Helena Sandström & Annika von Hausswolff

Svenska (English below):

Idag har vi bestämt oss (Aurore och jag) att se en utställning med silverkonst(-smide).

Vi beger oss därför till Nutida Svenskt Silver för en utställning med konstnären Helena Sandström.
Helena Sandström har haft utställningar i Washington, Helsingfors, Moskva, Kaliningrad men nu är det hög tid för henne att visas i Stockholm.

Hon har tidigare haft utställningar i Sverige och Stockholm om jag förstår henne rätt. Sandström blev ganska uppmärksammand då ett av hennes examensarbeten - hennes 'Äggskalshalssmycke' - köptes in av Nationalmuseum och dess samlingar. 'Lönnfrökrage', ett annat smycke från den utställningen köptes in av Röhsska museet i Göteborg.

Vi tyckte båda mycket om denna utställning där hon arrangerat det så att hennes smycken var innefattade i tavelramar, ibland tomma ibland med bilder på människor. Dessa hade hon funnit på loppmarknader och liknande.
En schal med små silverblommor blev en av Aurore's favoriter - om man inte var tvungen att ta hänsyn till priset.
Efter detta blev det en utflykt till SAK - Sveriges Allmänna Konstförening, där vi såg en utställning med foton av Annika von Hausswolff (Info Moderna museet: Annika von Hausswolff) som finns representerad på Moderna museet bl.a.
Denna fotoutställning föreställer von Hauswolff naken med som enda assecoir en motorsåg som hon likt en fallos håller framför sig.
Det är en bildserie med samma motiv och i stort sett samma poser från konstnärens sida.

I övrigt tog vi även del av andra konstverk på SAK. Dessa har flyttat till Linnégatan från Konstakademiens lokaler på Fredsgatan där de tidigare hade långt större lokaler.
Lokalhyran blev dock för hög för dem och ekonomiskt stöd och hjälp kunde de ej hitta.

Cinemateketfilmerna idag blev: 'Le amiche' ('Väninnorna') av Michelangelo Antonioni och 'Secret Agent' med den svenska titeln 'Spioner i hälarna' av Alfred Hitchcock.

I förstnämnda film får vi följa Clelia som kommer från Rom till sin hemstad Torino för att starta upp en modesalong.
Under sin första natt på sitt hotell dör kvinnan i rummet bredvid av en överdos av mediciner. Clelia finner sig nu involverad i ett drama med den döda kvinnans väninnor och deras män eller ex-män. Denna historia drar henne djupare in i och ned i relationella problem och får henne att till slut även ompröva om hon skall fortsätta med den sysselsättning hon nu har engagerat sig i.

Film nummer två är Alfred Hitchcocks 'Spioner i hälarna'/'Secret Agent' där en författare - Edgar Brodie (John Gielgud) rekryteras av den brittiska underrättelsetjänsten under Andra Världskriget för att eliminera en tysk spion efter att först ha försökt utröna vem denne är. Till sin hjälp har han en skrupulös man kallad 'Generalen' (Peter Lorre) som skall hjälpa honom med själva mordet.
En kvinna - Elsa Carrington (Madeleine Carroll) - spelar hans maka men hon har inte riktigt förstått allvaret i själva uppdraget utan anser endast att detta är en spännande historia. På vägen till målet råkar de döda fel man men till slut drabbas den tyske kontraspionen av den vedergällning man från brittiskt håll planerat.

English:

Aurore and I felt inclined for silver today.

Therefore we visited the exhibition hall 'Contemporary Swedish Silver' (my tranlslation from 'Nutida Svenskt Silver') and an exhibition with jewellery and necklaces by Helena Sandström.

She has had exhibitions in Washington, Helsinki, Moscow and Kaliningrad. Two of her first pieces of work when she graduated from art school were bought by the National Museum of Art and the art museum Röhsska in Gothenburg.

We liked a great deal of her art and she had arranged some of it so it was hanged inside picture frames, sometimes empty and sometimes with a photo inside them.
A shawl with small silver flowers in it became one of Aurore's favourites.

From this exhbition we went on to the next, namely a photo exhibition with photos by Annika von Hausswolff an artist represented at The Museum of Modern Art among other places.
This time we got to see a series of photos depicting the artist naked with only a chainsaw as the only accessory in front of her. TEXAS CHAINSAW MASSACRE REPRODUCTION as Aurore commented.

There where a series of photos almost looking the same with slight differences between them. In all there are more than 400 photos but at 'The Swedish General Art Society'/'Sveriges Allmänna Konstförening' (my translation) we could see about 40 of them.
We also took a look at other pieces of art. This association earlier had their premises in the same house as The Academy of Art (Fredsgatan) but they couldn't afford the rent so they moved to Linnégatan.

The films today are: 'Le amiche' by Michelangelo Antonioni a film about Clelia who arrives to her native Turin from Rome in order to set up a new fashion salon. On her first night at the hotel where she lives, a soman takes an overdose of pills and dies. Clelia now becomes involved with this woman, her life story and not least her friends Momina, Nene and Mariella and their men and ex-men. This involves love, hate and jealousy, unfaithfulness and she maybe becomes more involved than she ever wished to be. It also affects her work and future plans concerning her fashion salon, the salon becoming the scene for many settlements between her new friends.

'Secret Agent' by Alfred Hitchcock is a classical story about a novelist - 'Edgar Brodie' (John Gielgud) who is recruited by the Brittish intelligence during World War I in order to find and eliminate a German spy. As his two collaborators we find a man called 'The General' (Peter Lorre) and a 'wife', 'Elsa Carrington' (Madeleine Carroll). 'The General' is a scrupulous man who is going to help him kill the agent, while 'Elsa' is more in this for the thrill of it. In their work to eliminate the German agent they first by mistake kill the wrong man.

