(Photo taken from: http://ollenboff.bloggsida.se/files/2009/05/ost.jpg)
Svenska (English below):
Idag är vi bjudna till Mahla (en god vän till mig och numer också till Aurore) på middag. Mahla och jag har varit arbetskamrater på både Huddinge och S:t Görans sjukhus.
Mahla har precis flyttat in i ny lägenhet och vi hjälpte henne sortera CD-skivor, sätta in dem i sina respektive fack och sätta ihop några skåp samt flytta garderober. För denna insats blev vi bjudna på middag, dessert med ost och frukt bl.a.
En trevlig samvaro och skönt för Aurore att för en gångs skull slippa matlagningen då jag ju inte är någon fantom i köket!
English:
Today we are invited to dine with Mahla in her new home. Mahla is a good friend of mine and nowadays also of Aurore. Mahla and I have been working-mates at Huddinge and S:t Görans hospitals in Stockholm.
She has recently moved in to a new appartment and we helped her sorting out her CD-collection and putting them into the bookcase or CD-cases and I also helped her put some cupboards together and move some wardrobes.
For this reason she invited us to dine with her and afterwards there were dessert with cheese and fruits among other things.
A nice evening and - besides the sorting out of CD:s - relaxing for Aurore who did not have to do the cooking today. I am not a 'Phantom of the kitchen' - meaning I am not the least interested in cooking!
Nu skulle äntligen Aurore få se Ölanddär min mor föddes och jag tillbringade många somrar som barn.
Jag har berättat mycket om ön och allt det som finns att se.
Innan resan hade jag låtit förbereda en route runt ön som var menat att täcka in ett flertal sevärdheter som jag tidigare talat med Morgonrodnaden om, från norr till söder. Dock hade vi inte kalkylerat med Kalmar Länstrafik!
Min tanke var att vi skulle börja i norr med fyren Långe Erik samt därefter se valda delar av följande sevärdheter:
Trollskogen, Byxelkrok, Skäftekärr där min morfar arbetade (samt även en moster - Astrid), de hem i vilka min mor växte upp tillsammans med sina syskon, Byerum, Böda Sand, Mittlandsskogen, Stora och Lilla alvaret, fornborgarna (Gråborg m.fl.) och därefter avsluta i söder med Ottenby och Långe Jan, Sveriges högsta fyr. Nåväl, föresatser skall man ha men..... Kalmar Länstrafik, sade jag det?
Aurore hade dock på internet hittat en stuga som endast kostade 1 500:- för en vecka. Det är billigt! För andra alternativ - trots lågsäsong - önskade uthyrarna 500:-/natt eller 5-6 000:-/vecka!
Då vi fann detta alternativ var jag orolig för att det rörde sig om ett ruckel som ingen ville hyra. Döm om min förvåning (som Povel Ramel sjöng) då det visade sig vara en mycket fin röd liten stuga (ej "ned vid sjön..." som i sången).
Vid Stenninge/Södvik möttes vi vid busshållplatsen i bil av Jösta Ryding som vår hyresvärd heter. Från busshållplatsen var det c:a 2 km till hans hem där han på tomten dels hade sitt eget boningshus samt ytterligare ett par byggnader varav han bl.a. hyrde ut denna.
Vår röda lilla stuga med vita knutar
Our red little cottage with white side corners.
Stugan var otroligt fin med träpanel, bestående av ett bottenplan med hall, badrum, kök, vardagsrum/allrum med tv och ett trevligt matbord där vi kom att inta våra frukostar och andra måltider medan korna på andra sidan den lilla stenmuren tittade på oss. Inalles rörde det sig om 30 kvm på nedre plan.
På planet ovanför fanns två små rum med två bäddar och ett sängbord samt skåp och hyllor för våra kläder.
Varje dag önskade oss korna en god morgon då vi vaknat och satte oss för att äta frukost. De var själva redan i full gång med frukost eller lunch eller hur långt de nu hunnit. Första kvällen hade vi inget med oss att äta och affären i Sandvik - 2 km. bort - stängde 14.00! Nåväl, vi tog oss med de cyklar vi hyrde av Jösta, till Sandviks kvarn där vi inköpte ett par mycket goda pizzor.
