I Don't Want to Sleep Alone

(Photo taken from: http://iloapp.disappearing.se/blog/blog?ShowFile&image=1268486368.jpg)

Svenska:

Idag har Aurore tagit ledigt från arbetet för något mycket viktigare, nämligen Chokladfestivalen på Nordiska museet.

Vi beger oss dit så att vi anländer en kvart innan man öppnar museet klockan 10.00.
Det blåser ihärdigt och det kanske än så länge endast är ett femtiotal människor före oss.
Under tiden vi väntar anländer dock fler och fler även om kön inte sträcker sig ned till kiosken vid Djurgårdsbron som förra året. Eventuellt blir det så på lördag och söndag.

Vi hade hoppats att man skulle öppna museet tidigare då blåsten tilltog och det var kallt (enligt Aurore) eller kyligt (enligt mig) men icke. Klockan 10.00 pip(!) öppnades portarna.

Vi gick först runt för att sondera terrängen (om man nu kan tala om terräng inne i en byggnad) och fann att det var i stort sett samma utställare som förra året.

Det fanns möjlighet till provning av vin, ost och choklad till en överkomlig summa och det kunde vi självfallet inte motstå.

Man bjöd på italiensk pecorino-ost med fikonmarmelad och senapsfrö samt tre olika sorters choklad, bl.a. tryffel. Pecorino-osten med fikonmarmelad och senapsfrö var gudomlig! Rekommenderas å det varmaste.

Vad vi köpte kan ni se på den bild som är publicerad i efterföljande blogginlägg och flaskan på bilden innehåller chokladglögg.

Efter denna lilla exkursion i chokladens värld begav vi oss hem för att dels lämna av det vi hade köpt dels äta tidig middag.

Efter middagen beger vi oss till Zita för veckans premiär: 'Jag vill inte sova ensam' av Ming-liang Tsai, en regissör från Malaysia (se trailer nedan).

Historien utspelar sig i en dystopisk miljö där en uteliggare tas om hand av en man bland en grupp gästarbetare.
Han tar honom med sig till det kyffe där de bor och låter honom dela en madrass som han hittat på en soptipp. Han sköter också om de sår uteliggaren åsamkats efter att ha blivit misshandlad. Han baddar honom och sköter om honom som en vårdare eller nära anhörig.

Parallellt med detta följer filmen också en ung kvinna som arbetar som servitris men som på sin fritid vårdar en ung man som ligger i koma.

I båda fallen rör det sig om en nästintill ordlös konversation mellan de båda männen och kvinnan och mannen i koma. I sistnämnda fall av naturliga skäl. När det gäller de båda männen är det mer beroende av det faktum att uteliggaren är en inåtvänd, tyst individ som inte yttrar särskilt många meningar.
Detta inte ens initialt när han blir hårt åtgången av ett gäng ligister.

Här visas upp en sorts ömhet mellan människor i marginalen. Mellan de båda männen finns en homoerotisk laddning medan jag upplever att kvinnan mer har en aggressiv attityd till den i koma liggande mannen. Detta åtminstone i början av filmen.

Regissören vill främst visa hur människor i utsatta situationer kan ty sig till varandra och hur vissa är mer utsatta än andra.
Han vill också peka på att det inte är nödvändigt med mycket ordande utan att en ordlös gemenskap - som vi alla vet - lika väl kan ge uttryck för känslor och utbyte av tankar i viss mån.

Mitt intryck är ändå att alla utom mannen i koma, till slut nådde någon form av gemenskap bottnandes i insikten att de på olika plan var beroende av varandra.
Den som lämnades åt sitt öde var just sistnämnde.

Visar att de allra mest utsatta som inte kan föra sin egen talan också är de som till slut av andra människor lämnas åt sitt öde, utan någon som helst möjlighet att påverka sin situation.
Vår medkänsla har klara begränsningar, tyvärr.


English:

Aurore has taken a day off from work in order to do something much more important, namely visit the Chocolat festival at Nordiska museet (Nordic Museum).

We arrive at a quarter before opening time - 10.00. It's very windy and cold (according to Aurore) or chilly (according to me) and when we arrive only around fifty people have gathered so far.
Meanwhile waiting there are more and more people arriving even though the queu doesn't reach the kiosk by the bridge 200 metres away as it did last year. Maybe this will happen Saturday or Sunday.
We had hoped that they would let us in earlier as the wind increased but no. At 10 am sharp(!) the gates were opened.

We strolled around in order to 'explore the terrain' as we say in Swedish (if one can talk about terrain inside a building) and found that it was almost the same exhibitors as last year.

It was possible to try wine, cheese and chocolat for a reasonable amount of money and of course we couldn't resist that. We were offered Italian Pecorino cheese with figue marmelade and mustard seed and three different sorts of chocolat - truffle among them. The Pecorino cheese with figue marmalade and mustard seed was heavenly! I recommend this combination.

What we bought you can see on the picture published in the following blog comment. The bottle contains mulled wine with chocolat.

After this small excursion in the world of chocolat we returned back home to leave the things we had bought and eat an early dinner.

After dinner we head off to cinema Zita in order to see the première this week: I Don't Want to Sleep Alone by Ming-liang Tsai, a director from Malaysia.

The story takes place in a dystopic environment where a homeless (a bum) is taken care of by a man among a group of guest workers.
He takes him home to the small hovel where they live and let him share the mattress he has found on a dump. He takes care of the wounds the man got from being beaten up. He dab him and takes care of him as a keeper or close relative.

Parallel to this the film also follows a young woman working as a waitress but who in her spare time takes care of a young man who is in a coma.

In both cases it's an almost wordless conversation between the two men and the woman and the man in coma. In latter case from natural reasons.
When it comes to the two men it's more a consequence of the fact that the bum is an introvert, quiet individuall who doesn't utter much.
Not even when he is being roughly treated and beated up by a group of huligans in the beginning of the film.

We are shown a sort of tenderness between people in the societal marginal.
Between the two men there is a homo erotic tension while I experience that the woman is more aggressive towards the man in a coma. This at least initially.

The director first and foremost like to show us how people in vulnerable situations find each other and how certain people (the man in a coma) is more vulnerable than others.
It also shows the significance of a wordless relation. Words are not always needed to express feelings as we know.

My impresson is that the other three characters - except the man in a coma - in the end reached some form of fellowship based on the insight that they on different levels were dependant on each other.

The only one who was left on his own and to his destiny was the man in a coma.

This maybe show us that the most vulnerable who's not able to talk for themselves also are those who in the end is left alone by everyone else. Our compassion has its limits unfortunately.