Our daily bread

Svenska:

Aurore arbetar i vanlig ordning från 7-16 och då hon går upp vid fem på morgonen så blir det långa dagar. Hon är en tuffing min älskling! Nästan lika tuff som jag!!??

Vi ser också ikväll en premiär på Zita, en film som heter 'Vårt dagliga bröd' av regissören Nikolaus Geyrhalter.

Det är en dokumentär som visar den industriella framställningen av vår mat, både vegetabilisk- och animalieproduktion. Det enda ljud som ackompanjerar filmen är det som produceras av maskinerna och de löpande banden.

Man ges en inblick i den makalöst industrialiserade och avhumaniserade miljö som dessa produktionsenheter många gånger framstår som. Vissa arbetsuppgifter är av sådan art att man undrar hur man kan stå ut att arbeta inom detta värv.

Tanken bakom filmen är att väcka en debatt både om jordbrukspolitiken, hur vi lever våra liv, hur långt från det närproducerade livsmedelssamhället vi kommit samt hur illa djuren oftast behandlas inom denna industri.

Dock har flera dokumentärer på samma tema tidigare gjorts och man kan tänka på Jan Troells
'Sagolandet' (1988) där han under tre års tid åkte runt i Sverige för att dokumentera hur långt bort från ett liv i samklang med naturen vi kommit.

Idag känns en film som denna inte tillräckligt omskakande för att den skall påverka dem som borde påverkas av en sådan film. Det kan röra sig om politiker och beslutsfattare, lantbrukare eller alla människor som envisas med att äta kött och endast kött!

Det mest skakande i reportaget var behandlingen av kycklingar som maskinellt slängdes hit och dit, sorterades ut eller in och hela tiden levande.


English:

Aurore works as usual from 7 am till 4 pm and considering that she gets up at five every morning, it becomes long days for her. She is tough my darling! Almost as tough as I am!!??

Tonight we attend a première at cinema Zita, a movie called 'Our daily bread' by the cirector Nikolaus Geyrhalter.

It is a documentary that shows the industrial production of our food, both the vegetable part and animal foodstuff.
The only sound accompaning the film is the one produced by the machins and the procuction lines.

One gets some insights in the incomparably industrialized and dehunaized environment these production units often appear to be. Some work tasks are of the kind that one wonders how people can stand working there.

The idea is to raise a debate concerning the agricultural policies, how we live our lives, how far from the near produced provision society we have come and how badly the animals often are treated within this industry.

Nevertheless there have been other documentaries produced before that discuss the same issue and I can for example mention Jan Troells 'Sagolandet' ('Land of dreams' 1988) where he during three years travelled Sweden in order to document how far from a life in harmony with nature we hav come.

Today it feels as if a film like this is not enough shakening in order to affect those who should be affected by a film like this. It could be politicians and decision makers of other kind, farmers or people who persist in eating meat and only meat!

The most shakening experience in this film was the treatment of chickens that mechanically were thrown around, were sorted out and all the time being alive.