Ingen av oss är någon större vän av pizzor men dessa var verkligen fina med utmärkt deg och gott 'inkrås'! Jag tog självfallet en vegetarisk om nu någon trodde något annat. Dock skulle jag redan till kvällen synda! Igen!
Sandviks kvarn
The Sandvik Mill
Parentetiskt kan sägas att Sandviks kvarn är en kvarn av holländsk typ som byggdes i Vimmerby 1856 och flyttades till Sandvik 1885. Sedan 1964 har den arrenderats ut och fungerat som restaurang och museum. Under några år på 70-talet har jag för mig att gamle moderatledaren Holmberg ägde denna kvarn. Rätta mig någon om jag har fel.
Då vi kom tillbaka till stugan, var vår hyresvärd vänlig nog att komma till oss med en bricka med rostat bröd, räksallad, räkor, korv och ost på små 'spett' samt annat gott. Det var nu jag, Gunnar, syndade! Jag åt både räkor och korv!
Mätta - för att nu använda ett understatement - gick vi första natten till sängs.
Dagen efter fanns det fortfarande skivor kvar av det rostade bröd som vår hyresvärd kommit med varför vi drack kaffe, åt dessa smörgåsar och det som fanns kvar av gårdagens tilltugg. Någon halvtimme efter avslutad frukost kommer vår hyresvärd och knackar på för att bjuda oss på rostat bröd med ost och marmelad samt thé! Formidabelt. Två frukostar!
Stranden i Sandvik
The beach in Sandvik
Ett möte inte långt från stranden i Sandvik
An encounter (of third kind?) not far from the beach in Sandvik.
Vi besökte denna dag Borgholm och mina mostrar Elvy och Karin, de enda av min mors syskon (inalles elva stycken) som fortfarande är i livet. Elvy har jag inte träffat sedan 1996 och Karin ej sedan 1976! Vår tanke var denna dag att åka norrut men: KLT.
Den gamla biografen/The old cinema
Ett typiskt gammalt trähus i Borgholm
A typical old wooden house in Borgholm
Ett mindre typiskt trähus(?) med målade fönster
A less typical(?) wooden house with painted windows
Grevinnan i fönstret?
The Countess in the window?
Vi stannade en bra stund samt genomförde också en lite exkursion i omgivningarna i och kring Borgholm. Besökte Borgholms slottsruin och Solliden men valde att inte gå in och betala entré utan endast se dessa turistattraktioner utifrån.
Borgholms slottsruin/The Castle ruin of Borgholm
Hem på eftermiddagen med den sista bussen för dagen. Det kändes som om man hamnat vid världens ände vad gäller möjligheterna att ta sig fram utan användande av bil.
Följande dag tov vi cyklarna och började cykla norrut med ambitionen att nå Böda. Vi tvekade vid Högby om vi skulle vända då det var blåsigt och regnet tycktes vara på ingående. Dock fortsatte vi vår hjultur ända upp till min mors födelseort.
Vi gjorde en avstickare till Källa gamla kyrka eller 'ödekyrka' som man sade då jag var barn. Där gick vi in för att se oss omkring i denna kyrkoruin som stått öde sedan slutet av 1800-talet. På kyrkogården tittade vi på den källa som man säger är 'helig'. Sommartid har man musikkonserter här bl.a.
Delar av Källa gamla medeltidskyrka/
Parts of the Old Medieval Church of Källa
Medeltida man?/Medieval man?
Väl framme i Böda var vi hungriga men fr.a. kaffesugna, gärna med dopp. På avstånd såg vi då en skylt om hembakat vid bageriet och började än mer frenetiskt trampa oss närmare detta himmelrike! Dock visste jag inte att himmelriken endast var öppna fredag till söndag? Idag hade vi onsdag och alltså var 'riket' stängt! En skylt med en kaffekopp pekandes mot hamnen och Bökelunds rökeri (gammal fiskarfamilj) gjorde att vi vände kosan (inte kossan) dit. Väl där fanns inget kaffe utan endast fiskrätter av skilda slag samt öl eller läsk till detta. Alldeles utmärkt gott men det var inte det vi var ute efter.
Vi såg då campingen alldeles intill varför vi tog oss till deras butik endast för att finna en skylt med uppgiften: "Öppet vardagar 09.00-10.00" (klockan var omkring 15.00). Yipee!
