades det - att ta reda på om den skådespelare som skulle agera honom, såg lika bra ut som han själv ansåg sig göra.
Skådespelaren hade fått godkänt på den punkten.
Pjäsen är riktigt sevärd där skratten ligger nära till hands samtidigt som tragiken för alla parter står i öppen dager.
De människor som beskrivs utgör tydliga exempel på synnerligen tragiska människoöden. Samtidigt är de stundtals lyckliga och det är vid de fåtaliga tillfällen då de når fram till sina idoler.
Man berör även indirekt det ömsesidiga beroendeförhållande som råder mellan media och kända, offentliga personer.
English:
I (Gunnar) begin the day by helping a friend moving her furniture and reorganizing it.
We work for some hours and she also invites me to dine with her afterwards.
After this back home to dine with Aurore and then we both head off to the Orion theatre (Orionteatern).
I have been offered free tickets to the dress rehearsal of the play 'Fans' based on a book by the same name written by the Swedish journalist Fredrik Strage.
In the play as in the book one display the unpleasant aspects of being to obsessed by idols.
In the examples used here this phenomena has reached abnormal proportions.
The examples are purely from Sweden with the exception of those 'fans' struggeling to get Michael Jackson free from the indictment of having abused children sexually.
Otherwise one examplifies with a woman who persecuted one of our most beloved troubadours, Evert Taube (his son Sven-Bertil Taube is also well known both as a singer and actor).
She - among other things - travelled Europe in order to gather names for getting him elected into the Swedish Academy.
This woman was totally convinced that Taube loved her and not his wife, Astri. She saw 'signs' everywhere that indicated that she was right.
She was taken into a psychiatric hospital for treatment but fooled the doctors making them believe that she was well and hereby being 'set free' before the intende time.
In connection to this she went out to the summer recidence of the Taube family, broke herself in and sat fire on their house that burnt to the ground.
The Dutch man who persecuted Agneta Fältskog - former ABBA member - gets his obsession illustrated.
In this case he was deported from Sweden and not allowed to return within two years.
When this time had expired he came back and continued to contact Fältskog and harass her. Before the play was set up the director had contacted him among others telling him that they intended doing a play based on the story between him and Agneta Fältskog.
This did not bother him at all.
The only thing that worried him was if the actor acting him was enough good looking. The actor passed the test.
The play is worth seeing and the laughs are always close and at the same time the tragic consequences for all parts involved is very obvious.
The people depicted in the play are good examples of very tragic human fates.
At the same time they are happy when they succeed in reaching their idols, even if only now and then.
One also indirectly discuss the question about the mutual dependence between media and celebrities.
16 June 2007
Sound Pollution, The Sharpnotes & Maxi Dread
Svenska:
Lördagen ägnar Aurore några timmar åt film i olika 'teoretiska former' och jag läser och går igenom en pappersbunt som blivit liggande under lång tid.
Senare åker vi in till stan och Mariatorget där vi besöker Café Chic för att ta en 'fika' med varsitt wienerbröd med jordgubbar på.
De har verkligen fina bakverk och kaffet är riktigt gott vilket sällan är fallet på caféerna.
Kaffet står ofta framme för länge och 'bränner', vilket ger det en mindre angenäm smak.
Musikaffären Sound Pollution i Gamla Stan blir nästa anhalt där jag ser mig omkring efter lite av varje medan Aurore söker en speciell vinylskiva som de dock inte har. Inte så stort urval av vinyl på Sound Pollution dock.
(Copyright: http://farm1.static.flickr.com/86/256166061_a78624fac2.jpg)
Vi promenerar vidare i den soliga staden för att komma fram till Kungsträdgården där
'The Sharpnotes & Maxi Dread' spelar bluesmusik men detta uppträdande var inte särskilt bra måste jag tyvärr säga. Det lät en aning som då man i gymnasiet provade på olika instrument och musikstilar för att finna sin egen stil.
Vi föredrog att bege oss till Djurgården och den lilla mataffär som ligger mittemot Skansen på andra sidan gatan i Djurgårdsstaden, nära Handarbetets vänner och Lilla Hasselbacken. Där säljer man Djurgårdsglass och förutom att denna glass är synnerligen god är den också förhållandevis billig per 'kula'.
Efter att ha njutit av glassen, promenerat på Djurgården begav vi oss till slut till 'Eken' i närheten av kyrkogården där man brukar spela teater. Parkteatern gav i kväll en föreställning med musik och texter av bl.a. Schopenhauer och andra.
