Vattenspeglar

It had been a while since we visited Millesgården.
For the vernissage of this exhibition, the gallery hall was overcrowded.
Works of some prestigious names (Liljefors...) hang on the walls, but unfortunately the quality of these water reflections was very unequal.
We had been fooled.

Where were they, these water mirrors? In the remote fountain of this landscape? Half painted in the harbour of this or that one?

I guess we are too picky, but when we go to see Water paintings, we expect something more poetic and more skilled than what we experienced this time.
We hope that the next vernissage will surprise us in a more positive way.

(Photo of painting of boats copied from: http://lidingosidan.se/images/1016.jpg)
(Photo of painting of a mill copied from: http://lidingosidan.se/images/1018.jpg)
(Photo of painting depicting the 'Näcken' playing his harp copied from: http://lidingosidan.se/images/1019.jpg)

Auguste Rodin vs Carl Milles

Svenska (English below):

Inbjudna till en vernissage på Millesgården beger Aurore och jag mig dit för att sen en utställning som visar verk av både Carl Milles men också inspiratören och nestorn Auguste Rodin.

Milles besökte ju som så många andra Rodins ateljé och fick goda råd av honom angående skulpterandet som konstform. Det syns också klara likheter i vissa verk, bl.a. ett verk om Helvetet av Milles som klart och tydligt anknyter till Rodins' 'Helvetesporten' som han arbetade på under många år.

Jag kan inte gå in på alla detaljer och all information utan endast konstatera att det var intressant att se dessa giganter representerade på samma gång i en utställning på svensk mark.

Förra sommaren var Aurore och jag i Rodins' park men vi gick aldrig in i själva museet.
Nu fick vi av intendenten höra om en annan utställningshall i Paris närhet (om jag minns rätt?) som visar andra verk av Rodin än dem man ser på hans museum i Paris.

Efter detta blir det Kulturhuset och en fotoutställning som heter 'Speed of Life' om Formel 1-livet i dess olika former.
Fotografen heter Mikael Jansson och han har under många år varit en hängiven åskådare i samband med Formel 1 lopp men jag kan inte påstå att han lyckades förmedla något unikt eller något som fick mig som föga intresserad, känna ett större intresse för denna sport.

Café och därefter Kungsträdgården där de har de så kallade 'Resedagarna-Hela världen i Kungsträdgården', en mässa med fokus på resor.
Vi besökte denna mässa även förra året men i år var vi mer där för att se om vi kunde få gratis tygkassar, vilka de delade ut vid förra mässan, de är alltid bra att ha sådana.
Detta fann vi dock ej och det var få tävlingar anordnade. Nul!

De mytologiska motiven var vi visst inte klara med som jag skrev i en tidigare blogg utan vi ser dem även idag: "Herr Ovidius förmodar jag?" (Nationalmuseum).

Efter detta Franska filmfestivalen och Guillaume Canet's, 'Ne le dis à personne' ('Berätta inte för någon').

Denna film handlar om en man vars fru blir mördad och där man griper en seriemördare som erkänner en rad olika mord men inte detta. Då man senare finner ytterligare två kroppar i närheten av den plats man fann Margot, börjar polisen undersöka saken ånyo.
Mannen får en länk via mail med en tid då han skall titta på en övervakningskamera som visar hans fru - eller är det hon? I så fall efter att hon mördades vilket skulle betyda att hon lever?

En spännande men något förutsägbar thriller med många fantastiska franska skådespelare: François Cluzet, Marie-Jozée Croze, André Dussollier, Kristin Scott Thomas, François Berléand, Nathalie Baye, Jean Rochefort m.fl.

English:

Invited to a vernissage we set out for Millesgården Aurore and I, for an exhibition that display works by both Carl Milles and the source of inspiration and nestor Auguste Rodin.

As many other artists and sculptors Milles visited Rodin's studio and received many good advice concerning sculpturing as an artform.
There are similarities between some of their works, among others a work about hell by Milles that obviously connect to 'The gates of Hell' by Rodin, a big 'piece' of art he worked on for years.
I can't refer to all the information but only establish that it was interesting to see these two giants represented at the same time in one exhibition on Swedish soil, so to speak.

Last summer Aurore and I visited the park in which we find the museum of Rodin in Paris but we never entered the museum as such. Now we heard from the curator that there are another exhibition hall nearby Paris (if I remember right) that show other works by Rodin than those exhibited in the museum in Paris.

