Helena Sandström & Annika von Hausswolff

Svenska (English below):

Idag har vi bestämt oss (Aurore och jag) att se en utställning med silverkonst(-smide).

Vi beger oss därför till Nutida Svenskt Silver för en utställning med konstnären Helena Sandström.
Helena Sandström har haft utställningar i Washington, Helsingfors, Moskva, Kaliningrad men nu är det hög tid för henne att visas i Stockholm.

Hon har tidigare haft utställningar i Sverige och Stockholm om jag förstår henne rätt. Sandström blev ganska uppmärksammand då ett av hennes examensarbeten - hennes 'Äggskalshalssmycke' - köptes in av Nationalmuseum och dess samlingar. 'Lönnfrökrage', ett annat smycke från den utställningen köptes in av Röhsska museet i Göteborg.

Vi tyckte båda mycket om denna utställning där hon arrangerat det så att hennes smycken var innefattade i tavelramar, ibland tomma ibland med bilder på människor. Dessa hade hon funnit på loppmarknader och liknande.
En schal med små silverblommor blev en av Aurore's favoriter - om man inte var tvungen att ta hänsyn till priset.
Efter detta blev det en utflykt till SAK - Sveriges Allmänna Konstförening, där vi såg en utställning med foton av Annika von Hausswolff (Info Moderna museet: Annika von Hausswolff) som finns representerad på Moderna museet bl.a.
Denna fotoutställning föreställer von Hauswolff naken med som enda assecoir en motorsåg som hon likt en fallos håller framför sig.
Det är en bildserie med samma motiv och i stort sett samma poser från konstnärens sida.

I övrigt tog vi även del av andra konstverk på SAK. Dessa har flyttat till Linnégatan från Konstakademiens lokaler på Fredsgatan där de tidigare hade långt större lokaler.
Lokalhyran blev dock för hög för dem och ekonomiskt stöd och hjälp kunde de ej hitta.

Cinemateketfilmerna idag blev: 'Le amiche' ('Väninnorna') av Michelangelo Antonioni och 'Secret Agent' med den svenska titeln 'Spioner i hälarna' av Alfred Hitchcock.

I förstnämnda film får vi följa Clelia som kommer från Rom till sin hemstad Torino för att starta upp en modesalong.
Under sin första natt på sitt hotell dör kvinnan i rummet bredvid av en överdos av mediciner. Clelia finner sig nu involverad i ett drama med den döda kvinnans väninnor och deras män eller ex-män. Denna historia drar henne djupare in i och ned i relationella problem och får henne att till slut även ompröva om hon skall fortsätta med den sysselsättning hon nu har engagerat sig i.

Film nummer två är Alfred Hitchcocks 'Spioner i hälarna'/'Secret Agent' där en författare - Edgar Brodie (John Gielgud) rekryteras av den brittiska underrättelsetjänsten under Andra Världskriget för att eliminera en tysk spion efter att först ha försökt utröna vem denne är. Till sin hjälp har han en skrupulös man kallad 'Generalen' (Peter Lorre) som skall hjälpa honom med själva mordet.
En kvinna - Elsa Carrington (Madeleine Carroll) - spelar hans maka men hon har inte riktigt förstått allvaret i själva uppdraget utan anser endast att detta är en spännande historia. På vägen till målet råkar de döda fel man men till slut drabbas den tyske kontraspionen av den vedergällning man från brittiskt håll planerat.

English:

Aurore and I felt inclined for silver today.

Therefore we visited the exhibition hall 'Contemporary Swedish Silver' (my tranlslation from 'Nutida Svenskt Silver') and an exhibition with jewellery and necklaces by Helena Sandström.

She has had exhibitions in Washington, Helsinki, Moscow and Kaliningrad. Two of her first pieces of work when she graduated from art school were bought by the National Museum of Art and the art museum Röhsska in Gothenburg.

We liked a great deal of her art and she had arranged some of it so it was hanged inside picture frames, sometimes empty and sometimes with a photo inside them.
A shawl with small silver flowers in it became one of Aurore's favourites.

From this exhbition we went on to the next, namely a photo exhibition with photos by Annika von Hausswolff an artist represented at The Museum of Modern Art among other places.
This time we got to see a series of photos depicting the artist naked with only a chainsaw as the only accessory in front of her. TEXAS CHAINSAW MASSACRE REPRODUCTION as Aurore commented.

There where a series of photos almost looking the same with slight differences between them. In all there are more than 400 photos but at 'The Swedish General Art Society'/'Sveriges Allmänna Konstförening' (my translation) we could see about 40 of them.
We also took a look at other pieces of art. This association earlier had their premises in the same house as The Academy of Art (Fredsgatan) but they couldn't afford the rent so they moved to Linnégatan.

The films today are: 'Le amiche' by Michelangelo Antonioni a film about Clelia who arrives to her native Turin from Rome in order to set up a new fashion salon. On her first night at the hotel where she lives, a soman takes an overdose of pills and dies. Clelia now becomes involved with this woman, her life story and not least her friends Momina, Nene and Mariella and their men and ex-men. This involves love, hate and jealousy, unfaithfulness and she maybe becomes more involved than she ever wished to be. It also affects her work and future plans concerning her fashion salon, the salon becoming the scene for many settlements between her new friends.

'Secret Agent' by Alfred Hitchcock is a classical story about a novelist - 'Edgar Brodie' (John Gielgud) who is recruited by the Brittish intelligence during World War I in order to find and eliminate a German spy. As his two collaborators we find a man called 'The General' (Peter Lorre) and a 'wife', 'Elsa Carrington' (Madeleine Carroll). 'The General' is a scrupulous man who is going to help him kill the agent, while 'Elsa' is more in this for the thrill of it. In their work to eliminate the German agent they first by mistake kill the wrong man.

(Photo artwork Helena Sandström copied from: http://www.nutida.nu/smeder/HelenaSandstrom/HelenaSandstrom-6394-320.jpg)
(Foto flicka med motorsåg kopierat från: http://aros.ziteman.com/archive/BilledeArkiv/SAMLINGEN/838_Hausswolff%5B1%5D.gif)

(Foto Annika von Hausswolff med motorsåg kopierat från: http://www.konstforeningen.se/wp-content/uploads/2010/exhibitions/galleriet/hausswolff.jpg)

Ces rencontres avec eux & Daniel Harding

Svenska (English below):

Dags för en hårklippning idag. Jag börjar se ut som en hippie och det är inte riktigt min stil.