'Tango enligt Schopenhauer' heter föreställningen och den framförs av Gerhard Hoberstorfer, skådespelaren samt musikerna Leif Jordansson, gitarr och Micke Augustsson, bandoneon.
Dock går vi efter första sången då Hoberstorfer absolut inte är någon sångare eller interpret som fångar mitt eller Aurore's öra.
Musikerna var säkert mycket duktiga men vissa skådespelare skall nog undvika att ge sig in på musikerbanan precis som vissa musiker skall undvika skådespelaryrket.
Vi går tillbaka till Kungsträdgården för att sola innan vi återvänder hem för middag.
(Copyright: http://ebooks.adelaide.edu.au/s/schopenhauer/arthur/portrait.jpg)
English:
Aurore spend a couple of hours this Saturday to film in different theoretical forms and I read and look through a pile of papers that have been lying unattended for a while.
Later we go in to town and Mariatorget ('Maria square') where we visit Café Chic for a cup of coffee with Danish pastry with strawberries on. Good pastry and coffee at café Chic and it's seldom the coffee is good at cafées in Stockholm (and elsewhere).
Next stop is the record store Sound Pollution in the Old Town where I look at everything and nothing while Aurore searches a spcecial vinyl record. She does not find it and there are not an excessively big number of vinyls in this store.
We stroll on in the sun and arrive to 'Kungsträdgården' where 'The Sharpnotes & Maxi Dread' is playing blues. This performance where however not good I am afraid. It sounded a bit like when you at high school tries different music innstruments and styles to find one that suites you.
We prefered to continue our stroll towards Djurgården and a small grocery shop opposite Skansen where they sell the so called 'Djurgårds-ice cream'.
They are very tasty and cheaper than when you buy ice-cream down town.
After enjoying the ice cream and a walk in the sun we continued towards what is called 'The Oak' nearby the cemetery where they every summer plays theatre.
The Park Theatre tonight gave a show called 'Tango according to Schopenhauer' with texts by him and music and text by others. It is performed by the actorGerhard Hoberstorfer, Leif Jordansson, guitar and Micke Augustsson, bandoneon.
We left after the first song as Hoberstorfer neither can sing or interpret the song in such a way that it affects us. The musicians where excellent but some actors should keep away from the music as many musicians should stay away from film.
We went back to Kungsträdgården to sit down and enjoy the sun before returning home to dine.
Lördagen ägnar Aurore några timmar åt film i olika 'teoretiska former' och jag läser och går igenom en pappersbunt som blivit liggande under lång tid.
Senare åker vi in till stan och Mariatorget där vi besöker Café Chic för att ta en 'fika' med varsitt wienerbröd med jordgubbar på.
De har verkligen fina bakverk och kaffet är riktigt gott vilket sällan är fallet på caféerna.
Kaffet står ofta framme för länge och 'bränner', vilket ger det en mindre angenäm smak.
Musikaffären Sound Pollution i Gamla Stan blir nästa anhalt där jag ser mig omkring efter lite av varje medan Aurore söker en speciell vinylskiva som de dock inte har. Inte så stort urval av vinyl på Sound Pollution dock.
(Copyright: http://farm1.static.flickr.com/86/256166061_a78624fac2.jpg)Vi promenerar vidare i den soliga staden för att komma fram till Kungsträdgården där
'The Sharpnotes & Maxi Dread' spelar bluesmusik men detta uppträdande var inte särskilt bra måste jag tyvärr säga. Det lät en aning som då man i gymnasiet provade på olika instrument och musikstilar för att finna sin egen stil.
Vi föredrog att bege oss till Djurgården och den lilla mataffär som ligger mittemot Skansen på andra sidan gatan i Djurgårdsstaden, nära Handarbetets vänner och Lilla Hasselbacken. Där säljer man Djurgårdsglass och förutom att denna glass är synnerligen god är den också förhållandevis billig per 'kula'.
Efter att ha njutit av glassen, promenerat på Djurgården begav vi oss till slut till 'Eken' i närheten av kyrkogården där man brukar spela teater. Parkteatern gav i kväll en föreställning med musik och texter av bl.a. Schopenhauer och andra.
'Tango enligt Schopenhauer' heter föreställningen och den framförs av Gerhard Hoberstorfer, skådespelaren samt musikerna Leif Jordansson, gitarr och Micke Augustsson, bandoneon.
Dock går vi efter första sången då Hoberstorfer absolut inte är någon sångare eller interpret som fångar mitt eller Aurore's öra.
Musikerna var säkert mycket duktiga men vissa skådespelare skall nog undvika att ge sig in på musikerbanan precis som vissa musiker skall undvika skådespelaryrket.