After this we continue to the Cultural Center ('Kulturhuset') and a photo exhibition called 'Speed of Life' dealing with the life within the Formula One world in it's different aspects.
The name of the photographer is Mikael Jansson and he has for many years been a dedicated spectator in connection to Formula One races. I can't say though that he succeeded in mediating something unique or something that would make me more interested in this sport.

Café and after that Kungsträdgården ('Kings Garden') where they have arranged the so called 'Travelling Days-The whole World in Kungsträdgården'.
This is a trade fair focusing on travels.
We visited this fair last year to but this year it was more in order to see if we could get some free bags of fabric, as they where handed out for free last year. We couldn't find any and there where no competitions or very few. Nul!

We had not finished looking at 'the mythological motives' so we continued with them today: 'Mr Ovide, I presume?' (Nationalmuseum).

After this: French film festival and Guillaume Canet's, 'Ne le dis à personne' ('Don't tell anyone').

This film tells the story of a man who's wife gets killed but when the police arrest a well known serial killer, he admits other murders he has committed but not this one. Later on one find two more bodies nearby the place where his murdered woman - Margot - was found dead and the police starts to investigate the case once more.
Through a link in his e-mail he receives a message that tells him to - at a specific time - watch a surveillance camera and there he can see his wife, or is it her?
If it is, is she still alive and how can this be acounted for? The mystery begins and also a wish from the husband to find the truth around his wife's possible murder.

A thrilling though somewhat predictable story. Creates suspense however and the casting is fantastic: François Cluzet, Marie-Jozée Croze, André Dussollier, Kristin Scott Thomas, François Berléand, Nathalie Baye, Jean Rochefort among others.







(Photo Carl Milles copied from: http://info.detnews.com/dn/history/milles/images/10.jpg)
(Photo Auguste Rodin copied from: http://funnymagic.typepad.com/.a/6a00e54ef7abbe88330120a66346f4970b-500wi)
(Photo copyright Mikael Jansson: http://www.smp.se/multimedia/dynamic/00287/PS_Bok_1__190608_jp_287879c.jpg)

(Photo racin car from 'Speed of Life' copied from: http://slimanedesign.blogg.se/images/2007/article_sge_hcw89_260507134309_photo00_photo_default_512x295_1180448674_8733603.jpg)

The Ipcress File

Svenska (English below):

Aurore och jag har fått en inbjudan till vernissage på Millesgården med konstnärerna Ann Edholm och Håkan Rehnberg, av vilka man visar upp måleri och skulptur.
Invigningen sker officiellt 15.00 men vi bestämde oss för att gå klockan 12.00 då de öppnade.
Visserligen missar vi vinet och minglet där förstnämnda är en god orsak till att egentligen komma senare men.....

Ann Edholm arbetar mycket med måleri där hennes tavlor kan ses som symboler för olika företeelser i livet, samhället men är också stramt hållna med en skalmodell som alltid mäter ett till ett. Vissa drag av Olle Baertling kanske kan skönjas men också Malevitj.

Håkan Rehnberg arbetar i en zon melllan måleri och rumsliga objekt där förståelsen av verket symboliska uttryck står i centrum kanske man kan säga.

Även hos honom är skalan viktig. Det finns i hans skulpturer ett organisatoriskt drag där olika vinklar och mått är viktiga element.

Vi fann vissa av hans målningar intressanta och så även vissa av Edholms men teckningar och de skulpturala var inte lika intressant. Några objekt med färg målat på stora glas hängandes på väggen förde tankarna till gobelänger. Detta var verk av Rehnberg.

Efter detta vernissage direkt till Cinemateket och filmen 'The Ipcress File' ('Fallet Ipcress', trailer nedan) av Sidney J. Furie. Denna film berättar historien om ett antal forskare som mystiskt försvinner för att några dagar senare återfinnas igen. De har dock genomgått någon form av 'hjärntvätt' där ingen tycks komma ihåg sin egen forskning och de resultat man tidigare kommit fram till.

Man sänder från britternas sida en agent, Harry Palmer - spelad av Michael Caine ("grrrrrr.." som Aurore säger) - som skall undersöka vad som hänt dem. Palmer undrar varför han utsetts till detta uppdrag och tror det är hans bakgrund med diverse incidenter som givit honom ett renommé som en 'bad boy' som gör att man anser man kan undvara honom.

