Anton Tjechov

Svenska:

Efter Filmhuset blir det Finlandsinstitutet och ett vernissage med fotografier från Wasa teater i Finland under 80 års tid. Detta vernissage har dock inte något klart uttalat tema som vi kan säga oss till fullo förstå det unika i.

Den heter kort och gott: 'Bilder från scenen 1926-2006' men vi kan inte se vad som utmärker dessa bilder framför bilder från andra teaterscener.

Teaterchefen Paul Olin talar och han läser lustigt nog ett stycke ur den pjäs vi skall se på kvällen, nämligen 'Tre systrar' av Anton Tjechov.

Fotografierna visar bl.a. Ylva Ekblad, en syster till vår i Sverige så omtyckta Stina Ekblad som agerat både på film och inom teatern.
Jag frågar Bengt Packalén om det finns en tredje syster i det att jag berättar att vi skall se Tjechovpjäsen ikväll samt att teaterchefen nämnden den då han läste sitt citat.
Det kunde ha varit magiskt men någon tredje syster finns uppenbarligen ej.

Efter detta tog vi oss till Teaterhögskolan för att se tredjeårselevernas uppsättning av ovan nämnda pjäs 'Tre systrar' i regi av Peter Oscarsson.

En av rollerna spelades av Hannes Meidal som jag - för att nu återknyta till tretalet - nu ser för tredje gången: Först i 'Pelikanen' av August Strindberg och därefter i en pjäs om Kafka med samma namn på Strindbergs Intima Teater för ett par år sedan knappt.

Vi blev dock inte särskilt imponerade av skådespelarnas prestationer. I vissa fall kändes det t.o.m. som en skoluppsättning - vilket det ju är - men då mer än amatörskoluppsättning och så skall det inte kännas då man ser semiprofessionella skådespelare.

Scenografin tyckte vi dock mycket om, Aurore och jag.

Jag fick i foajén se ett foto av den avgångsklass vars sistaårspjäser jag tillsammans med en god vän och blivande skådespelare såg 1981.
Det var skådespelarna Peter Stormare, Maria Johansson, Jessica Zandén, Sissela Kyle, Staffan Hallerstam, Roger Storm, Göran Engman, Tomas Norström, Jonna Arb, Annette Stenson, Göran Thorell och Cecilia Nilsson. Klicka här för fotolänk till avgångsklassen 1981.

English:

After The Swedish Film Institute we continue to The Finland Institute for an exhibition with photos taken at the Wasa Theatre in Finland.

The name of the exhibition was 'Pictures from the stage 1926-2006' but we couldn't figure out what differed these pictures from others taken at other theatres.

The Head of the theatre, Paul Olin, talked and he quoted, amusingly enough, a part from 'Three sisters' by Anton Tjechov, the very same play we were about to see that same evening.

On the photos we could see actress Ylva Ekblad among others, a sister to a well known and very popular Finnish-Swedish actress in Sweden, namely Stina Ekblad.
I asked Bengt Packalén, the head of the institute if there were another sister making it 'three sisters' but there is not according to him.

After this we went to National Academy of Mime and Acting to see 'Three sisters' a production with the well known director Peter Oscarsson.

To connect to the figure 'three' I for the third time saw the young actor Hannes Meidal. The first play in which I saw him acting was 'The Pelican' by August Strindberg and a play about Franz Kafka called 'Kafka' at 'The Strindberg Intimate Theatre' in Stockholm two years ago.

This night none of us were impressed by the actors and sometimes it felt like a school production and I don't mean a professional actors school like this one.
We liked the stage design very much both of us though.

In the hall we could see photos of former actors and their last performances at the school. I found the class I saw in 1981 with the former pupils, later actors:
Peter Stormare, Maria Johansson, Jessica Zandén, Sissela Kyle, Staffan Hallerstam, Roger Storm, Göran Engman, Tomas Norström, Jonna Arb, Annette Stenson, Göran Thorell and Cecilia Nilsson. Click here for a photo link showing these actors in 1981.