(Photo artwork Helena Sandström copied from: http://www.nutida.nu/smeder/HelenaSandstrom/HelenaSandstrom-6394-320.jpg)
(Foto flicka med motorsåg kopierat från: http://aros.ziteman.com/archive/BilledeArkiv/SAMLINGEN/838_Hausswolff%5B1%5D.gif)

(Foto Annika von Hausswolff med motorsåg kopierat från: http://www.konstforeningen.se/wp-content/uploads/2010/exhibitions/galleriet/hausswolff.jpg)

Ces rencontres avec eux & Daniel Harding

Svenska (English below):

Dags för en hårklippning idag. Jag börjar se ut som en hippie och det är inte riktigt min stil.

Innan detta Filmhuset för mig och Aurore.

Under tiden jag klipper mig (eller snarare frisören), träffar Aurore väninnan Tessa.

Aurore och jag ses därefter för att gå till Sture och se filmen 'Ces rencontres avec eux' av

Jean-Marie Straub och Danièlle Huillet.
Filmen är svår att beskriva men består av ett antal dialoger mellan människor som ibland tar gestalt av antika gudar så som man förstår det via deras dialoger sinsemellan.
Stora, viktiga frågor avhandlas men trots att skådespelarna skall vara statiska i sitt framträdande kunde man gjort dessa dialoger mer levande.

Kvällen avslutas i Berwaldhallen där vi lyssnar till Radiofymfonikerna under ledning av Daniel Harding den nye unge chefsdirigenten.
De spelar bl.a. ett stycke av Pierre Boulez; 'Eclat' ett stycke för 15 instrument från 1965.

Ett vackert intressant stycke som arbetar med pauseringar, stor dynamik och intressant samspel mellan musikerna. Ett såvitt jag förstår svårspelat stycke.

Tyvärr har jag ett par platser bort från mig en kvinna som jag senare förstår har psykiska problem vilken hostar och snyter sig högt och tydligt under detta stycke där inte minst pauserna, tystnaden, det dämpade är så viktigt för styckets särart. Hon kastar också sin väska i golvet efter att ljudligt ha öppnat den för att leta efter någonting.
I mellanpausen talar jag med en vaktmästare som mycket väl känner till denna kvinna och innan jag beskriver henne har han talat om hur hon ser ut. Då hon reser sig för att gå visar det sig att hennes byxor är söndertrasade. En äldre man och kvinna som sitter bredvid henne tar mycket illa upp och flyttar i pausen till annan plats.
Efter pausen återkommer dock denna kvinna ej till sin plats. Aurore och jag talar med ett par bredvid oss som har abonnemang och som flera gånger haft samma problem med denna kvinna.

Kvällens konsert avslutas med Gustav Mahler's 7:e symfoni i e moll, kallad 'Nattens sång', ett intressant stycke musik och kanske hans bästa symfoni. Kraft och dynamik präglar framförandet som dock i vissa partier kan kännas en aning volymstarkt på ett inte helt avvägt sätt.

English:

Time for a haircut today. I begin to look like a hippie and that is not quite my style.

Before this we begin the day at The Swedish Filminstitute.

Meanwhile I get my hair cut, Aurore meets her friend Tessa.

After that we go to cinema Sture to watch the film 'Ces rencontres avec eux' by Jean-Marie Straub and Danièlle Huillet.

It's hard to describe this film but it consists of a number of dialogues between people who sometimes take the shape of ancient gods. Great, important issues are discussed but even though the actors are supposed to be static in their acting one could have made these dialogues more alive. Aurore who has seen a lot of their films thinks it is not one of the best ones.

The evening ends in the Berwald Concert Hall (named after Franz Berwald) where we listen to The Swedish Radio Symphony Orchestra conducted by their new chief conductor Daniel Harding, only 31 years old.

They begin with Pierre Boulez' piece 'Eclat' a piece of music for fifteen instruments from 1965.

This is a beautiful and interesting piece of music working with pauses and great dynamic and an interesting cooperation between the musicians. It's a piece of 'hazardous' music because how it is performed is very much decided on the spot in 'real time'.

Unfortunately a woman with - as I later understand - psychic problems disturbs the performance by sneezing and coughing loudly and during the pause I talk to one of the janitors and he knows her well. She has been here many times and it's always the same problem.

After this first piece of music we get to listen to Gustav Mahler's symphony number 7 in e minor, called 'The Song of the Night'. A very powerful and dynamic performance even though I sometimes found some parts to loudly played. Some instruments were too much accentuated in my view.

Lady Chatterly

Svenska (English below):

Regissören Pascale Ferran har gjort en film av den andra versionen av D.H. Lawrence bok om 'Lady Chatterley'. Lawrence skrev tre versioner nämligen. 'Jess Thomas and Lady Jane' var namnet på denna version.

Skådespeleriet är bra men själva filmatiseringen där alla talar franska men man behåller de engelska namnen och miljön känns en aning mal placé.
Man får samma känsla som då amerikanska och engelska filmer förr utspelades i olika delar av världen men skådespelarna fortsatte tala en engelska med tysk, fransk eller annan brytning.

Trots flera priser (5 st) vid den franska Césarsgalan (bästa film, bästa skådespelerska etc.) gjorde den inget intryck på vare sig mig eller Aurore.

English:

The director Pascale Ferran has made a film of the second version of this well known novel by D.H. Lawrence - 'Lady Chatterley('s lovers')'. Lawrence wrote three versions and this is the second one with the name 'Jess Thomas and Lady Jane'.