Innan detta Filmhuset för mig och Aurore.

Under tiden jag klipper mig (eller snarare frisören), träffar Aurore väninnan Tessa.

Aurore och jag ses därefter för att gå till Sture och se filmen 'Ces rencontres avec eux' av

Jean-Marie Straub och Danièlle Huillet.
Filmen är svår att beskriva men består av ett antal dialoger mellan människor som ibland tar gestalt av antika gudar så som man förstår det via deras dialoger sinsemellan.
Stora, viktiga frågor avhandlas men trots att skådespelarna skall vara statiska i sitt framträdande kunde man gjort dessa dialoger mer levande.

Kvällen avslutas i Berwaldhallen där vi lyssnar till Radiofymfonikerna under ledning av Daniel Harding den nye unge chefsdirigenten.
De spelar bl.a. ett stycke av Pierre Boulez; 'Eclat' ett stycke för 15 instrument från 1965.

Ett vackert intressant stycke som arbetar med pauseringar, stor dynamik och intressant samspel mellan musikerna. Ett såvitt jag förstår svårspelat stycke.

Tyvärr har jag ett par platser bort från mig en kvinna som jag senare förstår har psykiska problem vilken hostar och snyter sig högt och tydligt under detta stycke där inte minst pauserna, tystnaden, det dämpade är så viktigt för styckets särart. Hon kastar också sin väska i golvet efter att ljudligt ha öppnat den för att leta efter någonting.
I mellanpausen talar jag med en vaktmästare som mycket väl känner till denna kvinna och innan jag beskriver henne har han talat om hur hon ser ut. Då hon reser sig för att gå visar det sig att hennes byxor är söndertrasade. En äldre man och kvinna som sitter bredvid henne tar mycket illa upp och flyttar i pausen till annan plats.
Efter pausen återkommer dock denna kvinna ej till sin plats. Aurore och jag talar med ett par bredvid oss som har abonnemang och som flera gånger haft samma problem med denna kvinna.

Kvällens konsert avslutas med Gustav Mahler's 7:e symfoni i e moll, kallad 'Nattens sång', ett intressant stycke musik och kanske hans bästa symfoni. Kraft och dynamik präglar framförandet som dock i vissa partier kan kännas en aning volymstarkt på ett inte helt avvägt sätt.

English:

Time for a haircut today. I begin to look like a hippie and that is not quite my style.

Before this we begin the day at The Swedish Filminstitute.

Meanwhile I get my hair cut, Aurore meets her friend Tessa.

After that we go to cinema Sture to watch the film 'Ces rencontres avec eux' by Jean-Marie Straub and Danièlle Huillet.

It's hard to describe this film but it consists of a number of dialogues between people who sometimes take the shape of ancient gods. Great, important issues are discussed but even though the actors are supposed to be static in their acting one could have made these dialogues more alive. Aurore who has seen a lot of their films thinks it is not one of the best ones.

The evening ends in the Berwald Concert Hall (named after Franz Berwald) where we listen to The Swedish Radio Symphony Orchestra conducted by their new chief conductor Daniel Harding, only 31 years old.

They begin with Pierre Boulez' piece 'Eclat' a piece of music for fifteen instruments from 1965.

This is a beautiful and interesting piece of music working with pauses and great dynamic and an interesting cooperation between the musicians. It's a piece of 'hazardous' music because how it is performed is very much decided on the spot in 'real time'.

Unfortunately a woman with - as I later understand - psychic problems disturbs the performance by sneezing and coughing loudly and during the pause I talk to one of the janitors and he knows her well. She has been here many times and it's always the same problem.

After this first piece of music we get to listen to Gustav Mahler's symphony number 7 in e minor, called 'The Song of the Night'. A very powerful and dynamic performance even though I sometimes found some parts to loudly played. Some instruments were too much accentuated in my view.

Bamako

Svenska (English below):

Dagarna blir ljusare och ljusare och värme och sol är på väg tillbaka peu à peu men det går inte tillräckligt fort.

Efter Filmhuset beger sig Aurore och jag i - nästan - vanlig ordning till Sture för att först se filmen 'Bamako' av Abderrahmane Sissako och därefter 'De 39 stegen' av Alfred Hitchcock.

I den första filmen har man i ett litet afrikanskt samhälle iscensatt en rättegång där Världsbanken och Internationella Valutafonden ställs till svars för sina åtaganden som motståndarna till dessa institutioners arbete anser ha förvärrat fattigdomen i Afrika.

Denna rättegång utspelas mot bakgrund av det dagliga livet i det lilla samhället, där människor hämtar vatten, gifter sig och lever sitt dagliga liv omkring den provisoriska 'rättssalen'.

I denna 'rättegång' deltar människor från orten och andra delar av Afrika samt jurister och domare som ej är skådespelare utan riktiga yrkesmän.

Som fond utspelas ett drama mellan Melé, en kvinnlig barsångerska vars man Chaka är arbetslös och de är båda på väg att skiljas. En intressant iscensättning där man successivt bygger upp en spänning mellan de olika kontrahenterna, både i rättssalen och på det privata planet.

Vittnesmålen blir mer och mer engagerande och juristerna pläderar hårdare och hårdare för sina respektive ståndpunkter. Kontrasten mellan de västerländskt präglade sättet att bedriva en rättegång och vissa lokala människors mer direkta, känslomässiga sätt att redogöra för de lidanden de anser att ovan nämnda institutioner tillfogat dem, utgör också det ett intressant berättartekniskt grepp. En äldre man uppför en klagosång där texten inte är förståbar för alla men där vi alla trots allt kan förstå den sorg och det lidande han redogör för. Ett gripande inslag.

Efter detta följer den klassiska Hitchcockfilmen 'De 39 stegen' och den avser jag inte redogöra för eftersom jag utgår från att alla som har de ringaste intresse för film sett detta alster - mer än en gång t.o.m.

English:

The days are getting longer and longer and the 'heat' of the sun is getting more 'intense'. The spring has begun and the summer is on its way(?) but unfortunately it takes too long, in my opinion.

After The Swedish Filminstitute we continue - Aurore and I - to cinema Sture in order to watch the two films 'Bamako' by Abderrahmane Sissako and The 39 steps by Alfred Hitchcock.

