(Photo taken from: http://www.scalateatern.se/assets/images/res/Default/friaprocd1.gif)Svenska:
Lördagen spenderade vi ett antal timmar tillsammans med våra vänner Galina och Björn som generöst nog bjudit oss på en föreställning med Fria Proteatern och sånger av Vladimir Vysotskij.
'Vargjakten och andra sånger' heter föreställningen som ges på Scalateatern och vilken Galina och Björn redan en gång tidigare sett.
Vi börjar med att försöka hitta ett café men eftersom det dels är lördag dels Stockholm - en perifer plats vid jordens ände, var det inte så lätt som vi trodde.
Intima teaterns café 'Röda rummet' var stängt och ytterligare ett så kallat café - som förutom kaffe arrangerade tyska öldrickardagar med anledning av oktoberfesten i Bayern - skulle inte komma att öppna förrän 15.00!
Vi gick då till det som tidigare hette John Chris på Vasagatan, nära Norra Bantorget.
Dessa bristande öppethållandetider fick Björn att utbrista att det kändes "som att vara i Moskva", en kommentar som fälldes till Galinas stora förvåning (och indignation?)!.
Föreställningen med sånger av Vysotskij innehåller ett förhållandevis stort antal sånger som inte framfördes i den uppsättning som Fria Pro gjorde för tjugo år sedan.
Som jag förstår det var föreställningen då en av de första som introducerade Vysotskijs sånger i vårt land.
Fria Pro har också givit ut dessa sånger på skiva förutom att texterna finns i bokform.
'Vargjakten' i bokform innehåller 48 sånger varav 14 aldrig tidigare utgivits i Sverige.
Med denna bok följer också en CD med sånger av Vysotskij framförda av gruppen.
På denna CD finns fyra sånger som ej tidigare kunnat höras på skiva i Sverige.
Föreställningen är mycket medryckande!
Den viktigaste komponenten är ju texterna samt att försöka sätta in dessa i det samhälleliga sammanhang som Vysotskij ville spegla med sina sånger.
Fria Pro lyckas både förmedla det tragiska, det sublima, det grova och det komiska i Vysotskijs poesi.
Rent vokalt är jag överförtjust i Elisabet Nordkvist. Hon har en djup stämma, en röst som ibland tangerar Zarah Leanders men samtidigt med en egenart och en karaktär som gör den unik.
Stefan Ringbom är mycket duktig som uttolkare av Vysotskijs sånger även om hans röst är mer ordinär. Kanske hade jag där önskat en 'råare' framtoning.
Galina påpekade dock att det kan vara en risk i att som artist försöka lägga sig för nära originalet i sina uttolkningar och det är självfallet korrekt. Man skall inte plagiera eller 'härma'.
I denna föreställning menar Galina att man gjort sina alldeles egna tolkningar samtidigt som man tydligt hörde att det var Vysotskijs ande som svävade över tiljorna.
Tomas Bolme är den bäste 'aktören' där hans uppräkning av ryska namn och deras betydelse i en alldeles speciell uttolkning är mycket underhållande.
Överlag är även den rent musikaliska, instrumentala delen, väl sammanhållen med ett 'driv' i framförandet.
Parentetiskt kan nämnas att det är originalmedlemmarna i denna grupp som uppträder här - alltså de som även gjorde föreställningen med Vysotskij för tjugo år sedan.
En mycket trevlig afton avslutas med ett extranummer som utgör själva ledmotivet i föreställningen och titeln på densamma: 'Vargjakten'.
English:
On Saturday (that is today) we spent some pleasant hours together with our friends Galina and Björn.
They had generously enough offered us tickets to a performance with the so called Fria Proteatern (a theater- and music group that were established solely as a group of musicians in the 1970's playing music in connection to different plays in theatres) performing songs by Vladimir Vysotskij.
The show is called 'The Wolf hunt and other songs' (named after the themesong) and is performed at Scalateatern (not La Scala in Milano), a 'show' Galina and Björn have seen once before.
We started trying to find a café but as it's Saturday and Stockholm - a peripheral place at the end of the world - it's not was easy as we thought.
First we tried - at my suggestion - Strindbergs 'Intima teaterns' café ('The Intimate Theatre' that Strindberg once in the early 20th century founded) called 'Röda rummet' ('The Read Room') but it was closed.