The acting is good but the adaptation for the screen where everyone speaks French but they at the same time keep the English names of places and people feels somewhat mal placé. It reminds me of older English and American films where people from different countries were depicted but the English-speaking actors continued speaking their mother tongue with a German, French or other accent.

In spite of many awards at the French César gala, this film didn't impress neither Aurore or me.

Bamako

Svenska (English below):

Dagarna blir ljusare och ljusare och värme och sol är på väg tillbaka peu à peu men det går inte tillräckligt fort.

Efter Filmhuset beger sig Aurore och jag i - nästan - vanlig ordning till Sture för att först se filmen 'Bamako' av Abderrahmane Sissako och därefter 'De 39 stegen' av Alfred Hitchcock.

I den första filmen har man i ett litet afrikanskt samhälle iscensatt en rättegång där Världsbanken och Internationella Valutafonden ställs till svars för sina åtaganden som motståndarna till dessa institutioners arbete anser ha förvärrat fattigdomen i Afrika.

Denna rättegång utspelas mot bakgrund av det dagliga livet i det lilla samhället, där människor hämtar vatten, gifter sig och lever sitt dagliga liv omkring den provisoriska 'rättssalen'.

I denna 'rättegång' deltar människor från orten och andra delar av Afrika samt jurister och domare som ej är skådespelare utan riktiga yrkesmän.

Som fond utspelas ett drama mellan Melé, en kvinnlig barsångerska vars man Chaka är arbetslös och de är båda på väg att skiljas. En intressant iscensättning där man successivt bygger upp en spänning mellan de olika kontrahenterna, både i rättssalen och på det privata planet.

Vittnesmålen blir mer och mer engagerande och juristerna pläderar hårdare och hårdare för sina respektive ståndpunkter. Kontrasten mellan de västerländskt präglade sättet att bedriva en rättegång och vissa lokala människors mer direkta, känslomässiga sätt att redogöra för de lidanden de anser att ovan nämnda institutioner tillfogat dem, utgör också det ett intressant berättartekniskt grepp. En äldre man uppför en klagosång där texten inte är förståbar för alla men där vi alla trots allt kan förstå den sorg och det lidande han redogör för. Ett gripande inslag.

Efter detta följer den klassiska Hitchcockfilmen 'De 39 stegen' och den avser jag inte redogöra för eftersom jag utgår från att alla som har de ringaste intresse för film sett detta alster - mer än en gång t.o.m.

English:

The days are getting longer and longer and the 'heat' of the sun is getting more 'intense'. The spring has begun and the summer is on its way(?) but unfortunately it takes too long, in my opinion.

After The Swedish Filminstitute we continue - Aurore and I - to cinema Sture in order to watch the two films 'Bamako' by Abderrahmane Sissako and The 39 steps by Alfred Hitchcock.

The first film deals with the question of how and in what way the IMF and World Bank is helping Africa out of poverty or if they really do. In a small community a court has been set up. In this court we meet professional lawyers and judges and people from different parts of Africa or maybe only from this small community who witness about the work of these two institutions.

In the background the 'normal' life in the village/community continues as usual.

We can also follow the unsettled matters between Melé, a bar singer, and her husband Chaka who is out of job. They are on the verge of breaking up.

Another interesting factor in the film is the difference between the 'Western way' of court proceedings and the different testimonies with sometimes a great deal of emotional expression. One testimony among others is the old man who sings a 'complaint song' where the words to most people are incomprehensible but the inner meaning of his testimony is clear to everyone despite this. A moving part in the film.

After this follows The 39 steps by Alfred Hitchcock but that film I am not going to refer as I gather most of you reading this have seen it.

Vesuvius

Svenska (English below):

Under perioden 26 mars t.o.m. 8 april satsar man från Italienska Ambassaden, Italienska Kulturinstitutet, Italienska Handelskammaren och andra institutioner på att visa italiensk kultur i alla upptänkliga former runt om på olika platser i Stockholm (Italienska Kulturinstitutet, Moderna museet, Arkitekturmuseet, Nordiska Kompaniet, Nobelmuseet m.fl). Evenemanget kallas 'Panorama Italia'. Vi har tyvärr missat det flesta av dessa arrangemang men idag skall vi i alla fall se ett antal videofilmer på Moderna museet gjorda om och av italienska konstnärer.

'Vesuvius-videokonst av neapoletanska konstnärer' heter projektet och det är videofilmer som visas non stop i 'biografen'. De konstnärer som medverkar är:

Betty Bee, Bianco Valente, Lello Lopez, Piero Golia, Giulia Piscitelli, Lorenzo Scotto Di Luzio, Marinella Senatore, Luca Mattei, Vedovamazzei, Gabriele Di Matteo.

Här visas en hel del intressanta filmer men vi hinner endast idag se delar av en längre film.
Just denna specifika film handlar om en konstnär - vars namn jag just nu inte erinrar mig - som, direkt efter en öppning av ett vernissage visandes hans konst, bestämmer sig för att 'försvinna'. Detta var i USA och han tog sig med båt och på andra sätt till slut till Danmark/Köpenhamn där han skulle hålla ett seminarium.

Intervjuer i filmen med konstnärskolleger för vilka han berättat delar av sina planer. italiensk polis och många andra skapar en ganska underhållande 'dokumentär' om orsakerna till detta initiativ och vad det kan tänkas symbolisera. Endast tanken att kunna försvinna utan att lämna några spår som i det högteknologiska globala samhälle vi lever i inte så lätt låter sig göras, är intressant.