The first film deals with the question of how and in what way the IMF and World Bank is helping Africa out of poverty or if they really do. In a small community a court has been set up. In this court we meet professional lawyers and judges and people from different parts of Africa or maybe only from this small community who witness about the work of these two institutions.

In the background the 'normal' life in the village/community continues as usual.

We can also follow the unsettled matters between Melé, a bar singer, and her husband Chaka who is out of job. They are on the verge of breaking up.

Another interesting factor in the film is the difference between the 'Western way' of court proceedings and the different testimonies with sometimes a great deal of emotional expression. One testimony among others is the old man who sings a 'complaint song' where the words to most people are incomprehensible but the inner meaning of his testimony is clear to everyone despite this. A moving part in the film.

After this follows The 39 steps by Alfred Hitchcock but that film I am not going to refer as I gather most of you reading this have seen it.

La Vie en Rose

Svenska (English below):

Efter Filmhuset beger sig Aurore och jag in till stan, Aurore för att träffa sina arbetskamrater på Glimz och jag för att uträtta ett antal ärenden.

Efter mötet tar vi oss något att äta för att sedan styra stegen mot biografen Astoria på Nybrogatan där vi skall se 'La Vie en Rose' filmen om Edith Piaf och hennes självförbrännande liv.
Filmen är regisserad av Oliver Dahan och i huvudrollen ser vi Marion Cotillard. I Frankrike heter filmen 'La Môme' efter det smeknamn Piaf gavs som ung.
Filmen är sevärd och Cotillards rolltolkning är underbar.
Det är inte endast att hon stundtals är ganska porträttlik Piaf utan främst att hon gestaltar henne i kroppsrörelser, röst (tal) och mimik på ett strålande sätt.

Filmen vandrar fram och tillbaka genom Piafs liv med bilder från hennes hårda uppväxt fram till den initiala upptäckten och senare stjärnstatus med allt vad detta förde med sig av bl.a. divalator.
En förhållandevis rättvis tolkning som inte väjer för det mindre smickrande dragen i Piafs karaktär. Det är en härlig film som dock inte förnyar filmkonsten som sådan.

English:

After the Swedish Filminstitute Aurore and I take the bus to city where Aurore has a meeting with her co-workers at Glimz.

After this we meet to eat and then we continue to cinema Astoria to see the film 'La Vie en Rose' or 'La Môme' as it is called in France. The latter name is taken from the nickname Edit Piaf was given as young. The director is Olivier Dahan and in the rôle as Piaf we see Marion Cotillard.

This young actress is fantastic in her portrayal of Piaf.
Not only does she resemble her in appearance but the way she walks, talks and behaves gives us a notion about Piaf in a more complexed way.
The film wanders back and forth between her childhood, adolescence and time as a great star.
We are also being presented the less flattering sides of Piaf after becoming a famous star with all her diva behaviour.

It's a wonderful film, though it's not going to revolutionize the Seventh Art per se.

Allhelgonakyrkan and An Affair at Akitsu

Svenska (English below):

Allhelgonakyrkan på Södermalm är dagens mål för gudstjänsten.
Denna lilla fina träkyrka som inte många kanske känner till ligger inte långt från Teaterhögskolan i en liten fin park.
Här gifte sig en gång en av mina kamraters föräldrar, varvid bruden drabbades av en black out och inte kom ihåg någonting från det hon gick in i kyrkan till hon kom ut. Hoppas allt gick rätt till.

Dagens präst är Mary Philipson och besökarna räknas till samma antal som Jesus med lärjungar, nämligen tretton.

Efter gudstjänsten går vi till N.K. - 'Det stora varuhuset', som reklamen sade förr - i syfte att, tror vi, vara med om avsmakning av choklad. N.K:s chefskonditor Stefan Johnson-Petersén skall demonstrera 'regnskogscertifierad choklad' men besökare går mest förbi då man håller till i entrén och inte riktigt kan fånga uppmärksamheten hos kunderna.
Åtminstone inte då vi är där.
Dessutom har man ett rep kring den plats där de står vilket inte underlättar tillgängligheten. Det blir inga smakprov för oss men däremot för ett äldre par som skall uttala sig om chokladsmaken. Buuu.

På Cinemateket ser vi 'An Affair at Akitsu' av Yoshishiga Yoshida om en kvinna som räddar en man till livet då han vill dö. Hon får honom på fötter igen men han blir beroende av henne även om hon önskar att han skall lämna henne och finna annan mening i livet. Han utnyttjar henne känslomässigt. Hon kan inte riktigt släppa loss och önskar till slut att hon inte räddat honom och även han ger uttryck för denna tanke då han känner sig bortskuffad.
En vacker film med den utmärkta skådespelerskan Mariko Okada som senare blir regissören Yoshidas hustru och tillsammans med honom gör fler filmer.

English:

'Allhelgonakyrkan' ('All Saints church') on the southern borough of Stockholm is our 'churchstop' this Sunday. It's a lovely little wooden church placed in a small park.
I remember that the parents of one of my oldest friends from school married here. His mother - the bride - suffered a 'black out' and did not remember one single thing from the moment she entered the church till she left it. Let's hope everything worked out well. They are almost 80 years old and are still - if they still live - married. Our clergyman/-woman today: Mary Philipson. The amount of church goers were equivalent to that of Jesus and the disciples: 13.

After this we went to the department store N.K. - 'The Great Department Store', as the slogan said in older times - in order to participate in chocolate testing - we thought. It was the pastry chef of N.K. Stefan Johnson-Petersén who demonstrated different kinds of 'rain forest certificated chocolat' but only one elderly couple got the chance to test these sweets - zut!

Cinematheque and the film 'An Affair at Akitsu' by Yoshishige Yoshida ends this day. This film tells the story about a woman who rescues a man when he wants to kill himself and takes him to her home and it's a very beautifully told story with lovely aesthetics. The man becomes obsessed and dependent on the woman, something they both regret. He tries to take advantage of her from an emotional aspect by using his illness to make her feel sorry for him.

Fine acting from Marika Okada who later became the wife of Yoshida and made more films with him.