Sista anhalten blev nu livsmedelsbutiken där vi köpte baguette och tilltugg samt något att dricka. Vi hann inte se mer än dessa platser samt kyrkogården med kyrkan i vilken min mor döptes, konfirmerades, gifte sig samt fördes till sista vilan. Vi gick aldrig in då jag tror den var stängd. Däremot såg vi min morfar och mormors, en morbrors samt en mosters med makes gravar.
Mina (Gunnar) morföräldrars gravsten/
The gravestone of my (Gunnar) maternal grandparents
Såg även en glimt av min mors gamla grund- och folkskola. Därefter cyklade vi hem. Detta gjorde att vi inalles tillryggalade 65 km. på en dag. Imponerande med tanke på att ingen av oss har cyklat de senaste femton åren. Ont i sittmuskulaturen blev resultatet. Vi kunde knappt sitta eller ligga. 28/8 var det dags för Borgholm igen för att fira min moster Karin på hennes nittioandra födelsedag!
Karin
Elvy
Vi kom ned med buss på eftermiddagen, träffade Karin, min kusin Birgitta - som jag nog ej heller träffat på mer än 25 år. En trevlig dag med tårta och kaffe som sig bör även om vi blev tvungna att skynda på en aning p.g.a. kommunikationerna.
Hem igen med sista bussen för dagen efter en knapp timme i Borgholm.
I övrigt gjorde vi ytterligare ett besök i Böda då jag bl.a. visade Aurore de bostäder i vilka min mor växt upp. Dels den tjänstebostad min morfar fick disponera då han arbetade vid Skäftekärr dels den lilla stuga där min mor föddes samt ytterligare ett hus de bodde i under några år.
Morfars och mormors sista hus i Böda. Tjänstebostad.
The last house where my grandparents lived in Böda.
Nedan: En av mina morföräldras första bostäder, den s.k. stugan.
Utbyggd sedan deras tid. Delen till höger
Below: One of my grandparents first houses, the so called cottage.
Expanded since the time they lived there. The right wing.
Samma stuga.
Same cottage.
Jordkällaren. Förvaringsutrymmet för kylvaror.
The earth cellar. The storage place for cold groceries.
Vi hann se ytterligare några delar av Böda innan det var dags att ta bussen tillbaka så att vi inte riskerade bli kvar över natten.
Dagen efter var vi ånyo i Böda men då för att bada. Vi gick ned till Böda Sand och slängde oss i havet. Aurore slängde sig lite mindre och jag lite mer. Maneterna tyckte hon inte om men det var inte meterstora utan endast små obetydliga sådana. Vi hade hela stranden för oss själva, denna milslånga sandstrand.
Böda sandstrand. 12 km lång
Böda sand beach. 12 km long
Och det var uppenbarligen kallt i vattnet!!??
And it was obviously cold in the water!!??
Men inte för en viking!
But not for a Viking!
Snabbt upp och byta om för att hinna med - just det - bussen!
Borgholm en gång till dagen efter där vi träffade min kusin Helenas yngste son Jonas med väninna/flickvän från England. Har inte heller sett honom sedan 1988.
Trots alla dessa 'kommunikationsproblem' hade vi en trevlig vecka på Öland men nästa gång vi besöker ön skall det nog bli i juni eller tidigare i augusti.
English:
At last Aurore now would get a chance to see Ölandwhere my mother was born and I spent many summers as a child.
I have told her a lot about this island (the second largest in Sweden) and everything there is to see.
Before this journey I had prepared a route around the island from north to south ment to cover most of the interesting sights that I earlier had mentioned to her. We had not though calculated with the local bus company - KLT!
The idea was that we should start in the northern part of Öland with the lighthouse Långe Erik and thereafter see selected sights like:
Trollskogen (the 'Troll Forest'), Byxelkrok, Skäftekärr, an administrative building belonging to The Swedish Forest Service and where my grandfather once worked, the houses in wich my mother grew up together with her brothers and sisters, Byerum , Böda Sand (the ten kilometre long beach), Mittlandsskogen (the largest coherent deciduous forest in Northern Europe), the so called Big and small 'Alvar' (a barren landscape with a lot of limestone), the ancient monuments (Gråborg and others) and terminate with the southern parts and Ottenby and Långe Jan, the highest lighthouse in Sweden (42 meters).