Efter detta tar vi oss - Aurore och jag - in vägg i vägg till Arkitekturmuseum för att vara med om en vernissage med arkitekturkollektivet 'Urban Research Laboratory'.
Förkortat 'A+URL' startades detta 1999 som ett tvåårigt program vid arkitektursolan på KTH och 2003 utvecklades verksamheten till en självständig organisation bestående av ett arkitektkontor med ett nätverk av medlemmar i och utanför Sverige.
Inom ramen för detta projekt försöker man utröna hur det urbana rummet bör, skall eller kan se ut i en framtid präglad av miljökatastrofer, vattenbrist och nedgången i våra ändliga resurser. Kan städer även fortsättningsvis fortsätta att växa under sådana omständigheter och vad är arkitekturens roll i detta sammanhang. Kan arkitekturen bidraga med lösningar?

Vi fick inte riktigt grepp om detta projekt då informationen var bristfällig, något man skulle åtgärda och presentationen inte skulle komma att ske förrän vid seminariet efter vernissaget och detta seminarium hade vi inte tid att närvara vid. Återkommer kanske längre fram med kommentarer kring 'A+URL'.

English:

During the period 26th of March till 8th of April there is a big concentration of Italian culture exposed in different institutions in Stockholm.

This is a venture that takes place thanks to The Italian Cultural Institute, The Italian Embassy and many other special interest organizations.
The first time this event was arranged was in 2005 if I am correctly informed.

The institutions involved are The Museum of Modern Art, The Architectural Museum, The Nobel Museum and the department store N.K. besides The Italian Cultural Institute.
The name of this event is 'Panorama Italia'.

Unfortunately we have missed a majority of these events Aurore and I but today we went to The Museum of Modern Art to watch some video films made by some artistst from Neapels (Napoli).
The artists participating in this film where the following: Betty Bee, Bianco Valente, Lello Lopez, Piero Golia, Giulia Piscitelli, Lorenzo Scotto Di Luzio, Marinella Senatore, Luca Mattei, Vedovamazzei, Gabriele Di Matteo. We only had time to see a short part of one of these films.

It tells the story about an artist - unfortunately I do not remember his name - who decides to 'disappear' in connection to a vernissage in the USA and shortly before a seminar in Copenhagen to which he is invited.
He tries to leave the country (USA) without leaving any trace and this becomes quite interesting if we consider how difficult it is to 'disappear' in the global 'surveillance-society' we are all a part of, particularly in the Western world.
In this film we listen to interviews with colleagues to the 'lost' artist, police and many others who discuss his idea and project from different angles.

After this Aurore and I cross the entrance to visit The Swedish Museum of Architecture for a vernissage with the architecture 'collective' called 'Urban Research Laboratory', abbreviated 'URL'.
This project started in 1999 as a two year programme at the School of Architecture at the Royal Institute of Technology in Stockholm.
In 2003 it was developed into a independent organization consisting of an architectural office with a network of members both in and outside Sweden. Within the framework of this project one tries to find out how the urban room ought, must or should look like in a future characterized by environmental catastrophies, lack of water and the decline of our finit recources.
Can cities really grow continuesly during these circumstances and what is the rôle of architecture in this scenario?
Could architecture contribute to a solution to these problems?
Those are the questions discussed during the following seminar.

We did not have time to attend the seminar though and the information concerning this exhibition was not yet fully developed.

(Photo copyright: http://www.iicstoccolma.esteri.it/IIC_Stoccolma/webform/..%5C..%5CIICManager%5CUpload%5CIMG%5C%5CStoccolma%5Cavion%20travel.jpg)

(Photo Oakhill, Italian Embassy Stockholm copied from: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6HQu0LugxJSL3ooqIDbZNfasn_NO9QWbU-fw2Z1eJKg606tXCS-zTSz1bNYkf0GK00En_PMlzUBE8wPz-JXp1I1FMyZosXOUWMm_Kb7-_yl_vJECvOSX5WenN0TDA2sAVUtlH/s1600/italiana.jpg)

(Photo Italian Cultural Institute Stockholm copied from: http://sv.wikipedia.org/wiki/Italienska_kulturinstitutet_i_Stockholm)

La Vie en Rose

Svenska (English below):

Efter Filmhuset beger sig Aurore och jag in till stan, Aurore för att träffa sina arbetskamrater på Glimz och jag för att uträtta ett antal ärenden.

Efter mötet tar vi oss något att äta för att sedan styra stegen mot biografen Astoria på Nybrogatan där vi skall se 'La Vie en Rose' filmen om Edith Piaf och hennes självförbrännande liv.
Filmen är regisserad av Oliver Dahan och i huvudrollen ser vi Marion Cotillard. I Frankrike heter filmen 'La Môme' efter det smeknamn Piaf gavs som ung.
Filmen är sevärd och Cotillards rolltolkning är underbar.
Det är inte endast att hon stundtals är ganska porträttlik Piaf utan främst att hon gestaltar henne i kroppsrörelser, röst (tal) och mimik på ett strålande sätt.

Filmen vandrar fram och tillbaka genom Piafs liv med bilder från hennes hårda uppväxt fram till den initiala upptäckten och senare stjärnstatus med allt vad detta förde med sig av bl.a. divalator.
En förhållandevis rättvis tolkning som inte väjer för det mindre smickrande dragen i Piafs karaktär. Det är en härlig film som dock inte förnyar filmkonsten som sådan.

English:

After the Swedish Filminstitute Aurore and I take the bus to city where Aurore has a meeting with her co-workers at Glimz.

After this we meet to eat and then we continue to cinema Astoria to see the film 'La Vie en Rose' or 'La Môme' as it is called in France. The latter name is taken from the nickname Edit Piaf was given as young. The director is Olivier Dahan and in the rôle as Piaf we see Marion Cotillard.