Hans chefer är brittiska, korrekta torrbollar där den ene är torrare än den andre och Palmer tål dem lika lite som de tål honom. En förrädare finns dock inom spionorganisationen och det är denne man måste komma åt. En habilt berättad historia som innehåller både spänning och humor, i lite av James Bond-stil.

Filmen efter denna blir: 'L'intouchable' av Benoît Jacqout (trailer nedan).
Filmen börjar med en mor som slår till sin dotter i ansiktet (första bilden). Dottern springer sin väg men kommer tillbaka till modern för att fortsätta samtala kring det som upprört dem båda, nämligen frågan om vem hennes far är.
Jeanne, som den unga kvinnan heter - spelad av Isild de Besco - vet att modern besökte Indien och blev förälskad i en man som tillhörde de kastlösa. Denne man är hennes far och Jeanne bestämmer sig för att åka till Indien för att besöka honom.
Denna resa ger henne många olika perspektiv på tillvaron. Hon kan dels jämföra sitt eget liv med det många gånger hårda liv och omständigheter under vilka vissa lever i Indien. Hon får också se att de kastlösa inte alltid - som man ibland får intrycket av - är utstötta ur samhällsgemenskapen. De kan uppbära höga positioner, vara välutbildade men alla vet dock att de tillhör denna de 'lägstas gemenskap' om man kan kalla den så.

Hennes far är lärare och undervisar i en grundskola.
Mötet blir aldrig av men hon ser sin far och träffar många andra personer vilka tillhör hans familj och med vilka hon knyter vissa band.

Filmens tema kunde dock ha gjorts intressantare och långa partier kändes som rena transportsträckorna utan egentlig mening för filmen i något avseende.

English:

We start with a vernissage at the Millesgården and a exhibition with art by Ann Eholm and Håkan Rehnberg. We arrive to early to be served wine - wine of course always being half the pleasure at vernissage/exhibitions - but the official opening is at three o'clock.

For Ann Edholm, painting has always been in the center of her artistery and her paintings somewhat reminds me partly of a Swedish painter - Olle Baertling - and partly of Malevitj. The measurements is very important for her and there is almost a 'short circuit' between symbolism and physical expression.

Håkan Rehnberg is moving between painting and physical objects with symbolic values. The scale is very important for him in his art.

We found some of these pieces of art interesting and some paintings on glass were like tapestry but on the whole it left no marks in our souls

After this: 'The Ipcress Files' by director Sidney J Furie with Michael Caine in the leading rôle ("grrrrrrrr...." as Aurore snarls when she sees him). (Trailer above)

Some leading Western scientists have been kidnapped but only a few days after they disappears the reappear again. One problem though:
They have lost their memory and do not remember anything of their scientific work.
The British now send one of their agents - Harry Palmer (Caine) to investigate what has happened to them. His boss sends him to another department within the organization and he gets a new boss as boring and stiff as the other or even more.
As Palmer is regarded as a 'bad boy' when it comes to his reputation in the organization he does not get along to well with his more 'properly' behaving superiors.

Palmer finds out that there is a leak within the secret agent organization and now tries to find out who the traitor is.

An entertaining and sometime thrilling - in a kind way - film with humour. Somewhat like a James Bond story with less 'glamour'.

Next film: 'L'intouchable' by Benoît Jacquot (trailer below).
This film starts with a mother who slaps her grown up daughter in the face and when the daughter flees she calls her back and we get to know the reason for their argument.
Jeanne - Isild Le Besco - wants to know who her father is and she knows her mother has had a relationship with an Indian man belonging to lowest cast in India - the untouchables.
She embarks on a journey trying to find her father and in this search after him she finds out a lot about the Indian society, things she didn't know before. She also gets to know some of his relatives and is invited to a wedding.
She never talks to her father but she sees him when he is working as a teacher in a secondary school.
Not all untouchables are poor outcasts. Some of them have decent jobs and even education.

This story could have become more interesting because of the theme and content is thought-provoking and it could have been told in a more profound way than was the case.