Well, to have good intentions is no harm but... did I mention the local bus company? Aurore hade found an add on the internet with a small cabin to rent for only 1 500 Skr/week (166 € or 230 $) and that is cheap! We saw other alternatives where they charged 500 Skr/night (56 € or 77 $) or 5-6 000 Skr/week (667 € or 923 $). When Aurore found this option I was worried that it would be some kind of hovel that no one wanted to rent. To my surprise it showed to be a very nice little red cabin with white corners.
At a place called Stenninge/Södvik we were met at the bus stop by our landlord in his car. It was around two km. to his home.
On his plot of land he had built and renovated his own house and beside this some smaller houses/cabins for tourists to let.
The cabin was very nice with wooden panel. At the bottom floor an entrance hall, bathroom, kitchen, living room with tv and a nice dining table where we came to eat our breakfast and other meals while the cows on the other side of the small stonewall looked at us.
On the top floor there were two small rooms with two beds in each and a small table and cupboards and shelfs for our clothes.
Every day the cows greated us good morning when we sat by the table about to eat our breakfast. They where also eating breakfast or lunch or whatever.
The first night we did not have anything to eat and the store in Sandvik (two kilometres away) had closed at two o'clock! Well, we took our bicycles, that we had rented from our landlord and biked to the mill in Sandvik/Sandviks kvarn (for many years a restaurang and museum) in order to by something to eat and we choosed pizzas. None of us are great fans of pizzas but these were really fine. I toke a vegetarian one of course but already that evening I sinned! Again!
Within parenthesis one can mention that the mill at Sandvik is one of Dutch design (not like the other mills at Öland of which there once where 2 000 but today around 400 I think) built in a small town called Vimmerby on the mainland in 1856 and moved to Sandvik in 1885. Since 1964 it's being leased and used as a museum and restaurang.
When we came back to the cabin our landlord was nice enough to offer us a tray with toasted bread, shrimps, small sausages and cheese. It was now that I sinned and ate both shrimps and sausage!
Satisfied and full we went to bed the first night.
The day after there were still some slices of bread left and we drank coffe and bread with the rest of the cheese and sausages from the day before. Half an our later our landlord came to us with a tray with tea, roasted bread with cheese and marmalade. Superb! Breakfast number two! We then went by bus to Borgholm (the only town on the island) - because the bus heading north did not stay where we thought it would stay. We visited my aunts Elvy and Karin, the only now living siblings of my mother. I haven't met Elvy since 1996 and Karin since 1976! We stayed quite a while and also made a small day trip or excursion in the surroundings of Borgholm. We visited the old ruined castle - Borgholms slottsruin - and Solliden, the summer residence of the royal family. We went home late in the afternoon with the last bus for the day. I felt as if we had reached the end of the world when it comes to the possibilities of getting around without using a car.
The following day, after having had breakfast, we jumped up on our bicycles and started to bike northwards towards Böda. We hesitated halfway in a small village called Högby as it was windy and the rain seemed to be coming in.
In spite of this we continued up to the small village where my mother was born. We made a small detour to the old ruin church in Källa. We went inside to take a look at this ruin that has been left that way since the end of the 19th century. On the graveyard we found what is supposed to be a 'holy' well. In the summer there are music concerts and other arrangements here. When we arrived in Böda we were hungry but above all we felt peckish for coffee and some sweets. In a distance we saw a sign saying homemade bread at the bakery and we started to pedal even more frantic when approaching this 'kingdom of heaven'. I did not know however that the heavenly kingdom only was open Friday till Sunday? Today it was Wednesday so the 'kingdom' was closed! We then saw another sign with a cup of coffee on it pointing towards the harbour and a famous fish store (an old fishing family) with fresh fish directly from the sea. When we arrived there they could not offer us coffee but only fish dishes and beer and soft drinks. This was by no means a bad offer but it was not what we wanted. We then saw the camping nearby and a small shop why we hurried there only to be met by a sign saying: 'Open between 9 and 10 AM' (the time was now 3 PM). Yipee! The last stop was the grocery store. We bought a baguette, some cheese and something to drink. We did not have time to see more than these 'sights' and the church in which my mother was baptised, married and brought to the final rest. We never went inside as I believe it was closed! We however saw the gravestones of my grandfather and grandmother, one uncle and one aunt with her husband. We also saw some glimps of my mothers school buildings both the elementary- and compulsatory schools. After this we biked back home to our cabin again. This ended by us bicycling more than 65 kilometres in one day. Quite impressing regarding that none of us had been sitting on a bicycle for the last fifteen years. We had great pain in our 'backsides' and hardly could sit or lie down!