This young actress is fantastic in her portrayal of Piaf.
Not only does she resemble her in appearance but the way she walks, talks and behaves gives us a notion about Piaf in a more complexed way.
The film wanders back and forth between her childhood, adolescence and time as a great star.
We are also being presented the less flattering sides of Piaf after becoming a famous star with all her diva behaviour.

It's a wonderful film, though it's not going to revolutionize the Seventh Art per se.

Allhelgonakyrkan and An Affair at Akitsu

Svenska (English below):

Allhelgonakyrkan på Södermalm är dagens mål för gudstjänsten.
Denna lilla fina träkyrka som inte många kanske känner till ligger inte långt från Teaterhögskolan i en liten fin park.
Här gifte sig en gång en av mina kamraters föräldrar, varvid bruden drabbades av en black out och inte kom ihåg någonting från det hon gick in i kyrkan till hon kom ut. Hoppas allt gick rätt till.

Dagens präst är Mary Philipson och besökarna räknas till samma antal som Jesus med lärjungar, nämligen tretton.

Efter gudstjänsten går vi till N.K. - 'Det stora varuhuset', som reklamen sade förr - i syfte att, tror vi, vara med om avsmakning av choklad. N.K:s chefskonditor Stefan Johnson-Petersén skall demonstrera 'regnskogscertifierad choklad' men besökare går mest förbi då man håller till i entrén och inte riktigt kan fånga uppmärksamheten hos kunderna.
Åtminstone inte då vi är där.
Dessutom har man ett rep kring den plats där de står vilket inte underlättar tillgängligheten. Det blir inga smakprov för oss men däremot för ett äldre par som skall uttala sig om chokladsmaken. Buuu.

På Cinemateket ser vi 'An Affair at Akitsu' av Yoshishiga Yoshida om en kvinna som räddar en man till livet då han vill dö. Hon får honom på fötter igen men han blir beroende av henne även om hon önskar att han skall lämna henne och finna annan mening i livet. Han utnyttjar henne känslomässigt. Hon kan inte riktigt släppa loss och önskar till slut att hon inte räddat honom och även han ger uttryck för denna tanke då han känner sig bortskuffad.
En vacker film med den utmärkta skådespelerskan Mariko Okada som senare blir regissören Yoshidas hustru och tillsammans med honom gör fler filmer.

English:

'Allhelgonakyrkan' ('All Saints church') on the southern borough of Stockholm is our 'churchstop' this Sunday. It's a lovely little wooden church placed in a small park.
I remember that the parents of one of my oldest friends from school married here. His mother - the bride - suffered a 'black out' and did not remember one single thing from the moment she entered the church till she left it. Let's hope everything worked out well. They are almost 80 years old and are still - if they still live - married. Our clergyman/-woman today: Mary Philipson. The amount of church goers were equivalent to that of Jesus and the disciples: 13.

After this we went to the department store N.K. - 'The Great Department Store', as the slogan said in older times - in order to participate in chocolate testing - we thought. It was the pastry chef of N.K. Stefan Johnson-Petersén who demonstrated different kinds of 'rain forest certificated chocolat' but only one elderly couple got the chance to test these sweets - zut!

Cinematheque and the film 'An Affair at Akitsu' by Yoshishige Yoshida ends this day. This film tells the story about a woman who rescues a man when he wants to kill himself and takes him to her home and it's a very beautifully told story with lovely aesthetics. The man becomes obsessed and dependent on the woman, something they both regret. He tries to take advantage of her from an emotional aspect by using his illness to make her feel sorry for him.

Fine acting from Marika Okada who later became the wife of Yoshida and made more films with him.

The Ipcress File

Svenska (English below):

Aurore och jag har fått en inbjudan till vernissage på Millesgården med konstnärerna Ann Edholm och Håkan Rehnberg, av vilka man visar upp måleri och skulptur.
Invigningen sker officiellt 15.00 men vi bestämde oss för att gå klockan 12.00 då de öppnade.
Visserligen missar vi vinet och minglet där förstnämnda är en god orsak till att egentligen komma senare men.....

Ann Edholm arbetar mycket med måleri där hennes tavlor kan ses som symboler för olika företeelser i livet, samhället men är också stramt hållna med en skalmodell som alltid mäter ett till ett. Vissa drag av Olle Baertling kanske kan skönjas men också Malevitj.

Håkan Rehnberg arbetar i en zon melllan måleri och rumsliga objekt där förståelsen av verket symboliska uttryck står i centrum kanske man kan säga.

Även hos honom är skalan viktig. Det finns i hans skulpturer ett organisatoriskt drag där olika vinklar och mått är viktiga element.

Vi fann vissa av hans målningar intressanta och så även vissa av Edholms men teckningar och de skulpturala var inte lika intressant. Några objekt med färg målat på stora glas hängandes på väggen förde tankarna till gobelänger. Detta var verk av Rehnberg.

Efter detta vernissage direkt till Cinemateket och filmen 'The Ipcress File' ('Fallet Ipcress', trailer nedan) av Sidney J. Furie. Denna film berättar historien om ett antal forskare som mystiskt försvinner för att några dagar senare återfinnas igen. De har dock genomgått någon form av 'hjärntvätt' där ingen tycks komma ihåg sin egen forskning och de resultat man tidigare kommit fram till.

Man sänder från britternas sida en agent, Harry Palmer - spelad av Michael Caine ("grrrrrr.." som Aurore säger) - som skall undersöka vad som hänt dem. Palmer undrar varför han utsetts till detta uppdrag och tror det är hans bakgrund med diverse incidenter som givit honom ett renommé som en 'bad boy' som gör att man anser man kan undvara honom.

Hans chefer är brittiska, korrekta torrbollar där den ene är torrare än den andre och Palmer tål dem lika lite som de tål honom. En förrädare finns dock inom spionorganisationen och det är denne man måste komma åt. En habilt berättad historia som innehåller både spänning och humor, i lite av James Bond-stil.