Vi går tillbaka till Kungsträdgården för att sola innan vi återvänder hem för middag.
(Copyright: http://ebooks.adelaide.edu.au/s/schopenhauer/arthur/portrait.jpg)English:
Aurore spend a couple of hours this Saturday to film in different theoretical forms and I read and look through a pile of papers that have been lying unattended for a while.
Later we go in to town and Mariatorget ('Maria square') where we visit Café Chic for a cup of coffee with Danish pastry with strawberries on. Good pastry and coffee at café Chic and it's seldom the coffee is good at cafées in Stockholm (and elsewhere).
Next stop is the record store Sound Pollution in the Old Town where I look at everything and nothing while Aurore searches a spcecial vinyl record. She does not find it and there are not an excessively big number of vinyls in this store.
We stroll on in the sun and arrive to 'Kungsträdgården' where 'The Sharpnotes & Maxi Dread' is playing blues. This performance where however not good I am afraid. It sounded a bit like when you at high school tries different music innstruments and styles to find one that suites you.
We prefered to continue our stroll towards Djurgården and a small grocery shop opposite Skansen where they sell the so called 'Djurgårds-ice cream'.
They are very tasty and cheaper than when you buy ice-cream down town.
After enjoying the ice cream and a walk in the sun we continued towards what is called 'The Oak' nearby the cemetery where they every summer plays theatre.
The Park Theatre tonight gave a show called 'Tango according to Schopenhauer' with texts by him and music and text by others. It is performed by the actorGerhard Hoberstorfer, Leif Jordansson, guitar and Micke Augustsson, bandoneon.
We left after the first song as Hoberstorfer neither can sing or interpret the song in such a way that it affects us. The musicians where excellent but some actors should keep away from the music as many musicians should stay away from film.
We went back to Kungsträdgården to sit down and enjoy the sun before returning home to dine.
11 June 2007
Volpone - review
Svenska:
'Volpone' (klicka här för recension i Nummer.se) blir dagens huvudnummer och den spelas i Vitabergsparken av Parkteatern denna kväll.
Det är en pjäs skriven av Ben Johnson (1572-1637) som var samtida med William Shakespeare och de sägs också ha träffat varandra vid några tillfällen.
Detta framgår av att Johnson refererar till Shakespeare och kommenterar dennes verk. Shakespeares teaterkompani skall också ha uppfört några av Johnsons pjäser varvid Shakespeare t.o.m. skall ha agerat i någon av dessa.
Johnson sägs ha varit den mer bildade av de båda men Shakespeare skall ha haft ett större mått av kvickhet och slagfärdighet.
Om jag inte missminner mig (vilket jag mycket väl kan göra) fanns de under en tid teorier kring Johnson som pekade mot att han skall ha varit den som skrivit vissa av de pjäser Shakespeare senare har stått som upphovsman till. Om detta kan jag inte påminna mig mer.
Johnson skrev mycken dramatik och poesi men de pjäser/dramer som kanske tillhör de mest kända är just 'Volpone' och 'The Alchemist'.
Denna pjäs handlar om Volpone, en Venetiansk borgare och bedragare.
Han livnär sig och lever mycket gott på att han får dyra gåvor av stadens besuttna vilka han dels lurar att han är döende dels får att tro att just de skall ärva honom.
Volpones factotum Mosca bistår honom och utgör hans kontakt med omvärlden i det att han får de förmögna att skänka pengar och andra dyrbara gåvor då de ser den stackars 'döende' Volpone i sin säng.
Allt är mycket schematiskt uppfört som en nummerkomedi och utspelet är stort och karikerande men alldeles för grovt anser jag. Nyanser saknas.
Även om pjäsen i sig var tänkt att karikera de involverade parterna samt att dåtidens publik för att uppfatta allting som skedde på scen var beroende av stora gester (då publiken säkert var mer högljudd på den tiden), tror jag även de små nyanserna fanns med på 1600-talets teaterscen och borde göra det även idag.
Kläder och masker är mycket fyndiga och får mig nästan att tänka på operan 'Den stora makabern' av Györgi Ligeti som uruppfördes på Kungliga Opearan i Stockholm 1978, i vilken också kostymerna spelade en mycket viktig roll.
English:
Volpone, a play by Ben Johnson is the main event today.
It's performed in a well known park in Stockholm ('Vitabergsparken') by the 'Park theatre' a section of the Municipal theatre that every summer performs on out door stages for free.
Ben Johnson was born 1572 and died in 1637 and hereby contemporary with William Shakespeare.