The day after - 28th of August - it was time for Borgholm again in order to celebrate the birthday of my oldest aunt. She became 92 years old this day. We came with the bus in the afternoon, met my aunts and a cousin - Birgitta - that I haven't met for more than twentyfive years. A nice birtday celebration with cake and everything else on a day like this. We had to hurry though as the last bus left for the northern parts of the island in late afternoon. We could only stay for approximately an hour.
Besides this we made another trip to Böda and this time I showed Aurore the houses in which my mother grew up. Both the larger house my grandfather could use as accomodation coming with his job as an accountant and the small house where my mother was born. We saw some other parts of this small village before it was time to get on the bus home again!
The day after this we went to Böda again but this time in order to take a bath in the sea. We went down to the beach and threw ourselves in to the sea. Aurore 'threw herself' less than I did. She did not like the jellyfishes but it was only the small kind, that does not burn you. We had the whole beach to ourselves. Ten kilometres of sand beach. Then changing back to our clothes again in order to get in time for - exactly - the bus! Borgholm once more the day after. I met the youngest son of my cousin Helena (living in London) and his fiancée or female friend from England. I haven't seen him since 1988. In spite of all these transportation problems we had a nice stay on Öland. Next time I think we will visit the island in June or early August when there are buses scheduled for more than three trips per day.
De senaste dagarna har vi sett dels filmen Sisters in law dels, under fredagskvällen på Zita, filmen Så firade vi jordens undergång av Catalin Mitulescu, en rumänsk film. Denna ingår i den rumänska filmveckan som just nu pågår på Zita och som jag kan rekommendera alla filmälskare att besöka.
Sisters in lawav Florence Ayisi och Kim Longinotto är en dokumentärfilm om ett antal kvinnliga jurister/domare som har att lösa ett antal många gånger upprörande rättsfall i de byar där de vekar i sydöstra Kamerun: Våldtäkter, kvinnomisshandel, barnmisshandel m.m.
Dessa kvinnor skildras med värme och de ger intryck av att vara mycket starka och självständiga.
De vågar också gå in i och ta strid kring ärenden som rör Sharialagarnas uttiolkning.
De ger också kvinnor större självförtroende genom att stötta dem i olika rättsärenden och ifrågasätta det patriarkala systemets överhöghet.
En mycket sevärd dokumentär som jag kan rekommendera, eftersom den ger en mer mångfacetterad bild av ett afrikanskt samhälle, de olika hierarkiska systemen, religionens roll samt kvinnors självständighet och mod, en bild som inte ofta förmedlas via de nyhetsinslag vi erbjuds i TV eller radio.
Så firade vi jordens undergång utspelas i Rumänien och skildrar Ceausescus sista tid vid makten ur ett antal familjers perspektiv. Detta innan de visste att han var på väg att falla. Innan de händelser i Bukarest som ledde till hans undergång och demokratins insteg i den rumänska historien.
Några ungdomars liv gestaltas och hur de hamnar i problem för att de bryter mot de regler som satts upp för att inrikta allt samhällsliv på landsfadern Ceausescu och hans påstådda storhet.
En av de unga skådespelarna finns på plats på Zita och han för ett samtal tillsammans med en rumänsk filmkritiker efter filmen.
Imorgon lördag är det dags att resa till Öland. Vi åker klockan 09.00 från Cityterminalen och blir borta en vecka. Hoppas kunna publicera en del bilder från de platser vi besöker på ön. Vi återkommer med en rapport då vi är tillbaka i Stockholm 31/8-1/9.
Väl mött på nytt!
English:
The last few days we have seen the film Sisters in law by Florence Ayisi and Kim Longinotto and tonight How I celebrated the end of the World by Catalin Mitulescu, a Rumanian film. This was a film that constituted one in a series of Rumanian films shown at Zita during the Rumanian film week. I recommend those of you who are film lovers to visit this event.