Filmen efter denna blir: 'L'intouchable' av Benoît Jacqout (trailer nedan).
Filmen börjar med en mor som slår till sin dotter i ansiktet (första bilden). Dottern springer sin väg men kommer tillbaka till modern för att fortsätta samtala kring det som upprört dem båda, nämligen frågan om vem hennes far är.
Jeanne, som den unga kvinnan heter - spelad av Isild de Besco - vet att modern besökte Indien och blev förälskad i en man som tillhörde de kastlösa. Denne man är hennes far och Jeanne bestämmer sig för att åka till Indien för att besöka honom.
Denna resa ger henne många olika perspektiv på tillvaron. Hon kan dels jämföra sitt eget liv med det många gånger hårda liv och omständigheter under vilka vissa lever i Indien. Hon får också se att de kastlösa inte alltid - som man ibland får intrycket av - är utstötta ur samhällsgemenskapen. De kan uppbära höga positioner, vara välutbildade men alla vet dock att de tillhör denna de 'lägstas gemenskap' om man kan kalla den så.

Hennes far är lärare och undervisar i en grundskola.
Mötet blir aldrig av men hon ser sin far och träffar många andra personer vilka tillhör hans familj och med vilka hon knyter vissa band.

Filmens tema kunde dock ha gjorts intressantare och långa partier kändes som rena transportsträckorna utan egentlig mening för filmen i något avseende.

English:

We start with a vernissage at the Millesgården and a exhibition with art by Ann Eholm and Håkan Rehnberg. We arrive to early to be served wine - wine of course always being half the pleasure at vernissage/exhibitions - but the official opening is at three o'clock.

For Ann Edholm, painting has always been in the center of her artistery and her paintings somewhat reminds me partly of a Swedish painter - Olle Baertling - and partly of Malevitj. The measurements is very important for her and there is almost a 'short circuit' between symbolism and physical expression.

Håkan Rehnberg is moving between painting and physical objects with symbolic values. The scale is very important for him in his art.

We found some of these pieces of art interesting and some paintings on glass were like tapestry but on the whole it left no marks in our souls

After this: 'The Ipcress Files' by director Sidney J Furie with Michael Caine in the leading rôle ("grrrrrrrr...." as Aurore snarls when she sees him). (Trailer above)

Some leading Western scientists have been kidnapped but only a few days after they disappears the reappear again. One problem though:
They have lost their memory and do not remember anything of their scientific work.
The British now send one of their agents - Harry Palmer (Caine) to investigate what has happened to them. His boss sends him to another department within the organization and he gets a new boss as boring and stiff as the other or even more.
As Palmer is regarded as a 'bad boy' when it comes to his reputation in the organization he does not get along to well with his more 'properly' behaving superiors.

Palmer finds out that there is a leak within the secret agent organization and now tries to find out who the traitor is.

An entertaining and sometime thrilling - in a kind way - film with humour. Somewhat like a James Bond story with less 'glamour'.

Next film: 'L'intouchable' by Benoît Jacquot (trailer below).
This film starts with a mother who slaps her grown up daughter in the face and when the daughter flees she calls her back and we get to know the reason for their argument.
Jeanne - Isild Le Besco - wants to know who her father is and she knows her mother has had a relationship with an Indian man belonging to lowest cast in India - the untouchables.
She embarks on a journey trying to find her father and in this search after him she finds out a lot about the Indian society, things she didn't know before. She also gets to know some of his relatives and is invited to a wedding.
She never talks to her father but she sees him when he is working as a teacher in a secondary school.
Not all untouchables are poor outcasts. Some of them have decent jobs and even education.

This story could have become more interesting because of the theme and content is thought-provoking and it could have been told in a more profound way than was the case.

(Photo painting Olle Baertling copied from: http://www.omkonst.com/Bilder07/milles_008.jpg)
(Photo artwork Håkan Renhberg copied from: http://www.nationalmuseum.se/Global/Pressbilder/C_D_Friedrich/282p/Hakan_Rehnberg_Das_Eismeer.jpg)

Robert Rauschenberg

Svenska (English below):

Efter Filminstitutet besöker vi Moderna museet och ser en film om och med Robert Rauschenberg och hans konst.
I filmen talar han mycket om sin tid i Stockholm i slutet av 60-talet och hans kontakter med Pontus Hultén samt Niki de Saint-Phalle m.fl.

Till skillnad från ett antal av sina samtida 'popkonstartistkolleger', är han mer levande och odlar inte någon mystik kring sig själv genom uppträdande eller chosigt beteende.

En humoristisk skildring av sina verk och sin tid i Stockholm, Sverige som han uppenbarligen uppskattade mycket.
Han säger i filmen att om han försvinner hemifrån vet man var man skall leta efter honom.

Nu kan hans chosefrihet ha att göra med att han är äldre och kan se tillbaka på ett framgångsrikt konstnärsliv. Kanske var han annorlunda som ung? Dock ger inte tillbakablickarna vid handen att så är fallet.

En av många underhållande anekdoter rör det tillfälle då han vid en performance på Moderna skall låta sig från taket sänkas ned i en tunna fylld med vätska. Han konstaterade att det var förhållandevis lätt att komma ned men då han skulle upp visade det sig svårare. Han konstaterade då att "publiken aldrig skulle ha förstått att han verkligen dog för sin konst... det skulle ha varit allt för absurt...". (Fri återgivning från minnet).

English:

After the Swedish Filminstitute Aurore and I visit the Museum of Modern Art in order to look at a film with Robert Rauschenberg where he talks about his time in Stockholm in the late 60's. He worked with among other Niki de Saint Phalle and of course Pontus Hultén the former head and initiator of the Museum of Modern Art in Stockholm.