The Ipcress File

Svenska (English below):

Aurore och jag har fått en inbjudan till vernissage på Millesgården med konstnärerna Ann Edholm och Håkan Rehnberg, av vilka man visar upp måleri och skulptur.
Invigningen sker officiellt 15.00 men vi bestämde oss för att gå klockan 12.00 då de öppnade.
Visserligen missar vi vinet och minglet där förstnämnda är en god orsak till att egentligen komma senare men.....

Ann Edholm arbetar mycket med måleri där hennes tavlor kan ses som symboler för olika företeelser i livet, samhället men är också stramt hållna med en skalmodell som alltid mäter ett till ett. Vissa drag av Olle Baertling kanske kan skönjas men också Malevitj.

Håkan Rehnberg arbetar i en zon melllan måleri och rumsliga objekt där förståelsen av verket symboliska uttryck står i centrum kanske man kan säga.

Även hos honom är skalan viktig. Det finns i hans skulpturer ett organisatoriskt drag där olika vinklar och mått är viktiga element.

Vi fann vissa av hans målningar intressanta och så även vissa av Edholms men teckningar och de skulpturala var inte lika intressant. Några objekt med färg målat på stora glas hängandes på väggen förde tankarna till gobelänger. Detta var verk av Rehnberg.

Efter detta vernissage direkt till Cinemateket och filmen 'The Ipcress File' ('Fallet Ipcress', trailer nedan) av Sidney J. Furie. Denna film berättar historien om ett antal forskare som mystiskt försvinner för att några dagar senare återfinnas igen. De har dock genomgått någon form av 'hjärntvätt' där ingen tycks komma ihåg sin egen forskning och de resultat man tidigare kommit fram till.

Man sänder från britternas sida en agent, Harry Palmer - spelad av Michael Caine ("grrrrrr.." som Aurore säger) - som skall undersöka vad som hänt dem. Palmer undrar varför han utsetts till detta uppdrag och tror det är hans bakgrund med diverse incidenter som givit honom ett renommé som en 'bad boy' som gör att man anser man kan undvara honom.

Hans chefer är brittiska, korrekta torrbollar där den ene är torrare än den andre och Palmer tål dem lika lite som de tål honom. En förrädare finns dock inom spionorganisationen och det är denne man måste komma åt. En habilt berättad historia som innehåller både spänning och humor, i lite av James Bond-stil.

Filmen efter denna blir: 'L'intouchable' av Benoît Jacqout (trailer nedan).
Filmen börjar med en mor som slår till sin dotter i ansiktet (första bilden). Dottern springer sin väg men kommer tillbaka till modern för att fortsätta samtala kring det som upprört dem båda, nämligen frågan om vem hennes far är.
Jeanne, som den unga kvinnan heter - spelad av Isild de Besco - vet att modern besökte Indien och blev förälskad i en man som tillhörde de kastlösa. Denne man är hennes far och Jeanne bestämmer sig för att åka till Indien för att besöka honom.
Denna resa ger henne många olika perspektiv på tillvaron. Hon kan dels jämföra sitt eget liv med det många gånger hårda liv och omständigheter under vilka vissa lever i Indien. Hon får också se att de kastlösa inte alltid - som man ibland får intrycket av - är utstötta ur samhällsgemenskapen. De kan uppbära höga positioner, vara välutbildade men alla vet dock att de tillhör denna de 'lägstas gemenskap' om man kan kalla den så.

Hennes far är lärare och undervisar i en grundskola.
Mötet blir aldrig av men hon ser sin far och träffar många andra personer vilka tillhör hans familj och med vilka hon knyter vissa band.

Filmens tema kunde dock ha gjorts intressantare och långa partier kändes som rena transportsträckorna utan egentlig mening för filmen i något avseende.

English:

We start with a vernissage at the Millesgården and a exhibition with art by Ann Eholm and Håkan Rehnberg. We arrive to early to be served wine - wine of course always being half the pleasure at vernissage/exhibitions - but the official opening is at three o'clock.

For Ann Edholm, painting has always been in the center of her artistery and her paintings somewhat reminds me partly of a Swedish painter - Olle Baertling - and partly of Malevitj. The measurements is very important for her and there is almost a 'short circuit' between symbolism and physical expression.

Håkan Rehnberg is moving between painting and physical objects with symbolic values. The scale is very important for him in his art.

We found some of these pieces of art interesting and some paintings on glass were like tapestry but on the whole it left no marks in our souls

After this: 'The Ipcress Files' by director Sidney J Furie with Michael Caine in the leading rôle ("grrrrrrrr...." as Aurore snarls when she sees him). (Trailer above)

Some leading Western scientists have been kidnapped but only a few days after they disappears the reappear again. One problem though:
They have lost their memory and do not remember anything of their scientific work.
The British now send one of their agents - Harry Palmer (Caine) to investigate what has happened to them. His boss sends him to another department within the organization and he gets a new boss as boring and stiff as the other or even more.
As Palmer is regarded as a 'bad boy' when it comes to his reputation in the organization he does not get along to well with his more 'properly' behaving superiors.

Palmer finds out that there is a leak within the secret agent organization and now tries to find out who the traitor is.

An entertaining and sometime thrilling - in a kind way - film with humour. Somewhat like a James Bond story with less 'glamour'.

Next film: 'L'intouchable' by Benoît Jacquot (trailer below).
This film starts with a mother who slaps her grown up daughter in the face and when the daughter flees she calls her back and we get to know the reason for their argument.
Jeanne - Isild Le Besco - wants to know who her father is and she knows her mother has had a relationship with an Indian man belonging to lowest cast in India - the untouchables.
She embarks on a journey trying to find her father and in this search after him she finds out a lot about the Indian society, things she didn't know before. She also gets to know some of his relatives and is invited to a wedding.
She never talks to her father but she sees him when he is working as a teacher in a secondary school.
Not all untouchables are poor outcasts. Some of them have decent jobs and even education.

This story could have become more interesting because of the theme and content is thought-provoking and it could have been told in a more profound way than was the case.

(Photo painting Olle Baertling copied from: http://www.omkonst.com/Bilder07/milles_008.jpg)
(Photo artwork Håkan Renhberg copied from: http://www.nationalmuseum.se/Global/Pressbilder/C_D_Friedrich/282p/Hakan_Rehnberg_Das_Eismeer.jpg)

Francophonopolis

Svenska (English below):

Idag är det franskspråkighetens dag och detta firas bl.a. på Franska institutet i Stockholm med temat serietecknare från både Frankrike, Belgien och andra fransktalande delar i världen.
Inte endast Hergé presenteras (fotot nedan) men självfallet utgör han en av de namnkunnigaste illustratörerna som här finns representerade.