(Photo Anton Tjechov copied from: http://swedish.ruvr.ru/data/141/611/1233/Chehov.jpg)
(Foto Ylva Ekblad kopierat från:http://static.yle.fi/ims/svenska/2011/25/164664e037d3473c8b/164664e037d3473c8b_3.jpg)
(Foto Stina Ekbland kopierat från: http://www.teateraccent.se/cms/cms_documents/stina_ekblad_cato_lein_1181215619_7845231.jpg)

Room at the Top

Svenska (English below):

Denna film av Jack Clayton - 'Room at the Top' - handlar om en ung man som kommer till en industristad från en än mindre stad i vilken han är uppväxt.
I denna nya omgivning har han beslutat sig för att nå 'toppen' användande sig av de metoder han finner vara lämpligast i denna sin ambition.

Joe Lampton som vår 'hjälte' heter - spelad av Laurence Harvey - går med i en amatörteatergrupp i staden där även hans chefs dotter medverkar.
Han blir förälskad i henne och även om hon är gift försöker han snärja henne för att i förlängningen använda henne som en genväg till en högre position i företaget.
I denna teatergrupp ingår även en 'äldre' kvinna, spelad av Simone Signoret, vilken lever i ett olyckligt äktenskap och Joe blir attraherad även av henne och inleder ett dubbel- eller trippelspel varvid han dels försöker upprätthålla sin relation med båda kvinnorna samtidigt som han har ambitionen att arbeta sig upp mot toppen i företaget.
Det fungerar på det yrkesmässiga planet men i längden måste han göra ett val mellan de båda kvinnorna och under resans gång skadar han både kvinnorna och sig själv i denna process.

När Signoret är med inser man utan att ha sett filmen vem av de båda kvinnorna som får stryka på foten!

Finlandsinstitutet har en utställning med fotografier av Timo Äikiö som skildrar skolbarn vilka han varit modermålslärare för men denna utställning sade oss ingenting.

English:

In this film - 'Room at the Top' by Jack Clayton - we meet Joe Lampton a factory worker - actor Laurence Harvey - who has just arrived in a new town where he has found a job at a factory (paper work), a job with a future, he thinks.
He is determined to reach as high as he can within the company and in order to do so, he is willing to use almost any methods.

To occupy himself during his sparetime he joins a theaterical group where the daughter of his boss - Susan - also is engaged. He falls in love with her to some degree but above all he now sees his chance 'using' her to reach 'the top'.

In this group he also meets an 'elderly' woman, Alice - Simone Signoret - with whom he also falls in love. She is a French unhappily married woman with a dominant husband.

Joe now tries to keep up his relationship with both these women but in the end he hurts both himself and the two women. When Simone Signoret holds one of the female roles, we can easily guess that she is the one finally loosing everything.

After this film Aurore and I visit the Finland Institute and a photoexhibition with pictures by Timo Äikiö depicting children to whom he has taught their mother tongue. We couldn't find anything interesting with these pictures, sadly to say.

City of my Dreams

Svenska (English below):

Idag gör vi ett besök på Riksdagshuset för en guidad visning.
Av personerna i denna grupp var det endast jag som var stockholmare. Alla andra kom från andra delar av landet.
En fransyska: Gissa vem?

Egentligen är inte heller jag stockholmare om man med det menar en person vars familj bott i staden i tre generationer, så som brukar klassificera en 'infödd' person. Min mor var född på Öland, min far i Uppsala, så ock hans föräldrar.
Min morfar föddes i Västerbotten (Bjursele/Norsjö) och min mormor på Öland.

Guidningen börjar i plenisalen där vi förevisas denna nyrenoverade lokal där alla gamla sittplatser inklusive de för besökarna har tagits bort för att ersättas med nytt.
Vi får oss också förklarat hur riksdagsledamöterna är placerade i salen; att man är placerad länsvis, inte partivis, var vi finner regeringens platser, de nya diskussions-/debattplatserna längst fram etc.
Journalisternas platser förevisas och vi får också se hur det fungerar med stenografernas arbete, något som fortfarande används parallellt med andra dokumentationssystem.