Unlike some of his contemporary 'popart-artists' he doesn't cultivate a mysterious aura around himself and he is very unaffected and full of humour. Maybe this is something having to do with the fact that he is older and a respected artist? Maybe he was different when he was younger but judging from the retrospective parts in this film this does not seem to be the case.

He apparently enjoyed his stay in Stockholm and he says that if he ever would disappear from his home we know where we can find him.

One of many amusing anecdotes is the one when he tells us about a performance in Stockholm where he lowered himself down from the roof in to a barrel filled with fluid (water?). It was easy getting down in to the barrel but much harder to get up. In stating this he also concludes that if he would have died there: "No one would have understood that I had died for my art....it would have been to absurd..." (as I remember it).

Niki de Saint-Phalle

(Photo Robert Rauschenberg copied from: http://anitaelgerot.files.wordpress.com/2007/05/rauschenberg-1-rz.jpg)
(Photo 'collage' JFK copied from: http://perso.numericable.fr/~elianedol/cad/rauschenberg.JPG)
(Photo Nike de Saint Phalle copied from: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/2a/Niki_de_Saint_Phalle_%281964%29_by_Erling_Mandelmann.jpg)

Room at the Top

Svenska (English below):

Denna film av Jack Clayton - 'Room at the Top' - handlar om en ung man som kommer till en industristad från en än mindre stad i vilken han är uppväxt.
I denna nya omgivning har han beslutat sig för att nå 'toppen' användande sig av de metoder han finner vara lämpligast i denna sin ambition.

Joe Lampton som vår 'hjälte' heter - spelad av Laurence Harvey - går med i en amatörteatergrupp i staden där även hans chefs dotter medverkar.
Han blir förälskad i henne och även om hon är gift försöker han snärja henne för att i förlängningen använda henne som en genväg till en högre position i företaget.
I denna teatergrupp ingår även en 'äldre' kvinna, spelad av Simone Signoret, vilken lever i ett olyckligt äktenskap och Joe blir attraherad även av henne och inleder ett dubbel- eller trippelspel varvid han dels försöker upprätthålla sin relation med båda kvinnorna samtidigt som han har ambitionen att arbeta sig upp mot toppen i företaget.
Det fungerar på det yrkesmässiga planet men i längden måste han göra ett val mellan de båda kvinnorna och under resans gång skadar han både kvinnorna och sig själv i denna process.

När Signoret är med inser man utan att ha sett filmen vem av de båda kvinnorna som får stryka på foten!

Finlandsinstitutet har en utställning med fotografier av Timo Äikiö som skildrar skolbarn vilka han varit modermålslärare för men denna utställning sade oss ingenting.

English:

In this film - 'Room at the Top' by Jack Clayton - we meet Joe Lampton a factory worker - actor Laurence Harvey - who has just arrived in a new town where he has found a job at a factory (paper work), a job with a future, he thinks.
He is determined to reach as high as he can within the company and in order to do so, he is willing to use almost any methods.

To occupy himself during his sparetime he joins a theaterical group where the daughter of his boss - Susan - also is engaged. He falls in love with her to some degree but above all he now sees his chance 'using' her to reach 'the top'.

In this group he also meets an 'elderly' woman, Alice - Simone Signoret - with whom he also falls in love. She is a French unhappily married woman with a dominant husband.

Joe now tries to keep up his relationship with both these women but in the end he hurts both himself and the two women. When Simone Signoret holds one of the female roles, we can easily guess that she is the one finally loosing everything.

After this film Aurore and I visit the Finland Institute and a photoexhibition with pictures by Timo Äikiö depicting children to whom he has taught their mother tongue. We couldn't find anything interesting with these pictures, sadly to say.

Francophonopolis

Svenska (English below):

Idag är det franskspråkighetens dag och detta firas bl.a. på Franska institutet i Stockholm med temat serietecknare från både Frankrike, Belgien och andra fransktalande delar i världen.
Inte endast Hergé presenteras (fotot nedan) men självfallet utgör han en av de namnkunnigaste illustratörerna som här finns representerade.

Hergé and Tintin

Aurore och jag besöker intitalt Franskat instituet på förmiddagen då vi 'rekognoserar' samt ser en tecknad film med figurerna 'Blake and Mortimer' - för mig en ny bekantskap men seriefigurer Aurore mycket väl känner till.

Blake et Mortimer, Le secret de l’Espadon (1/3)
envoyé par Blake-1. - Les dernières bandes annonces en ligne.

Vi träffar även Emilie ('Milkymee') som är i full gång med arbete och slutförberedelser inför denna dag som tar slut först sent i kväll.

Efter denna första rekognoscering beger vi oss till Nationalmuseum där vi ser utställnignen 'Blomsterspråk'.
Denna har som så mycket annat i utställningsväg i år tillkommit som en del i firandet av Carl von Linné (Wikipedia om Carl von Linné). Vi firar att det är 300 år sedan han föddes.

Vad gäller själva utställningen fanns ett antal verk som var intressanta men den övergripande känslan var att man letat i förråden för att försöka hitta så många verk som möjligt vilka föreställer blommor eller något till blomstervärlden refererande.
Vi upplevde inte att det fanns någon genuin tanke bakom denna visning av museets 'blomstersamlingar'.

Härefter blev det cinemateket och filmen 'Number Seventeen' av Alfred Hitchcock.

Cinemateket har visat ett antal filmer av denne regissör under vintern/våren men det är inte många av dessa som är värda att se.
Även här kan man fråga sig om man endast letat fram ett namn för att möjliggöra ett retrospektiv i brist på andra alternativ. Det finns intressantare, mer okända filmare med bättre alster än det som - åtminstone denna gång - visats av Hitchcock på cinemateket.