According to what we know today, it's relatively obvious that they met at some occasions.
This as Johnson among other things refers to Shakespeare and comments on his work.
Shakespeare's company is also said to have performed some of Jonsons plays and Shakespeare is said to have acted in at least one of them.
Johnson where obviously the more cultivated of the two but Shakespeare where the more witty.
If I don't remember incorrectly (which I very well may do) there were theories stating that Johnson had written most of the plays that was ascribed to Shakespeare. However I don't know this in detail and might be wrong.
Jonson wrote a great number of plays, dramas and poetry but the most famous plays is perhaps 'Volpone' and 'The Alchemist'.
'Volpone' is a play about a Venetian citizen and imposter, Volpone. He is living and flourishing thanks to all the precious gifts he receives from the propertied people in the city, people he swindles by claiming he is dying and making them believe that they are going to inherit him.
Volpones 'factotum' Mosca assist him and constitute his contact with the surrounding world, making the rich give the 'poor', 'sick' Volpone money and other treasures.
Everything is very schematic performed as a 'number revue'(?) and the acting is caricature like but to rough accordning to me. There are no nuances.
Even though the play was meant to draw caricatures of the persons involved in the play and also considering that the audience (17th Century) might have been dependant on grand gestures I do believe that the small nuances also where important.
The clothes and masks are however very ingenious and it makes me think of the opera 'Le Grand Macabre' by Györgi Ligeti first time performed at The Royal Opera house in Stockholm in 1978 in which the costumes played an important rôle.
(Photo taken from https://www.overdrive.com/media/3241457/volpone)
'Volpone' (klicka här för recension i Nummer.se) blir dagens huvudnummer och den spelas i Vitabergsparken av Parkteatern denna kväll.
Det är en pjäs skriven av Ben Johnson (1572-1637) som var samtida med William Shakespeare och de sägs också ha träffat varandra vid några tillfällen.
Detta framgår av att Johnson refererar till Shakespeare och kommenterar dennes verk. Shakespeares teaterkompani skall också ha uppfört några av Johnsons pjäser varvid Shakespeare t.o.m. skall ha agerat i någon av dessa.
Johnson sägs ha varit den mer bildade av de båda men Shakespeare skall ha haft ett större mått av kvickhet och slagfärdighet.
Om jag inte missminner mig (vilket jag mycket väl kan göra) fanns de under en tid teorier kring Johnson som pekade mot att han skall ha varit den som skrivit vissa av de pjäser Shakespeare senare har stått som upphovsman till. Om detta kan jag inte påminna mig mer.
Johnson skrev mycken dramatik och poesi men de pjäser/dramer som kanske tillhör de mest kända är just 'Volpone' och 'The Alchemist'.
Denna pjäs handlar om Volpone, en Venetiansk borgare och bedragare.
Han livnär sig och lever mycket gott på att han får dyra gåvor av stadens besuttna vilka han dels lurar att han är döende dels får att tro att just de skall ärva honom.
Volpones factotum Mosca bistår honom och utgör hans kontakt med omvärlden i det att han får de förmögna att skänka pengar och andra dyrbara gåvor då de ser den stackars 'döende' Volpone i sin säng.
Allt är mycket schematiskt uppfört som en nummerkomedi och utspelet är stort och karikerande men alldeles för grovt anser jag. Nyanser saknas.
Även om pjäsen i sig var tänkt att karikera de involverade parterna samt att dåtidens publik för att uppfatta allting som skedde på scen var beroende av stora gester (då publiken säkert var mer högljudd på den tiden), tror jag även de små nyanserna fanns med på 1600-talets teaterscen och borde göra det även idag.
Kläder och masker är mycket fyndiga och får mig nästan att tänka på operan 'Den stora makabern' av Györgi Ligeti som uruppfördes på Kungliga Opearan i Stockholm 1978, i vilken också kostymerna spelade en mycket viktig roll.
English:
Volpone, a play by Ben Johnson is the main event today.
It's performed in a well known park in Stockholm ('Vitabergsparken') by the 'Park theatre' a section of the Municipal theatre that every summer performs on out door stages for free.
Ben Johnson was born 1572 and died in 1637 and hereby contemporary with William Shakespeare.
According to what we know today, it's relatively obvious that they met at some occasions.
This as Johnson among other things refers to Shakespeare and comments on his work.
Shakespeare's company is also said to have performed some of Jonsons plays and Shakespeare is said to have acted in at least one of them.
Johnson where obviously the more cultivated of the two but Shakespeare where the more witty.