En rundtur i huset i övrigt inkluderade utskottsrum, första kammaren där bl.a. konstitutionsförhören sker, tavlor föreställandes de olika talmännen och -kvinnorna (sidorna 107-111 i denna länk/detta dokument visar några av talmännen från 70-talet till 90-talet)genom tiderna.

I en av entréerna, den som används vid Riksdagen högtidliga öppnande, fanns byster av alla statsministrar utom Carl Bildt och Göran Persson samt Ingvar Carlsson och Torbjörn Fälldin. Sistnämnda två endast hade varsin medaljong på väggarna.
Förklaringen till detta är att endast de som suttit inalles tre mandatperioder föräras en byst medan Carlsson och Fälldin får nöja sig med en medaljong då de satt förhållandevis kort tid.
Carl Bildt likaså men i hans fall beror det också på att han inte velat sitta modell. Persson skall väl förmodligen få en byst eller blir det medaljong?

Efter detta en utställning på Finlandsinstitutet/Finlandshuset med en installation av konstnären Kai Ruohonen gjort i bl.a. Lego.

Filmen på Cinemateket är 'Mina drömmars stad' av Ingvar Skogsberg (IMDb om Ingvar Skogsberg) fritt efter Per Anders Fogelströms bok.
En förhållandevis bra filmatisering som väl visade de umbäranden människor fick utstå och som Fogelström velat visa i sina böcker i den s.k. 'Stockholms-serien'. Speakerrösten var Fogelströms själv.

Alltid svårt att filmatisera böcker då de som läst dem alltid har sin bild av personer och miljöer men jag tycker Skogsberg lyckats ganska väl ändå. Lite bristande personregi ibland upplevde jag.

Ett utdrag, ej ur filmen men ur boken uppläst av Helge Skoog.
An excerpt, not from the film but the book, read in Swedish by the actor Helge Skoog.

English:

Today Aurore and I visit the Parliament for a guided tour.
I am the only one from Stockholm among the persons in the group.

I am not a 'genuine' 'stockholmer' (if the expression is allowed) though.
This if one take into consideration that you have to belong to the third generation of inhabitants to be 'allowed' to call yourself 'genuine'.
My mother was born on Öland, the second largest island in Sweden, her mother too and her father came from the northern parts of Sweden - Västerbotten (Bjursele/Norsjö)My father was born in Uppsala and his parents too.

We started the guided tour in the assembly hall newly renovated.
We are being demonstrated how the members of Parliament are seated, namely after the different regions from where they originate, not according to party membership.
We are also shown where the journalists are seated, how the stenography-system works (the stenographers are still being used parallell to other dokumentation systems), where the members of the Government are seated, the speaker and so on.

We also visit one of the Committee rooms. There are fifteen committees in the Swedish Parliament.

One room is full of paintings depicting all the speakers having worked within the Parliament.
In another part we can find busts by former prime ministers except Ingvar Carlsson, Torbjörn Fälldin, Carl Bildt and Göran Persson.
To be honored with a bust one must have worked as a prime minister for three terms in office, and it was not the case with neither Carlsson, Fälldin or Bildt. Carlsson and Fälldin instead have medallions depicting them and when it comes to Bildt he is still active as a politician (foreign minister) and besides this, he has never wanted to pose for a portrait. Persson will either be depicted as a bust or medallion, the future will show.

At the Finnish Institute we see an installation made by a Finnish artist named Kai Ruohonen. He uses toys like Lego among other things.

Cinematheque: 'City of My Dreams' by Ingvar Skogsberg is a film based on the well known book by the same name written by Per Anders Fogelström, one of the foremost portrayers of Stockholm. Fogelström has in his books depicted Stockholm through different events in different people's lives through centuries. This film was quite authentic in its efforts to bear witness about a time since long gone (mid and late 19th Century).