We tried another so called café that had specialized in German beer now during the October feast in Bayern (Bavaria) but they were not open until 3 pm!
We continued to what was earlier called John Chris at Vasagatan.
These insufficient opening hours made Björn exclaim: "It feels like being in Moscow", a comment that made Galina surprised (and indignant?)!
The performance with songs by Vysotskij contained songs that were not performed in the show Fri Pro made twenty years ago when they for the first time (I think) introduced Vysotskij on a grand scale in Sweden.
They have also released these songs on a CD apart from the earlier released book with his texts. 'The Wolf Hunt' as a book contains 48 songs of which fourteen never previoulsly have been released in Sweden.
With this book there is also the CD with the songs by Vysotskij performed by this group and the CD contains four songs never released on CD in our country.
The performance is captivating and the most important component is of course the texts and trying to put them into the societal context that Vysotskij wanted to depict in his songs.
Fria Pro manage to mediate both the tragical, the sublime, the crude and the comical in Vysotskij poetry.
Vocally I am very fond of Elisabet Nordkvist. She has a deep voice that sometimes touch the timbre of Zarah Leander but at the same time with her own distinctive character that makes it unique.
Stefan Ringbom is very competent as an interpreter of Vysotskijs songs even though his voice is more ordinary. Maybe I would have prefered a more 'raw' way of presenting this.
Galina pointed out though that there could always be a risk that one as an artist tries to resemble the 'original' to much. This is of course correct in as much as one shouldn't plagiarize or 'imitate' another artist.
In this case she felt that they had created their own interpretations but yet it was clear that it was the spirit of Vysotskijs that 'floated' over the 'board' of the stage (if it makes any sense to you?).
Tomas Bolme is perhaps the best 'actor' (as being a professional dito) not at least in a piece in which he in a comic and personal way explain the meaning of Russian names, av very entertaining sequence.
For the most part the musical-instrumental part were extremely 'tight' and kept together with a force in the performance.
Within parenthesis one can mention that the artists performing tonight are the same that performed Vysotskijs music twenty years ago.
A very nice afternoon/evening that terminates with an 'encore' being the theme of the show: 'The Wolf Hunt'.
Lördagen spenderade vi ett antal timmar tillsammans med våra vänner Galina och Björn som generöst nog bjudit oss på en föreställning med Fria Proteatern och sånger av Vladimir Vysotskij.
'Vargjakten och andra sånger' heter föreställningen som ges på Scalateatern och vilken Galina och Björn redan en gång tidigare sett.
Vi börjar med att försöka hitta ett café men eftersom det dels är lördag dels Stockholm - en perifer plats vid jordens ände, var det inte så lätt som vi trodde.
Intima teaterns café 'Röda rummet' var stängt och ytterligare ett så kallat café - som förutom kaffe arrangerade tyska öldrickardagar med anledning av oktoberfesten i Bayern - skulle inte komma att öppna förrän 15.00!
Vi gick då till det som tidigare hette John Chris på Vasagatan, nära Norra Bantorget.
Dessa bristande öppethållandetider fick Björn att utbrista att det kändes "som att vara i Moskva", en kommentar som fälldes till Galinas stora förvåning (och indignation?)!.
Föreställningen med sånger av Vysotskij innehåller ett förhållandevis stort antal sånger som inte framfördes i den uppsättning som Fria Pro gjorde för tjugo år sedan.
Som jag förstår det var föreställningen då en av de första som introducerade Vysotskijs sånger i vårt land.
Fria Pro har också givit ut dessa sånger på skiva förutom att texterna finns i bokform.
'Vargjakten' i bokform innehåller 48 sånger varav 14 aldrig tidigare utgivits i Sverige.
Med denna bok följer också en CD med sånger av Vysotskij framförda av gruppen.
På denna CD finns fyra sånger som ej tidigare kunnat höras på skiva i Sverige.
Föreställningen är mycket medryckande!
Den viktigaste komponenten är ju texterna samt att försöka sätta in dessa i det samhälleliga sammanhang som Vysotskij ville spegla med sina sånger.
Fria Pro lyckas både förmedla det tragiska, det sublima, det grova och det komiska i Vysotskijs poesi.
