Svenska (English below):
'Archangel' på Cinemateket är återigen en film av Guy Maddin som utspelar sig i Archangelsk i Ryssland men där även en (ärke)ängel indirekt figurerar i filmen.
Historien är inte helt kristallklar men de stora linjerna handlar om löjtnant John Boles, en enbent soldat som strider med de vita ryssarna i den ryska arktiska kylan under Första världskriget. Han befinner sig i Archangelsk, en 'kristalliserad' stad med spiror och domer vilken bebos av ett antal förvirrade människor.
Boles är kär i iris, som är död. Han möter Veronkha som han av misstag tar för Iris.
Veronkha är dock redan gift med Philbin vilken dock till följd av amnesi glömt att han är gift med Veronkha och Veronkha tror i sin tur att Boles är Philbin.
Hänger ni med?
Filmen kan dock ses antingen ur ett endast estetiskt perspektiv eller ur ett intellektuellt och kombinerar man dessa båda, kanske resultatet av upplevelsen blir bäst?
Efter filmen blir det alltså ett besök på Dansens Hus där vi ser föreställningen med gruppen MEMBROS.
Det visar sig vara en synnerligen bra föreställning där man inte minst imponeras av att alla de sex dansarna (fem män och en kvinna) i stort sett befinner sig på scenen under alla de sextio minuter - utan paus - som föreställningen varar.
Detta trots att deras fysiska utspel är starkt och deras gestaltningar kräver ett stort mått av fysisk och mental styrka och koncentration.
Man blandar olika dansstilar och uttryck och det är inte många minuters vila för de enskilda dansarna mellan de olika 'numren' eller akterna.
Det är två stycken som gestaltas och de första - 'Elemento Bruto' - handlar om kontraster och gränser, om det brutala och det mjuka - vilket bl.a. gestaltas i musiken - om den yttre ofrihet och fysiska begränsning som ett fängelse erbjuder kontra den inre mentala frihet som inte vet några gränser.
Det andra stycket -'Raio X' - är direkt inspierat av ett fängelseuppror 1992 i Sau Paulo (Carandiro-massakern).
En synnerligen intressant och imponerande föreställning.
Erhöll en enkät, vilken jag fyllde i, där man frågade hur ofta jag de senaste tolv månaderna besökt Dansens Hus och tyvärr är det noll gånger. Under 2005 däremot såg jag åtta föreställningar där.
Aurore var även hon mycket nöjd med föreställningen.
Det enda man kanske kunde invända mot var musikarrangemangen.
Inte de olika musikaliska uttrycken i sig utan hur de kombinerats, beskurits etc. men detta tyckte vi trots allt var petitesser i sammanhanget.
'Archangel' på Cinemateket är återigen en film av Guy Maddin som utspelar sig i Archangelsk i Ryssland men där även en (ärke)ängel indirekt figurerar i filmen.
Historien är inte helt kristallklar men de stora linjerna handlar om löjtnant John Boles, en enbent soldat som strider med de vita ryssarna i den ryska arktiska kylan under Första världskriget. Han befinner sig i Archangelsk, en 'kristalliserad' stad med spiror och domer vilken bebos av ett antal förvirrade människor.
Boles är kär i iris, som är död. Han möter Veronkha som han av misstag tar för Iris.
Veronkha är dock redan gift med Philbin vilken dock till följd av amnesi glömt att han är gift med Veronkha och Veronkha tror i sin tur att Boles är Philbin.
Hänger ni med?
Filmen kan dock ses antingen ur ett endast estetiskt perspektiv eller ur ett intellektuellt och kombinerar man dessa båda, kanske resultatet av upplevelsen blir bäst?
Efter filmen blir det alltså ett besök på Dansens Hus där vi ser föreställningen med gruppen MEMBROS.
Det visar sig vara en synnerligen bra föreställning där man inte minst imponeras av att alla de sex dansarna (fem män och en kvinna) i stort sett befinner sig på scenen under alla de sextio minuter - utan paus - som föreställningen varar.
Detta trots att deras fysiska utspel är starkt och deras gestaltningar kräver ett stort mått av fysisk och mental styrka och koncentration.
Man blandar olika dansstilar och uttryck och det är inte många minuters vila för de enskilda dansarna mellan de olika 'numren' eller akterna.