(Photo painting Olle Baertling copied from: http://www.omkonst.com/Bilder07/milles_008.jpg)
(Photo artwork Håkan Renhberg copied from: http://www.nationalmuseum.se/Global/Pressbilder/C_D_Friedrich/282p/Hakan_Rehnberg_Das_Eismeer.jpg)

A Wedding and Millesgården

Svenska (English below):

Aurore och jag erhöll för en tid sedan en inbjudan till vernissage på Millesgården.
Temat: Moderna fabler - samtida konstnärer tecknar.
I denna utställning visas teckningar gjorda av både etablerade konstnärer samt sådana som nyligen utexaminerats från olika konstskolor.
Gemensamt för dem alla är att de har just teckning som sin konstnärliga utgångspunkt och/eller bas.
Dessa teckningar gestaltas antingen traditionellt på papper eller i videoinstallationer.
Åldern bland konstnärerna varierar också. Den äldsta var född 1944 och den yngsta är född 1980.

Temat 'Moderna Fabler' menar den utställningsansvarige kan tolkas i vid bemärkelse där vi skall ges möjlighet se olika berättelser och reflektioner om vår tid i form av installationer, fanzines, serier, undersökningar, animationer m.m.

Skall man dock ta ordet fabel bokstavligt är det som bekant en kort historia på prosa eller vers som visar upp djur, växter, besjälade objekt eller naturkrafter som är antropomorfiskt beskrivna, alltså givits mänskliga drag.
Fabeln skall också lära oss en moralisk 'läxa' , vara en sedelärande historia. I detta ursprungliga avseende kan jag nog anse att namnet på denna utställning var missvisande.
Teckningarna var enligt mitt och Aurore's förmenande inte heller särskilt imponerande vare sig tekniskt, motivmässigt/tematiskt.
Tvärtom kändes många av dessa verk som déja vu.
Vissa av verken påminde exempelvis mycket om teckningar av Jockum Nordström.

Det fanns dock en del intressanta alster som något lite bryter av mot gängse konstuttryck.

En videoinstallation med en något bisarr historia om en liten flicka som synes utföra ett kejsarsnitt på en fiskliknande varelse för att därefter stoppa tillbaka den nyfödda och 'sy igen', påminde till del om Nathalie Djurbergs animationer.

Det fanns vissa till synes enkla teckningar gjorda av en ung kvinnlig konstnär som dock hade en röd tråd med en mått av humor där hon visade att hon funnit sitt uttryck och dessutom behärskade sin teknik.
Någon hade satt upp en glasskiva på väggen med endast väggen som 'inramat objekt' och kallat den 'Stulen målning' (om jag/vi nu minns rätt).

Gå och se utställningen och bilda er en egen uppfattning.

Filmen på Cinemateket är A Wedding (se trailer ovan) som på svenska fått titeln 'Oh, vlket bröllop!' regisserad av Robert Altman.

En film som kanske kan beskrivas som en svart komedi som tar sin utgångspunkt i ett bröllop mellan ett par vars famljer till synes kommer från olika sociala sammanhang.

Filmen driver med många av de institutioner som är mer heliga i USA än i Sverige; Kyrkan, äktenskapet, familjen och inte minst kapitalet.
Den sociala fernissan krackelerar peu à peu i denna film och olika hemligheter rörande de inblandade uppdagas under filmens gång.

Altman försöker skildra ett flertal personers livsöden och mellanhavanden och ibland kanske det kan kännas en aning tillkrånglat.

Samtidigt känner jag inte att han totalt tappar tråden i berättelsen.
Människans ofullkomlighet bakom den mer eller mindre fullkomliga ytan framträder i ljus dager. En humoristisk och underhållande film trots ett mått av tragik.

En riktig legend - för att använda ett semantiskt felaktigt uttryck - uppträder i rollen som äldre mor, nämligen Lilian Gish.
Hon spelar visserligen död större delen av filmen men det gör hon å andra sidan otroligt bra!
Hon är, eller snarare var, en stor skådespelerska.

English:

Some time ago, Aurore and I received an invitation to a vernissage att Millesgården called

Modern Fables - contemporary artists draws.
In this exhibition Millesgården has chose to show works by both established as well as newly graduated artists from art schools.
Their common denominator is that they mainly work with drawings as their art form.
This either on paper in a 'traditional way', using videoinstallations (today quite 'traditional') or other means of expression.

The title 'Modern Fables' feels however incorrect. A fable is - as everyone knows - a brief story in prose or verse featuring animals, plants, forces of nature all being anthropomorphized, that is to say, given human qualities (characteristics). I couldn't see this clearly manifested in all these works.

Some of the drawings felt like déja vu and others resembled established artists like Jockum Nordström.

An animated story told through a videoinstallation made us think of the artist Nathalie Djurberg, who uses clay figures.


