För dagens gudstjänst besöker vi Kungsholms kyrka eller Ulrika Eleonora som den egentligen heter.
En familjegudstjänst som dock pg.a. att det var många barn som deltog genomfördes i ett expresstempo. Det var både predikan och nattvard och allting var klart inom loppet av 45-50 minuter.
Efter detta beger vi oss till Café Hurtig (bra namn på ett café efter denna gudstjänst) på Drottninggatan. Där tar vi oss en kaffe och lite sött och gott.
Härefter blir det film 'The Queen' med Helen Mirren i huvudrollen som drottning Elizabeth II. I denna film av Stephen Frears gestaltas perioden efter prinsessan Dianas död och hur hovet valde att hantera detta då Diana genom skilsmässan med prins Charles.
Mirren i rollen som drottningen är magnifik som så ofta när det gäller hennes skådespeleri.
Även 'Tony Blair' (Om Tony Blair i Wikipedia) som spelas av Michael Sheen är fantastiskt bra.
Överhuvud anser jag skådespeleriet vara av yppersta klass rakt igenom.
Det är kanske sällan man kan säga detta. Man använder visserligen känslospektrat genom att spela på människors sorg över denna död, en sorg som man uppenbarligen kan väcka igen genom dokumentära inslag, som i denna film.
Åtminstone fungerade detta i biosalongen på Sture där näsdukar togs fram och snyftningar hördes.
Samtidigt som drottningens envishet vad gäller att hålla på protokollsförfarandet och prins Philips - spelad av James Cromwell - än mer hårdnackade motstånd mot 'uppståndelsen' i samband med Dianas död, kan synas känslokallt och cyniskt, får man en viss förståelse för deras uppträdande, utan att för den skull sympatisera med det.
Detta inte minst då Tony Blair (i filmen) i ett laddat möte med sina medarbetare anser att det gått för långt med förföljelsen av drottningen och att denna kvinna - underförstått Diana - som givits allt men kastat iväg det, inte skall höjas till skyarna som hon gjort.
Båda dessa åsikter kommer väl fram och jag kan hålla med om dem båda två, till viss del.
Diana var en, av många, älskad person som bröt mycket mot det stela procedurerna kring hovets rutiner men samtidigt kan inte den hysteri som följde efter hennes död sägas stå i paritet med vad hon de facto uträttade eller betydde för Englands good will i världen eller för andra projekt hon engagerade sig i.
I det långa loppet kommer förmodligen drottning Elizabeth efter sin död, bli ihågkommen som den som höll ihop hovet, familjen och var landets leading lady medförandes både värdighet och good will ut i världen. Dock skall detta förstås i ett officiellt sammanhang. Det som har dolts och döljs under denna, av drottning Elisabeth II, polerade yta, är mindre vackert.
Lovely Rita - Extrait Vost FR
envoyé par _Caprice_. - Court métrage, documentaire et bande annonce.
Nästa film är 'Lovely Rita' ingåendes i serien nya österrikiska filmer av kvinnliga regissörer, i detta fall Jessica Hausner.
Denna film om en ung kvinna som ej får kärlek från sina föräldrar utan istället hånas, låses in på sitt rum då hon uppträtt på ett sätt som fr.a fadern inte kan tolerera, utgjorde inte heller den ett intressant exempel på österrikisk film.
Meningen är kanske att man skall drabbas av sympati för den unga kvinnan men då hon är lika egoistisk och känslokall som sina föräldrar kan man inte känna särdeles varma känslor för henne.
Till slut mördar hon sina föräldrar men fram till dess sker ett antal förskjutningar i händelseförloppet där hon gör sig skyldig till mer eller mindre allvarliga överträdelser i skolan eller annorstädes, inkluderandes en relation med en många år äldre busschaufför som hon förför i syfte att bli av med sin oskuld.
Sanningen att säga engagerar inte någon av personerna.
English:
This Sunday we pay a visit to the Kungsholms church - Ulrika Eleonora - for the church service.
It's a family service which means that it's over in no time as Swedish children and their parents are not trusted with having the patience for a proper service of about one hour or more.
In 45-50 minutes everything was over and we had also celebrated the Holy Communion.
After this café Hurtig at Drottninggatan with coffee and paistries ('Hurtig' meaning 'brisk', not a bad name for a café after this hasty service).
Filmtime: 'The Queen' with Helen Mirren in the leading rôle. She is magnificent as always I am inclined to say. She is one of my favourite contemporary actors.
She portrays the queen in a way that sometimes makes you forget that it is Helen Mirren not queen Elizabeth II (see also 'The Officiall website of the British Monarchy').
How the queen functions as a private person is perhaps hard to know but I got the feeling that Mirren made her more complex and 'living' compared to the official person we always see who seldom shows any feelings.
Maybe this is an exaggeration as I very seldom follow the life of the queen of England and her family, much less know anything about her as a private person.
Only glimpses a headline from time to time.
All the acting was excellent and we also saw more of 'prince Philip' - portrayed by James Cromwell - and his views on the subject compared to the more anonymous official person in reality.
In this film he is however depicted as a person even more opposed to any 'extravagances' around the death of 'princess Diana'.
If this is the 'real' prince Philip depicted I don't know but the movie succeeds in getting us to understand both sides of this tragedy, at least to a certain extent.
Obviously princess Diana was a very beloved person in Great Britain but on the other hand the reactions after her death were really exaggerated and can't be said correlating to her actual importance, seen in relation to what she actually achieved and meant to the country.
In a passage 'Tony Blair'' - portrayed by Michael Sheen - says to his collaborators that they have misjudged the Queen and he feels that she is now being persecuted in a way that is unacceptable. He also questions the reactions after Dianas death.
Both sides of this issue is very well reflected in this film.
Film number two is 'Lovely Rita' a part of the series at cinema Sture with new female Austrian directors, in this case Jessica Hausner.
This film tells the story about a young woman/girl who lives in an emotionally dysfunctional family and her way towards both adulthood and catastrophy.
The story never touches us and it's hard to engage yourself in her situation.
Even if her parents act bad towards her and punishes her for the smallest mistakes (by locking her in to her room), she herself is so selfish and only look to what is good for her without questioning neither herself nor others.
This makes me and Aurore feel that none of the characters becomes interesting and even when she kills her parents we yawn.
No comments:
Post a Comment