As we've shown some oeuvres d'art of Warhol in earlier blogs
we give you some interviews and the hamburger eating Warhol.
we give you some interviews and the hamburger eating Warhol.
Svenska (English below):
Aurore och jag besökte idag Moderna museet för att se Andy Warhol-utställningen.
Vi trodde inte att det vid denna tid på dagen (14-tiden) skulle vara särskilt många besökare men tänk vad vi bedrog oss. Fullt, fullt och fullt. Både svenskar och utländska besökare.
Warhol attraherar fortfarande i förvånansvärt stor utsträckning konstintresserade.
På det vernissage som tidigare föregick utställningen fanns flera kända svenska konstnärer som Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström, Ernst Billgren m.fl.
Ingen tycktes riktigt vilja mena att Warhol varit viktig för deras konstnärsskap och åsikterna gick isär om hans inflytande inom konsten överhuvud.
Nåväl, utställningen var också full, såtillvida att man behängt varenda kvadratmeter av de utrymmen man förfogade över.
Det fanns bl.a. ett mitt-parti med stora skärmar visandes olika happenings och filmer som Warhol kreerat. Här kunde man sitta på mjuka bänkar för att ta del av en film i taget eller se fler på samma gång (split vision).
Skall man verkligen se alla dessa filmer, vilket knappast någon gör, får man dock ägna mycket tid åt detta. En av filmerna visar en sovande man och bara den är över tre timmar lång.
Warhol ville inte själv se sina filmer enligt vad som berättas. Han skapade dem men då han någon gång i ett offentligt sammanhang deltog för att berätta om sitt skapande,ville han inte själv se igenom desa oeuvre. Jag förstår honom.
Få är så intressanta att man orkar ägna sin tid åt dem.
Överhuvud kändes det 'överhängt' och man fick en känsla av att man ur olika samlingar letat fram så mycket man kunnat hitta för att skapa ett överdåd och en kvantitativt stor utställning.
Ser man till kvalité måste man säga att det var en hel del som skulle kunna ha lämnats utanför denna exposé utan att för den skulle förminska förståelsen för Warhol som konstnär.
Mycket var också déja vu-upplevelser precis som utställningen med Robert Rauschenberg. Det kändes lite daterat.
Skillnaden med Rauschenberg-utställningen är att han som person är långt mer intressant vilket framgick i intervjuerna med sistnämnda.
Warhol var som individ - av det som framgår i intervjuer och liknande material - en rent ut sagt tråkig människa som mer arbetade med sitt yttre än sitt inre. Inga roliga anekdoter, ingen spiritualitet.
För den som inte känner till Warhol som konstnär i någon större utsträckning, kan denna utställning kanske visa sidor som går utöver Marilyn Monroe-repliker och Campbell-burkar.
Vi skall återkomma till utställningen en annan dag då det krävs fler besök för att få ett större helhetsgrepp kring allt som här förevisas.
Aurore och jag besökte idag Moderna museet för att se Andy Warhol-utställningen.
Vi trodde inte att det vid denna tid på dagen (14-tiden) skulle vara särskilt många besökare men tänk vad vi bedrog oss. Fullt, fullt och fullt. Både svenskar och utländska besökare.
Warhol attraherar fortfarande i förvånansvärt stor utsträckning konstintresserade.
På det vernissage som tidigare föregick utställningen fanns flera kända svenska konstnärer som Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström, Ernst Billgren m.fl.
Ingen tycktes riktigt vilja mena att Warhol varit viktig för deras konstnärsskap och åsikterna gick isär om hans inflytande inom konsten överhuvud.
Nåväl, utställningen var också full, såtillvida att man behängt varenda kvadratmeter av de utrymmen man förfogade över.
Det fanns bl.a. ett mitt-parti med stora skärmar visandes olika happenings och filmer som Warhol kreerat. Här kunde man sitta på mjuka bänkar för att ta del av en film i taget eller se fler på samma gång (split vision).
Skall man verkligen se alla dessa filmer, vilket knappast någon gör, får man dock ägna mycket tid åt detta. En av filmerna visar en sovande man och bara den är över tre timmar lång.
Warhol ville inte själv se sina filmer enligt vad som berättas. Han skapade dem men då han någon gång i ett offentligt sammanhang deltog för att berätta om sitt skapande,ville han inte själv se igenom desa oeuvre. Jag förstår honom.
Få är så intressanta att man orkar ägna sin tid åt dem.
Överhuvud kändes det 'överhängt' och man fick en känsla av att man ur olika samlingar letat fram så mycket man kunnat hitta för att skapa ett överdåd och en kvantitativt stor utställning.
Ser man till kvalité måste man säga att det var en hel del som skulle kunna ha lämnats utanför denna exposé utan att för den skulle förminska förståelsen för Warhol som konstnär.
Mycket var också déja vu-upplevelser precis som utställningen med Robert Rauschenberg. Det kändes lite daterat.
Skillnaden med Rauschenberg-utställningen är att han som person är långt mer intressant vilket framgick i intervjuerna med sistnämnda.