Det är två stycken som gestaltas och de första - 'Elemento Bruto' - handlar om kontraster och gränser, om det brutala och det mjuka - vilket bl.a. gestaltas i musiken - om den yttre ofrihet och fysiska begränsning som ett fängelse erbjuder kontra den inre mentala frihet som inte vet några gränser.
Det andra stycket -'Raio X' - är direkt inspierat av ett fängelseuppror 1992 i Sau Paulo (Carandiro-massakern).
En synnerligen intressant och imponerande föreställning.
Erhöll en enkät, vilken jag fyllde i, där man frågade hur ofta jag de senaste tolv månaderna besökt Dansens Hus och tyvärr är det noll gånger. Under 2005 däremot såg jag åtta föreställningar där.
Aurore var även hon mycket nöjd med föreställningen.
Det enda man kanske kunde invända mot var musikarrangemangen.
Inte de olika musikaliska uttrycken i sig utan hur de kombinerats, beskurits etc. men detta tyckte vi trots allt var petitesser i sammanhanget.
MEMBROS: MEDO (3rd part of the trilogy) from Make 2 Work on Vimeo.
English:
Guy Maddin again: 'Archangel' a film about a Lt John Boles, a one-legged soldier who fights with the White Russians during World War I.
He finds himself in the town of Archangel in Russia, where he becomes acquainted with a group of rather confused people.
Lt. Boles loves Iris, who unfortunately is dead. He meets a woman by the name of Veronkha, whom he mistakes for Iris. Veronkha in turn is allready married to Philbin who, due to amnesia, has forgotten that he has been unfaithful to Veronkha. Veronkha thinks Boles is Philbin.
Did you follow the plot? Good!
The film can be seen from either an aesthetic perspective or an intellectual or both. The latter might be the best alternative in order to appreciate the film.
I liked it very much and I once again recommend you to see a film by Maddin.
The House of Dance (Dansens Hus) is our next stop. The Brazilian group MEMBROS is performing with their combination of hip hop, capoeira and other dances. They try to express different social events in the Brazilian society.
The first of two pieces is called 'Elemento Bruto' and deals with contrasts and boundaries, about the brutal in opposite to the soft and gentle - expressed also in the music - about the physical boundaries a prison offers a person versus the inner mental freedom that know no boundaries at all.
The second piece is directly inspired by a riot in a prison in Sao Paulo; 'the Carandiru-massacre' in 1992.
We were impressed by the fact that this performance lasted sixty minutes and the six dancers (five men and a woman) were on stage practically the whole time.
The dancing and performance were in many ways amazing and we enjoyed it both very much!
The only critic if we had any concerned the music. Not the choice of music but how it was put together and arranged but this was however a detail of less importance.
BONUS:
En kortfilm av Guy Maddin - A short film by Guy Maddin
Guy Maddin again: 'Archangel' a film about a Lt John Boles, a one-legged soldier who fights with the White Russians during World War I.
He finds himself in the town of Archangel in Russia, where he becomes acquainted with a group of rather confused people.
Lt. Boles loves Iris, who unfortunately is dead. He meets a woman by the name of Veronkha, whom he mistakes for Iris. Veronkha in turn is allready married to Philbin who, due to amnesia, has forgotten that he has been unfaithful to Veronkha. Veronkha thinks Boles is Philbin.
Did you follow the plot? Good!
The film can be seen from either an aesthetic perspective or an intellectual or both. The latter might be the best alternative in order to appreciate the film.
I liked it very much and I once again recommend you to see a film by Maddin.
The House of Dance (Dansens Hus) is our next stop. The Brazilian group MEMBROS is performing with their combination of hip hop, capoeira and other dances. They try to express different social events in the Brazilian society.
The first of two pieces is called 'Elemento Bruto' and deals with contrasts and boundaries, about the brutal in opposite to the soft and gentle - expressed also in the music - about the physical boundaries a prison offers a person versus the inner mental freedom that know no boundaries at all.
The second piece is directly inspired by a riot in a prison in Sao Paulo; 'the Carandiru-massacre' in 1992.
We were impressed by the fact that this performance lasted sixty minutes and the six dancers (five men and a woman) were on stage practically the whole time.
The dancing and performance were in many ways amazing and we enjoyed it both very much!
The only critic if we had any concerned the music. Not the choice of music but how it was put together and arranged but this was however a detail of less importance.
BONUS:
En kortfilm av Guy Maddin - A short film by Guy Maddin
No comments:
Post a Comment