Rent vokalt är jag överförtjust i Elisabet Nordkvist. Hon har en djup stämma, en röst som ibland tangerar Zarah Leanders men samtidigt med en egenart och en karaktär som gör den unik.
Stefan Ringbom är mycket duktig som uttolkare av Vysotskijs sånger även om hans röst är mer ordinär. Kanske hade jag där önskat en 'råare' framtoning.
Galina påpekade dock att det kan vara en risk i att som artist försöka lägga sig för nära originalet i sina uttolkningar och det är självfallet korrekt. Man skall inte plagiera eller 'härma'.
I denna föreställning menar Galina att man gjort sina alldeles egna tolkningar samtidigt som man tydligt hörde att det var Vysotskijs ande som svävade över tiljorna.
Tomas Bolme är den bäste 'aktören' där hans uppräkning av ryska namn och deras betydelse i en alldeles speciell uttolkning är mycket underhållande.
Överlag är även den rent musikaliska, instrumentala delen, väl sammanhållen med ett 'driv' i framförandet.
Parentetiskt kan nämnas att det är originalmedlemmarna i denna grupp som uppträder här - alltså de som även gjorde föreställningen med Vysotskij för tjugo år sedan.
En mycket trevlig afton avslutas med ett extranummer som utgör själva ledmotivet i föreställningen och titeln på densamma: 'Vargjakten'.
English:
On Saturday (that is today) we spent some pleasant hours together with our friends Galina and Björn.
They had generously enough offered us tickets to a performance with the so called Fria Proteatern (a theater- and music group that were established solely as a group of musicians in the 1970's playing music in connection to different plays in theatres) performing songs by Vladimir Vysotskij.
The show is called 'The Wolf hunt and other songs' (named after the themesong) and is performed at Scalateatern (not La Scala in Milano), a 'show' Galina and Björn have seen once before.
We started trying to find a café but as it's Saturday and Stockholm - a peripheral place at the end of the world - it's not was easy as we thought.
First we tried - at my suggestion - Strindbergs 'Intima teaterns' café ('The Intimate Theatre' that Strindberg once in the early 20th century founded) called 'Röda rummet' ('The Read Room') but it was closed.
We tried another so called café that had specialized in German beer now during the October feast in Bayern (Bavaria) but they were not open until 3 pm!
We continued to what was earlier called John Chris at Vasagatan.
These insufficient opening hours made Björn exclaim: "It feels like being in Moscow", a comment that made Galina surprised (and indignant?)!
The performance with songs by Vysotskij contained songs that were not performed in the show Fri Pro made twenty years ago when they for the first time (I think) introduced Vysotskij on a grand scale in Sweden.
They have also released these songs on a CD apart from the earlier released book with his texts. 'The Wolf Hunt' as a book contains 48 songs of which fourteen never previoulsly have been released in Sweden.
With this book there is also the CD with the songs by Vysotskij performed by this group and the CD contains four songs never released on CD in our country.
The performance is captivating and the most important component is of course the texts and trying to put them into the societal context that Vysotskij wanted to depict in his songs.
Fria Pro manage to mediate both the tragical, the sublime, the crude and the comical in Vysotskij poetry.
Vocally I am very fond of Elisabet Nordkvist. She has a deep voice that sometimes touch the timbre of Zarah Leander but at the same time with her own distinctive character that makes it unique.
Stefan Ringbom is very competent as an interpreter of Vysotskijs songs even though his voice is more ordinary. Maybe I would have prefered a more 'raw' way of presenting this.
Galina pointed out though that there could always be a risk that one as an artist tries to resemble the 'original' to much. This is of course correct in as much as one shouldn't plagiarize or 'imitate' another artist.
In this case she felt that they had created their own interpretations but yet it was clear that it was the spirit of Vysotskijs that 'floated' over the 'board' of the stage (if it makes any sense to you?).
Tomas Bolme is perhaps the best 'actor' (as being a professional dito) not at least in a piece in which he in a comic and personal way explain the meaning of Russian names, av very entertaining sequence.
For the most part the musical-instrumental part were extremely 'tight' and kept together with a force in the performance.
Within parenthesis one can mention that the artists performing tonight are the same that performed Vysotskijs music twenty years ago.
A very nice afternoon/evening that terminates with an 'encore' being the theme of the show: 'The Wolf Hunt'.
No comments:
Post a Comment