If I don't remember incorrectly (which I very well may do) there were theories stating that Johnson had written most of the plays that was ascribed to Shakespeare. However I don't know this in detail and might be wrong.
Jonson wrote a great number of plays, dramas and poetry but the most famous plays is perhaps 'Volpone' and 'The Alchemist'.
'Volpone' is a play about a Venetian citizen and imposter, Volpone. He is living and flourishing thanks to all the precious gifts he receives from the propertied people in the city, people he swindles by claiming he is dying and making them believe that they are going to inherit him.
Volpones 'factotum' Mosca assist him and constitute his contact with the surrounding world, making the rich give the 'poor', 'sick' Volpone money and other treasures.
Everything is very schematic performed as a 'number revue'(?) and the acting is caricature like but to rough accordning to me. There are no nuances.
Even though the play was meant to draw caricatures of the persons involved in the play and also considering that the audience (17th Century) might have been dependant on grand gestures I do believe that the small nuances also where important.
The clothes and masks are however very ingenious and it makes me think of the opera 'Le Grand Macabre' by Györgi Ligeti first time performed at The Royal Opera house in Stockholm in 1978 in which the costumes played an important rôle.
(Photo taken from https://www.overdrive.com/media/3241457/volpone)
Volpone and Hu Jintao
(Photo copyright: http://a7.vox.com/6a00f48cdd980c000300fae8c123d7000b-500pi)Svenska:
Jag, Gunnar, ägnar en stor del av dagen åt att klippa gräsmattan som vuxit som hade vi använt Substral eller liknande.
Vi funderade en kort stund om vi inte skulle omvandla trädgården till en djungeläventyrspark.
Halvmeter högt stod gräset men med grannens effektiva gräsklippare gick det bra att få någorlunda bukt med denna 'gräsliga' trädgård.
(Copyright: http://www.cypherpress.com/beardsley/beardsleyimages/volpone.gif)
På kvällen beger vi oss till Vitabergsparken nära Sofia kyrka för att se Parkteaterns uppsättning av pjäsen 'Volpone' av Ben Johnson, första gången spelad 1606. Ben Johnson var ju en pjäsförfattare som många menar i själva verket var Shakespeare även om forskningen vandrat fram och tillbaka kring denna tes genom årtiondena, kanske århundradena.
Vi återkommer med en liten 'recension' kring denna och har även mycket annat att berätta som vi inte hunnit blogga om den senaste veckan.
(Copyright: http://akorra.com/blog/wp-content/uploads/2009/12/ben-jonson.jpg)
Besök från Kina har det för första gången varit i Sverige då president Hu Jintao avslutade sitt statsbesök idag, söndag. Ett omdiskuterat besök. Mera även om detta senare.
Prinsessan Madeleine firade sin födelsedag idag.
English:
I - Gunnar - devote myself to mowing the lawn that have grown in such a rapid pace that own might think we used something like 'Substral' (nourishment for plants). We thought for a short while that maybe it would be better to transform our garden into a jungle adventure park but we did not. With a effective lawn mower that I lended from one of our neighbours, I managed to make the lawn look quite good.
In the evening Aurore and I head of to one of our parks built like a amphitheatre with a stage - 'Vitabergsparken' - where we watch the 'Park theatre' and their production of 'Volpone' a play by Ben Johnson first performed in 1606. Ben Johnson was a play wright who many regard as actually being Shakespeare even if science have discussed this to and fro through decades maybe centuries.
We will be writing more about this play and many other things we have not written about the last few weeks.
We have had our first official visit from China, Hu Jintao, the president, a much talked about visit.
More about this and many other things later.
(Photo copyright: http://news.xinhuanet.com/english/2008-01/01/xin_0321204312138578918221.jpg)
Princess Madeleine celebrated her birthday today at the Royal Castle in Stockholm.
(Photo copyright: http://images.starlounge.com/slideshows-2/Madeleine1.jpg)
Jag, Gunnar, ägnar en stor del av dagen åt att klippa gräsmattan som vuxit som hade vi använt Substral eller liknande.
Vi funderade en kort stund om vi inte skulle omvandla trädgården till en djungeläventyrspark.
Halvmeter högt stod gräset men med grannens effektiva gräsklippare gick det bra att få någorlunda bukt med denna 'gräsliga' trädgård.
(Copyright: http://www.cypherpress.com/beardsley/beardsleyimages/volpone.gif)På kvällen beger vi oss till Vitabergsparken nära Sofia kyrka för att se Parkteaterns uppsättning av pjäsen 'Volpone' av Ben Johnson, första gången spelad 1606. Ben Johnson var ju en pjäsförfattare som många menar i själva verket var Shakespeare även om forskningen vandrat fram och tillbaka kring denna tes genom årtiondena, kanske århundradena.