Sisters in lawis a documentary about a number of female lawyers and judges working hard to solve a number of, in many ways, shocking cases of violence and criminal behaviour in the villages were they work. This all take place in the southwestern parts of Cameroon.
These women are depicted with warmth and humour and gives the impression of being very strong and independent in their work.
They even dare to look in to cases that concerns the interpretation of the Sharia laws.
Hereby they also give other women courage to fight for their rights against the patriarchal superiority.
A highly recommendable film that conveys a more multifaceted picture of an African society, the different hierarchial systems, the role of the religion and female independence and courage, a picture not so often portrayed in the news features in TV and radio.
How I celebrated the end of the Worldis a film about the last days of Ceausescus regime and this is depicted from the view point of some ordinary families living and working under the dictatorship.
This is before they knew that the dictator were going to fall. Before the events in Bukarest that led to his fall and death and the beginning of democracy in Rumanian history.
Some youngsters life is depicted and how they get into trouble when breaking the rules set up to aim all societal life on focusing towards Ceausescu and his alleged greatness.
One of the young actors is present at Zita and after the film he talks with a Rumanian film critic about the film.
Eftersom det regnar då vi lämnar hemmet idag, tar jag med mig paraplyet men det visar sig vara onödigt. Resten av dagen skiner solen från en klarblå himmel nästintill.
En av begivenheterna idag är Skattemyndigheten.
Jag måste ge denna myndighet vid Magnus Ladulåsgatan en eloge för deras effektivitet.(vilket i och för sig smärtar men rätt skall vara rätt).
Det är många gånger en stor skara människor som väntar på att få sina ärenden handlagda men jag har aldrig väntat mer än en halvtimme. Inte heller idag trots att det, då jag anlände, säkert var 50 väntande före mig i just den kön.
Aurore beger sig under tiden till L'Occitane för att köpa en liten present till min moster Karin som fyller år 28/8. Vad det blev är hemligt men det doftar (självfallet)!
(Photo taken from: http://potatisbakelse.blogg.se/images/2007/atmosfar_1183330949_11114268.jpg)
Vi vandrar därefter omkring för att se om vi kan hitta annat att shoppa vilket vi också gör. Aurore köper sin första baddräkt på tretton år.
Jag letar badbyxor och hittar till slut ett par på Stadiumför endast 49:- (sommar rea).
Även Aurore's baddräkt köptes där. Badbyxor är ett plagg jag inte ägt på många år.
Varför dessa badtillbehör?
Jo, vi skall åka till Ölandpå lördag 25/8 (min - Gunnar's - mor Alice's födelsedag om hon levat. Hon skulle fyllt 87 år).
Vi - eller rättare Aurore - har hittat ett billigt boende halvvägs mellan Borgholmoch Böda.
Jag skall visa Aurore runt på ön och själv säkert upptäcka en hel del jag inte tidigare sett eller glömt att jag sett. Det är trots allt elva år sedan jag senast besökte Öland och det var i samband med min mors begravning och spridandet av hennes aska i havet utanför Böda sand.
Min mor föddes och växte upp på denna vackra ö.
Hon lämnade dock hemmet vid sjutton års ålder för att arbeta och studera i Uppsala och senare Stockholm.
Idag finns av de elva barn min mormor födde, två kvar, mina mostrar Elvy och Karin, vilka båda bor i Borgholm.
Denna film utspelas under den period i England/Storbritannien då Margareth Thatcher var premiärminister och England var involverad i sitt första krig efter andra världskriget, nämligen Falklandskriget.
Historien utspelas i en liten stad där den unge Shaun (till del regissörens alter ego) ständigt blir påhoppad och utsatt för spott och spe. Han lever med sin ensamstående mor. Hans far stred för britterna i Falklandskriget och dödades där.
Då hans liv tycks mer och mer meningslöst träffar han på ett gäng skinheads som tar honom under sina vingars beskydd. Här i denna grupp får han ett värde och ett skydd samt en gemenskap han tidigare saknat. Ledare för gruppen är Woody.
Allt detta förändras dock då Combo, en kompis till Woody lämnar fängelset och kommer tillbaka till den lilla staden och vill återförenas med de övriga han tidigare haft kontakt med.