Hergé and Tintin

Aurore och jag besöker intitalt Franskat instituet på förmiddagen då vi 'rekognoserar' samt ser en tecknad film med figurerna 'Blake and Mortimer' - för mig en ny bekantskap men seriefigurer Aurore mycket väl känner till.

Blake et Mortimer, Le secret de l’Espadon (1/3)
envoyé par Blake-1. - Les dernières bandes annonces en ligne.

Vi träffar även Emilie ('Milkymee') som är i full gång med arbete och slutförberedelser inför denna dag som tar slut först sent i kväll.

Efter denna första rekognoscering beger vi oss till Nationalmuseum där vi ser utställnignen 'Blomsterspråk'.
Denna har som så mycket annat i utställningsväg i år tillkommit som en del i firandet av Carl von Linné (Wikipedia om Carl von Linné). Vi firar att det är 300 år sedan han föddes.

Vad gäller själva utställningen fanns ett antal verk som var intressanta men den övergripande känslan var att man letat i förråden för att försöka hitta så många verk som möjligt vilka föreställer blommor eller något till blomstervärlden refererande.
Vi upplevde inte att det fanns någon genuin tanke bakom denna visning av museets 'blomstersamlingar'.

Härefter blev det cinemateket och filmen 'Number Seventeen' av Alfred Hitchcock.

Cinemateket har visat ett antal filmer av denne regissör under vintern/våren men det är inte många av dessa som är värda att se.
Även här kan man fråga sig om man endast letat fram ett namn för att möjliggöra ett retrospektiv i brist på andra alternativ. Det finns intressantare, mer okända filmare med bättre alster än det som - åtminstone denna gång - visats av Hitchcock på cinemateket.

En detektiv letar efter ett dyrbart halsband stulet av ett gäng tjuvar.
Det börjar i ett rivningshus där ett antal människor till slut samlas, alla lika intresserade av halsbandet i fråga. Härefter utvecklas en form av förvecklingshistoria men inledningen, som försöker skapa en film noir ambiance misslyckas i detta och till slut utvecklas filmen till en vanlig detektivintrig med en Agatha Christie touch. Bättre än många vi har sett denna vår men inget mästerverk.

Nu åter till Franska institutet: Samtal mellan Raoul Cauvin, en av grundarna till seritecknarfestivalen i Angoulême, Mikke Shirén, förläggare och chef för förlaget Komika i Sverige samt Kristina Kolehmainen från Serieteket.

Raoul Cauvin

Man diskuterade Angoulêmes roll för synen på seritecknandet som konstart i sin egen rätt. Nutida serier, japansk seritecknartradition och mycket mer samtalade man kring. Intressant.

När detta var klart var det dags för mat, dryck och åter mat och dryck.
I ett stort tält på gården hade man samlat dels artister som gjort grafittikonst, dels sångare, musiker men fr.a. mat och dryck av franskt, belgiskt och grekiskt ursprung bl.a. (grekiska ambassaden ligger i samma byggnad).
Aurore och jag åt så vi sprack (nästan) och det var mycket treligt men alldeles för många människor eller snarare för liten yta att 'mingla' på. Efteråt fick vi höra att det varit 2000 ('eller var det 5000?) besökare.

Vi träffade bl.a. Aurore's väninna Tessa med arbetskamrater med flera. Härlig kväll!

English:

Today it's the Day of the French speaking (world) (my translation) and this is celebrated at the French Institute with the theme cartoons or 'bande dessinée' with introductions of cartoonists from France, Belgium and other French speaking parts of the world.
Not only the most famous of them all - Hergé - was introduced but many other cartoonists of whom some I had not heard of at all.
Aurore and I first visited the Institute in the morning and watched an animated film with the characters 'Blake and Mortimer'. Aurore knew these two characters well but for me this was my first encounter with them.

We also met Emilie ('Milkymee') who works here and she was very busy preparing not least the events for the evening.

MILKYMEE
envoyé par mowno. - Clip, interview et concert.

After this Aurore and I visited the Museum of Fine Arts (Nationalmuseum) for the exhibition 'The Language of Flowers' ('Blomsterspråk').
There are a lot of exhibitions and other events with flowers as a theme this year as we are celebrating the 300 years since the birth of Carl von Linné (Wikipedia on Carl von Linné), the Swedish 'flower king' and one of the first to catalogue and organize the flowers in a scientific classification system of 'families' and 'sub groups'.
He is known as "the father of modern taxonomy".
We felt this exhibition had been put together by almost 'all' the paintings and other art works one had found in the stores of the museum. This without a theme or any other system linking and explaining the idea of this exhibition to the art exposed. It was more a way to show us how flowers and other plants have been depicted throughout the centuries.

We went on to cinema Sture to see 'Number Seventeen' a film by Alfred Hitchcock.
The Cinemateque has decided to show quite a number of the early films by Hitchcock and we have been able to establish the fact that a great name does not necessarily mean great œuvres.
We have, to a great extent, seen his films from the thirtees and there are not many of those we could recommend.

This film circles around a detective and his search for a valuable necklace that has been stolen and it develops into a 'confusion' movie where one does not know who is who. In spite of this it goes on to become a quite ordinary detective story with some ingredients of Agatha Christie. It's is initially a film noir. This one was though better than most of the movies we have seen in this retrospective.

After this, we went back to the French Institute and a seminar about cartoons and especially the cartoon festival in Angoulême in France.

Kristina Kolehmainen

We listened to a conversation between Raoul Cauvin one of the founders of the festival in Angoulême, Mikke Shirén, Swedish publisher, responsible for the publishing hose Komika and Kristina Kolehmainen from the Swedish 'Serieteket' ('Cartoon library').
They talked about the importance of Angoulême in order to make cartoons respected and looked upon like art.
They also talked about the modern cartoonists and of course Japanese cartoons - Mangas.

Interesting.

When this talk was over we went down to the inner yard of the building where they had put up a big tent and where they served plenty of French, Belgian and Greek food (the embassy of Greece is situated in the same building). Performances, graffiti artists, bar and disco and a very nice evening.
We ate and ate and.....