Vi återkommer med en liten 'recension' kring denna och har även mycket annat att berätta som vi inte hunnit blogga om den senaste veckan.
(Copyright: http://akorra.com/blog/wp-content/uploads/2009/12/ben-jonson.jpg)Besök från Kina har det för första gången varit i Sverige då president Hu Jintao avslutade sitt statsbesök idag, söndag. Ett omdiskuterat besök. Mera även om detta senare.
Prinsessan Madeleine firade sin födelsedag idag.
English:
I - Gunnar - devote myself to mowing the lawn that have grown in such a rapid pace that own might think we used something like 'Substral' (nourishment for plants). We thought for a short while that maybe it would be better to transform our garden into a jungle adventure park but we did not. With a effective lawn mower that I lended from one of our neighbours, I managed to make the lawn look quite good.
In the evening Aurore and I head of to one of our parks built like a amphitheatre with a stage - 'Vitabergsparken' - where we watch the 'Park theatre' and their production of 'Volpone' a play by Ben Johnson first performed in 1606. Ben Johnson was a play wright who many regard as actually being Shakespeare even if science have discussed this to and fro through decades maybe centuries.
We will be writing more about this play and many other things we have not written about the last few weeks.
We have had our first official visit from China, Hu Jintao, the president, a much talked about visit.
More about this and many other things later.
(Photo copyright: http://news.xinhuanet.com/english/2008-01/01/xin_0321204312138578918221.jpg)Princess Madeleine celebrated her birthday today at the Royal Castle in Stockholm.
(Photo copyright: http://images.starlounge.com/slideshows-2/Madeleine1.jpg)25 April 2007
Bernard-Marie Koltès
Filmhuset i vanlig ordning för mig och Aurore och jag tror jag skrivit det tidigare men vi borde få eget rum med badrum och alla andra faciliteter här då vi så ofta frekventerar institutionen. Vi höjer besöksantalet på biblioteket med flera hundra procent.
På kvällen blir det teater (Stadsteatern): 'Västra Kajen' ('Quai Ouest') av Bernard-Marie Koltés, den franske dramatikern som dog, relativt ung, i AIDS.
Han kom att se sin första teaterpjäs då han var tjugo år gammal, alltså relativt sent i livet. Denna gjorde dock sådant intryck på honom att han önskade sig själv till teatern.
Det var en uppsättning av Seneca's 'Medea' på Strasbourgteatern i regi av Jorge Lavelli, en uppsättning som uppenbarligen utgjorde en av flera inspirationskällor till att ta sig an fru Thalia.
'Västra kajen' handlar om en man - Maurice (Ulf Brunnberg) - som uppenbarligen är företagsledare vilken, tillsammans med sin sekreterare eller 'allt i allo', tar sig ned till ett skumt hamnområde i New York i syfte att dö.
Hon vägrar först tro att han de facto skall sätta dessa planer i verket men efter hand framträder hans intentioner klart och tydligt.
På denna plats finns redan ett antal vinddrivna gestalter som bebor detta område och mellan vilka det finns mer eller mindre starka band, ofta mindre starka rent känslomässigt.
Det handlar mer om maktkamp och att markera sitt revir i denna lilla värld där utnyttjandets filosofi dagligen och stundligen tar sig uttryck i en viljornas kamp.
Då de 'nya' anländer möts de med misstänksamhet och de sociala rutinerna som utvecklats i denna misär rubbas.
Efter att ha lyckats övertyga de hemlösa om att han inte är polis eller representant för någon myndighet, ser inte minst den självutnämnde ledaren för de hemlösa en möjlighet att kanske utnyttja denne man.
Han önskar hjälp att hitta en plats att dö på och vill därför att någon av de andra personerna skall hjälpa honom ned till hamnområdet för att där kunna dränka sig.
Nu utvecklar sig ett drama mellan de olika gestalterna där en katten-på-råttan-lek uppstår kontrahenterna emellan.
Man anar också långt mer komplexa emotionella sår och problem hos de olika individerna, sådant de försöker dölja under en känslomässigt hård och bestämd yta.
Trots alla dessa underliggande implikationer kan jag inte engagera mig i de skilda gestalterna och deras olika mer eller mindre tragiska liv. Inte heller kan jag uppskatta de ironier och sarkasmer som sägs vara Koltés kännemärke.
Kan inte bedöma Koltés som dramatiker eftersom jag tror detta är den första uppsättningen av någon av hans dramer som jag någonsin sett.