Dock har Combo en annan, mer förhärdad syn på människor och är en utpräglad rasist med starka xenofobiska drag. Hans inträde på scenen förändrar hela strukturen i gruppen och det märks inte minst i hans förhållande till den enda svarte i gänget, Milky, en person han i grunden inte känner någon respekt för.
Nu tyr sig dock Shaun till Combo som han upplever vara en starkare ledare och en person som säger sig vilja förändra samhället till det bättre. Dessutom spelar Combo på Shaun's känslor för sin far och menar att det de skall uträtta tillsammans skall leda till att fadern ej dog förgäves.
Filmen speglar på många plan utvecklingen i det dåtida England men är förhållandevis snällt berättad med många rörande och humoristiska inslag.
De våldsinslag som förekommer är starkt begränsade och filmen berör aldrig våra känslor på detta plan. Man blir inte upprörd. Dock mycket sevärd.
English:
As it's raining when we leave home, I take my umbrella but it wasn't necessary. The rest of the day the sun is shining from a blue and cloudless sky.
One of the events today is the Swedish Tax Agency.
I have to praise this authority for its efficiency. There are often a great number of people waiting to get their errands handled but I have never waited for more than thirty minutes.
Not today either though I had at least 50 persons waiting in front of me.
Aurore heads off to L'Occitane in order to buy a small present to my aunt Karin who's celebrating her birthday the 28th of August. What Aurore bought is a secret but it smells good (of course!).
After this we visit our mailbox and then coffee at Konditori Kungstornet(Patisserie Kings Tower).
We then wander about to see if we can find something to buy and we did.
Aurore buys her first bathing costume in thirteen years.
I am looking for bathing-trunks and I find a pair at Stadium.
Aurore's bathing suite was bought there too. I haven't had a pair of bathing-trunks for years.
Why these fittings?
Because we are going to Öland- the second largest island in Sweden - on Saturday 25/8 (my mother Alice's birtday if she had lived. She would have become 87 years old this year).
We have found a cheap living located almost right between Borgholmand Böda(the first name is the name of the biggest and only town on the island and the place were my aunts live. The second name is the name of the small village were my mother grow up in the northern part of the island).
I am going to show Aurore round the island and probalby discover some things I haven't seen myself or perhaps forgotten that I have seen. It is now eleven years since I last visited Öland and this was in connection with my mother's funeral and the spreading of her ashes in the sea. Of the eleven children that my grandmother gave birth to, only two are still alive, my aunt Elvy and aunt Karin, both living in Borgholm. (The video below taken from Youtube displays some parts of Öland but there are a many other beautiful places to discover)
We end the evening with the film This is England (the video above at the beginning of the text) directed by Shane Meadows.
This film is located in the period when England/Great Britain had Margareth Thatcher as prime minister and the country was involved in its first war since World War II, the Falkland war.
This story takes place in a small town in England were the young Shaun (partly the alter ego of the director) constantly is being harassed by other youngsters. He lives together with his single mother. His father fought for the British in the Falkland war and was killed there.
When his life seems more and more meaningless he meets a gang of skin heads who takes him under their wing. In this group he feels valuable and he also is protected from other youngsters wanting to harm him or pick on him.
The leader of this group is a young man called Woody.
Everything changes though when a friend of Woody - Combo - is released from prison and returns to the small town wanting to reunite with his old frends.
Combo has a more hardened view on people and is a clear cut rasist with strong xenofobic ideas. His entrance on the scene changes the structure in the group and this is obvious when it comes to his relation to the only black member of the gang, Milky, a peson he deep inside does not respect but accepts for tactical reasons.
Now Shaun takes side for Combo who he thinks is a stronger leader and a person who says he wants to change the society to the better.
Apart from this Combo also takes advantage of Shauns feelings for his father meaning that they have to achieve something great together so that his death was not in vain.
The film in many ways depict the development in England during the Eighties but is comparatively good natured in its narration with many moving and humoristic parts.
The elements of violence in the film is very limited and it doesn't affect the viewer - or at least not us - on that specific level.
We didn't get upset by the events in the film. A film worth seeing though.
(Photo taken from: http://ollenboff.bloggsida.se/files/2009/05/ost.jpg)