(Photo Riksdagshuset Stockholm copied from: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/5/5b/Riksdagshuset_Stockholm_2011.jpg/440px-Riksdagshuset_Stockholm_2011.jpg)

Borderlands

Svenska (English below):

Aurore och jag i vanlig eller nästan vanlig ordning till Filmhuset och biblioteket för lite arbete.

Efter detta beger vi oss till Finlandsinstitutet där man ikväll skall samtala kring gränser och i detta fall Karelen med utgångspunkt från systerkommunerna Haparanda-Tornio (Torneå):
'Att leva vid gränsen - Karelen och Haparanda' som kvällens rubrik lyder.
Vi kom för att se en videoinstallation av Minna Rainio och Mark Roberts - Borderlands, som för första gången skall visas i Stockholm men av detta blev det initialt inget.
Istället talade kommunalrådet i Haparanda, Sven-Erik Bucht om hur gränsen mellan Haparanda-Torneå i stort sett suddats ut.
Detta genom ett aktivt arbete som på olika plan har syftat till att föra samman kommunerna både vad gäller byggnation, infrastruktur, kulturellt utbud, fritidsaktiviteter av skilda slag, brandväsende med mera.
Gränsen i Karelen består dock fortfarande som man konstaterar.
I arbetet att föra samman dessa kommuner och nästintill skapa en gemensam kommun, försöker man även förenkla för dem som vill arbeta på ena eller andra sidan vad gäller utdebitering av skatter etc.
Detta har ju varit ett problem i Öresundsregionen men inte här enligt Bucht.
Att IKEA etablerat sig i Haparanda var något Bucht uppenbarligen var mycket stolt över och han framhöll gärna hur god vän han blivit med Ingvar Kamprad.
Allt arbete i denna region strävar till gränstlöshet i ett mer och mer globalt samhälle där de fysiska gränserna kanske i framtiden inte har lika stor betydelse även om de kulturella, tankemässiga, värderingsmässiga kanske finns kvar.
I Haparanda säger idag de boende att de bor i Haparanda-Tornio och på den finska sidan är det det omvända förhållandet: Tornio-Haparanda.

Vi hann inte stanna för att se videoinstallationen.

Haparanda sweden.se
envoyé par swedense. - L'info internationale vidéo.

English:

First of all The Swedish Filminstitute and it's library as so often.

After concluding our work there we visited the Finnish Institute for a lecture and a video installation - 'Borderlands'.
The subject tonight was 'boundlessness' if one can call it that way.
With the two cities Haparanda in Sweden and Tornio (Torneå) in Finland (Haparanda-Tornio and Tornio-Haparanda among the local inhabitants) as a starting point the Municipal Commissioner of Haparanda, Sven-Eric Bucht, spoke about their work to erase the boundaries, both the physical and mental ones between the two 'sister-cities'.
This has been done in a number of ways, like bringing together the cities through social planning and making theme and their inhabitants come closer to each other.
All this is a part of the infrastructure on a more physical level. But also on the cultural level when it comes to theater, music and festivals for example, the aim has been to connect these two cities as much as possible.
On both sides there are people speaking both Finnish and Swedish even though not all inhabitants are bilingual.
The border to Karelen still exists though, as is stated by Bucht.
Bucht also talked a lot about IKEA having established a new store in Haparanda, how important this was and what a good friend Ingvar Kamprad had become.

Unfortunately the videoinstallation ('Borderlands' by Minna Rainio and Mark Roberts) we thought we would get a chance to see, never started the evening as was annonced in the programme. This is the first time it is shown in Sweden.

We didn't have time to stay to watch that video.

Gunnar's birthday and Niklas Mulari at the Finlandsinstitutet

 MY BIRTHDAY (GUNNAR)!

At five pm Aurore and I went to The Finland Institute in Stockholm where they had arranged a cultural evening with among other things a vernissage with the Finnish painter Niclas Mulari (Utställning: Niklas Mulari ).

We were not extremely impressed or excited. Five paintings on relatively big canvases.

Well we drank good wine anyway!

 

(Painting copied from: http://www.konstkalendern.se/bilder_galleristatdsteatern_mulari.jpg)