Däremot kan jag kanske bedöma denna uppsättning och jag finner den inte vara tillräckligt intressant för att väcka mitt intresse att se mer.
Skådespelarna - som i och för sig är namnkunniga - gör inget intryck på mig, scenografin är inte innovativ och texterna är inte tillräckligt intresseväckande eller belysande då det gäller att behandla frågor om den mänskliga existensen, liv och död.
Det jag kanske uppskattar bäst är ljussättningen.
English:
The Swedish Film Institute as usual and I think I have written this before but I am personally in favour of me and Aurore getting a room of our own at the Institute considering how often we frequent this institution.
In the evening we set of to the Municipal Theatre in Stockholm City ('Stadsteatern') to see 'Quay West' ('Quai Ouest') by the French dramatist Bernard-Marie Koltès who relatitivly young died in AIDS.
He saw his first play when he was twenty years old - relatively late in life - but this production impressed on him and became one of the most important components for him when he, himself, decided to engage in writing.
The play he saw was directed by Jorge Lavelli and it was a production of Seneca's 'Medea' at the Strasbourg Theatre. He now decided himself to become a part of Mrs Thalia.
'Quay West' is a play about a man - Maurice, head of some company - who arrives to a shady port in New York in order to take his life. He arrives there with his secretary who at first tries to talk him out of this 'ridiculous' idea, an idea she initially does not believe in. After a while it's clear though that Maurice 'means business'.
In this area there are already a number of marginalized people living their 'outcast'-lives. Between them there exist more or less strong bounds, maybe less strong when it comes to the emotional aspects. It's more of a power struggle going on in order to protect one's preserves in this small world where the philosophy of exploitation at a daily basis manifests itself in the struggle of the mind and will.
When the 'intruders' arrive they are met by suspicion and the social rutines developed within this miserable 'subworld' is disturbed.
After having succeeded in convincing the homeless that he is not a police officer or a representative from any other authority the 'leader' among the homeless sees a chance to take advantage of Maurice.
The only thing Maurice wants though is help to find his way to a special place in the harbour where he can drown himself.
A drama unfolds between the different characters in which the power and initiative constantly varies between the individuals.
One can also imagine the more complex relations and feelings of loss and loneliness, the characters try to hide behind a tough and determined facade.
In spite of all these underlying implications I can't engage myself in the different persons and their more or less tragic lifes. Neither can I appreciate the irony and sarcasms that is said to be distinguishing features in the plays by Koltès.
I can't however judge Koltès from this play as I think this is the first production of a play by him I have seen on theatre.
I can however assess this production and I don't find it interesting enough.
The actors are very well known in Sweden but they do not impress on me, the mise en scène/stage design is not innovative and I don't even find the text interesting enough inspite it is dealing with important questions of the human existence, life and death.
I appreciate the light however.
(Photo Bernard-Marie Koltés copied from: http://2009sediments.files.wordpress.com/2009/10/koltes-30632.jpg)
19 April 2007
Anton Tjechov
Svenska:
Efter Filmhuset blir det Finlandsinstitutet och ett vernissage med fotografier från Wasa teater i Finland under 80 års tid. Detta vernissage har dock inte något klart uttalat tema som vi kan säga oss till fullo förstå det unika i.
Den heter kort och gott: 'Bilder från scenen 1926-2006' men vi kan inte se vad som utmärker dessa bilder framför bilder från andra teaterscener.
Teaterchefen Paul Olin talar och han läser lustigt nog ett stycke ur den pjäs vi skall se på kvällen, nämligen 'Tre systrar' av Anton Tjechov.
Fotografierna visar bl.a. Ylva Ekblad, en syster till vår i Sverige så omtyckta Stina Ekblad som agerat både på film och inom teatern.
Jag frågar Bengt Packalén om det finns en tredje syster i det att jag berättar att vi skall se Tjechovpjäsen ikväll samt att teaterchefen nämnden den då han läste sitt citat.
Det kunde ha varit magiskt men någon tredje syster finns uppenbarligen ej.
Efter detta tog vi oss till Teaterhögskolan för att se tredjeårselevernas uppsättning av ovan nämnda pjäs 'Tre systrar' i regi av Peter Oscarsson.
En av rollerna spelades av Hannes Meidal som jag - för att nu återknyta till tretalet - nu ser för tredje gången: Först i 'Pelikanen' av August Strindberg och därefter i en pjäs om Kafka med samma namn på Strindbergs Intima Teater för ett par år sedan knappt.