I liked the story about a small girl that seemed to carry out a Caesarean section on a fish or a similar creature. When the offspring cried to much she put it back in to the fish again and sew the fish together. Macabre but yet quite original.
The artists where born between 1944 and 1980.

The film this day at Cinemateket is A Wedding by Robert Altman.

This is a story with a mixture between 'black comedy' and a disillusioned moral account.
It starts with a wedding where the bride and the bridegroom seems to originate from obviously very different backgrounds.
It later becomes clear that there are great problems within both families when the story unveils the 'truth(s)' behind the facade.

Their are a great amount of cyncism and criticism against American sanctified institutions like the Marriage, the Church, the Family, the 'upper classes' and so on.
A great deal of humour and shrewd observations is however contained in this film.

Altmans criticism is obvious but he tries to take on 'to many stories in the story' why it turns out somewhat uneven as a film.

We were given the chance to see a 'legend' if I dare use that word, namely Lillian Gish, 85 years old at the time. She played dead most of the time but she did it in an excellent way.

(Photo poster copied from: http://www.jonathanrosenbaum.com/wp-content/uploads/2010/02/a-wedding.jpg)

(Foto 'Moderna fabler' affisch kopierad från: http://www.konstkalendern.se/bilder_galleri/millesgarden_modernafabler.jpg.jpg)
(Picture fable copied from: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e6/Reineke_Fuchs.jpg/280px-Reineke_Fuchs.jpg)
(Photo Lillian Gish as young copied from: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/00/Lillian_Gish-edit1.jpg/220px-Lillian_Gish-edit1.jpg)
(Foton teckningar från utställningen kopierade från: http://www.omkonst.com/07-moderna-fabler.shtml)

(Photo Lillian Gish copied from:http://www.wearysloth.com/Gallery/ActorsG/6602.gif)

Death! & Millesgården

"Flickorna" Döden Dö - Stockholms Stadsmuseum from Lode Kuylenstierna on Vimeo.

Svenska (English below):

Idag krattar vi åter löv i trädgården och därefter blir det besök på Stadsmuseum och utställningen 'Döden dö'.

Denna utställning tar upp olika aspekter på döden i Stockholm genom århundradena. Allt från dödsstraff - på den tiden då detta straff utdömdes - hur många som dött via avrättning, när man upphörde med dödsstraff; hur döden gestaltats i ceremonier både kristna och icke kristna etc.

Man visar även fyra kortfilmer där besökarna ges inblickar i arbetet vid en rättsläkarstation, vid Ersta hospice, diskussioner kring aktiv och passiv dödshjälp etc.

Utställningen handlar också om spöken och andar om sorg och saknad och hur vi på olika sätt försöker bevara minnet av anhöriga som dött.

Härefter: Säsongsavslutning på Millesgården med resonemang kring de målningar som finns utställda med anledning av utställlningen 'Konsten åt folket' vilken visar upp Kooperationens konstinköp under 90 år och hur dessa inköp påverkats av politisk-ideologiska faktorer samt historiska händelser och förhållanden i och utanför Sverige.

Man diskuterar hur inredningsideologiska och s.k. 'fostrande' ideal varit tongivande för valet av konst m.m. Resonemanget beledsagas av utdrag ur vissa författares verk som August Strindberg, Tomas Tranströmer m.fl.
Till detta violoncellmusik spelad av en ung kvinnlig cellist. Glögg och pepparkakor serveras.

English:

Today we rake some leaves again. After this we visit The Stockholm City Museum and the exhibition 'Surely die'.

This exhibition deals with different aspects of death focusing on Stockholm. Executions in the city; when they began executing people, what methods where used, when one ended using death penalty etc.
One displays different ceremonies around death, both in christian and non-christian contexts.

They also screen four short films about death; one showing the work with autopsy, one from a hospice in Stockholm, one discussing active and passive euthanasia and so forth.

The exhibition also talks about ghosts and spirits in different places in Stockholm.

Season termination at Millesgården where we are introduced to the paintings in the exhibition 'Art for the People'.
In this exhibition Millesgården presents a generous selection from the art collection of the Stockholm Consumer Cooperative Society, in the celebration of the society's 90th anniversary 2006.

We are introduced to the art through litterary works by, among others, August Strindberg and Tomas Tranströmer and allt this is accompanied by music performed by a cellist.