We also met a friend of Aurore - Tessa - who came in time for the food together with some friends from work.

The tent was too small unfortunately or maybe there were to many people. Afterwards we heard that there had been 2000 (or was it 5000?) visitors this evening!

(Bild collage kopierat från: http://www.dn.se/Images/image/11/30/712595.jpg)

(Photo Hergé and Tintin copied from: from: http://www.chine-informations.com/forum/images/cache/1264963625_herge.jpg)

(Bild 'Blomsterspråk', Nationalmuseum koperat från: http://www.nationalmuseivanner.se/files/de-Heem-artikel.gif)
(Photo Raoul Cauvin copied from: http://www.graphivore.be/bgfiles/photo_cauvin.jpg)

(Foto Kristina Kohlemainen kopierat från: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiYJShAiHMXGYNz-FppSyK8NPEr9Mfut_-dnADBLjW7c3hwoIBiChAvRv2F0WFVxtHi-L-NppK1npq-seFQgipJW6FyhKXIKXOSeFOuQProg1_0xyU1ZxXiI2Pv9CEGGNJgLcQnw/s400/Paris+092.jpg)

Kejsaren

Svenska:

Idag är det Filmhuset från 12.00.-15.30 och därefter beger sig Aurore och jag till biografen Sture för att se filmen 'Kejsaren' av Jösta Hagelbäck.

Denna film har som sin historiska bakgrund de skånska betodlarnas import av billig utländskt arbetskraft från Polen och Galizien i början av 1900-talet.
De svenska lantarbetarna protesterade mot dessa fattiga, isolerade säsongsarbetare som de ansåg tog deras arbeten från dem (känns historien igen i dagens 'konkurrensutsatta samhälle'?).

Svenska lantarbetare hade börjat organisera sig och detta tog sig uttryck i hat och rasism och en oförståelse för de ännu fattigare gästarbetarnas situation.

"Sverige åt svenskarna" kom att bli ett slagord som redan då myntats och som alltså inte tillhör dagens metaforer så som man ibland får intrycket av att det gör.

Handlingen utspelar sig under åren 1938-40 då Hitler var som allra starkast och stod på höjden av sin makt.

Elje Ström som är filmens huvudfigur är en psykiskt handikappad son till en skånsk lantarbetare och en polsk betplockerska som återvänt till sitt hemland.
Elje blir mobbad av sina jämnåriga och han hyser en stor längtan efter sin mor eller att åtminstone få veta något om henne. Hans far är dock inte intresserad av att tala med Elje om detta - som han uppfattar det - 'snedsteg' i livet.

Elje längtar också efter en kvinna och söker sig till 'byhoran' som är av polskt ursprung vilken ger honom reminiscenser av sin mor.

Elje reser till slut till Polen där han hamnar på en bordell, blir misshandlad, gripen av polisen för att senare återvända till Sverige där han blir intagen på S:t Lars mentalsjukhus i Lund. Här finner han en annan polsk kvinna vars liv vi tidigare i filmen fått se glimtar av. Han blir kär i henne men allt utvecklar sig inte till det bästa för Elje trots detta.

Filmen kändes som en kommentar till dagens konflikter på arbetsmarknaden mellan människor från länder med lägre löner vilka konkurrerar med svenskar och vars arbete i Sverige ger upphov till konflikter på arbetsmarknaden.
Vi kan bl.a. erinra oss de baltiska byggföretaget som utsattes för blockad eller bär- eller svampplockare från andra länder vilka arbetar både hårdare och billigare än svenskar.

Det fula trynet xenofobi och rasism har alltid varit en del av det svenska samhället - då som nu.

Filmen lyckades dock inte beröra trots parallellerna med dagens samhälle. Filmens titel åsyftar huvudpersonens övertygelse om att han är en kejsare som är kommen för att frälsa världen.

English:

Today Aurore and I stayed on working at the Swedish Filminstitute between 12.00-15.30 and after that we went to cinema Sture to watch a Swedish film called 'The Emperor' by Jösta Hagelbäck.

The historical background to this film is the Swedish sugar beet cultivators in the south of Sweden during the Second World War and their conflicts with labour from countries like Poland and Galizia immigrating to and working in Sweden from the early 1900's.

The Swedish labours had started to organize themselves and the hatred against the foreign labour was immense. They were regarded as 'thieves' coming to Sweden taking the jobs away from the Swedish labours. "Sweden to the Swedes" became a slogan used very intensively during these years when at the same time Adolf Hitler was at the peak of power.

The main character Elje is a psychically (mentally) disturbed young man living with his father who is employed to work in the fields with the beets. This young man has a mother who was a Polish guest worker but since long returned to and living in Poland. Elje is being harassed by the young people of his own age in the village. He both yearns for his mother and a woman. He engages with the local 'whore', a Polish young woman in the village and this bring about more problems for Elje and the woman.

He travels to Poland trying to find his mother. He winds up at a brothel, is beaten up and sent to jail. When he returns to Sweden he is taken to a mental hospital. He meets another Polish woman who works at the hospital and whom he falls in love with but in spite of this things do not turn out well.

The story has clear references to the Swedish society of today with the conflicts between Swedish workers and people coming to Sweden from other countries working for less wages than the Swedes.

Other themes like the xenophobia and racism is something that always have existed in our country. In spite of these similarities I didn't find that neither the film nor the characters caught my attention enough to make it an interesting film.

The title refers to Elje and his belief in being a Emperor whose task is to save the people of the world (or at least the people of Sweden).

(Photo poster copied from: http://www.sfi.se/ImageVault/Images/id_9231/width_227/conversionFormatType_Jpeg/scope_0/ImageVaultHandler.aspx)

Stuff and Dough and Cronaca di un amore

Svenska (English below):

'Stuff and Dough' ('Marfa si banii') är en debutfilm av den rumänske regissören Cristi Puiu.

Den utspelar sig i det post-kommunistiska Rumänien där en ung rumänsk student - som mer eller mindre hoppat av sina studier - och hans familj kämpar för att få ekonomin att gå ihop.
Hans far och mor driver en speceributik från hemmet och Ovidius, som studenten heter, hoppas själv kunna köpa en liten kiosk där han skall kunna få sin utkomst.