Warhol var som individ - av det som framgår i intervjuer och liknande material - en rent ut sagt tråkig människa som mer arbetade med sitt yttre än sitt inre. Inga roliga anekdoter, ingen spiritualitet.
För den som inte känner till Warhol som konstnär i någon större utsträckning, kan denna utställning kanske visa sidor som går utöver Marilyn Monroe-repliker och Campbell-burkar.
Vi skall återkomma till utställningen en annan dag då det krävs fler besök för att få ett större helhetsgrepp kring allt som här förevisas.
English:
Aurore and I visited the Moderna museet today, in order to see the Andy Warhol exhibition.
We thought that at this time of the day (2 pm) there wouldn't be many visitors but we were wrong. Full, full, full. Both Swedes and foreign visitors. He still attracts surprisingly many persons interested in art.
Anyway, the exhibition was also 'full' regarding the fact that one had used every square meter of the space disposed for this retrospective.
During the vernissage a couple of days ago, I heard interviews with Swedish artists like Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström, Ernst Billgren and many more.
Most of them did not recognize Warhol as having had a major influence on their work.
They couldn't even agree on if his influence on art had been as great as sometimes stated.
In the middle section they hade placed big screens displaying different 'happenings' and films created by Warhol. There were some soft 'benches' where one could sit and look at each and every film or see many at the same time (split vision).
If one has the ambition to see all these films, something hardly anyone does, one has to spend a lot of time only concentrating on this.
One of the films, showing a sleeping man, is more than three hours long for example.
Warhol didn't want to see his own movies when they were finished as someone told me.
He created them but if he in a official context participated, talking about his artistic work, he wasn't to keen on looking at his own oeuvres.
I fully understand him. Few of these films are interesting enough to make you want to spend time looking at them.
On the whole it felt as the exhbition was 'brimful' and one got the impression that the persons responsible for the retrospective had searched works in different collections all over the world in order to create a feeling of extravaganza and a quantitatively impressive exhibition.
If one look at it from the qualitative perspective I feel that they could have omitted a number of works in this exposé without diminishing Warhol as an artist.
A lot was also déja vu as with the Robert Rauschenberg exhibition last year or the year before. It felt as it was somewhat 'dated'.
The difference between this and the Rauschenberg exhibition is that the latter as a person is much more interesting to listen to, as was displayed in the interviews with him during that retrospective.
Warhol as an individual - as far as one can tell from the interviews and similar material - was frankly speeking a very boring person who more worked on his exterior than on his interior qualities. No funny anecdotes, no esprit at all.
For those who are not - to any greater extent - familiar with Warhol as an artist, this might display certain traces that transcend the Marilyn Monroe replicas and the Campbell cans.
We will return to this exhibition another day as it demands a multitude of visits in order to be able to see the main features in this Warhol retrospective.
Aurore and I visited the Moderna museet today, in order to see the Andy Warhol exhibition.
We thought that at this time of the day (2 pm) there wouldn't be many visitors but we were wrong. Full, full, full. Both Swedes and foreign visitors. He still attracts surprisingly many persons interested in art.
Anyway, the exhibition was also 'full' regarding the fact that one had used every square meter of the space disposed for this retrospective.
During the vernissage a couple of days ago, I heard interviews with Swedish artists like Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström, Ernst Billgren and many more.
Most of them did not recognize Warhol as having had a major influence on their work.
They couldn't even agree on if his influence on art had been as great as sometimes stated.
In the middle section they hade placed big screens displaying different 'happenings' and films created by Warhol. There were some soft 'benches' where one could sit and look at each and every film or see many at the same time (split vision).
If one has the ambition to see all these films, something hardly anyone does, one has to spend a lot of time only concentrating on this.
One of the films, showing a sleeping man, is more than three hours long for example.
Warhol didn't want to see his own movies when they were finished as someone told me.
He created them but if he in a official context participated, talking about his artistic work, he wasn't to keen on looking at his own oeuvres.
I fully understand him. Few of these films are interesting enough to make you want to spend time looking at them.
On the whole it felt as the exhbition was 'brimful' and one got the impression that the persons responsible for the retrospective had searched works in different collections all over the world in order to create a feeling of extravaganza and a quantitatively impressive exhibition.
If one look at it from the qualitative perspective I feel that they could have omitted a number of works in this exposé without diminishing Warhol as an artist.
A lot was also déja vu as with the Robert Rauschenberg exhibition last year or the year before. It felt as it was somewhat 'dated'.
The difference between this and the Rauschenberg exhibition is that the latter as a person is much more interesting to listen to, as was displayed in the interviews with him during that retrospective.
Warhol as an individual - as far as one can tell from the interviews and similar material - was frankly speeking a very boring person who more worked on his exterior than on his interior qualities. No funny anecdotes, no esprit at all.
For those who are not - to any greater extent - familiar with Warhol as an artist, this might display certain traces that transcend the Marilyn Monroe replicas and the Campbell cans.
We will return to this exhibition another day as it demands a multitude of visits in order to be able to see the main features in this Warhol retrospective.
No comments:
Post a Comment