(Foto Stadsmuseum kopierat från: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/01/Stockholms_stadsmuseum_och_Ryssg%C3%A5rden_2009.jpg/400px-Stockholms_stadsmuseum_och_Ryssg%C3%A5rden_2009.jpg)
(Foto giljotin kopierat från: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2010/05/giljotinen-ett-lopande-band-mordredskap.html)
(Foto Millesgården och skulpturer kopierat från: http://www.visitstockholm.com/ContentStoreFiles/Entity/871/Anna_Larsson1_450x300.jpg)

Millesgården: Öppet Hus

Millesgården har under kvällen mellan kl. 19.00-21.00 öppet hus där Gösta Arvidsson berättar om Gustavsbergs konsthantverk utifrån sin bok 'En vackrare vardag'.

Just nu pågår på Millesgården en utställning som heter 'Konsten åt folket - ett kooperativt kulturarv' . Här handlar det om Konsumentföreningen som fyller 90 år och som under 1900-talet byggt upp en betydande samling av konst och konsthantverk genom inköp och egen produktion. Man kan genom denna utställning se hur politiska, ideologiska val samt historiska händelser formade urvalen av konst.

Föreläsningen handlade alltså om Gustavsbergs konsthantverk och det var en intressant föreläsning där Gösta Arvidsson tog sin utgångspunkt i den historiska bakgrunden till hur porslinet kom till Europa från Kina.

Arvidsson berättade en rolig anekdot om tillkomsten av alla porslinsfabriker i Europa, där jag inte kommer ihåg alla detaljer.
Det handlade dcok om en man som för Fredrik I av Preussen(?) utgav sig för att kunna tillverka porslin trots att han detta ej kunde.
Han hade lurat regenten genom att ha en porslinsbit redo och låtsats ta den ur en ugn han konstruerat där han enligt egen utsago tillverkade sitt porslin.
Detta ledde till byggandet av en porslinsfabrik men då mannen ifråga de facto ej kunde tillverka porslin var han tvungen att fly.
Han kom efter att på liknande sätt ha presenterat sig som porslinstillverkare i olika länder, erhållit pengar för detta i förskott, till slut till Sverige där Rörstrands porslinsfabrik byggdes på grundval av hans påstådda kunskaper om tillverkingsprocessen.
Till slut hamnade han i S:t Petersburg där ytterligare en porslinsfabrik tillkom på samma sätt.
Härigenom har ett flertal av de stora, kända porslinsfabrikerna i Europa kommit att skapas.
Till slut lyckades han visst komma underfund med tillverkningsmetoden.
En riktig entreprenör!

(Foto Gösta Arvidsson kopierat från: http://www.forfattarformedlingen.se/images/foto/forf2209.jpg)
(Photo 'En vackrare vardag' kopierat från: http://image.bokus.com/images/9789172036901_small)
(Foto boken 'Gustavsberg...' kopierat från: http://image.bokus.com/images/9789113016399)

Millesgården, Chabrol and Bournonville

Aurore worked with her research in the morning.

At half past one we went to Millesgården (the museum in Lidingö were the sculptor Carl Milles lived and worked for many years. Has been a museum since the 1950:s), invited to an exhibition with the Norwegian artist/painter Ida Lorentzen.

(Photo Ida Lorentzen taken from://www.idalorentzen.com/)

The name of the exhibition: 'White Light'.

Lorentzen has been called the "painter of stillness".

She depict rooms, sparsely furnished or not furnished at all, with light and shadows being a central part of her compositions.
Somewhat inspired - among others - by the painters Vilhelm Hammershöi and Edward Hopper.

She is one of Norways most wellknown and appreciated artists. Neither one of us were impressed.

Wine and peanuts(!?) were served - not even a small piece of cheese!?

In the afternoon we saw Claude Chabrols film La Demoiselle d'honneur ("The Bridesmaid") (trailer above), made in 2004 but not shown in Sweden until now!

Not a particularly interesting film. 
Chabrol tries to build up a sense of tension in waiting for a climax which ends in an anticlimax. Predictable.

Not bad but certainlly not Chabrol at his peak.

After this Aurore went home to continue her studying. 

I continued to an outdoor performance with the Royal Opera Ballet and a small work by Antoine Bournonville (the father of August) containing both dancing and pantomime. A small peccadillo, but nice!

Antoine Bournonville by Per Krafft the Elder

(Photo painting, Antoine Bournonville: https://en.wikipedia.org/wiki/
Antoine_Bournonville#/media/File:Antoine_Bournonville_by_Per_Krafft,_the_Older.jpg)