Det är sådana drömmar Ovidius när i denna dystra lilla stad där relativt få människor ännu kunnat dra nytta av kapitalismens och marknadsekonomins eventuella 'välsignelser'. De som lyckas är de som ej drar sig för att agera utanför lagens råmärken.

En sådan person är den lokale ljusskygge affärsmannen Ivanov som erbjuder Ovidius en stor summa pengar för att leverera ett paket till Bukarest till en kontakt där. Ovidius ser sin chans att tjäna vad han tror vara lättförtjänta pengar.
Med på denna resa följer honom en god vän och dennes flickvän.
Resan blir dock mer strapatsfylld än de kunnat räkna med då de bl.a. förföljs av en bil från vilken de blir beskjutna. Innehållet i paketet tycks vara något helt annat än de mediciner Ivanov gjort gällande att det är.

Efterföljande film är 'En kärlekskrönika' ('Cronaca di un amore') av Michelangelo Antonioni.
Antonioni's film handlar om en medelålders detektiv som får i uppdrag av sin chef att ta reda på så mycket som möjlligt om det förgångna vad gäller en ung kvinna kallad Paola.
Denna begäran kommer från Paolas make, en överklass-direktör som endast varit gift med Paola under ett års tid och som nu funnit ett antal fotografier på sin hustru som gör honom misstänksam angående huruvida hon fortfarande träffar en av sina gamla fästmän.

English:

The first film at the Cinemateque today is a debut: 'Stuff and Dough' ('Marfa si banii') by the Romanian director Cristi Puiu.

In post-communist Romania a family is struggling to survive by selling groceries from their own grocery store operated from the appartement where they live.
Ovidius the son in the family and a dropout-student, is dreaming of starting up his own business, a kiosk somewhere.
This dream all of a sudden seem realizable when the local disreputable businessman offers Ovidius a great amount of money if he agrees to deliver a package to Bucharest, no questions asked.
Ovidius offers his best friend and his girlfriend to join him, or rather; they insist coming with him.
Unfortunately this is far from a harmless journey and they are pursued and shot at before reaching Bucharest. Ovidius dreams are shattered.

A fine debut even though it sometimes lacked rythm. We got to see some of the difficulties for the post communist countries when trying to rebuild the country and going from one totalitarian system to a state governed by law(?) and order(?). In between there were people trying to gain as much as possible in the interim period between dictatorship and formal democracy.

The next film is not a debut. It's Michelangelo Antonioni's 'Cronaca di un amore' ('Chronicle of a Love'/'Story of a Love Affair') about Carloni a middle-aged detective who is given a new 'case' by his boss. He is going to find out as much as possible about a young woman called Paola and this order comes from her husband, a wealthy upper-class managing director.
The latter has found some photos depicting Paola together with old boyfriends or fiancés and now the husband wants to know if she still meets one of these men or not.

I (Gunnar) was not impressed by his adaptation of this theme and it did not add anything original to it, the way he handled the story. Relatively good points though at IMDb (7,2).

Thérèse Raquin (Marcel Carné)

Svenska:

Dagens film på Cinemateket är Thérèse Raquin av Marcel Carné.

Den är i denna version förflyttad till 40-talets Frankrike/Paris där Thérèse i Simone Signorets gestalt lever ett tråkigt liv tillsammans med sin anemiske make Camille (Jacques Duby), som i sin tur behandlas som en porslinsdocka av sin mor.

Lastbilsföraren Laurent (Raf Vallone) kommer dock in in hennes liv och en passion uppstår.
Han umgås i familjen som en vän till Camille men blir mer och mer frustrerad då han vill ha Thérèse och också märker hur hon våndas i sin relation.

Det slutar med att de av misstag uppstår ett slagsmål på ett tåg där Camille av Laurent slås ned och ramlar av tåget.
Thérése och Laurent försöker dölja för polisen och alla andra att de har något med Camilles död att göra men modern som drabbats av stroke tycks ändå förstå trots att hon nu inte kan tala och en sjöman på tåget har sett det hela.

Sjömannen uppsöker de båda i syfte att utöva utpressning mot dem men till slut löses deras tvist eller gör den det...? (Trailer på italienska tyvärr)


English:

The film at the Cinemateque today is 'Thérèse Raquin' and the director Marcel Carné has transfered the story forward in time to the 1940:s in France/Paris.

Thérèse, impersonated by Simone Signoret, is married to the dull and anemic Camille (Jacques Duby) who is taken care of by his mother as if he were a piece of fragile porcelain.

Thérèse meets the truck driver Laurent (Raf Vallone) and a passion arises. Laurent is becoming more and more frustrated.
He meets Camille, his mother, Thérèse and their acquaintances as a member of the circle of friends and mainly as a friend of Camille whom he at one point has helped (when Camille became drunk).

By mistake a fight between Laurent and Camille starts in a train in the presence of Thérèse and ends with the death of Camille.
Laurent and Thérèse now try to hide that they had anything to do with the death of Camille but a sailor has seen them in the train and visits them in order to blackmail them.

In the end they settle their feud and everything ends good or.....? (Trailer in Italian unfortunately).

(Poster copied from: http://www.lovefilm.com/lovefilm/images/products/9/50309-large.jpg)

La Mort en ce jardin et Sade

Svenska (English below):

Efter Filmhuset beger Aurore och jag oss till Sture för att se filmen 'Djungelmorden' ('La mort en ce jardin') av Luis Buñuel (Wikipedia om Luis Buñuel) med Simone Signoret i en av huvudrollerna.

Detta kan inte sägas vara en av Buñuel's bästa filmer men Signoret i rollen som en 'fallen' kvinna (vilken i ordningen?) var, som vanligt är man benägen säga, mycket gedigen i sin rolltolkning.
Signoret hade också att gestalta andra karaktärsdrag hos en person än de hon i många roller tilldelas.

Här var hon inte lika dominant som i många andra gestaltningar av kvinnor där hon likt en fura står stark och nästintill orubblig i en tuff omgivning.
I denna roll kom hon att visa fram både starka, modiga sidor, svek, ängslan, räddsla, uppgivenhet och lycka i olika situationer under filmens gång.

Senare under kvällen såg vi filmen 'Sade' med Daniel Auteuil i huvudrollen som lättingen som förför en ung kvinna i revolutionens turbulenta tidevarv då de rika och adelsfamiljerna (inte alltid liktydigt) interneras vid olika slott för att senare avrättas.