Vi blev dock inte särskilt imponerade av skådespelarnas prestationer. I vissa fall kändes det t.o.m. som en skoluppsättning - vilket det ju är - men då mer än amatörskoluppsättning och så skall det inte kännas då man ser semiprofessionella skådespelare.
Scenografin tyckte vi dock mycket om, Aurore och jag.
Jag fick i foajén se ett foto av den avgångsklass vars sistaårspjäser jag tillsammans med en god vän och blivande skådespelare såg 1981.
Det var skådespelarna Peter Stormare, Maria Johansson, Jessica Zandén, Sissela Kyle, Staffan Hallerstam, Roger Storm, Göran Engman, Tomas Norström, Jonna Arb, Annette Stenson, Göran Thorell och Cecilia Nilsson. Klicka här för fotolänk till avgångsklassen 1981.
English:
After The Swedish Film Institute we continue to The Finland Institute for an exhibition with photos taken at the Wasa Theatre in Finland.
The name of the exhibition was 'Pictures from the stage 1926-2006' but we couldn't figure out what differed these pictures from others taken at other theatres.
The Head of the theatre, Paul Olin, talked and he quoted, amusingly enough, a part from 'Three sisters' by Anton Tjechov, the very same play we were about to see that same evening.
On the photos we could see actress Ylva Ekblad among others, a sister to a well known and very popular Finnish-Swedish actress in Sweden, namely Stina Ekblad.
I asked Bengt Packalén, the head of the institute if there were another sister making it 'three sisters' but there is not according to him.
After this we went to National Academy of Mime and Acting to see 'Three sisters' a production with the well known director Peter Oscarsson.
To connect to the figure 'three' I for the third time saw the young actor Hannes Meidal. The first play in which I saw him acting was 'The Pelican' by August Strindberg and a play about Franz Kafka called 'Kafka' at 'The Strindberg Intimate Theatre' in Stockholm two years ago.
This night none of us were impressed by the actors and sometimes it felt like a school production and I don't mean a professional actors school like this one.
We liked the stage design very much both of us though.
In the hall we could see photos of former actors and their last performances at the school. I found the class I saw in 1981 with the former pupils, later actors:
Peter Stormare, Maria Johansson, Jessica Zandén, Sissela Kyle, Staffan Hallerstam, Roger Storm, Göran Engman, Tomas Norström, Jonna Arb, Annette Stenson, Göran Thorell and Cecilia Nilsson. Click here for a photo link showing these actors in 1981.
After The Swedish Film Institute we continue to The Finland Institute for an exhibition with photos taken at the Wasa Theatre in Finland.
The name of the exhibition was 'Pictures from the stage 1926-2006' but we couldn't figure out what differed these pictures from others taken at other theatres.
The Head of the theatre, Paul Olin, talked and he quoted, amusingly enough, a part from 'Three sisters' by Anton Tjechov, the very same play we were about to see that same evening.
On the photos we could see actress Ylva Ekblad among others, a sister to a well known and very popular Finnish-Swedish actress in Sweden, namely Stina Ekblad.
I asked Bengt Packalén, the head of the institute if there were another sister making it 'three sisters' but there is not according to him.
After this we went to National Academy of Mime and Acting to see 'Three sisters' a production with the well known director Peter Oscarsson.
To connect to the figure 'three' I for the third time saw the young actor Hannes Meidal. The first play in which I saw him acting was 'The Pelican' by August Strindberg and a play about Franz Kafka called 'Kafka' at 'The Strindberg Intimate Theatre' in Stockholm two years ago.
This night none of us were impressed by the actors and sometimes it felt like a school production and I don't mean a professional actors school like this one.
We liked the stage design very much both of us though.
In the hall we could see photos of former actors and their last performances at the school. I found the class I saw in 1981 with the former pupils, later actors:
Peter Stormare, Maria Johansson, Jessica Zandén, Sissela Kyle, Staffan Hallerstam, Roger Storm, Göran Engman, Tomas Norström, Jonna Arb, Annette Stenson, Göran Thorell and Cecilia Nilsson. Click here for a photo link showing these actors in 1981.
(Photo Anton Tjechov copied from: http://swedish.ruvr.ru/data/141/611/1233/Chehov.jpg)
(Foto Ylva Ekblad kopierat från:http://static.yle.fi/ims/svenska/2011/25/164664e037d3473c8b/164664e037d3473c8b_3.jpg)
(Foto Stina Ekbland kopierat från: http://www.teateraccent.se/cms/cms_documents/stina_ekblad_cato_lein_1181215619_7845231.jpg)
Subscribe to:
Posts (Atom)