Svenska (English below):
Operan 'Falstaff' var en besvikelse tyckte både Aurore och jag.
Sången undermålig, dekoren daterad, texten lika daterad, skådespeleriet statiskt.
Det kändes som om man plockat fram gammal dekor - från en mycket gammal uppsättning - som ställts upp på sina ursprungliga platser kring vilken all handling skulle kretsa.
Det blev en känsla av 1940-50-tal vad gäller både dekor, skådespeleri och scenografi, om man kan göra den bildliga jämförelsen.
Skådespeleriet kändes daterat såtillvida att man fick en känsla av att vara förflyttad till just ovan nämnda decennier då skådespeleriet inte alltid var det viktiga i samband med operaföreställningar. Det har ju dock - eller borde ha - hänt en hel del sedan dess.
Det underliga var att vi här hade en sångare - Carl Johan Falkman - som de facto agerat i filmer och på scenen med den äran. Här var hans skådespeleri dock 'operatiskt'.
Skådespeleriet varierar självfallet från föreställning till föreställning, beroende på vilken opera det är som framförs, vem som regisserar samt vilka sångarna är.
Upplever att Operan i Stockholm vad gäller sångare befinner sig i ett generationsskifte.
Det finns unga duktiga, lovande sångare som dock ibland kanske kastas in i roller de inte har tillräcklig erfarenhet att exekvera och sedan har vi de äldre, som jag upplever det, trötta sångarna.
Dessa sistnämnda röster är ansträngda, slitna och man känner ingen entusiasm i viljan att sjunga.
Orkestern var dock bra - som vanligt, är jag benägen säga.
För ganska många år sedan hade orkestern en down-period men sedan länge tycker jag de håller en hög genomsnittlig nivå.
Även dansarna - som inte var med i denna föreställning - är mycket skickliga.
Återigen: Problemet är sångarna och det är inte ett litet problem.
English:
The opera 'Falstaff' was a disappointment we thought, both Aurore and I.
The singing was substandard, the decor dated. the text also very dated. the acting statical.
We felt it as if one had found some old decor - from the 1940-50's - that now were put up at it's original places around which the action should take place.
It created a feeling of the 40's and 50's when it comes to both decor, acting and scenography, if one can create that metaphore.
Why the acting felt so dated was that the singers acted as one did in those times when the acting in itself wasn't to important whe it came to opera performances. It has - or should have - happened a lot since then one is inclined to think.
The strange thing is that one of the singers - Carl Johan Falkman - also is an actor who has made films in which he sometimes been very skilfull. In this case his acting was very 'operatic'.
The acting and its qualities of course differs from performance to performance, depending on what opera is played, who's directing and who the singers are.
I feel that the Opera House in Stockholm is living through a shift in generations between older and younger singers.
There are talented, young singers that sometimes are thrown into roles they don't have enough experience to execute and then the older singers who are very 'tired' and lack engagement.
Those latter voices are 'strained', 'battered' and one can't sense any enthusiasm concerning their will to sing.
The orchestra was good - as usual I must say. Many years ago they experienced a weak period but since long I think they hold a high 'average' level.
The dancers - not participating in this performance - are very skilfull and talented.
Again: The problem is the singers and that is not a small problem.
Operan 'Falstaff' var en besvikelse tyckte både Aurore och jag.
Sången undermålig, dekoren daterad, texten lika daterad, skådespeleriet statiskt.
Det kändes som om man plockat fram gammal dekor - från en mycket gammal uppsättning - som ställts upp på sina ursprungliga platser kring vilken all handling skulle kretsa.
Det blev en känsla av 1940-50-tal vad gäller både dekor, skådespeleri och scenografi, om man kan göra den bildliga jämförelsen.
Skådespeleriet kändes daterat såtillvida att man fick en känsla av att vara förflyttad till just ovan nämnda decennier då skådespeleriet inte alltid var det viktiga i samband med operaföreställningar. Det har ju dock - eller borde ha - hänt en hel del sedan dess.
Det underliga var att vi här hade en sångare - Carl Johan Falkman - som de facto agerat i filmer och på scenen med den äran. Här var hans skådespeleri dock 'operatiskt'.
Skådespeleriet varierar självfallet från föreställning till föreställning, beroende på vilken opera det är som framförs, vem som regisserar samt vilka sångarna är.
Upplever att Operan i Stockholm vad gäller sångare befinner sig i ett generationsskifte.
Det finns unga duktiga, lovande sångare som dock ibland kanske kastas in i roller de inte har tillräcklig erfarenhet att exekvera och sedan har vi de äldre, som jag upplever det, trötta sångarna.
Dessa sistnämnda röster är ansträngda, slitna och man känner ingen entusiasm i viljan att sjunga.
Orkestern var dock bra - som vanligt, är jag benägen säga.
För ganska många år sedan hade orkestern en down-period men sedan länge tycker jag de håller en hög genomsnittlig nivå.
Även dansarna - som inte var med i denna föreställning - är mycket skickliga.
Återigen: Problemet är sångarna och det är inte ett litet problem.
English:
The opera 'Falstaff' was a disappointment we thought, both Aurore and I.
The singing was substandard, the decor dated. the text also very dated. the acting statical.
We felt it as if one had found some old decor - from the 1940-50's - that now were put up at it's original places around which the action should take place.
It created a feeling of the 40's and 50's when it comes to both decor, acting and scenography, if one can create that metaphore.
Why the acting felt so dated was that the singers acted as one did in those times when the acting in itself wasn't to important whe it came to opera performances. It has - or should have - happened a lot since then one is inclined to think.
The strange thing is that one of the singers - Carl Johan Falkman - also is an actor who has made films in which he sometimes been very skilfull. In this case his acting was very 'operatic'.
The acting and its qualities of course differs from performance to performance, depending on what opera is played, who's directing and who the singers are.
I feel that the Opera House in Stockholm is living through a shift in generations between older and younger singers.
There are talented, young singers that sometimes are thrown into roles they don't have enough experience to execute and then the older singers who are very 'tired' and lack engagement.
Those latter voices are 'strained', 'battered' and one can't sense any enthusiasm concerning their will to sing.
The orchestra was good - as usual I must say. Many years ago they experienced a weak period but since long I think they hold a high 'average' level.
The dancers - not participating in this performance - are very skilfull and talented.
Again: The problem is the singers and that is not a small problem.
No comments:
Post a Comment