Auteuils 'Sade' (Wikipedia om de Sade) kanske dock kändes en aning för aimabel och belevad jämfört med den markis man genom litteraturen ('La Nouvelle Justine'; 'Histoire de Juliette' och 'Les 120 journées de Sodome'), får en bild av.

De här omnämnda skildringarna kanske dock mer grundas på rent subjektiva eller intersubjektiva åsikter fotade på den litteratur han efterlämnat i vilken han utförligt beskriver alla de sexuella (en del skulle säga sexuellt perverterade) utlevelser en människa för egen njutning kan utsätta både sig själv och andra för.

Auteuil försöker i sin roll vara ekivok men känns dock en aning 'tam'.

En stillsamt berättad film som inte i första hand fokuserar på alla de sexuella utvikelserna som de väsentligaste utan mer låter rollgestalterna diskutera filosofiska och politiska dagsaktualiteter med varandra, för att därigenom fördjupa synen på den dittills existerande och den härefter framväxande nya samhällsordningen.


English:

After The Swedish Filminstitute Aurore and I continued to cinema Sture to see the movie 'La Mort en ce jardin' by Luis Buñuel (See following website with more information on Buñuel) with among others Simone Signoret in one of the leading rôles.

In this film Signoret plays a prostitute (not the first) who falls in love with an adventurer and gold digger who is suspected for having robbed a bank.
In the small town, depicted, with only gold diggers, prostitutes, local inhabitants and the army, the gold diggers try to revolt against the oppression.
This revolt does not succeed and a group of people try to flee, among them the character played by Simone Signoret.

I do really enjoy seeing Signoret and in this rôle she is not the continually strong woman standing upright even if the wind blows. In this rôle she displays a more complex personality, showing a whole range of sentiments.

Later in the evening we watched the film 'Sade' with Daniel Auteuil in the leading rôle as the marquis.

De Sade is imprisoned together with many other rich or noble families during the revolution, where they all await death by execution.
Meanwhile Sade seduces a young woman and two young men who he tries to teach 'the mysteries of sexuality'.

This story is told in a tranquil way and do not entirely focus on the sexual part but more aims at giving a picture of the times in which Marquis de Sade lived. This is done through conversations about philosophical and political aspects on the condition in the French state.

I find Auteuil somewhat to courteous, well mannered compared with the person de Sade, as he is mediated to us by the books by him ('La Nouvelle Justine'; 'Histoire de Juliette' and 'Les 120 journées de Sodome') but maybe this is a deeply subjective analysis of this - in many ways - fascinating man.

Cowards bend the knee

Svenska (English below):

Denna relativt märkliga film - 'Cowards bend the knee' - om en ishockeyspelare som dras in i ett spel som ej är ishockey men relationer, hämnd och mord, är även den inspelad i svart-vitt och som stumfilm.
Den innehåller även scener fyllda med sexuella 'perversioner' (om man vill använda det uttrycket) eller antydningar därom, antydningar vilka bekräftas av de ord/den text som omtalar vad bilderna är menade att beskriva.

Historien kretsar kring en skrämd dotter som vill få sin fars död hämnad.
Faderns mördare visar sig vara modern.
I denna jakt använder sig också Guy Maddin av bilder från barndomen, barberarens eller frisörens salong, hockeyspelarna med mera.

Detta är en i många stycken ovanlig film men ändå känns den stundtals synnerligen ordinärt berättad, åtminstone om man tar i beaktande att det är en film av Maddin, som annars använder sig av enligt mitt förmenande ovanliga berättartekniska grepp i sina filmer.

Finlandsinstitutet blir nästa anhalt där vi bevittnar ett vernissage med skulpturer av Tommi Toija kallad 'En förunderlig värld'.
Denna uställning är riktigt intressant och konstnären har skapat figurer som är delvis realistiska delvis absurda och som uttrycker olika sinnestillstånd karaktäriserat av skulpturens ibland groteska former.
Skulpturerna ser oftast ut som barn. De inkluderar kommentarer.

I samband med detta vernissage träffar jag min kusin Lars' hustru Satu som jag inte mött på över 10 år.

De är båda konstnärer och bor sedan flera decennier i Järna där de arbetar och har arbetat inom ramen för Antroposofernas verksamhet där och annorstädes.
Två av deras döttrar bor i Paris, en i Spanien, en i Grekland, någon bor kvar hemma i Järna.
De har dock sex barn som alla i dag är vuxna.

På vår blogg har vi lagt ut en länk till den hemsida Satu skapat där hon lägger ut och visar delar av sin konst. På denna sida skall också läggas ut konstverk av Lars.

English:

This movie - 'Cowards bend the knee' - is to some parts a story of a hockey player who gets involved in another game than hockey, a game of relations, revenge and murder.

A frightened daughter to a father who has been murdered want's her father's death revenged. The perpretator of this murder is her mother or is it?
The movie includes 'perverse' sexuality (if one want to use that word) and different forms of psychoses. It's shot in black and white and it's a silent movie, as often with Guy Maddin.
Maddin also uses pictures from his childhood as the barbershop, the hockey players etc.
It's in many respects an unusual film but taking in consideration that it's Maddin who have made it, it still feels relatively ordinary in it's narrative style.

After this we continue to the Finland Institute (Finlandsinstitutet) for a vernissage with sculptures by the Finnish artist Tommi Toija and the exhibition named 'A strange world'.
These sculptures are both 'realistic' and absurd in their shape and they express different kinds of psychological states of mind, sometimes commented through the title of the work.

By chance I meet the wife of one of my cousin's - Satu. She is married to my oldest cousin Lars. They are both artists and have since decades lived in Järna working within the Anthroposophical movement there and schools connected to this organization.
They have six children of whom all are adults. Two daughters live in Paris, another son or daughter in Spain and one in Greece. One of their children still live at home.
I haven't met them since 1997 and before that I can't even remember when.

I have a link - 'Satu's homepage' - where you can see some of her paintings and later on maybe some of Lars'.

(Photo boy 'peeing' copied from: http://tweaksthelimbs.org/wp-content/uploads/2009/08/tommi-toija21.jpg)

(Photo 'boy with baloon' copied from:http://cdn1.lostateminor.com/wp-content/uploads/2009/07/tommi-toija.jpg)