En detektiv letar efter ett dyrbart halsband stulet av ett gäng tjuvar.
Det börjar i ett rivningshus där ett antal människor till slut samlas, alla lika intresserade av halsbandet i fråga. Härefter utvecklas en form av förvecklingshistoria men inledningen, som försöker skapa en film noir ambiance misslyckas i detta och till slut utvecklas filmen till en vanlig detektivintrig med en Agatha Christie touch. Bättre än många vi har sett denna vår men inget mästerverk.

Nu åter till Franska institutet: Samtal mellan Raoul Cauvin, en av grundarna till seritecknarfestivalen i Angoulême, Mikke Shirén, förläggare och chef för förlaget Komika i Sverige samt Kristina Kolehmainen från Serieteket.

Raoul Cauvin

Man diskuterade Angoulêmes roll för synen på seritecknandet som konstart i sin egen rätt. Nutida serier, japansk seritecknartradition och mycket mer samtalade man kring. Intressant.

När detta var klart var det dags för mat, dryck och åter mat och dryck.
I ett stort tält på gården hade man samlat dels artister som gjort grafittikonst, dels sångare, musiker men fr.a. mat och dryck av franskt, belgiskt och grekiskt ursprung bl.a. (grekiska ambassaden ligger i samma byggnad).
Aurore och jag åt så vi sprack (nästan) och det var mycket treligt men alldeles för många människor eller snarare för liten yta att 'mingla' på. Efteråt fick vi höra att det varit 2000 ('eller var det 5000?) besökare.

Vi träffade bl.a. Aurore's väninna Tessa med arbetskamrater med flera. Härlig kväll!

English:

Today it's the Day of the French speaking (world) (my translation) and this is celebrated at the French Institute with the theme cartoons or 'bande dessinée' with introductions of cartoonists from France, Belgium and other French speaking parts of the world.
Not only the most famous of them all - Hergé - was introduced but many other cartoonists of whom some I had not heard of at all.
Aurore and I first visited the Institute in the morning and watched an animated film with the characters 'Blake and Mortimer'. Aurore knew these two characters well but for me this was my first encounter with them.

We also met Emilie ('Milkymee') who works here and she was very busy preparing not least the events for the evening.

MILKYMEE
envoyé par mowno. - Clip, interview et concert.

After this Aurore and I visited the Museum of Fine Arts (Nationalmuseum) for the exhibition 'The Language of Flowers' ('Blomsterspråk').
There are a lot of exhibitions and other events with flowers as a theme this year as we are celebrating the 300 years since the birth of Carl von Linné (Wikipedia on Carl von Linné), the Swedish 'flower king' and one of the first to catalogue and organize the flowers in a scientific classification system of 'families' and 'sub groups'.
He is known as "the father of modern taxonomy".
We felt this exhibition had been put together by almost 'all' the paintings and other art works one had found in the stores of the museum. This without a theme or any other system linking and explaining the idea of this exhibition to the art exposed. It was more a way to show us how flowers and other plants have been depicted throughout the centuries.

We went on to cinema Sture to see 'Number Seventeen' a film by Alfred Hitchcock.
The Cinemateque has decided to show quite a number of the early films by Hitchcock and we have been able to establish the fact that a great name does not necessarily mean great œuvres.
We have, to a great extent, seen his films from the thirtees and there are not many of those we could recommend.

This film circles around a detective and his search for a valuable necklace that has been stolen and it develops into a 'confusion' movie where one does not know who is who. In spite of this it goes on to become a quite ordinary detective story with some ingredients of Agatha Christie. It's is initially a film noir. This one was though better than most of the movies we have seen in this retrospective.

After this, we went back to the French Institute and a seminar about cartoons and especially the cartoon festival in Angoulême in France.

Kristina Kolehmainen

We listened to a conversation between Raoul Cauvin one of the founders of the festival in Angoulême, Mikke Shirén, Swedish publisher, responsible for the publishing hose Komika and Kristina Kolehmainen from the Swedish 'Serieteket' ('Cartoon library').
They talked about the importance of Angoulême in order to make cartoons respected and looked upon like art.
They also talked about the modern cartoonists and of course Japanese cartoons - Mangas.

Interesting.

When this talk was over we went down to the inner yard of the building where they had put up a big tent and where they served plenty of French, Belgian and Greek food (the embassy of Greece is situated in the same building). Performances, graffiti artists, bar and disco and a very nice evening.
We ate and ate and.....

We also met a friend of Aurore - Tessa - who came in time for the food together with some friends from work.

The tent was too small unfortunately or maybe there were to many people. Afterwards we heard that there had been 2000 (or was it 5000?) visitors this evening!

(Bild collage kopierat från: http://www.dn.se/Images/image/11/30/712595.jpg)

(Photo Hergé and Tintin copied from: from: http://www.chine-informations.com/forum/images/cache/1264963625_herge.jpg)

(Bild 'Blomsterspråk', Nationalmuseum koperat från: http://www.nationalmuseivanner.se/files/de-Heem-artikel.gif)
(Photo Raoul Cauvin copied from: http://www.graphivore.be/bgfiles/photo_cauvin.jpg)

(Foto Kristina Kohlemainen kopierat från: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiYJShAiHMXGYNz-FppSyK8NPEr9Mfut_-dnADBLjW7c3hwoIBiChAvRv2F0WFVxtHi-L-NppK1npq-seFQgipJW6FyhKXIKXOSeFOuQProg1_0xyU1ZxXiI2Pv9CEGGNJgLcQnw/s400/Paris+092.jpg)