The ouverture with Georg Solti, Orchestra and Chorus of the Royal Opera House,
Svenska:
La Traviata brukade förr kallas 'Den vilsegångna' och här föreföll det som om alla gått vilse, förutom möjligen orkestern och kören.
Att förflytta operans libretto in i modern tid kan ibland, om det finns en genomtänkt idé kring ett sådant drag, kännas uppfriskande och kanske ge andra perspektiv på en operahandling.
Här kändes det dock bara som om en samling operastofiler hade förflyttats till modern tid medtagandes alla klichéer vad avser agerande och utspel från anno dazumal. Detta trots en hel del förhållandevis unga sångare i ensemblen.
Personligen är jag mycket förtjust i Maria Fontosh både som sångerska och aktris men denna kväll var hennes annars så varierade och flexibla röst ansträngd. Det kändes som om rösten var trött p.g.a. att ha sjungit för mycket senaste tiden. Trots detta var hon enligt mitt förmenande den främsta vokala kraften i denna föreställning.
Vad gäller Jonas Degerfeldt så tycker jag mig se honom i var och varannan föreställning och varför får han sig så många roller tilldelade frågar jag mig retoriskt? Han är inte bra.
Kan han endast sjunga mezzo voce? Ingen variation i det vokala uttrycket. Det är dock inte ett unikt problem. Var hitta goda tenorer? De bästa finns utanför detta lands gränser tyvärr.
Vi har ingen Jussi Björling, Nicolai Gedda eller Gösta Winbergh längre (för att nu endast nämna tre).
La Traviata brukade förr kallas 'Den vilsegångna' och här föreföll det som om alla gått vilse, förutom möjligen orkestern och kören.
Att förflytta operans libretto in i modern tid kan ibland, om det finns en genomtänkt idé kring ett sådant drag, kännas uppfriskande och kanske ge andra perspektiv på en operahandling.
Här kändes det dock bara som om en samling operastofiler hade förflyttats till modern tid medtagandes alla klichéer vad avser agerande och utspel från anno dazumal. Detta trots en hel del förhållandevis unga sångare i ensemblen.
Personligen är jag mycket förtjust i Maria Fontosh både som sångerska och aktris men denna kväll var hennes annars så varierade och flexibla röst ansträngd. Det kändes som om rösten var trött p.g.a. att ha sjungit för mycket senaste tiden. Trots detta var hon enligt mitt förmenande den främsta vokala kraften i denna föreställning.
Vad gäller Jonas Degerfeldt så tycker jag mig se honom i var och varannan föreställning och varför får han sig så många roller tilldelade frågar jag mig retoriskt? Han är inte bra.
Kan han endast sjunga mezzo voce? Ingen variation i det vokala uttrycket. Det är dock inte ett unikt problem. Var hitta goda tenorer? De bästa finns utanför detta lands gränser tyvärr.
Vi har ingen Jussi Björling, Nicolai Gedda eller Gösta Winbergh längre (för att nu endast nämna tre).
Anders Larsson som Giorgio Germont var inte heller han hörvärd. En av hans stora arior som man kan göra så mycket av, föll platt till marken. Trots detta applåderar den alltför artiga svenska operapubliken hans insats. Till detta kommer att hans agerande på scenen förde tankarna till operasångare i äldre tid som var mer måna om att höras perfekt än att agera och därför stälde sig vänd mot publiken oavsett vad som hände på scenen. Så gjorde även Larsson till stor del. Ingen interaktion med de andra sångarna, inte minst i duetten med Fontosh/Violetta.
Operakören och orkestern gjorde dock en god insats under ledning av dess dirigent Pier Giorgio Morandi.
Efter föreställningen applåderar publiken frenetiskt och de applåderar ovansionsartat även de sångare som inte alls kommit upp till ens normala nivåer för dem.
Jag förstår inte varför svensk operapublik reagerar utefter en mall: Tre inropningar och ridå.
På La Scala hade sångarna hälsats av tomater i dåligt skick efter en dålig insats.
Sista gången jag ser och hör Degerfeldt om jag kan undvika.
English:
La Traviata used to be called 'The Woman Who (went astray) Strayed' and in this performance everyone seemed to have gone astray, with the exception of the orchestra and the choir.
To transpose the opera and its libretto into modern times (as done here) can sometimes - if there exist a clear idea around why this is done - be refreshing and maybe propose other perspectives on the story. In this case it only felt as if a group of old opera fossiles had been transported into modern time Paris bringing all the clichés concerning acting from anno dazumal.
This in spit of the fact that there are some younger singers in the ensemble.
Personally I am very fond of Maria Fontosh both as a singer and actkr but tonight her otherwise so varied and flexible voice felt strained. It felt as if she had sung to much lately. In spite of this she was the foremost vocal force on stage this evening.
Concerning Jonas Degerfeldt as Alfredo I feel as if I have seen him in each and every performance on the operastage in Stockholm and I can't understand why he is alloted so many roles? He is not good. Can he only sing mezzo voce I ask rhetorically? No variation in the vocal expression.
This is not a unique problem though. Where do one find good tenors? The best ones we find in other countries outside Sweden at the moment. We do not have a Jussi Björling, Nicolai Gedda or Gösta Winbergh anymore.
Anders Larsson as Giorgio Germont was not worth listening to either. One of his big arias, one that is possible to make so much of, fell flat to the ground. In spite of this the all too polite Swedish opera audience applaud his effort. Added to this was his acting. It made you think of the operasingers in former times who were more careful seing to that they were heard properly in spite of what was going on at the stage and therefore always turned towards the audience. This was exactly what Larsson did. No interaction with the other singers, not least in the duet with Fontosh/Violetta.
The Opera Choir made a good performance though and so did the orchestra lead by conductor Pier Giorgio Morandi.
After the performance the audience applauded violently. There were even ovations for those singers who did not reach even normal standards for them!
I don't understand why Swedish opera audiences always seems to follow a pattern concerning their reactions: Three curtain calls and then curtain.
At La Scala the singers would have been greated with bad tomatoes.
This is the last time I see and listen to Jonas Degerfeldt if I can avoid it.
No comments:
Post a Comment