Svenska:
Aurore och jag har i år valt att köpa ett medlemskort på biografen Zita/Folkets Bio och med det följer bl.a. ett antal filmpremiärer per år samt reducerat pris på andra filmvisningar.
Det är ett riktigt förmånligt kort anser vi.
Tidigare har vi köpt Cinemateketkort men deras programsättning har inte varit särdeles upphetsande de senaste åren och den har inte blivit bättre med tiden.
Det är tråkigt att den enda person i världen som skrivit en magisteruppsats om Stockholms cinematek, dess historia, ekonomiska aspekter, programsättning etc. inte ens blir uppkallad på intervju vid sökande av en tjänst vid företaget.
Jag talar om Aurore.
Hon har också skrivit till Cinemateket och föreslagit andra filmer och annan programsättning. Har fått visst gehör men de behöver nytt blod i organisationen.
Det kunde de ha fått med Aurore men de väljer att fortsätta i gamla fotspår.
Det om detta:
Kvällens premiär är filmen The Cats of Mirikitani om en japansk hemlös man i New York.
Filmens regissör Linda Hattendorf mötte honom på gatan där han säljer målningar han har skapat själv. Det är ofta målningar med kattmotiv - därav titeln på filmen.
Hon besöker Mirikitani flerfaldiga tillfällen och en vänskap byggs gradvis upp dem emellan.
Detta är år 2001. När 11/9- attentatet sker, erbjuder hon honom att komma hem till sig för att bo där tills vidare. Han accepterar erbjudandet trots att han är en stolt man.
Väl där får man följa hur han acklimatiserar sig och finner sig så väl tillrätta att man till slut frågar sig vem som egentligen äger lägenheten.
Han berättar sitt livs historia om hur han växte upp i San Franscisco men flyttade till Japan som ung. Återvände till USA men blev efter Pearl Harbour internerad i ett amerikanskt koncentrationsläger så som flera japaner kom att bli efter denna händelse.
En gripande film om ett intressant människoöde som får ett 'happy end' efter många fram- och återgående rörelser. Jag/vi kan rekommendera denna film!
English:
Aurore and I have this year chosen to buy a member card att cinema Zita and with this card we are entitled to some film premières - free of charge - and reduced prizes on other film screenings.
It's quite beneficial offerings.
We earlier bought a Cinemateket-card but their film programming has not been particularly exciting and it has not improved through the years.
It is unfortunate that the only person in the whole world who have written a paper on master level about the cinematek in Stockholm, concerning the historical, economical and programming aspects, not even is called upon for an interview when applying for a job.
I am talking about Aurore.
She has written to the Cinematek and suggested other films and another programming.
She has received some positive response from time to time but there is a need for 'new blood' in the organization.
They could have got a good help in her but they continue to walk in old footsteps.
Enough of that for the moment:
The première this night is a film called The Cats of Mirikitani, a story of an old homeless man living on the streets of New York.
The director of the film Linda Hattendorf met him on the street when selling paintings he creates himself. These paintings often contains cat motives - thereby the title.
She continues to visit him at severeal occasions and a friendship is emerging between them. This was in 2001. After the 9/11 attacks she offers him to come and live with her in her appartment till futher notice. Mirikitani accepts the offer though he is a very proud man.
When arriving there we get to see who well he adjusts himself, to the degree that one asks oneself who is actually the proprietor of this appartment.
He tells her the story of his life, how he grow up in San Francisco but moved to Japan as a young man. He came back to the USA but became imprisoned in a concenration camp after Pearl Harbour, as many other Japanese people living in the USA.
A touching film about an interesting human fate with a happy ending after many movements to and fro. I/we can recommend this film!
Aurore och jag har i år valt att köpa ett medlemskort på biografen Zita/Folkets Bio och med det följer bl.a. ett antal filmpremiärer per år samt reducerat pris på andra filmvisningar.
Det är ett riktigt förmånligt kort anser vi.
Tidigare har vi köpt Cinemateketkort men deras programsättning har inte varit särdeles upphetsande de senaste åren och den har inte blivit bättre med tiden.
Det är tråkigt att den enda person i världen som skrivit en magisteruppsats om Stockholms cinematek, dess historia, ekonomiska aspekter, programsättning etc. inte ens blir uppkallad på intervju vid sökande av en tjänst vid företaget.
Jag talar om Aurore.
Hon har också skrivit till Cinemateket och föreslagit andra filmer och annan programsättning. Har fått visst gehör men de behöver nytt blod i organisationen.
Det kunde de ha fått med Aurore men de väljer att fortsätta i gamla fotspår.
Det om detta:
Kvällens premiär är filmen The Cats of Mirikitani om en japansk hemlös man i New York.
Filmens regissör Linda Hattendorf mötte honom på gatan där han säljer målningar han har skapat själv. Det är ofta målningar med kattmotiv - därav titeln på filmen.
Hon besöker Mirikitani flerfaldiga tillfällen och en vänskap byggs gradvis upp dem emellan.
Detta är år 2001. När 11/9- attentatet sker, erbjuder hon honom att komma hem till sig för att bo där tills vidare. Han accepterar erbjudandet trots att han är en stolt man.
Väl där får man följa hur han acklimatiserar sig och finner sig så väl tillrätta att man till slut frågar sig vem som egentligen äger lägenheten.
Han berättar sitt livs historia om hur han växte upp i San Franscisco men flyttade till Japan som ung. Återvände till USA men blev efter Pearl Harbour internerad i ett amerikanskt koncentrationsläger så som flera japaner kom att bli efter denna händelse.
En gripande film om ett intressant människoöde som får ett 'happy end' efter många fram- och återgående rörelser. Jag/vi kan rekommendera denna film!
English:
Aurore and I have this year chosen to buy a member card att cinema Zita and with this card we are entitled to some film premières - free of charge - and reduced prizes on other film screenings.
It's quite beneficial offerings.
We earlier bought a Cinemateket-card but their film programming has not been particularly exciting and it has not improved through the years.
It is unfortunate that the only person in the whole world who have written a paper on master level about the cinematek in Stockholm, concerning the historical, economical and programming aspects, not even is called upon for an interview when applying for a job.
I am talking about Aurore.
She has written to the Cinematek and suggested other films and another programming.
She has received some positive response from time to time but there is a need for 'new blood' in the organization.
They could have got a good help in her but they continue to walk in old footsteps.
Enough of that for the moment:
The première this night is a film called The Cats of Mirikitani, a story of an old homeless man living on the streets of New York.
The director of the film Linda Hattendorf met him on the street when selling paintings he creates himself. These paintings often contains cat motives - thereby the title.
She continues to visit him at severeal occasions and a friendship is emerging between them. This was in 2001. After the 9/11 attacks she offers him to come and live with her in her appartment till futher notice. Mirikitani accepts the offer though he is a very proud man.
When arriving there we get to see who well he adjusts himself, to the degree that one asks oneself who is actually the proprietor of this appartment.
He tells her the story of his life, how he grow up in San Francisco but moved to Japan as a young man. He came back to the USA but became imprisoned in a concenration camp after Pearl Harbour, as many other Japanese people living in the USA.
A touching film about an interesting human fate with a happy ending after many movements to and fro. I/we can recommend this film!
No comments:
Post a Comment